• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Wiz Khalifa med Rolling Papers

28 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Wiz Khalifa
Album: Rolling Papers
Betyg: 2
Datum: 28 Mars 2011

Wiz Khalifa – ännu en rappare från hitfabriken

Wiz Khalifa är en av många nya hip-hopartister ur den nya skolans hip-hop. Han, och hans likar såsom Drake, Kid Cudi och Lil’ Wayne är beviset för att hip-hopen är den nya populärmusiken. Det är inte längre rocken eller popen som står i centrum. Centrum är istället det här. Unga ambitiösa rappare med en klanderfri produktion bestående av hittiga låtar med mycket attityd men lite känsla. Banérförare kan Kanye West sägas vara, men hans kreativitet och pondus gör honom överlägsen sina epigoner.

Hip-pop, radiorap eller hit-hop skulle man kunna kalla det. Inte speciellt nyskapande och med en mycket dansinriktad produktion. Man kliver i väg från två av hip-hopens viktiga grunder, historieberättandet och återanvändandet av musik, samplingen. Här satsas istället på elektroniska beats skapade i valfritt musikprogram, snarare än djupdykningen i skivbackarna. Det musikaliska resultatet blir strömlinjeformat och intetsägande. Textmässigt får vi låtar om att dansa, bli en stjärna och festa. Det affärsmässiga resultatet blir ofta storsäljande.

Wiz Khalifa är förvisso ett av de mer intressanta namnen i denna genre, hans partyrap kommer alldeles säkert att slå på dansgolven och armarna kommer pumpas till No Sleep i sommar och Fly Solo är en charmig bagatell. Men man kommer inte ifrån den något klibbiga känslan att han är en produkt, inte en artist. Det finns inte tillräckligt med integritet för att skivan ska vara något annat än en axelryckning. Det låter inte tillräckligt eget för att vara något annat än en i raden av produkter från fabriken för radiohits. Att Wiz Khalifa kan bättre vet alla som laddat ner hans mixtapes, en förhoppning är att han inte låter sig sväljas av musikindustrin.

Läs även andra bloggares åsikter om hiphop, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hiphop, Musik, skivrecension

Radiohead: The King Of Limbs – inte särskilt djärvt

28 mars, 2011 by Redaktionen

Grupp: Radiohead
Album: The King Of Limbs
Betyg: 2
Datum: 28 Mars 2011
Få band av i dag har en sådan integritet och auktoritet som Radiohead. Framtoningen är allvarlig och konstnärlig. Ambitionerna högt ställda. Gud nåde den recensent eller rockkonnässör som inte lyssnar andäktigt och sedan levererar en välformulerad åsikt om det bandet har åstadkommit. Många slår nästan knut på sig själva i jakten på lämpliga ord och referenspunkter. Som om åsikterna till varje pris måste vara lika experimentella som musiken.
(Man krånglar förstås till det i onödan. Det enda man behöver säga är ju att Radiohead gör en krautrock-twistad utanför boxen-mix som påminner om Aphex Twin möter John Hassell någonstans i trakten av ambient jazz, post-dubstep och gamelan, tryfferat med klonade electro-chirrups och off-kilter soundscapes…).

Radiohead är det modiga bandet som vågar utmana. Som vågar experimentera och föra rockmusiken in på nytt gräs. Som inte lyssnar på fansens önskemål om mer av samma utan obevekligt följer sin egen musa vart hän det än barkar. Detta är Radioheads epitet. Och ryktet är inte oförtjänt. Att gå från kommersiellt framgångsrika OK Computer (1997) till de experimentella utflykterna Kid A (2000) och Amnesiac (2001) är värt all respekt. Att leverera ett album för gratis nedladdning med frivillig betalning vittnar också om en påhittighet utöver det vanliga.
När denna den moderna progressiva rockens krönta kungar nu under en flera veckor lång marknadsföringsprocess släpper sitt åttonde album så håller världen andan.

Man kan fråga sig vad en så upphöjd och gudalik position gör med ett bands kreativitet. Hotar den att förlama och bakbinda. Eller skapar den en trygg plattform på vilken man kan fortsätta att bygga sina kompromisslösa kompositioner och i lugn och ro utveckla sina visioner?
Tyvärr ger inte A King Of Limbs svaret på dessa frågor. Å ena sidan finns det inget på plattan som tyder på att Radiohead skulle lida av brist på idéer. Mer än att den är förvånansvärt kort. Å den andra gör man inte ett dugg för att provocera eller ta sitt skapande framåt. Om inte albumet följs av en del två, vilket det ryktas om, med betydligt djärvare tongångar, så är King Of Limbs varken mer eller mindre än det man nu för tiden vant sig vid att Radiohead är och skall vara.
Vad vi serveras är 37 minuter – åtta låtar – med nödtorftigt uppfyllda förväntningar. Det är inte dåligt. Det är inte häpnadsväckande bra. Det är Radiohead 2011.
Musiken provocerar alltså inte nämnvärt, men sättet som albumet marknadsförs på gör det desto mer. Det ”newspaper album” gruppen kommer att släppa skall innehålla ”Two clear 10″ vinyl records in a purpose-built record sleeve. A compact disc. Many large sheets of artwork, 625 tiny pieces of artwork and a full-colour piece of oxo-degradeable plastic to hold it all together”.
Är det här ett skämt? Driver man med sin publik? Är detta vad världen behöver annus horribilis 2011? Jag måste tillstå att jag har lättare för att känna sympati för ett band som satsar sin energi och experimentlusta på sin musik, i stället för på avancerade marknadsföringskampanjer.
Men att den här gruppen kan göra vad som faller dem in och komma undan med det är ju om inte annat videon till Lotus Flower, med Thom Yorke fladdrande som en påtänd fjäril, ett tydligt exempel på.
Den onde recensentens omdöme blir att The King Of Limbs är ett överarbetat, övermoget och intetsägande verk som saknar all spontanitet. Kort sagt – kejsaren är naken.
Den godes att det stundtals är mycket vackert med en suggestiv skönhet och poesi som dröjer kvar och berikar.
Den fule nöjer sig med att konstatera att Radiohead har sin bästa tid bakom sig.
Läs mer om Radiohead, The King Of Limbs och progressiv rock på Universum Noll.
Låtlista:
1) “Lotus Flower”
2) “Feral”
3) “Little By Little”
4) “Codex”
5) “Give Up the Ghost”
6) “Morning Mr Magpie”
7) “Bloom”
8) “Separator”

Jag har skrivit om albumet på Universum Noll också.

Läs även andra bloggares åsikter om The King Of Limbs, Radiohead, recensioner, skivrecensioner, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Radiohead, recensioner, The King of Limbs

Jean Michel Jarre åter till Stockholm

28 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Ett pressmeddelande berättar:

Jean Michael Jarre kommer till Stockholm och Hovet för en konsert den 25 oktober. Biljetterna släpps den 30 mars.

Jean Michel Jarres första internationella erkännande kom med albumet ”Oxygene” som släpptes 1977. Albumet såldes i över 18 miljoner exemplar världen över och banade vägen för den extraordinära karriär han har idag.

Som den musikaliska pionjär han är har Jarre hjälpt att forma den elektroniska musiken som konstform. Baserat på ljud snarare än noter har han sprängt gränserna för vad som ansetts vara musik. Efter att ha studerat vokala harmonier vid Conservatoire de Paris inspirerades han att återuppfinna musiken och dess kärna. Detta ledde till en svit av världsberömda album så som ”Oxygene”, ”Equinoxe”, ”Magnetic Fields” och ”Waiting for Cousteau”. Med 80 miljoner album sålda till dags dato är Jarre en av vår tids största kompositörer och artister.

Efter att ha revolutionerat musiken följde Jarre upp detta med att även bryta upp normen för vad en konsert är eller ska vara. Genom att ta sin utrustning och musik utomhus, ofta till udda och berömda platser, smälte han samman musiken med omgivningen och skapade något som aldrig setts eller hörts förr. När Jarre spelade på Place de la Concorde 1979 var det inför över en miljon besökare och över 100 miljoner tv-tittare, ett rekord han håller än idag. Inför millennieskiftet för elva år sedan skapade han en dramatisk show vid pyramiderna vid Giza som anses vara en av hans mest spektakulära shower hittills.

Få kan i förbigående slänga in i en konversation att de har en asteroid uppkallad efter sig, men Jean Michel Jarre kan. Den begåvade musikern kan också skryta med det bäst säljande franska albumet genom tiderna och att ha slagit sitt egna Guinness World Record för den största konserten någonsin – 3,5 miljoner människor såg honom uppträda vid Moskvas 850-årsjubileum.

2009 påbörjades planerna på hans kommande världsturné som skulle ta honom till över hundra platser världen över under två åt. Inför slutsålda hus har han spelat i Storbritannien, Norge, Finland, Holland och Polen. I höst kommer han till Sverige och spelar på Hovet i Stockholm den 25 oktober.

För mer information, besök www.jeanmicheljarre.com

Konsertinfo
25.10 Stockholm, Hovet

Arkiverad under: Musik

Här är de nominerade till Folk- & Världsmusikgalans åtråvärda statyetter

28 mars, 2011 by Redaktionen

Snart är det dags för Folk- & Världsmusikgalan som arrangeras i Göteborg den 16 april.
Under galan delas fina priser ut. Nu är nomineringarna klar till de åtråvärda statyetterna berättar arrangörerna i ett pressmeddelande:

Nu är det klart vilka som får kämpa om Folk- & Världsmusikgalans åtråvärda statyetter som årets bästa i sju av galans de åtta kategorier. Juryn har gjort sitt och den 16 april i Göteborgs Konserthus avslöjas vilka av de nominerade som till slut går hem med priset.

Årets Grupp innehåller tre nominerade som alla faktiskt vann priser vid galan i Stockholm 2010. Gitarristen Esbjörn Hazelius vann pris i fjol för Årets Utgåva; nu är han nominerad tillsammans med nyckelharpisten Johan Hedin. Maher & Sousou Cissoko slog igenom 2009 och blev Årets Nykomling vid galan ifjol. Senegalesen Maher Cissoko med hustrun och kollegan Sousou, kora, gitarr och sång och en sällsynt lyckad mix av svenskt och afrikanskt. Och så trion Nordic som vann Årets Samspel 2010, Erik Rydvall, nyckelharpa, Magnus Zetterlund, mandolin, och Anders Löfberg, cello, charmade många med finurliga låtar och arrangemang under 2009.

Årets Artist kan bli den mångsidiga världmästaren på nyckelharpa, Emilia Amper, den förträfflige saoxofonisten Jonas Knutsson eller den svensk-turkiske flöjtisten Haci Tekbilek.

Kategorin Årets Nykomling har tre mycket spännande namn – gruppen Ára där samen Simon Marainen jojkar till modernt komp, kvintetten Lyy som blandar traditionellt och nytt, vokalt och instrumentalt, och så trion Punsch som charmat folkmusiksverige med sina fyndiga och personliga sånger på svenska.

Årets Traditionsbärare är en prestigefull titel och där konkurrerar två sångerskor med en rutinerad duo i år. Susanne Rosenberg, solist och prefekt på Kungliga Musikhögskolan, en erfaren förebild för många som gärna blandar traditionellt med konstmusik, Ulrika Gunnarsson, småländsk sångerska och programledare som satt trallandet på kartan samt värmlänningarna Mats Edén och Leif Stinnerbom som många år efter Groupa startade håller liv i musiken och spelet.

Årets Samspel har i år bytt namn till Årets Tvärspel för att ytterligare markera att det handlar om spel på tvärs mot det vanliga, över geografiska och musikaliska gränser. Här är Ethnolägret nominerat, världens största världsmusikläger för unga som lever vidare efter dryga tjugo år, tillsammans med organisten Gunnar Idenstams projekt Jukkaslåtar – nykomponerad musik med traditionell grund till Jukkasjärvis 400 årsjubileum – samt Ale Möller, mannen som mer än någon annan symboliserar världsmusiken i Sverige, ända från Filarfolket till Ale Möller Band via en rad projekt av väldigt skiftande karaktär.

Årets Utgåva är i år ett särskilt bokpris där vinnaren utses direkt vid galan samt ett skivpris där skivbolaget Giga i Dalarna fått med två plattor bland nomineringarna. Anno 2010 med Mats Edén, Leif Stinnerbom, Magnus Stinenrbom och Daniel Sandén-Warg som spelar värmländskt, samt Bålgetingen där spelmannen och forskaren Magnus Gustafsson samlat låtar och historiskt material kring Smålands mest namnkunniga traditionsbärare August Sträömberg. Den tredje skivan kommer från Caprice – Johan Hedin och Gunnar Idenstams andra skiva med folkmusik för nyckelharpa och orgel, Låtar II.

Årets Arrangör hyllar alla de idealister som år efter år ordnar så att vi kan får höra och dansa till all denna fina musik. Nominerade i år är kulturföreningen Farhang i Stockholm, Urkultfestivalen i Näsåker och Umefolk i Umeå. Årets Hederspris går till någon med en lång livsgärning bakom sig och där går juryn direkt på en vinnare som presenteras under galan i Göteborgs Konserthus 16 april.

Det åttonde priset är Årets Hederspris, som tilldelas en person som med en lång gärning bidragit till att de traditionsbaserade kulturarven lever och utvecklas i Sverige. Till detta pris offentliggörs inga nominerade, utan vinnare avslöjas först under galan den 16 april.

Eminenta prisutdelare
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kommer till galan och delar tillsammans med bland andra Ahmadu Jarr och Lena Willemark ut galans priser. På scenen under galan står också en mycket bred samling musiker och dansare från hela världsmusikområdet med Den Fule, Baskery, New Tango Orquesta och Lisa Rydberg/Björn Ståbi i spetsen.

Många kringaktiviteter
Det blir också en familjekonsert före galan, en musikalisk resa jorden runt för hela familjen. I Konserthusets foajé är det utställningar och mingel och det blir också flera seminarier och klingande kringaktiviteter under både fredag och lördag.

Läs även andra bloggares åsikter om folkmusik, världsmusik, Göteborg, musikpris

Arkiverad under: Musik Taggad som: Folkmusik, Göteborg

Vi har varit på releasefest med Self Deception på Göta Källare

28 mars, 2011 by Redaktionen

Rejäl rock med mycket nerv och känsla. Det fick vi som var med när Self Deception spelade på Göta Källare. Kvällen började klockan 21 med ett akustiskt set och övergick till fullt ös klockan22. Sjysst upplägg, tycker där bandet visade vad de kunde.

Anledningen var släppet av bandets andra skiva Over the Threshhold. Kategorin får man väl säga är rock av det tyngre slaget. Det brukar inte tilltala mig eftersom överetableringen är hög. Många band döljer dålig musik med hög volym och ’heavy’ framtoning, för många.

Self Deception var dock en överaskning. De behärskar sina instrument, bjöd på snack och publikkontakt och hade med sig riktigt bra låtar. Det akustiska setet skapade förväntan och god stämning och jag önskar verkligen att fler band tar efter och vågar visa sig från lite olika sidor på just det här sättet. Det fanns tyngd som inte dränkte melodierna och påminnde lite om både Clash och Nirvana i just det. I övrigt ingen jämförelse. Self Deception har sin egen karaktär som framförallt sticker ut med musikalisk kvalitet.

Här ett samkprov från Over the Threshhold

Besök Self Deception på MySpace..

Här är ett samkprov på Jimmy Björkmans bilder från releasefesten, mer bilder finns på Jimmy B’s fotosida. Stort tack till Jimmy att vi fick tips om detta och lov att visa hans bilder här!

 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Self Deception, Göta Källare, konsert, releaseparty

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göta Källare, konsert, releaseparty, Self Deception

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1400
  • Sida 1401
  • Sida 1402
  • Sida 1403
  • Sida 1404
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in