• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Filmklipp från Motörhead på Fryshuset

11 december, 2011 by Redaktionen

10 december 2011 var en kväll med massor att göra i Stockholm. Kulturbloggen hade inte medarbetare till att gå på allt. Vi hade tyvärr ingen som kunde se Lemmy och hans Motörhead som spelade på Fryshuset.

Men vi kan trösta oss med några filmklipp från spelningen som ger oss en liten känsla i alla fall av hur det var.

Lite bakgrundsfakta om Motörhead från den svenska versionen av Wikipedia:
Motörhead är en brittisk heavy metal-grupp, bildad i London 1975.
Bandet bestod ursprungligen av sångaren och basisten Ian ”Lemmy” Kilmister, Larry Wallis på gitarr och Lucas Fox på trummor.
När Motörhead gav ut sitt första album 1977 var Wallis och Fox redan ersatta av Eddie Clarke (”Fast Eddie”) och Phil Taylor (”Philthy Animal”), men det var inte förrän i början av 1980-talet som gruppen slog igenom stort. Motörhead var populärast i sitt hemland, England. 1982 lämnade Clarke gruppen på grund av stridigheter med Lemmy, och ersattes av Brian Robertson, som tidigare spelat i bland annat Thin Lizzy. 1983 gav Motörhead ut den enda studioplattan där Robertson medverkar, Another Perfect Day. Robertson lämnade bandet strax därefter och ersattes av två gitarrister; Phil Campbell och ”Würzel” (Michael Burston). I samma veva försvann Phil Taylor från trumpallen och ersattes av Pete Gill från gruppen Saxon. Det enda albumet som Pete Gill medverkade på var Orgasmatron 1986, sedan kom Phil Taylor tillbaka för ett par album.
1991 gavs den sista plattan med Phil Taylor som trummis ut, 1916. Därefter ersattes han av svensken Mikkey Dee, som än idag är Motörheads trummis. 1995 lämnade ”Wurzel” bandet, och sedan dess har Motörhead åter varit en trio.

Här är Motörheads officiella hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Motörhead, filmklipp, Fryshuset, rockmusik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Fryshuset, Mötorhead, Rockmusik

Paul McCartney på Globen: mäktigt och nära som en klubbspelning

11 december, 2011 by Rosemari Södergren

Paul McCartney, Globen
10 december 2011
Betyg: 4

Paul McCartney, basist i Beatles och frontman för Wings, möttes av stående ovationer när han trädde in på scenen för att starta konserten. Förväntningarna var höga i det helt fullsatta Globen. Kvällen till ära iklädd mörkblå byxor och ljusblå kavaj tog han emot välkomstapplåderna och drog igång med full fart med låten ”Magical Mystery Tour”.

Paul har en enorm naturlighet på scen, förvärvad efter mer än 50 år som artist. Han har fortfarande en pojkaktig utstrålning, som en busig men ändå artig pojke, trots att han är 69 år. Han behärskar scenen och är så inbjudande att det känns som att vi är betydligt närmare honom än vi faktiskt är, som på en klubbspelning trots att det var en arenaspelning. Ja, ”Hey Jude” kom en bra bit in på programmet och var en av kvällens höjdpunkter. Frågan är om ”Hey Jude” inte är den bästa arenalåtarna. Någonsin. Självklart fick han hela publiken att sjunga med.

Paul bjöd på många Beatleslåtar, en del Wingslåtar och tre-fyra nya låtar som han aldrig spelat i Sverige tidigare, berättade han.

Han är ett proffs rakt igenom. Programmet var bra upplagt med variation. Han startade energiskt, snabbt, rockigt, med låtar som ”Junior’s Farm”, Beatleslåten ”All My Loving” och Wingslåten ”Jet”.

Det lär ha blivit varmt att hålla den farten i en fullsatt hall, så den blå kavajen åkte av rätt snart och resten av konserten spelade han i en rosa skjorta där armarna efter ytterligare några låtar kavlades upp. Han var rolig och hade tränat in en hel del svenska, inte bara de vanliga ”Hej” och ”Tack så mycket” som många artister slänger ur sig. Givetvis till publikens stora förtjusning.

Han gav verkligen allt. Han bjöd på många av de låtar som publiken helt klart kommit dit för att de ville höra och han sprang runt på scen och bytte instrument. Först spelade han på sin signerade violinbas, sedan bytte han till en av de mest färgsprakande elgitarrer jag sett för att sedan plocka fram samma elgitarr som han använde då han spelade med Beatles i början av sextiotalet. Däremellan sprang han upp till pianot ett antal gånger.

Före spelningen rullade ett videomontage på båda sidorna av scenen, montaget rullade vertikalt, uppifrån ned, med massor av bilder och videoklipp från Beatlestiden, Wings-perioden och annat ur Pauls liv.

Efter att ha spelat en timme tillsamamns med sitt band, två gitarrister, en trummis och en keyboardist spelade Paul några låtar ensam med halvakustisk gitarr. Då spelade han bland annat en sång som han skrivit till John Lennon, som en hyllning till sin Beatleskollega och vän. Han hyllade också den andra nu döda Beatlesmedlemmen George Harrison genom att sjunga Harrisons låt ”Something”.

Paul bjöd förresten också på partier från Jimi Hendrix-låten ”Foxy Lady”.

En av de starkaste upplevelserna under kvällen var när han spelade ”Yesterday” som extranummer, bara Paul och en halvakustisk gitarr. Gåshud.

Vad spelade han mer? Fullständig setlist kommer i morgon, men bland annat spelade han ”Black Bird”, ”Band on the Run”, ”Ob-La-Di, Ob-La-Da”, ”Back in the U.S.S.R.”, ”Give Peace A Chance”, ”Let It Be” och Bondlåten ”Live and Let Die”. Bondlåten avslutades med ett gigantiskt fyrverkeri på scenen. Starkt. Bland extranumren spelade han förutom ”Yesterday” bland annat riviga ”Helter Shelter”.

Givetvis hade många låtar en bildberättelse i videoform projicerat på scenväggen också, som en fördjupning. Allt så välgjort.

Ett exempel på hur bekväm och naturlig Paul är på scen är hur lätt han kan improvisera. Rätt som det var berättade han att han hade svårt att låta bli att kika på de skyltar som några i publiken höll upp. Då fångade videokameran in skyltarna och Paul läste högt från dem:
”Marry Us” stod det på den ena skylten. ”Nej det går inte”, svarade Paul och berättade att han är gift och visade ringen. På den andra skylten stod: ”If you come to Bergen you can get my key”. Han nappade inte på den inbjudan heller.

Men han nappade på att bjuda Globenpubliken på en stark och mäktig tre timmar lång spelning med massor av klassiska Beatleslåtar och några nya sånger och en del från Wingsperioden. Publiken sjöng med och framför allt reste de sig och dansade med i Beatlessångerna.

Läs även andra bloggares åsikter om Paul McCartney, popmusik, recension, Beatles, Wings, musik, Globen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Beatles, Globen, Musik, Paul McCartney, Popmusik, Recension, Wings

Nya Opeth på Arenan

10 december, 2011 by Redaktionen

Opeth har lämnat Blackwater Park bakom sig men spelar en rejäl dos godbitar.

Efter en godkänd insats av förbandet, veteranerna i Pain Of Salvation, är det äntligen dags för Opeth att bevisa att de fortfarande är Sveriges bästa progmetal band.

Med nya, i Mikael Åkerfeldt ”älskade och hatade” skivan Heritage i fokus har Opeth mycket att leva upp till. Att bandet dessutom fyller ut spellistan med sina lugnaste spår från tidigare skivor (bortsett från Hex Omega) och således befriar spelningen helt och hållet från termen ”metal” känns som upplagt för att bli en mindre flopp.

Riktigt så dumt blir det aldrig. Det skulle visserligen bli svårt att försöka hitta en mindre lämplig lokal för den specifika spelningen, men utöver lokalen finns det inte mycket att klaga på. Det är samma gamla, underhållande Opeth som står på scen och med precision framför låt efter låt av högsta kvalitet och komplexitet. Att spelningen är helt befriad från growling är inget man hinner störa sig på, inte när favoriter som Closure och A Fair Judgement dyker upp. Eller Dio-hyllande Rainbowinspirerade Slither framförs i sann 70-talsanda. Eller Axenrots fantasifulla trumsolo…

Det känns som en nyttig spelning, framför allt för bandet som får bekräftelsen att de är omtyckta även bortom dödsmetallens gränser och är välkomna att fortsätta experimentera med sitt sound, och även för den närvarande publiken som får se att bandet inte ”sålt ut” utan är samma gamla Opeth från Huddinge och övriga Stockholmsförorter. Vad man än tyckt om Heritage blir det i alla fall svårt att hata den efter kvällens uppträdande, och när spelningen avslutas med ett Folklore som låter betydligt bättre än originalet, borde inga som helst invändningar existera.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Arenan, Opeth.metal

Tim Christensen and The Damn Crystals: rockigare än väntat

10 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Tim Christensen and The Damn Crystals
Artist: Tim Christensen and The Damn Crystals
Betyg: 3
Svensk release: 25:e november 2011

1993 slog Tim Christensen igenom i Danmark Dizzy Mizz Lizzy och har sedan dess varit en av Danmarks mest hyllade rockartist. Efter att bandet splittrades 1998 så lade han rocksoundet på hyllan och gjorde solokarriär där han testade på popgenren, något han gjorde med stor framgång, både i Danmark och utomlands.

Även om The Damn Crystals har varit med som bakgrundsband sedan Tim Christensens började sjunga solo så väljer de först nu att uppmärksamma dem i det nya bandnamnet.

Han har under sin solokarriär släppt tre album, alla med ett väldigt poppigt och trallvänligt stuk. Det var på grund av detta som jag blev förvånad när jag satte mig för att lyssna igenom hans senaste platta som tydligt verkar ha lånat en del av det rockiga soundet från hans dagar i Mizz Dizzy Lizzy. Inspirationen kommer troligtvis ifrån bandets återförening 2008. 

Tim Christensen har i sitt nya album tagit det bästa ifrån två världar och förenat poppen med rocken, med ett tydligt välbalanserat resultat.

Beväpnad med en röst likt Jonny Craigs så öppnar han skivan med ett nästan elva minuter långt skivspår som får agera intro för resten av skivan. Något jag föll för direkt är hur han experimenterar med soundet i låtarna och hur man tydligt kan höra hur han hämtat inspiration från andra genrer även om poprocken dominerar. Skivan öppnar rockigt, men trappar gradvis ner och blir lugnare för att sedan avslutas med den stillsamma kärlekslåten ”Never Be One Untill We’re Two”.

Även om texterna känns lite mediokra och att det ibland känns som om han inte riktigt kommer igång med vissa låtar, så är skivan överlag riktigt bra och något som jag absolut kommer ha i min playlist.

Bästa spår: ”Surprise me”

Text: Anthon Zümendorf

Läs även andra bloggares åsikter om Tim Christensen and The Damn Crystals, skivrecension, recension, popmusik, rockmusik, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, Recension, Rockmusik, skivrecension, Tim Christensen and The Damn Crystals

Serenades på Debaser Medis

10 december, 2011 by Jonatan Södergren

Serenades, Debaser Medis
Betyg: 3+

Serenades solskensdränkta pop blev som en välbehövlig kontrast mot det ruskiga decembervädret. Till tonerna av Lou Reeds Street Hassle intog de scenen på Debaser Medis för vad som var sista spelningen på en turné som tagit dem ända till London, Los Angeles och New York.

Att svenska pophjältarna Markus Krunegård och Adam Olenius gått ihop under namnet Serenades för att åtminstone ge ut skivan Criminal Heaven kan du inte ha missat. Med en förkärlek för snitsiga syntslingor och så svulstiga arrangemang att självaste Phil Spector skulle bli grön av avund gjorde de vinterkvällen lite mer somrig. Jag är knappast först med att vilja beskriva dem som den svenska indiescenens motsvarighet till Beach Boys.

I en värld som annars präglas av komplexitet och pretentioner inger Serenades en känsla av bekymmerslöshet. Likt ett mantra kretsar texterna ofta kring återupprepning av vissa väl valda ord. Det är säkert en bidragande orsak till det mäktiga uttrycket, ju simplare budskapet desto tydligare.

Kvällens höjdpunkt? Birds, tätt följt av Come Home som är årets bästa jullåt.

Serenades – Come Home from Ted Malmros on Vimeo.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Adam Olenius, Debaser Medis, Markus Krunegård, Serenades

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1268
  • Sida 1269
  • Sida 1270
  • Sida 1271
  • Sida 1272
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in