Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Beväpna dig med vingar

Popaganda: Kvällen tillhör Thåström

by

Thåström, Stora scenen
Popaganda 24 augusti 2012
Betyg: 4

Tunga industrimoln skulle lägga sig över Eriksdalsbadet när mästaren gjorde sig redo för att med stundtals besatt blick sjunga sina sånger om svärta och ångest. På festivalens lilla scen höll Major Lazer på att avsluta sin festspelning – världar ifrån det som nalkades.

Genom åren har Joakim Thåström med närmast orubblig integritet fortsatt sin utveckling från tiden i Ebba Grön och Imperiet till den krautrock som idag framförs inför Popagandas största publik. Varje gång Thåström vänt blad och spelat in ett nytt album har vi troget fortsatt lyssna och senaste skivan Beväpna dig med vingar – som släpptes tidigare i år – gjorde oss knappast besvikna. Rösten är fortfarande den samma, men jag vill tro att den huvudsakliga anledningen till att Thåström förblivit såpass intressant är hans texter. De där vardagsbetraktelserna fulla av referenser – ibland raka och självutlämnande, ofta abstrakta men alltid intresseväckande. Praktexemplet är Samarkanda som ikväll spelas som extranummer.

Konserten inleds med Kort biografi med litet testamente och publiken börjar jubla när Thåström sjunger på textraden ”jag har glömt min första kyss men jag minns klart och tydligt när jag fick Rolle Stoltz autograf”. Bandet ser ut som silhuetter framför det mäktiga scendraperiet. Thåström böjer sig ofta ned med ett stadigt grepp om mikrofonstativet. Ett och annat primalskrik senare och den genomträngande blicken kryper sig in på bara skinnet. Under Fanfanfan – låten om förlorad kärlek – känns det som att hela publiken börjar sjunga med gråten i halsen. Även Alla vill till himlen som avslutade ordinarie set resulterade i allsång.

På skiva är det svårt att greppa hur tung Thåström är live. Bandet maler på, vilket inte minst blir tydligt i låtar som Du ska va president. Att kvällen tillhör Thåström är det inget snack om. Det känns nästan som att hela första dagen var en enda lång uppvärmning inför denna uppvisning.

Följande låtar spelades:

Kort biografi med litet testamente
Från himlen sänt
Nere på maskinisten
Fanfanfan
Kärlek är för dom
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Låt dom regna
Beväpna dig med vingar
Miss Huddinge -72
… Ingen neråtsång
St Ana Katedral
Alla vill till himlen

Samarkanda
Axel Landquist park
Du ska va president

Foto: Emma Andersson

Skivrecension: Thåström – Beväpna dig med vingar

by

Artist: Thåström
Titel: Beväpna dig med vingar
Betyg: 5

Det börjar med uppmanade trummor och sparsamt pianospel och bygger upp för Thåström som
uppmanar att vi skall beväpna oss med vingar. Referenser till uppväxten och den symboliska längtan
Thåström berättar om på sin nya platta. En upplevelse utanför det ”mainstreama” – ett genis verk i
en kommersialiserad tid då allt är till salu, men inte Thåström, han går sin alldeles egen väg.

Jag har sett Thåström live ett par gånger. Det är en omtumlande och närmast bisarr upplevelse. Det
är att stiga in i en svart, mörkt och närmast psykotisk värld som litterärt liknar Håkan Nessers icke-
identifierad stad i Van Veeteren, en plats där ångesten kryper in under huden.

Thåström har utvecklats till en osannolikt udda och makalös musiker och konstnär. Jag skulle vilja
påstå att han är ett av de få genier som svensk musik besitter. Hans udda och djupt personliga och
naket ångestladdad musik ger en likartad känsla med den som John Coltrane förmedlade med sitt
saxofonspel som precis på samma sätt kryper in under skinnet, bygger bo och sprider sin känsla av
skräckblandad ångest.

Det är svårt att hitta andra att jämföra med då Thåström är så egensinnig i sitt skapande och han
texter blir så nära. De blir nästan alltför närgångna och den naturliga distansen har skalats bort när
han tränger lyssnaren in i ett hörn och tvingar att lyssna till Thåströms universum.

Få artister och musikskapare över huvudtaget förmår att fånga in lyssnaren och få denne att inte
komma undan. Att lyssna på Thåström blir en exkursion i sitt eget inre, han öppnar dörrar och
visar på det som lyssnaren inte vill se hos sig själv. Att lyssna på Thåström har blivit ett slags privat
psykoanalytiskt borrande i inte bara i Thåströms egen ångest utan också i lyssnarens egen.

Thåström är inte produktiv, det vore överdrivet att påstå. Den nya ”Beväpna dig med vingar”
är den tredje på sju år om man inte räknar sidoprojektet ”Sällskapet” som i och för sig passar
in i helheten. ”Beväpna dig med vingar” är om möjligt än svartare och ångestfylld än de
föregående ”Skedbokvarnsvägen 109” och ”Kärlek är för dom”. Thåströms berättarsång mot den
avskalade men luftiga bakgrunden som lyfter fram Thåströms lyrik och ger den nya dimensioner.

Texterna på ”Beväpna dig med vingar” lämnar fler frågor än den ger svar precis som stor poesi gör.
Lyssnaren/läsaren tvingas och triggas att använda sina egna referenspunkter och sin egen fantasi.
Thåström sjunger ”jag kan sluta när jag vill” vilket är omöjligt när man lyssnar på den hypnotiska,
fascinerande och utmärkta ”Beväpna dig med vingar”.

Om ångest, dystopiskt inre landskap, djupsinne och svårmod tilltalar dig ska du lyssna på Thåströms
nya – gör du det inte är det bara att beklaga. Ett svenskt mästerverk vill jag påstå!

Text: Ingemar E. L. Göransson