Skivrecension: Wiz Khalifa med Rolling Papers

Artist: Wiz Khalifa
Album: Rolling Papers
Betyg: 2
Datum: 28 Mars 2011

Wiz Khalifa – ännu en rappare från hitfabriken

Wiz Khalifa är en av många nya hip-hopartister ur den nya skolans hip-hop. Han, och hans likar såsom Drake, Kid Cudi och Lil’ Wayne är beviset för att hip-hopen är den nya populärmusiken. Det är inte längre rocken eller popen som står i centrum. Centrum är istället det här. Unga ambitiösa rappare med en klanderfri produktion bestående av hittiga låtar med mycket attityd men lite känsla. Banérförare kan Kanye West sägas vara, men hans kreativitet och pondus gör honom överlägsen sina epigoner.

Hip-pop, radiorap eller hit-hop skulle man kunna kalla det. Inte speciellt nyskapande och med en mycket dansinriktad produktion. Man kliver i väg från två av hip-hopens viktiga grunder, historieberättandet och återanvändandet av musik, samplingen. Här satsas istället på elektroniska beats skapade i valfritt musikprogram, snarare än djupdykningen i skivbackarna. Det musikaliska resultatet blir strömlinjeformat och intetsägande. Textmässigt får vi låtar om att dansa, bli en stjärna och festa. Det affärsmässiga resultatet blir ofta storsäljande.

Wiz Khalifa är förvisso ett av de mer intressanta namnen i denna genre, hans partyrap kommer alldeles säkert att slå på dansgolven och armarna kommer pumpas till No Sleep i sommar och Fly Solo är en charmig bagatell. Men man kommer inte ifrån den något klibbiga känslan att han är en produkt, inte en artist. Det finns inte tillräckligt med integritet för att skivan ska vara något annat än en axelryckning. Det låter inte tillräckligt eget för att vara något annat än en i raden av produkter från fabriken för radiohits. Att Wiz Khalifa kan bättre vet alla som laddat ner hans mixtapes, en förhoppning är att han inte låter sig sväljas av musikindustrin.

Läs även andra bloggares åsikter om hiphop, skivrecension, musik