• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Rammstein på Globen, bilderna

18 februari, 2012 by Rosemari Södergren

De tyska bombastiska hårdrockarna i Rammstein är på turné, aktuella med deras greatest hits-samling. Fredag den 17 februari intog de Globen i Stockholm. Som ni kan se av bilderna var det full fart.

Rammstein grundades 1994 i Berlin. Mer specifikt räknas bandet till den nya musikstilen Neue Deutsche Härte. Gruppen är bland annat känt för sina eldsprutande och effektfyllda liveshower.
Namnet Rammstein syftar indirekt på den tyska staden Ramstein-Miesenbach där en flyguppvisningskatastrof utspelade sig 1988 på den NATO-kontrollerade flygbasen Ramstein Air Base. Det extra m:et i Rammstein medför att den direkta betydelsen blir ”rammande sten”, eller ”murbräcka” i överförd betydelse.

Här bjuder vi på några bilder från konserten i Globen.

Foto: Lena Dahlström


Relaterat:
Svenska Dagbladet

Arkiverad under: Musik

Kulturbloggen möter Winhill/Losehill

16 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Att askan är den bästa jorden är Winhill/Losehills debutskiva Swing of Sorrow (som ges ut den 22:a februari) ett praktexempel på – varför får du veta om du läser igenom intervjun.

Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp Jonas Svennem Lundberg och Carl Åkerlund, bandets huvudsakliga låtskrivare samt textförfattare, på Café Copacabana i Stockholm

Hur träffades ni och vad fick er att bilda bandet?

Carl: Det är lite olika men vi har alla känt varandra sedan högstadiet eller gymnasiet vilket är i över tio års tid. Vi har alla en anknytning till Umeå även om vissa av oss numera bor i Stockholm. Jonas har skrivit låtar i namnet Winhill/Losehill tidigare men bandet som är nu tog form 2008.

Hur skulle ni själva beskriva er musik?

Jonas: Som rockmusik med rötter i amerikansk folktradition, det var i alla fall den musiken jag inspirerades när jag var yngre och började skriva låtar. Det har även kommit att bli mycket klassiskt – allt ifrån Stravinskijs Våroffer till jazz – men alla bandmedlemmarna kommer från ganska olika musikaliska bakgrunder vilket har bidragit till att arrangemangen blivit som de blivit.

Vilka är era influenser?

Jonas: The Band är mina husgudar.

Carl: Häromdagen tänkte jag på Dexys Midnight Runners.

Jonas: Såväl Dexys Midnight Runners som Van Morrison är definitivt stora influenser i den mån att vår musik både har en rocksida och en soul- och orkestral sida. Vi är även influerade av Rufus Wainwrights lekfulla arrangemang – jag beundrar hans förmåga att göra musik som är fantasieggande.

När ni spelade på Berns som förband åt Deportees använde ni en rätt så intressant instrumentation, kan ni beskriva den lite närmare?

Jonas: Det som är speciellt är det vi översatt från skiva till livetappning. På Berns använde vi en riktig xylofon och mycket slagverk. Den slagverksrigg jag spelar på innehåller ett mackjärn, en söndersågad cymbal, en stor plåtbit, en träplanka och en antik kobjällra. Utöver det är det den vanliga sättningen med klaviatur, bas, trummor och gitarr.

Carl: Det är framför allt en skillnad mellan live och skiva. På skivan har vi stråkinstrument, blås och väldigt mycket olika slagverk, för att förvalta skivans sound till ett livesound krävs det att vi jobbar om det på olika sätt.

Vilka känslor försöker ni beskriva med er musik?

Carl: Skivan tog sin början i en sorg. Incitamentet till att Jonas började skriva låtar var att Karin – hans mamma – gick bort i cancer.

Jonas: Skivan har en sorglig utgångspunkt men sorg är motsägelsefullt. Det kan även ge upphov till andra känslor som uppgivenhet, längtan, hopp, kärlek och ilska så skivan är snarare en explosion av känslor. 2006 då min mor låg sjuk och jag började skriva låtar igen för första gången på länge blev musiken ett sätt för mig att fortsätta umgås med människor. Ur det växte en nitton-spårig dubbelskiva.

Kan ni beskriva arbetsprocessen som legat bakom skivan?

Jonas: Det är nitton låtar på skivan och hur de har skrivits har gått till på nitton olika sätt. Det är absolut så att jag skriver musiken och att Carl skriver texter antingen på egen hand eller tillsammans med mig men med låtarnas arrangemang har det mesta hänt när jag och vår trummis HenrikNybom – som även var min medproducent – suttit och lyssnat på inspelade grunder. Det är svårt att beskriva låtskrivarhantverket men det börjar väl ofta med att jag skriver en grund, sen gör vi text och arrangerar.

Carl: Textskrivandet är min roll och det har gått till som så att Jonas kommit med musik som jag skrivit något till. Ibland pratar vi om någon viss känsla vi vill förmedla och skriver en text tillsammans.

Kommer ni inte känna en tomhet nu när skivan är färdig?

Jonas: Den känslan har inte kommit till oss ännu. Hittills har vi bara känt upprymdhet över att musiken ska bli tillgänglig för folk utanför den invigda kretsen.

Carl: Hittills har vi fått grymt fin respons från alla håll och kanter så det är svårt att känna tomhet.

Vilka är era planer härnäst?

Jonas: Nu när skivan är färdig kommer det bli svårt att hålla sig från att inte spela live – i sommar vill vi komma ut och spela så mycket som möjligt.

Carl: Eftersom det är ett dubbelalbum tänker vi ha en dubbel releasefest – en i Stockholm och en i Umeå.

Är det något mer ni vill tillägga?

Carl: Vi vill tacka Jonas storebror Måns Lundberg som mixat skivans alla hundratals kanaler. Han har även producerat Deportees två senaste skivor.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Swing of Sorrow, Winhill/Losehill

Grattis Goran Kajfes, vinnare av Nordic Music Prize

16 februari, 2012 by Redaktionen

Grattis Goran Kajfes, vinnare av Nordic Music Prize, utropar Kulturbloggen.

Vi gick precis ett pressmeddelande från Nordic Music Prize:

Ikväll har historiens andra Nordic Music Prize delats ut i Kulturkirken Jakob (Jakob Church of Culture) i Oslo. Nordic Music Prize 2011 gick till Goran Kajfes för albumet X Y. En internationell jury valde Goran Kajfes i hård konkurrens med de elva övriga nominerade.

Juryns motivering:
En mycket distinkt röst enade juryn, alla kände ögonblickligen all den kärlek som gått till inspelningen, och även förpackningen. Den innehåller en ambitiös och varm fusion av soniska element, från jazz med både afrikanska och östeuropeiska influenser till electronica. Detta dubbla album gör verkligen något som är ganska ovanligt: det förmedlar ren glädje av musik.

På Wikipedia finns fakta om Goran Kajfes:

Goran Kajfeš är en svensk trumpetare, född 22 juni 1970 i Tyresö av kroatiska föräldrar. Kajfeš växte upp i Älta.
Gorans far, Davor Kajfeš, var pianist i Zagreb Jazz Quartet och tillbringade sin mesta tid på turné i Europa.
Goran har arbetat med bland andra Eric Gadd, Stina Nordenstam, Fläskkvartetten, Kent, The Tiny, Bruno K. Öijer, Neneh Cherry, Robyn, Mando Diao, Christian Kjellvander Blacknuss, Sugababes, Nicolai Dunger, Håkan Hellström, Janet Jackson, Moneybrother, Freddie Wadling, José Gonzalez, The Soundtrack of our lives, Eric Malmberg, Plura, Club Killers, Monica Zetterlund, Eagle-Eye Cherry, Eldkvarn, Matti Bye och Bo Kaspers Orkester.
Solodebuten (2001) – Home – med sin musikaliska brygd av afro-amerikansk jazz, västerländsk danstradition, Milesdoftande mystik och elektronica, blev mycket uppmärksammad.[källa behövs] Uppföljaren Headspin vann en Grammis (2004). Tredje albumet X/Y (2010) blev utnämnt till årets jazzalbum i The Independent och hyllades världen över bl.a. i tidningen Mojo.

Den internationella juryn består av:
Rob Young – Författare till den nya boken Electric Eden, tidigare redaktör för The Wire, nu skribent för Uncut och The Wire.
Andres Lokko – en av Skandinaviens mest inflytelserika musikjournalister. Baserad i London. Skriver bl.a. för Svenska Dagbladet.
Laurence Bell – Ägare av Domino Records. Jeannette Lee – Tidigare medlem av P.I.L. Ägare av Rough Trade Records med Geoff Travis. Manager för Pulp och Jarvis Cocker.
Mike Pickering – Tidigare anställd på Factory Records, nu A & R på Columbia Records UK. Zach Kelly – frilansande musikjournalist och kritiker baserad i Washington D.C. Regelbunden medarbetare i Pitchfork.com och Paper Magazine. Jonathan Galkin – grundare och ägare av DFA Records.

De övriga elva nominerade var:
Lykke Li – Wounded rhymes
Anna Järvinen – Anna själv tredje
The Field – Looping state of mind
Ane Brun – It All Starts With One
Rubik – Solar
Gus Gus – Arabian Horse
Malk De Koijn – Toback To The Fromtime
Siinai – Olympic Game Bjørk – Biophilia
Iceage – New Brigade Montée – Renditions Of You

Läs även andra bloggares åsikter om Nordic Music Prize, Goran Kajfes

Arkiverad under: Musik Taggad som: Goran Kajfes, Nordic Music Prize

Skivrecension: Thåström – Beväpna dig med vingar

15 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Thåström
Titel: Beväpna dig med vingar
Betyg: 5

Det börjar med uppmanade trummor och sparsamt pianospel och bygger upp för Thåström som
uppmanar att vi skall beväpna oss med vingar. Referenser till uppväxten och den symboliska längtan
Thåström berättar om på sin nya platta. En upplevelse utanför det ”mainstreama” – ett genis verk i
en kommersialiserad tid då allt är till salu, men inte Thåström, han går sin alldeles egen väg.

Jag har sett Thåström live ett par gånger. Det är en omtumlande och närmast bisarr upplevelse. Det
är att stiga in i en svart, mörkt och närmast psykotisk värld som litterärt liknar Håkan Nessers icke-
identifierad stad i Van Veeteren, en plats där ångesten kryper in under huden.

Thåström har utvecklats till en osannolikt udda och makalös musiker och konstnär. Jag skulle vilja
påstå att han är ett av de få genier som svensk musik besitter. Hans udda och djupt personliga och
naket ångestladdad musik ger en likartad känsla med den som John Coltrane förmedlade med sitt
saxofonspel som precis på samma sätt kryper in under skinnet, bygger bo och sprider sin känsla av
skräckblandad ångest.

Det är svårt att hitta andra att jämföra med då Thåström är så egensinnig i sitt skapande och han
texter blir så nära. De blir nästan alltför närgångna och den naturliga distansen har skalats bort när
han tränger lyssnaren in i ett hörn och tvingar att lyssna till Thåströms universum.

Få artister och musikskapare över huvudtaget förmår att fånga in lyssnaren och få denne att inte
komma undan. Att lyssna på Thåström blir en exkursion i sitt eget inre, han öppnar dörrar och
visar på det som lyssnaren inte vill se hos sig själv. Att lyssna på Thåström har blivit ett slags privat
psykoanalytiskt borrande i inte bara i Thåströms egen ångest utan också i lyssnarens egen.

Thåström är inte produktiv, det vore överdrivet att påstå. Den nya ”Beväpna dig med vingar”
är den tredje på sju år om man inte räknar sidoprojektet ”Sällskapet” som i och för sig passar
in i helheten. ”Beväpna dig med vingar” är om möjligt än svartare och ångestfylld än de
föregående ”Skedbokvarnsvägen 109” och ”Kärlek är för dom”. Thåströms berättarsång mot den
avskalade men luftiga bakgrunden som lyfter fram Thåströms lyrik och ger den nya dimensioner.

Texterna på ”Beväpna dig med vingar” lämnar fler frågor än den ger svar precis som stor poesi gör.
Lyssnaren/läsaren tvingas och triggas att använda sina egna referenspunkter och sin egen fantasi.
Thåström sjunger ”jag kan sluta när jag vill” vilket är omöjligt när man lyssnar på den hypnotiska,
fascinerande och utmärkta ”Beväpna dig med vingar”.

Om ångest, dystopiskt inre landskap, djupsinne och svårmod tilltalar dig ska du lyssna på Thåströms
nya – gör du det inte är det bara att beklaga. Ett svenskt mästerverk vill jag påstå!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Beväpna dig med vingar, Thåström

Poptjejer som vågar ta för sig – Kulturbloggen möter Love Generation

15 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Kvinnliga trion Cornelia, Melanie och Charly går tillsammans under namnet Love Generation. De träffades via en casting där de noggrant valdes ut till demonproducenten RedOnes handplockade svenska band. På lördag – den 18:e februari – ska de tävla i Melodifestivalen för andra året i rad.

Låten de ska framföra i årets upplaga av Melodifestivalen heter Just a Little Bit och beskrivs av Melanie som ”en glad slap in the face”. Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp poptjejerna på deras skivbolag Universals kontor i Stockholm.

Hur träffades ni?

Charly: Vi träffades via en casting där vi plockades ut. Efter två intensiva sommarturnéer och en semestervecka lärde vi känna varandra. Sedan har vi klaffat och blivit bästa vänner.

Ni har varit med i Melodifestivalen en gång tidigare, kommer ni ha nytta av det?

Cornelia: Ja, det tror vi. Vi var så ny förra året. Nu vet vi hur det är när man kommer dit. Vi är mer redo och färdigrepade. Sedan förra året har vi genomgått en stor resa – om det då var en presentation så kan vi nu gå mer på djupet.

Hur skulle ni beskriva låten ni tävlar med i år?

Melanie: Som en glad slap in the face. Låten är drivande, hoppfull och minst lika explosiv som förra årets. Förra året var en presentation, nu är det en musikalisk djupgång.

Charly: Nu finns det större utrymme för våra personligheter, oss som sångerskor och ytterligare lite mer show.

Kan ni beskriva ert samarbete med RedOne?

Cornelia: Vi är RedOnes handplockade tjejgrupp från Sverige så vi arbetar exklusivt med honom. Han står för hela vår musikaliska resa. I studion är han bra på att få ut det bästa av oss som artister utan att försöka att få oss att låta som någon annan artist. Han är positiv, varm och får folk att känna sig bekväma i hans närvaro. Även utöver det musikaliska är han en positiv energikälla – man känner aldrig av hans framgång.

Vad gör ni resten av året när ni inte tävlar i Melodifestivalen?

Charly: Vi jobbar ihjäl oss jämt. Efter turnén så spelade vi in i Paris. Vi har även experimenterat med vad Love Generation är.

Cornelia: Det är en resa som har skett väldigt naturligt. Vi har lärt känna varandra och blivit en mer samlad enhet som grupp utan att ha forcerat något i vårt artistiska letande.

Hur gick det till när ni bestämde er för att tävla i Melodifestivalen i år igen?

Cornelia: Vi spelade in Just a Little Bit i början av sommaren och tänkte ge ut den som singel för att den kändes så mycket ”som oss”. Under resans gång fick vi frågan om vi ville delta i Melodifestivalen igen genom vårt skivbolag Universal. Först var vi tveksamma men sedan ändrade vi oss eftersom vi kände att att det skulle ge oss en chans att designa ett helt dansnummer. Melodifestivalen är ju den största scenen man kan göra någonting sånt på i Sverige så skivbolagen vågar lägga in kapital. Enbart på vårt nummer läggs det ner fyra gånger mer än på en vanlig musikvideo – det är kul med sådana resurser.

Vad är viktigast – musiken eller dansnumret?

Cornelia: För oss är det 50%. Vi tycker det är viktigt att respektera att publiken som är där kommer ha förväntningar på oss och vill bli bjudna på underhållning. På så vis är den visuella upplevelsen lika viktig som musiken.

Charly: Vi är stolta över att representera något nytt i Sverige – poptjejer som vågar ta för sig. I utlandet finns det många starka kvinnor och vi hoppas kunna ta in det i Sverige. Det är kul att vara med i den här vågen. Innan har det varit vanligt med tjejer som är lite timida men många som kommer nu representerar någonting annat.

Vilka är era ambitioner?

Cornelia: Vi har funderat mycket på vad Love Generation står för. Även om det var ett namn som fanns på projektet redan innan vi hade castats så känns det som att det passar in väldigt bra på oss. Vi är tre tjejer med en kärlek för varandra och vi försöker sprida den kärleken vidare. Det finns så många förvrängda ideal som gör att folk mår dåligt i sig själva. Vi vill att folk ska sluta svälta sig själva bara för att Kissie gör det. Vi försöker sprida en ny hippie-våg 2012.

Charly: Det finns så många artister idag som är allvarliga och melankoliska. Ambitionen för oss är att man ska känna att det är kul att leva och få kraft av det. Så länge vi lyckas med det är jag mer än nöjd. Med Melodifestivalen är ambitionen att åter en gång få köra på med gasen i botten. Vi vill göra vår grej utan att ursäkta oss för det.

Hur stor sannolikhet är det att ni vinner den europeiska tävlingen sedan?

Charly: Vi bygger vårt nummer internationellt ur perspektivet att det ska fungera på stora scener. Är det bra så är det bra – det är upp till vad svenska folket tycker. Jag tror att vår låt hade uppskattats i Eurovision. Det brukar ju gå bra för poppiga låtar med en påkostad show. Vi måste bara dit först.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Love Generation, melodifestivalen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1236
  • Sida 1237
  • Sida 1238
  • Sida 1239
  • Sida 1240
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in