• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension – Stacey Kent är bäst när hon sänker rösten

21 oktober, 2011 by Thomas Johansson

Artist: Stacey Kent

Titel: Dreamer in concert

Betyg: 3

Datum:  26 oktober 2011

Stacey Kent är en amerikanska på drift i Europa. En resa som påbörjades för många år sen, och som ännu pågår. Nu kommer det en live-skiva, hennes första i den långa listan med skivor. Hon sjunger med inlevelse, och med glädje. Hon älskar sin jazz-musik, och hon är en riktigt skicklig sångerska. Rösten är hennes styrka, och samtidigt ibland en svaghet. Fraseringen blir för bra, det tappas lite av känslan. Perfekt är inte alltid bäst. Det kan bli lite kliniskt. Det är en live-skiva, men du hör knappt publiken. Det är applåder mellan låtarna, ibland applåderas ett solo, men annars hör du inte att det är en live-skiva. Ljudet är oklanderligt.

Jag gillar Stacey Kent bäst, när hon sänker tempot och sin röst. Då blir det mer nära, och jag förstår varför hon ändå räknas som en av de mest framstående jazz-sångerskorna just nu. Musiken får en dimension till. Om hon dessutom sjunger så, på franska, så blir jag kär.  Kärleksförklaringar låter alltid bäst på språk man inte förstår, men när Stacey Kent sjunger på franska, så förstår jag känslan, utan att förstå orden. På dessa låter är hon en klar femma, men som helhet får skivan ett lägre betyg.

Vill du höra Stacey Kent live, så har du två chanser. Den 29 oktober spelar Stacey Kent på Great Jazz Club i Linköping och den 16 november på Fasching i Stockholm.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Skinny Puppy – HanDover

21 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Skinny Puppy
Titel: HanDover
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 oktober

För mig är Skinny Puppy en institution. Den första låten jag hörde var den ikoniska Dig It (1986) som drev fram det elektroniska soundet på en matta av avmätt distad gitarr medan sångaren Nivek Ogre (som numera kallar sig Ohgr som soloartist) skriker ur sig frustration och vrede och jag tror det var någonstans på 80-talet de klev in i mitt liv.

Det är alltså ett band jag levt med under många år, jag har sett bandet falla sönder (mot mitten av 90-talet spelade Ogre in sång i separat studio eftersom de inte kom överens), bandmedlemmar dö (Dwayne Goettel dog av en överdos den 23:e augusti 1995 hos sina föräldrar) och bandet splittras och postumt ge ut sin ”sista” skiva (The Process, 1996).

Skinny Puppy splittrades i Download som blev keyboardisten cEvin Keys hemvist medan Nivek Ogre drog vidare med Ohgr. I början av 2000-talet började Key och Ogre försonas och gjorde några livespelningar, oundvikligt(?) kom 2004 albumet The greater wrong of the right med det nu återuppståndna bandet. Och efter det har Skinny Puppy blivit produktiva igen, 2007 kom albumet Mythmaker och nu är alltså HanDover här.

Det torde vara omöjligt att skriva om bandet utan att påpeka det enorma inflytandet de haft på band som Nine Inch Nails och Ministry och de många samarbeten de medverkat i: A chud convention med á;GRUMH… (om någon fortfarande minns dem), Doubting Thomas, Cyberaktif, platEAU, The Tear Garden, Rx, KMFDM, Pigface, Murder Inc. och förmodligen en hel hög jag glömt.

Men HanDover är alltså här, det är 2011, och för ett band som bildades 1982 verkar tiden ha kommit för att dels summera karriären och dels staka ut vägen för framtiden.

HanDover lyckas med det.

Låtarna på albumet är:
1. Ovirt
2. Cullorblind
3. Wavy
4. Ashas
5. Gambattle
6. Icktums
7. Point
8. Brownstone
9. Vyrisys
10. Village
11. Noisex

Det inledande spåret Ovirt är en tidsresa, lågmält och som ett eko från skivan Remission från 1984, efter det kommer Cullorblind som sätter oss i en katapult till tiden kring Too Dark Park från 1990. Wavy låter som om det rymt från Rabies från 1989. Och för varje låt på albumet tycker jag mig höra influenser och inspel från det förflutna samtidigt som produktionen (som helt saknar de inslag av samplingar från filmer som varit lite av bandets trademark) låter modern. Jag tycker också att albumet är det mest lekfulla sedan återföreningen, det experimenteras friskt med Ogres röst, harmonier, trumspår och ljud – där avslutande spåret Noisex är det mest extrema exemplet.

Är man gammal Skinny Puppy-fan finns det helt enkelt mycket att gilla samtidigt som gruppen absolut inte stått still och blivit irrelevanta (jag tittar på er, The Human League) utan säkert kan skaffa sig legioner av nya fans. Är man däremot inte speciellt förtjust i elektronisk musik finns det ingenting här som kommer övertyga dig om motsatsen.

Albumets omslag har designats av en gammal bekant i sammanhanget, Steven R. Gilmore – srg kallad, som designade några av Puppys snyggaste omslag på 90-talet, t.ex. det utomjordiska som pryder Cleanse Fold and Manipulate:

I min recension av VNV Nations senaste album Automatic lovade jag återkomma till frågan om årets album. Detta är inte det, VNV Nations album är starkare.

Bästa låt: Cullorblind.

 

Albumet finns på Spotify.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Digitalism bjöd upp Strand till dans

21 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

I framkanten av dagens tyska electronica hittar vi Hamburg-baserade duon (som på scen dock är utökade till en trio) Digitalism. Tidigare i år släpptes deras kritikerrosade album I Love You, Dude men frågan är om de redan tunga beatsen inte blir ännu tyngre live.

Med en hjärtformad backdrop och blinkande epilepsiljus (en fullfjädrad liveproduktion med andra ord) erövrade de en glödhet Stockholmspublik som inte höll tillbaka för fem öre. Symboliken i att de har valt just ett hjärta som backdrop är slående, deras låtar är nämligen som nyktra ecstasypiller som suggestivt får hjärtat att slå snabbare och snabbare ju längre in i setet vi kommer.

2 Hearts fick åtminstone större delen av publiken att skaka på benen som om det inte fanns en morgondag, dessutom hann de riva av en elektronisk tolkning av The Cure-mästerverket Fire in Cairo innan de mot slutet av ordinarie set fyrade av Circles. Att säga att det var en hitkavalkad är väl att ta i, men Digitalism har helt klart en handfull starka låtar som får såväl clubkidsen som indiepopparna att häpna.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Digitalism, Strand

Kulturbloggen möter Deportees

20 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Kulturbloggen mötte upp bröderna Peder och Anders Stenberg från Deportees på deras skivbolags kontor för att prata om deras fjärde fullängdare Islands & Shores som ges ut den nittonde oktober. Det lät ungefär så här.

Kan ni förklara valet av titel till er nya skiva? Islands & Shores, är det en metafor?

Det är en typ av ingångspunkt till skivans tematik. Texten till titelspåret går ”in a world where everyone’s an island I find myself there waiting at the shore”. Albumet kretsar kring utanförskap och bristen på ett kollektiv. Folk står där på sina stränder och tittar på olika öar.

Mitt intryck av era nya låtar är att de är lite mindre organiska än förra skivan, har ni bytt musikalisk riktning?

Det är en korrekt analys. Vi har flyttat oss lite granna från vår trygghetszon, till exempel använde vi inte bara akustiska gitarrer. I hopp om att kunna bryta mönstret bestämde vi oss på förhand för att vi inte skulle låsa oss vid en viss miljö. The Doctor in Me lät i slutändan inte alls som grundversionen. Först innehöll den drivande akustiska gitarrer men sen fick vi ett infall och lät oss inspireras av Steve Reich och minimalism så nu bygger den på slagverk, marimbas och xylofoner.

När vi spelade in Under the Pavement – The Beach var det som att vi gick in i en fin studio med det vi hade gjort i replokalen och bara fräschade till det lite grann. Den här gången ville vi göra det på ett annorlunda sätt. Till viss del var det en inställningsfråga, vi spelar instrumenten på ett annorlunda sätt. Vi försökte hitta essensen av låten och förädla den maximalt. Vi var helt enkelt mer disciplinerade och tyska i vårt förhållningssätt till vad vi tyckte var kärnan av låten.

På en krass nivå bidrog det simpla faktumet att vi inte använde akustiska gitarrer till en helt ny rymd och vi blev själva rätt så förvånade över skillnaden. Låtarna är ju skrivna på samma sätt som förut och hade säkert även låtit bra akustiskt.

Förra skivan gav oss ett nytt självförtroende. Förut har vi nästan varit övertydliga i vår iver att få folk att förstå men nu har vi fått ett ökat förtroende för omvärlden. Det finns väldigt mycket substans i kompositionerna och vi kan kosta på oss att våga lita på att folk kommer hitta det.

Kan ni beskriva arbetet bakom Islands & Shores? Uppstod det några svårigheter under processen?

Att göra skivor är damn hard work. Vi har slitit oss i håret ett antal gånger men en insikt vi kommit till ju längre vi har hållit på är att hårt arbete lönar sig i slutändan. Det är ingen idé att gräva ner sig. Vi har fått ett större tålamod, även om det är tufft vet vi att det blir bra till slut. Det är alltid jobbigt att behöva börja om på nytt när du spenderat flera timmar på att göra pålägg, den här gången gjorde vi det på ett radikalt sätt och längre in i processen.

Hur ser ni på er karriär? Är ni stora utomlands? Hur stora vill ni bli utomlands?

Vi är inte alls stora utomlands. Det är en tråkig detalj men vi har tidigare varit juridiskt bundna till en world wide deal med ett och samma bolag men nu har vi bytt och har bara ett avtal i Skandinavien. En del var peppade på att släppa oss utanför Sverige redan tidigare men det var svårt när vi var i ett sånt avtal. Nu är det några som har hört av sig och visat intresse. Vi har inget exakt datum men vi planerar att bli nya U2 under 2012.

Sverige är ändå ett litet land, för ett band i vår kategori finns det cirka femton orter att spela i. I vissa storstäder kan vi spela flera gånger med mellanrum. För att få proportion skulle vi vilja komma ut och spela mer på nya ställen nu när vi lagt ner så mycket tid på nya skivan. Att vi sjunger på engelska beror på att vi är formade av världen vi lever i. Med våra ambitioner och typ av anslag finns det ingen anledning till att vi bara skulle vara en nationell angelägenhet.

Vad driver er till att göra musik?

Det var ganska länge sen vi ställde oss den frågan. Det här är vi bra på så det är inget vi reflekterar över. Vi har spelat ihop i olika band sedan 1995. Det är något vi alltid har gjort som har blivit en del av ens identitet. Det ger ju någonting tillbaka, i texter och musik når vi ut med något. Folk är bra på olika saker och det här är vi bra på.

Skulle ni beskriva er musik som introvert eller extrovert?

Man kan prata i det begreppsparet fast själv tänker jag ofta i mikro/makro och personlighet generellt. Om vi använder dina begrepp kan något i början vara introvert. Det händer någonting inombords men sedan ser man att det även händer i andra. Då lyfter det, man säger något om världen vi lever i och nuet. Det börjar alltid i det personliga men jag nöjer mig aldrig med att vara introvert. Från den utgångspunkten hoppas jag säga något om världen. Det går såklart även att vara introvert. Folk känner igen sig i en, det har en viss styrka, men det är inte exakt så i vårt fall.

Oroar ni er över hur Islands & Shores kommer mottas?

Nej, faktiskt inte. Med det sagt är vi inte ointresserade men det är mer förväntan än oro. Det är alltid en konstig känsla när något man har jobbat hårt med når det offentliga rummet. Oavsett om det är bra eller inte så är det en konstig grej att kritiker ska tycka till, det är inte så många professioner det gäller men det spelar en viss roll. Vi vill att folk ska tycka om vad vi gör. Vi gör musik vi själva skulle lyssna på i förhoppningen att folk gillar det.

Ni spelar på Berns den tredje december, vad har vi att se fram emot gällande er liveshow?

Vi vill lyfta fram ett ännu mer utpräglat tänk i vår ljussättning och i vårt upplägg av låtar. Precis som på skivan har vi funderat över våra möjligheter och begränsningar. Vi är helt bestämda att vara bättre på scen än vi någonsin varit tidigare. Det känns lyxigt att ha med sig fyra plattor, vi börjar få en mäktig katalog av låtar. Mest peppade är vi ju så klart på att spela låtarna från de senaste skivorna.

Hur ser era planer för 2012 ut?

Just nu är vi fortfarande i ett planeringsstadium så det är inte så mycket som är helt klart ännu. Vi ger några konserter i slutet av 2011 och vi kommer säkert spela lite grann i början av 2012 också.

Hur blir det med festivaler?

Det är först nu det börjar komma på tals. Sedan får vi se hur det blir med utlandsgrejer, det är fortfarande lite oklart. Det kan säkert bli lite sånt i vår. Vi håller det öppet för att kunna hoppa på om någonting läckert dyker upp.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Deportees, Islands & Shores

Kulturbloggen möter James Morrison

20 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

James Morrison har länge blandats ihop med James Blunt men nu när hans tredje album The Awakening petat självaste Adele från de brittiska försäljningslistorna är det väl slut på det en gång för alla. Kulturbloggen mötte upp den brittiska singer/songwritern när han var på besök i Stockholm för att göra promotion, det lät så här.

The Awakening är din tredje skiva, har du gått i någon ny musikalisk riktning?

Det tror jag, ingen vill väl vara slav till en viss typ av musik. Jag försökte till exempel göra något funkigt med snabba, rytmiska melodier. Framför allt var min ambition att ta ett steg ifrån alla mellantempo-låtar som jag annars tycks skriva så många utav. Jag ville framkalla en större ljudbild samtidigt som jag höll mig inom ramen för vad som kändes bekvämt för mig, jag är ju ingen rockstjärna så jag skulle inte kunna börja rocka loss helt plötsligt. Jag försökte tänja på gränserna och prova på nya saker.

Kan du förklara valet av titel, vad är det för uppvaknande du syftar på?

När jag skrev låten hade jag ett slags uppvaknande till livet i åtanke. När jag fick min dotter insåg jag vad som behövde göras så ett av skivans tema blev just att vakna upp till livet. Alla människor kommer till insikter, jag insåg hur jag ville leva mitt liv och vem jag var som artist.

Du nämner uppvaknandet som ett av skivans teman, har den några fler teman?

Min fader dog under arbetet med skivan så undermedvetet skulle jag säga att fyrtio procent av skivan handlar om det. Det var något jag helt enkelt var tvungen att våga handskas med. Det var en helvetesperiod i mitt liv men jag försökte att behålla en positiv syn på saker och ting. Dessutom hade jag turnerat i två år så för första gången på två år hade jag chansen att pusta ut, träffa mina vänner och inte behöva bekymra mig över att bli framgångsrik. När du är på turné handlar det bara om spelningarna men jag har kunnat njuta av att träffa mina nära och kära igen. Jag kände mig fri igen och för mig är det viktigare än hur framgångsrik jag blir. Att få en dotter och förlora en förälder fick mig att vakna upp till livet och jag ville fånga det på skivan.

Kan du beskriva arbetsprocessen bakom skivan?

Ett och ett halvt år ägnade jag åt att skriva låtar. Jag åkte till Amerika men problemet var att vädret där var så bra att det hindrade mig från att skriva. Själva inspelningsprocessen gick ganska fort, bara lite mer än två veckor. Jag mötte upp producenten, Bernard Butler, och diskuterade hur jag ville att det skulle låta och sedan spelade vi in. Det mesta är liveinspelningar och produktionen är rätt så straight forward.

Du har även stått för en del kollaborationer, är det något samarbete du tycker har varit bäst?

Det är en svår fråga, varje gång jag samarbetar med en artist är det av olika anledningar så resultaten blir av naturliga skäl vitt skilda. För tillfället är samarbetet med Jessie J min favorit, delvis eftersom det var det senaste. Dessutom passade det in musikaliskt i var jag är just nu.

Hur var det att arbeta med Jessie J?

Nervigt, hon är en vacker diva med en stark vilja och hennes röst är helt fantastisk. Hon gjorde mig nervös och även om hon var lika nervös själv var hon bättre på att dölja det. Andra gången jag träffade henne var under videoinspelningen och då var det under mer avslappnade former. Hon är rolig, har sinne för humor och är vacker att se på.

Finns det någon du skulle vilja samarbeta med i framtiden?

Ray LaMontagne, hans röst är så raspig och makalös, men det är en distinktion mellan vilka du vill arbeta med i praktiken och vilka du vill arbeta med i teorin. Jag trodde ju aldrig att jag skulle samarbeta med Jessie J. Min dröm är att samarbeta med Stevie Wonder eftersom han är min favoritartist men frågan är om det skulle resultera i något bra. Jag skulle ha samarbetat med Alicia Keys på den här skivan men sedan blev hon gravid. När det gäller samarbetspartners försöker jag hålla ett ganska så öppet sinne, ju mer osannolikt samarbetet verkar på förhand desto mer spännande brukar resultatet bli. Jag skulle vilja arbeta med Eminem, det hade varit coolt.

Lyssnar du på samma musik nu som du gjorde när du var yngre?

När jag var yngre lyssnade jag på alla möjliga fantastiska låtskrivare. Van Morrison, Beatles och Stevie Wonder för att nämna några men jag har alltid föredragit att göra min egen musik. Jag började spela på olika pubar som hade open-mic-kvällar relativt tidigt och jag har alltid tyckt det varit mer spännande att skapa själv. På sistone har jag fastnat för Jamie Woon som uppenbarligen verkar i en helt annan värld än jag, annars lyssnar jag i stort sett på samma musik som när jag var yngre. När jag förlorade min far sökte jag mig tillbaka till mina rötter och ville lyssna på sånt som kändes familjärt.

Vad har du för planer för framtiden?

Jag vill sätta upp min egen studio och kanske starta ett eget skivbolag men det är längre fram i tiden. Min första prioritet är att bygga en egen studio så jag kan jobba hemifrån. Sedan skulle jag vilja lära mig grunderna i musikproduktion så jag om jag känner för det även kan spela in andra band.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: James Morrison, Jessie J, The Awakening

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1291
  • Sida 1292
  • Sida 1293
  • Sida 1294
  • Sida 1295
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in