• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Bilder från Sthlm Jazz fest dag 3

20 juni, 2011 by Redaktionen

Angie Stone på Solliden scen.

Söndag och sista dagen för 2011 års jazzfest i huvudstaden. Dagen präglas av regn och åter regn. Detta till trots så höll den fåtaliga publiken flaggan i topp. På Kulturbloggens schema denna sista dag stod världsartisterna Cassandra Wilson och Angie Stone samt spännande Rasmus Faber och hans Rafa Orchestra med gäster.

Regn och åter regn. Här under Angie Stone fina konsert.

Cassandra Wilson var en besvikelse, fotoförbud proklamerades myndigt från scen. Varken medias fotografer eller publik fick föreviga den stora stjärnan. Inte ens med minsta mobiltelefon och följdriktigt sändes security-vakterna ut bland bänkraderna i regnet för att kontrollera efterlevnaden av fotoförbudet. Ingen bra start för en konsert som i övrigt kändes mycket avslagen. Cassandra Wilson måste haft en dålig dag. Bokningen av Cassandra Wilson var en klar miss av arrengörerna.

Thomas Eby och Rafa Orchestra.

Rasmus Faber och hans Rafa Orchestra höll däremot uppe trycket på den charmiga Galejans scen. Denna kommande svenska världsstjärna imponerar och är rolig att se på sen tillsammans med kompisarna Emily McEwan, Thomas Eby och Melo. Det svängde betänkligt.

Melo och Rasmus Faber, Rafa Orchestra.

Emily McEwan och Rafa Orchestra.

Angie Stone motsvarade alla förväntningar och stod för kvällens sista och största sväng. Det var en mycket nöjd publik som i kvällens ymniga regnande fick höra en världsartist leverera. Extranumret ”Wish I didn’ t Miss You” fick undertecknad att helt smälta. Underbart med en sådan avslutning på en regnig jazzfest.

Ännu en bild på stjärnan Angie Stone.

Text och foto: Anders Löwdin
Mer bilder från Sthlm Jazz Festival 2011.

Läs även andra bloggares åsikter om Cassandra Wilson, Angie Stone, Rasmus Faber, Rafa Orchestra, Sthlm Jazz fest, jazz, musik.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Angie Stone, Cassandra Wilson, Jazz, Musik, Rafa Orchestra, Rasmus Faber, Sthlm Jazz fest

Kulturbloggen möter mannen bakom Where The Action Is

20 juni, 2011 by Jonatan Södergren

Nedräkningen till årets utan tvekan mest efterlängtade endagsfestival har börjat. Den 28:e juni återuppstår Where The Action Is i Göteborg och festivalens arrangör, Joel Borg från Luger, tog Kulturbloggens skribent på en rundtur i Azaleadalen, i utkanten av Slottsskogen, där festivalen numera håller till.

”Efter fem lyckade år med Way Out West har vi byggt upp en god relation till såväl staden som invånarna i Göteborg. Sedan hittade vi det här området men det som vägde tyngst var att Coldplay själva hade ett önskemål att få spela i Slottsskogen. När ett av världens största band ber om att få spela i Slottsskogen säger man inte nej” berättar Joel när vi går genom festivalområdet som är förvånansvärt stort och består av två scener lägligt placerade i varsitt hörn.

”Skogen som omringar festivalområdet fungerar som ett naturligt staket vilket vi är tacksamma för. Staket brukar bidra till en känsla av att man är på en anstalt men det är något vi kan glömma bort tack vare Azaleadalens inramning.”

Det är ingen tvekan om att det är Coldplay som är festivalens dragplåster. Deras senaste singel Every Teardrop is a Waterfall har redan miljontals visningar på YouTube.

”Det är mer en heldag med Coldplay än en festival men vi ville göra något med mer värde än en regelrätt konsert och det kändes kul att bygga upp en line-up med fler bra band. Vi ville inte ha band med helt olika publik så det fanns en röd tråd vi var tvungna att hitta men jag tror att folk som kommer hit för att se Coldplay även kan digga Daniel Adams-Ray och både Jenny & Johnys och Bright Eyes nya skivor är fantastiska.”

På sin turnépremiär i Tyskland spelade Coldplay fem låtar från den kommande skivan och showen ska ha varit enastående vilket bådar gott inför spelningen på Where The Action Is som är bandets första spelning i Göteborg någonsin.

”Vi anordnade Coldplays första Sverige-gig på Kägelbanan inför några hundra personer och nu spelar de i Slottsskogen inför tjugofem tusen. Det känns kul att ha varit om den resan.”

Sedan starten 1997 har Where The Action Is åkt riket runt utan att ha haft en självklar knytpunkt men nu kanske de äntligen har hittat hem. Efter att ha varit där kan jag bara konstatera att Azaleadalen har alla förutsättningar för att bli Sveriges finaste festivalområde, eller som Joel säger: ”Upplägget är enkelt: en fin park och en helkväll med världens största band – det enda vi oroar oss för är vädret.”

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Bright Eyes, Coldplay, Where the action is

Skivrecension: Depeche Mode – Remixes 2: 81-11

20 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Depeche Mode
Titel: Remixes 2: 81-11
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 8 juni

Depeche Mode var gruppen framför andra när jag växte upp. Medan andra tyckte Twisted Sister var höjden av musikalitet grävde jag ner mig i Speak & Spell, A broken frame och Construction time again.

Jag samlade på mig enorma mängder vinylsläpp från gruppen som för mig gav maxi-singeln ett ansikte. Kort sagt, Depeche Mode har alltid fått sin musik remixad och utgiven i en ständig ström av releaser.

Så även med nya remix-albumen (tre stycken om man ska ha alla) och den trend som utvecklades under 90-talet att Depeche Modes musik mixas för att passa in på dansklubbarnas golv blir väldigt tydlig.

På första skivan återfinns 13 spår:
1. Dream on (Bushwacka tough guy mix)
2. Suffer well (M83 remix)
3. John the revelator (UNKLE reconstruction)
4. In chains (Tigerskin’s no sleep remix)
5. Peace (SixToes remix)
6. Lilian (Chab vocal remix edit)
7. Never let me down again (Digitalism Remix)
8. Corrupt (Efdemin remix)
9. Everything Counts (Oliver Huntemann & Stephan Bodzin dub)
10. Happiest Girl (The pulsating Orbital vocal mix)
11. Walking in my shoes (Anandamidic mix)
12. Personal Jesus (The stargate mix)
13. Slowblow (Darren Price mix)

Som synes är låtlistan framtung vad gäller moderna låtar med sporadiska inslag av gamla slagdängor, ett genomgående tema för alla tre släppen ska det visa sig
Bästa låt: Everything Counts (Oliver Huntemann & Stephan Bodzin dub)

Skiva nummer två innehåller:
1. Wrong (Trentemöller clib remix)
2. World in my eyes (Dub in my eyes)
3. Fragile Tension (Peter Bjorn & John remix)
4. Strangelove (Tim Simenon/Mark Saunders remix)
5. A pain that i’m used to (Jacques Lu Cont remix)
6. The darkest star (Monolake remix)
7. I feel you (Helmet at the helm remix)
8. Higher Love (Adrenaline mix edit)
9. Fly on the windscreen (Death Mix)
10. Barrel of a gun (United mix)
11. Only when I lose myself (Dan the automator mix)
12. Ghost (Le weekend remix)

Den inleds starkt med en dansant version av Wrong och stegar på i samma stil, dansanta versioner av sånt man hört förr och en och annan mix man undrar hur den letat sig in – remixen av Barrel of a gun är till exempel verkligen inget att hänga i julgranen.
Bästa låt: World in my eyes (Dub in my eyes) – låter som om Kraftwerk och Depeche Mode gjort en låt ihop.

Den sista skivan, nummer tre i ordningen, innehåller:
1. Personal Jesus (Alex Metric remix edit)
2. Never let med down again (Eric Prydz remix)
3. Behind the wheel (Vince Clark remix)
4. Leave in silence (Claro Intelecto The last time remix)
5. In chains (Alan Wilder remix)
6. When the body speaks (Karlsson & Winnberg remix)
7. Puppets (Röyksopp remix)
8. Tora! Tora! Tora! (Karlsson & Winnberg (from Miike Snow) remix)
9. Freestate (Clark remix)
10. I want it all (Roland M. Dill remix)
11. A question of time (Joebot presents Radio face remix)
12. Personal Jesus (Sie Medway-Smith remix)
13. Sister of night (Ida ENgberg’s walking through the light dub)
14. Sweetest Perfection (Phil Kieran dub mix)
15. Personal Jesus (Alex Metric dub)

Som ni märker verkar det finnas en viss förkärlek till Personal Jesus som manglas både hit och dit på flera skivor och massor av versioner, tyvärr tycker jag väl inte direkt att någon är bättre än originalet (som ju är en fantastisk låt). Lite besviken är jag också på att ingen tolkat om Depeche Modes gamla signum I just can’t get enough. Inte desto mindre innehåller tredje skivan iallafall remixer av två före detta medlemmar: Vince Clark har tolkat Behind the wheel och lyckas göra om den till något av en Erasure-slagdänga och Alan Wilder har i sin tur mixat In Chains som går från ambient till bombastiskt orkesterstycke i en något överlång version.
Bästa låt: Puppets (Röyksopp remix) – låter som om den skulle platsa på Senior utan att svettas. Låter både 80-talsretro och retrofutur samtidigt.

Mycket av musiken som varit distinkt Depeche Mode blir ganska anonym när den görs om till pumpande dansgolvsmusik och jag misstänker att klubbpubliken inte direkt längtat efter det här, samtidigt finns det gott om låtar som tilltalar ett gammalt fan som mig, inte minst nytolkningarna av de riktigt gamla låtarna i repertoaren. Det blir dock på sina ställen märkligt opersonligt med alla pumpande basar och bastrummor, lite allmän dussinmusik förpackad för de värsta DJ-excesserna.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Randy Travis – 25th Anniversary Celebration

20 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Randy Travis
Titel: 25th Anniversary Celebration
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 13 juni

Randy Travis spelar country & western och är därmed långt under min radar. Mina erfarenheter av genren sträcker sig till Hasse Andersson & Kvinnaböske band (som min pappa och jag brukade digga till när jag växte upp) och möjligen Johnny Cash. Inte för att jag inte gillar genren utan snarare för att jag upplever att de flesta artisterna berättar att deras fru lämnat dem och deras hund dött, alltså att man hört det förut.

Men ibland är det väl också så att det är precis vad man vill höra? Att någon annan har det lite lagom eländigt och motigt.

Randy Travis har en röst som gjord för genren han valt att spela i och nog tycker jag att det finns både känsla och kvalitet på 25-årsjubileet – inte minst med hjälp av de många gästartisterna.

Låtarna är:
1. Everything and all
2. A few ole country boys
3. For ever and ever, amen
4. He walked on water
5. T.I.M.E.
6. Love looks good on you
7. Better class of losers/She’s got the rhythm (and I got the blues)
8. More life
9. Can’t hurt a man
10. Promises
11. Is it still over?
12. Road to surrender
13. Diggin’ up bones
14. Someone you never knew
15. Too much
16. Didn’t we shine

Så gott som alla låtarna har alltså spelats in med andra av genrens storheter och är duetter, några av gästartisterna är Zac Brown Band, Kristin Chenoweth, Kenny Chesney, Don Henley, Alan Jackson, Jamey Johnson, George Jones, Kris Kristofferson, Tim McGraw, Willie Nelson, Brad Paisley och Carrie Underwood.

Gillar man genren finns det alltså mycket att gilla här. För de oinvigda kommer det inte sätta världen i brand.

Bästa låt: Road to surrender

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Kulturbloggens möte med All Time Low på West Coast Riot

19 juni, 2011 by Jonatan Södergren

”Vissa säger att vi blivit mer mainstream men jag ser det som att vi har mognat som band” säger Alex Gaskarth, sångaren i All Time Low, om deras fjärde fullängdare Dirty Work som släpptes veckan innan vi mötte upp honom backstage inför spelningen på West Coast Riot.

”Jag försökte närma mig låtskrivandet på ett annorlunda sätt. Tidigare har vi haft tydliga influenser som Green Day och Blink-182 men den här gången försökte vi experimentera med musik från vår uppväxt på 90-talet, som Third Eye Blind – till och med Alanis Morissette kan räknas som en influens.”

Alex förklarar vidare att Blink-182 inte bara var en viktig katalysator i att föra bandet samman utan själva anledningen till att All Time Low ens existerar överhuvudtaget.

”Vi har fått chansen att träffa dem ett par gånger och de är helt fantastiska. Det är kul att se att band oavsett hur stora de blir fortsätter göra musik av samma anledning. De visade att det är okej att ha roligt och interagera med sina fans på scen.”

Bandets egna favoritlåt på nya skivan är Guts som enligt Alex avgjorde vilken riktning skivan fick, ”den påverkade vårt beslut att hylla band vi vanligtvis inte hyllar”.

”Jag önskar jag kunde ta mig samman och skriva låtar när jag är på turné men det är för mycket tjejer och alkohol, i bästa fall får jag en idé till en text eller en låt. Textmässigt handlar låtarna om vardagslivet och folk runt omkring mig. Det är viktigt att ämnet är trovärdigt och universellt.”

Just nu är All Time Low ute på en tre veckor lång Europaturné. Om du missade deras spelning på West Coast Riot har du chansen att se dem igen på Peace and Love.

Relaterat: Mer från West Coast Riot i Göteborgsposten och i Expressen.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: All Time Low, Dirty Work, Wext Coast Riot

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1352
  • Sida 1353
  • Sida 1354
  • Sida 1355
  • Sida 1356
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in