• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

The Strokes kommer till Peace & Love-festivalen

7 april, 2011 by Redaktionen


Förra året spelade sångaren Julian Casablancas med sitt soloprojekt under festivalen. Nu kommer han tillbaka med The Strokes. De spelade i början av april inför att utsålt Madison Square Garden i New York och släppte nyligen det fjärde albumet Angles, berättar arrangörerna av Peace & Love-festivalen som dessutom verkar kunna se fram emot en publiksuccé: biljettförsäljningen slår rekord.

Här är mer ur pressmeddelandet:

The Strokes slog igenom monumentalt i början av 2000-talet och ansågs som ett av rockvärldens viktigaste och mest inflytelserika band i indiegenren med debutalbumet Is This It? De var stilikonerna i alla musik- och modemagasin och inspirerade otaliga andra band. Förra året spelade sångaren Julian Casablancas solo under festivalen och i sommar är han alltså tillbaka med resten av medlemmarna i The Strokes. Nyligen utkom albumet Angles, det fjärde i ordningen.

-Vi såg deras första spelning i Sverige i början av 2000-talet. Det var enormt magiskt och kändes riktigt stort. Sen såg vi dem live i Austin nu i mars och de imponerade stort inför ett publikhav på säkert 25 000 personer. Det här blir något att hänga i julgranen för våra besökare, säger presschef Ronny Mattsson.

Försäljningen av biljetter till sommarens Peace & Love-festival glädjer även den. De två senaste årens motsvarande perioder är nu passerad i antal sålda biljetter.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Läs även andra bloggares åsikter om Peace & Love, The Strokes, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Peace & Love, The Strokes

Releasekonsert på Fasching för Sofia Petterssons nya album

7 april, 2011 by Redaktionen

Sofia Pettersson släpper ny CD
Releasekonsert på Fasching 12 april, berättar ett pressmeddelande:

SOFIA PETTERSSON ”Det liknar ingenting”
Sofia Pettersson, sång; Petter Bergander, piano.
”Arbetet med den här skivan liknar verkligen ingenting annat jag har gjort tidigare.Det har varit så fruktansvärt roligt att spela in den här skivan tillsammans med Petter Bergander. Det har aldrig känts så enkelt och så självklart. Det blev en jazzskiva på duo förutom ett slagverk här och där och en och annan violin. Det är klart att Monica Z, Hasse å Tage och till och med Astrid Lindgren funnits med som små text-inspirations-änglar nånstans och att det raka och enkla anslaget i musiken är influenser ur nåt som förknippas med svensk jazz. Men slutprodukten är lika fullt helt vår egen. Samarbetet med Petter Bergander har pågått i 10 år, och aldrig har jag mött en sån begåvad, kreativ musikant”
(Sofia Pettersson)

Kort om Sofia Pettersson
Sofia Pettersson är uppvuxen i Bäckhammar, en liten by i södra Värmland. Hon började sjunga jazz under gymnasietiden i Karlstad i slutet på 80-talet. Sedan följde utbildning på Skurups Folkhögskola och Musikhögskolan i Malmö där inriktningen var jazz/afromusik. Har sedan 1996 frilansat som jazzsångerska och släppt fem skivor i eget namn. I huvudsak har Sofia då stått för musik och text. Mottagandet har varit mycket varmt från såväl press som publik. Sofia har dessutom erhållit stipendier från STIM, Konstnärsnämnden och SKAP (Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik).

Kort om Petter Bergander
Petter Bergander har efter utbildning på Musikhögskolan spelat, arrangerat eller skrivit musik till åtskilliga artister däribland Louise Hoffsten,Pauline och Kaah. Han medverkar som pianist på fem av Sofias album. 

Citat ur recensioner av tidigare skivor
”…Pettersson hör till de mest hörvärda. Hon har säkerhet och elegans. Man lyssnar på henne. Hon skapar stämning” (Dagens Nyheter)

”Sofia Pettersson hör definitivt till toppskiktet av svenska jazzsångerskor!” (Femina)

Fotograf Fredrik Jonsson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Fasching, Jazz, releasekonsert, Sofia Pettersson

Kleerups armé erövrade Stockholm – en recension av Me And My Armys segertåg på Strand

6 april, 2011 by Jonatan Södergren

Vem: Me And My Army och Oskar Gyllenhammar
Var: Hornstull Strand
När: 6 april 2011

Han blandar kokainskandaler med geniala poplåtar men det var en ovanligt klarspråklig, öppen och inbjudande Kleerup som stod på scen när hans nya band Me And My Army spelade på Horstull Strand i Stockholm.

Men musikkollektivet Me And My Army är mer än bara Kleerups band, i Note to Self stod exempelvis gitarristen Niels Nankler för ledsången och överlag kändes de som ett band med flera års erfarenhet på nacken.

Stämningen var så god att de spelade akustiska versioner av With Every Heartbeat och Epilouge (favorit i repris då den redan hade spelats en gång tidigare under kvällen) som extranummer.

Här är samtliga låtar som spelades under kvällen:

Anthem
Thank God for Sending Demons
Me And My Army
The Only One
Just Like Before
Epilouge
Note to Self
Chemicals
With Every Heartbeat
Epilouge

Som förband spelade den nittonåriga rockpoeten Oskar Gyllenhammar vars debutskiva Tågen slutar aldrig går härifrån släpptes samma dag och ingen tvekan om att han har talang – det är inte varje dag publiken ropar in förbandet för extranummer.

Arkiverad under: Musik

Kanye West kommer till Göteborgsfestivalen Way Out West

6 april, 2011 by Redaktionen


Way Out Kanye West , ja vilket kap för Göteborgsfestivalen. Världens förmodligen hetaste hiphopartist kommer dit i sommarn-

Här är pressmeddelandet:

För dig som för fem år sedan stod på stora mattan och hörde symfonikernas hartsade stråkar smeka fram Beatles-samplingar som bakgrund till en då ännu inte helt utblommad rap- och dansman måste det te sig tämligen remarkabelt vilken banbrytande resa våra båda favorit-West gjort.

KANYE WEST
Kanye West, världens bästa hiphopartist, kommer till Way Out West 2011, och vi vet knappt var vi ska ta vägen. Kanye West är postmodernismen återfödd i en levande människas kropp, han är hybris och eufori. Han är spottande attityd, frenetisk urbanitet och oemotståndlig respektlöshet. Han är persona non grata och r’n’b-ikon.

Artisten och producenten som skrivit flera av Jay-Z:s hiphophymner, samarbetat med världens största popstjärnor och som besitter en ohälsosam dyrkan av Michael Jackson är den arketypiska artisten för ett 2010-tal där genrer ligger med varandra utan preventivmedel. Och faktum är att vi har Kanye att tacka för mycket av populärmusikens gränsuppluckring. 2011 är popmusik ett enda långkok av influenser, aparta smakblandningar och skamlösa stölder, och ingen snor, polerar och blodfyller hiphopen bättre än Kanye West.

Och för en gångs skull bildar förståsigpåarna och konsumenterna kör. Varje album, från debuten The College Dropout till senaste mästerverket My Beautiful Dark Twisted Fantasy, har anlänt i ett ösregn av fullpottsbetyg från kritikerna, medan publiken förvandlat dem till platinaalbum – trots att musiken ofta tangerat gränsen för vad som kan kallas hiphop. När My Beautiful Dark Twisted Fantasy dök upp förra året fick puritanska hiphopskallar yrsel. Hiphopelementen är förvisso förvaltade, liksom den souliga tyngden, hettan och rytmen – men formen var så respektlös och så långt ute i genreperiferin att rubriksättarna fick sjukskriva sig. Det eklektiska fick därmed sin egen superstjärna; Kanye West är David Bowie, KRS-One, Timbaland, Kraftwerk och Al Green. Han är en primadonna och ett universalgeni, med Bachs virtuositet och Salt’n’Pepas sexiga provokationer. Hade han inte klätt sig som en Gud hade vi kallat honom tokig.

För en av de bästa sakerna med Kanye West är att han upprätthåller lagen om superstjärnors excentriska beteende på ett sätt som gör att alla har en åsikt. USA:s president Barack Obama har kallat honom en skitstövel, George W. Bush menade att Wests utfall mot honom var det värsta i hans presidentskap, och countrydockan Taylor Swift bröt ihop efter Kanyes stormning av scenen under en MTV-gala 2009. Hans hybris må vara befogad, men den rinner alltid över kanten. Vi tackar Gud för att hans sort finns kvar.

Ni förstår. Han är älskaren, dåren, geniet och draktämjaren. Det är hiphop utan respekt för de äldre, soul för de själlösa. Kanye West kommer. Kan vi ta oss mycket högre?

Klara artister sedan tidigare:
PULP
ROBYN
FLEET FOXES
THÅSTRÖM
WIZ KHALIFA
EDWARD SHARPE & THE MAGNETIC ZEROS
JANELLE MONÁE
ARIEL PINK’S HAUNTED GRAFFITI
EXPLOSIONS IN THE SKY

Stay Out West
JAMES BLAKE
JAMIE WOON
OFF!
THE JAYHAWKS
WARPAINT
DESTROYER
THE AVETT BROTHERS
TWIN SHADOW
YUCK
(Om Stay Out West: www.wayoutwest.se/stayoutwest)

Läs även andra bloggares åsikter om Kanye West, hiphop, musikfestivaler, Way out West, Göteborg, WOW

Arkiverad under: Musik Taggad som: Göteborg, Hiphop, Kanye West, Way Out West, WOW

Kulturbloggen har träffat den drivande kraften bakom världens största band – en intervju med I’m From Barcelona

5 april, 2011 by Jonatan Södergren

Emanuel Lundgren samlade alla sina vänner när han bildade världens bokstavligen talat största band I’m From Barcelona som nyss släppte sitt fjärde album Forever Today.

”Det började som en socialt experiment – om jag trivs ihop med två olika personer borde väl de också trivas ihop med varandra?”

Hur många är ni i bandet nu?

Någonstans mellan 20 och 27 personer men för mig är det inte lika viktigt hur många vi är som det verkar vara för alla andra. Jag har aldrig krävt att någon ska vara tydlig med om de har hoppat av eller inte. Dörrarna står alltid öppna. Om någon bestämmer sig för att vara föräldraledig är de alltid välkomna tillbaka.

Sedan är det ett logistiskt problem att vara så många bandmedlemmar när vi är på turné då den största turnébussen bara har plats för arton sovplatser.

Hur delaktiga är alla medlemmarna i låtskrivandet?

Jag skulle ljuga om jag sa att alla är lika delaktiga för det är jag som skriver alla låtarna. Kanske är jag skadad av tidigare erfarenheter av att spela i band men jag har aldrig förstått hur det går till när folk skriver låtar ihop. Sedan är det ju svårt att samla tjugo personer i en replokal och försöka få ihop något. Det skulle kanske gå jättebra men troligtvis inte.

Däremot försöker jag vara öppen med att skicka mina låtidéer till resten av bandet via mail så i slutändan blir det ändå inte som om jag hade gjort det själv. Alla sätter sin färg på det hela. Låtskrivandet har blivit en terapi mot mitt kontrollbehov.

Vilka är dina influenser?

Det man lyssnar på är inte nödvändigtvis det man är bra på men själv lyssnar jag på allt ifrån Prince till Tom Waits till Sparklehorse och allt möjligt däremellan.

I vilken ålder började du fatta tycke för musik?

Både min mamma och pappa höll på med musik så ett av mina första minnen är att jag sitter vid scenkanten och leker med lego när de spelar i en skola. Sedan gör jag något som gör att hela klassen vänder sig mot mig och börjar skratta.

När jag var fem år började jag ta trumlektioner hos en skäggig gubbe som ville spela jazz vilket tyvärr avskräckte mig. Jag önskar att jag kunde spela trummor för jag har någon slags hatkärlek för trummisar som sjunger. Det är både coolt och fel på samma gång.

När började du sjunga?

Ganska sent, när jag var tjugofem vågade jag öppna munnen för folk. Att jag började så sent beror nog mest på blyghet, det är ju mer utlämnande än att spela gitarr vilket jag gjort sedan jag var tolv. Då kan man alltid gömma sig bakom gitarren.

Vilket ser du som ditt främsta instrument och hur många instrument behärskar du?

Det enda instrumentet jag behärskar är nog gitarren men jag fuskar på sång och piano. Det är nästan roligare när man inte behärskar ett instrument för annars hamnar man lätt i samma mönster.

Ni har precis släppt skivan Forever Today, hur skulle du beskriva den?

Som en hoppfull historia. Det är första skivan som låter som vi gör live vilket beror på att vi spelade in den live i studion. Förut letade vi mer men nu har vi hittat vad vi är bra på som band och vi tillåter oss att vara lite stolta över det vi är bra på.

Vad är det ni är bra på?

Att ställa till en dundrande födelsedagsfest.

Fanns det något ni försökte uppnå med er senaste skiva?

När vi släppte vår andra skiva var det folk som klagade över att den inte lät som vår första men då tycker jag att de bara behöver lyssna på vår första skiva. Jag vill att varje skiva vi släpper ska ha en egen identitet för på två år förändras man som människa. Då är det kul om musiken kan förändras i takt med en själv.

Har du någon favoritlåt på skivan?

Det växlar lite hela tiden men jag gillar Always Spring som är vår senaste singel. Den handlar om att bli vuxen och slita mellan två världar.

Tycker du att du är vuxen?

När jag var liten trodde jag att man blev vuxen automatiskt men så är det ju inte. Man måste kämpa för att bli vuxen. Fast jag har inga barn, man kanske blir vuxen då.

I’m From Barcelona är hittills klara för två Sverige-spelningar i sommar. Dels på Popadelica i Huskvarna men även när Gimme Indie har treårsjubileum på Hornstull Strand.

Här kan du se bandet framför Always Spring:

Bilder av Oda Carlsson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Always Spring, Forever Today, I'm From Barcelona

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1393
  • Sida 1394
  • Sida 1395
  • Sida 1396
  • Sida 1397
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in