• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Xiu Xiu – Always

2 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Xiu Xiu
Titel: Always
Betyg: 3
Release: 27 februari 2012

Ziu Xiu är dramatisk experimentell rock blandat med melodiös synthpop. Det är udda arrangemang, ibland frustrerande rörigt, på gränsen till oljud men också stundvis imponerande kraftfullt och överraskande bra.
Sången får ta plats, ibland mer ibland mindre men oftast är det mer. Texterna är ju också lite själen i Xiu Xius musik, de är tunga, sorgliga. Ömsom ilsket skränigt, ömsom vackert dramatiskt framförda av låtskrivaren och den sedan tio år trogne bandmedlemmen Jamie Stewart.

Det vilar ett allvar över musiken, något tungsint men det är inte ett mörker utan mer en form av uppriktighet eller ärlighet. Och det är en galen blandning rytmer, ljud och oljud. Från det dansvänliga och småmelodiöst poppiga första spåret ”Hi” till det de allvarsamma stråkarna och den dramatiska sången i ”Drum machine”. Det bästa spåret är dock helt klart ”Smear The Queen”.

Kolla in videon till ”Hi” här:

Och så favoriten ”Smear The Queen” (dock utan någon tuff video):

Text: Linda Thelander

Läs även andra bloggares åsikter om Always, Xiu Xiu, skivrecension, popmusik, musik

Text: Linda Thelander

Relaterat: Betyg 8 av 10 hos Dagens skiva

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Always, Musik, Popmusik, skivrecension, Xiu Xiu

Skivrecension: Nite Jewel – One Second of Love

1 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Nite Jewel
Album: One Second of Love
Betyg: 3

Det görs mycket bra dansant syntpop just nu. Charli XCX är min favorit bland de växande amerikanska artisterna. För att inte tala om den mer drömska, svenska varianten, med Azure Blue och Jonathan Johansson i spetsen. Jag trodde att vokalissan Ramona Gonzalez hemmasnickrade lo-fi syntfunk skulle hamna i kategorin bra-ny-indiesynt, eller varför inte j-t bra. Tyvärr blev det halvbra/hyffsat-kategorin. Det faller nästan ner i tråkigtlådan. Tråkigt för Gorilla vs. Bear och tråkigt för skivbolaget Secretly Canadian. De kan dock trösta sig med att Damien Jarudos Maraqopa som de släppte 21 Februari 2012 har fått en bra respons och är helt fantastiskt. Det är dock indiefolk. Nu tillbaka till syntpopen och ”One Second of Love”.

Låtarna är i allmänhet på en väldigt låg nivå vad gäller komposition, de är skellettlikt tunna: när det är vanlig syntpop liknar de grundmallar och är ofta amatöraktigt upprepsamma. De tappar ofta kraften nånstans mitt i, eller så dör en fungerande refräng genom den dyker upp för många gånger i rad. När låtarna är experimentella och leker med ambient psykadelia blåser de förbi i det mörka tomrummet med en gäspnings styrka.

Jag minns när mitt kritikersinne vaknade till liv. Det var när jag satt i barndomens baksäten och föräldrarna lyssnade på mix megapol. Då började jag märka hur musiken som gick på radion ofta gjorde helt fel. När jag nu lyssnar på mittendelen av Nite Jewels debut känner jag billukten, det smärre illamåendet och den växande huvudvärken. Ibland kan popmusik orsaka depressioner. Då trycker musiken verkligen på min tryck-vidare-till-nästa-spår-punkt. Det är jobbigt när man måste stå ut istället för att njuta. Det hjälper inte att ”Autograph” låter som om Spice Girls hade gett sig på funken. Dock tror jag Melanie C hade åstadkommit något intressantare. Snälla, kära Musiknördarnas Gud, låt mig aldrig höra ”In The Dark” eller ”Memory, Man” igen. Jag lyssnar hellre på Lady Gagas sämsta om och om igen! Men ibland gör Ramona helt rätt ändå.

På de bästa låtarna tänker jag på Ford & Lopatins midiexperiment från fjolåret och alltså också på självaste syntpopkungen Prince. Det tydligaste exemplet är ”She’s Always Watching You”. Den har sköna kantiga melodier och ett futuristiskt funksväng med pointilistiska syntfioler i gammal hederlig 60talsanda i bakgrunden. Titelspåret är medryckande och effektfull som en Goldfrappsingel (de har för övrigt släppt en singelsamling nyligen som vinner över One Second Of Love med stjärndistanser). Inledningslåten ”This Story” med dess mjuka glittersyntar, hårda LOW-trummande, fjompiga flöjtsyntslingor och pratiga, avslappnade verser är riktigt behaglig. Dessa tre låtar bildar en trilogy som öppnar albumet och man kan tro att det ska fortsätta så, men det gör det ej, och kompositionskänslan, kraften och funken återkommer aldrig på riktigt föränn den sista, berörande, mystiska ”Clive”.

Text: Bojan Buntic

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Nite Jewel, One Second of Love

Ozzy tar med sig Black Label Society

1 mars, 2012 by Redaktionen

Det återförenade Black Sabbath kommer ju inte till Sverige i vår, men Ozzy Osbourne och Geezer Butler, Slash och Zakk Wylde kommer. Nu kommer beskedet att de dessutom tar med sig Black Label Society.

Här kan du läsa pressmeddelandet:

För en tid sedan kunde vi meddela att Ozzy Osbourne & Friends ersätter konserterna med Black Sabbath i Stockholm och Malmö i sommar. Ozzys vänner innefattar bl.a. originalmedlemmen Geezer Butler, Slash och även hans vapendragare till gitarrist Zakk Wylde. Nu kan vi meddela att förutom att spela tillsammans med Ozzy kommer Zakk Wyldes egna band, Black Label Society, inleda kvällarna på stadion i Stockholm och Malmö.

Kanske har Zakk Wylde gjort sig mest känd som strängbändare nummer ett i Ozzy Osbournes band. Har man Mörkrets prins som arbetsgivare så är det lätt hänt att man hamnar i bakgrunden men det Wylde har skapat utanför Ozzys sfär går inte att sjunga illa om. Tvärtom!

När Wylde och Osbourne tog en paus från varandra på mitten av nittiotalet tog det inte lång tid förrän de rastlösa fingrarna ville arbeta igen. Tillsammans med ett gäng nära vänner drog han igång Black Label Society, ett band som mixade upp Sabbath-aktig rock med ett sludgigt dito. Förstlingsverket ”Sonic Brew” satte en ny standard som följdes upp och pressades mer och mer för vart och ett album som följde. Med ”Order of the Black”, bandets åttonde album, ramlade de rakt in på Billboard 200’s fjärde plats och fick kritiker att överösa skivan med superlativ och rosor.

Med dessa framgångar har också publiken vuxit sig både större och mer hängiven. Och inte undra på det; en live-upplevelse med Black Label Society är som ett svettigt kultmöte där alla är överens om att Wylde och hans anhängare är det bästa som hänt hårdrocken på denna sida millenniet. Så att addera Black Label Society till Ozzys vänlista i Sverige känns inte bara stort, utan självklart.

Fler vänner tillkommer…

Konsertinfo
25.5 – Stockholm, Stockholms Stadion
2.6 – Malmö, Malmö Stadion

Läs även andra bloggares åsikter om Black Label Society, Ozzy, Slash, rock, Stadion, Malmö, rockmusik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Black Label Society, Malmö, Ozzy, rock, Rockmusik, Slash, Stadion

Kulturbloggen möter Peter Hook

1 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Den 6:e mars kommer Peter Hook med sitt nya band The Light till Stockholm och Debaser Medis för att framföra Joy Divisions klassiska debutalbum Unknown Pleasures. Kulturbloggen ringde upp den stilbildande basisten från Manchester, samtalet lät ungefär så här.

Vad fick dig att återigen vilja framföra de här låtarna?

Det började för 18 månader sedan, direkt efter att New Order splittrades. Jag tyckte det var lite besynnerligt att New Order aldrig firade Joy Divisions fantastiska karriär och blev tillfrågad att göra det i Ian Curtis hemstad Macclesfield i samband med att det var trettio år sedan hans tragiska bortgång. Även Stephen Morris skulle ha varit involverad men projektet lades ner vilket jag blev väldigt besviken över så jag bestämde mig för att göra det ändå fast på min egna klubb. Om sanningen ska fram trodde jag aldrig att vi skulle lämna Manchester men intresset visade sig vara så stort. Det är en hyllning till alla medlemmar av Joy Division – det var vi som inspirerade band som The Stone Roses.

Hur känns det att framföra låtarna idag?

Efter arton månader har jag vuxit in i det men i början var jag livrädd. Det var speciellt att sjunga som jag var ovan vid men nu har jag faktiskt till och med börjat kunna njuta av det.

Hur har mottagandet varit än så länge?

Väldigt, väldigt bra. Långt över förväntan. När vi skrev skivan var vi ju väldigt unga så det fanns en chans att hela publiken skulle bestå av ”fat, old blokes like me” men det är en trevlig mix av generationer som tagit sig till spelningarna hittills.

Vilka ämnen inspirerade er att skriva skivor som Unknown Pleasures?

Vi var fyra personer som hämtade inspiration från olika saker. Som en grupp var det ingenting vi pratade om, det flöt bara på. Fast det tog 21 år att skriva Unknown Pleasures och 6 månader att skriva Closer vilket kanske är en skillnad.

Vilket band är dagens Joy Division?

Det finns massvis med band – i synnerhet White Lies – som tydligt har influerats av Joy Division. Man kan höra det på deras musik men jag tar det som en komplimang. Som att vi varit med att förändra musikvärlden.

Hur tycker du Manchester-scenen har utvecklats sedan er tid?

Alla band återförenas så den har inte förändrats överhuvudtaget, eller hur? Manchester är ett viktigt musikcentrum och en magnet för alla möjliga typer av musiker och stilar. Än idag kommer band som The Ting Tings, Elbow och I Am Kloot här ifrån. Jag önskar jag visste varför men av någon anledning är Manchester en fantastisk stad att vara musiker i.

Hur minns du Ian?

Väldigt väl, jag skrev precis färdigt min bok om honom så minnena är oändliga. Han var en innerlig, rolig, väldigt passionerad och entusiastisk kille som dessutom var en stor musiker. Han var väldigt enkel att ha med att göra och som bandledare var han väldigt öppen, generös och tillmötesgående. Om man var desillusionerad så var det han man skulle vända sig till. Han ledde dig alltid rätt igen.

Ser du fram emot att komma till Stockholm? Vad minns du från tidigare besök?

Det har vuxit fram en stark kärlek mellan mig och Stockholm genom åren. New Order spelade där flera gånger, till och med så tidigt som 1982 och 1983 så folket där var väldigt tidiga med att öppna sina armar för oss. Sedan New Order splittrades har jag DJ:at där några gånger och min uppfattning av staden är enbart positiv.

Eftersom du är från Manchester – vad tycker du om The Stone Roses återförening?

Det kommer bli intressant men för unga musiker måste det vara desillusionerade med alla gamla band som kommer tillbaka. Själv är jag god vän med bandmedlemmarna, jag producerade bland annat deras första singel och efter tjugo års frånvaro är det en enorm belöning som väntar. Vissa återföreningar, som New Orders, är jag naturligtvis mindre glad över.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Debaser Medis, Joy Division, Peter Hook, Unknown Pleasures

Volt – festivalen för elektronisk musik är tillbaka 9 juni

29 februari, 2012 by Redaktionen

Lördag 9 juni samlas några av de starkaste lysande stjärnorna inom den elektroniska musiken i Uppsala. För fjärde året i rad samarrangerar Uppsala Konsert & Kongress och det hyllade radioprogrammet Ström i P2 en festival som är helt inriktad på den elektroniska musiken, i alla dess former. Volt 2012 blir starkare än någonsin, och samlar både de legender som skapade den moderna musiken och de experimenterande innovatörer som ständigt tar den vidare, berättar ett pressmeddelande:

Under Volt kombineras spelningar av trendsättande DJ:s och banbrytande liveartister med interaktiv digitalkonst, VJ:s, unik videokonst och installationer. Allt äger rum i den fantastiska festivalmiljö som Uppsala Konsert & Kongress utgör. För dess hypermoderna arkitektur med sylvassa former, skarpa teknologi och förstklassig akustik gör Uppsala Konsert & Kongress till en av de bästa platserna i världen för en elektronisk musikfestival.

På Volt sprakar elektronisk musik i alla former: distinkt house och själfull techno möter stenhård dubstep och brusande ambient. Popcollage samsas med kompromisslösa experiment.

Volt presenterar stolt – 2012 års artister

DJ:s
Wolfgang Flür (DE, ex-Kraftwerk)
Under åren 1973-1987 var han medlem i pophistoriens viktigaste band. Idag gör han musik under namnet Musik Soldat och agerar både DJ och VJ. Under Voltfestivalen bjuder Wolfgang Flür på en nostalgisk resa i musik och bild.

Ikonika (UK)
Med sitt debutalbum Contact, Love, Want, Have på Hyperdub sprängde Ikonika gränserna mellan dubstep och 8-bitars dataspelsmusik. Som DJ spinner hon en exakt, välavvägd och precis mix av hård dubstep, garage, urban r’n’b, techno och house.

Live
Gudrun Gut (DE)
Hon var med i en tidig sättning av Einstürzende Neubauten. Hon var en av de geniala dilettanterna i Malaria! – och hon är grundare både av Berlins mytomspunna Ocean Club och skivbolaget Monika Enterprise. Gudrun Gut live är en elektronisk injektion från en veteran som ständigt förnyar sig själv.

Oneohtrix Point Never (US)
Daniel Lopatin/OPN är ytterst ansvarig för den nya våg av ambient som kommit från USA på senare år. Med samlingen Rifts, och i ännu högre grad med albumet Returnal satte han ambienten på kartan igen på allvar. Live förtrollar han med eteriska harmonier och snyggt skorrande oljudsmattor.

The Black Dog (UK)
I mitten av 90-talet var de ett av de stilbildande IDM-banden på Warp Records. Idag är sättningen annorlunda. Musikaliskt handlar det nu om sotsvart techno med sinne för både gnistrande vackra melodier och blytunga beats. Liber Dogma var ett av förra årets bästa technoalbum. Live är TBD ett väloljat dansgolvsmaskineri.

The Loud Objects (US)
Denna New York-trio skapar elektroniskt (o)ljud på saker som mikrochip, motorsågar och overheadprojektorer. Kunal Gupta, Tristan Perich och Katie Shima levererar alltid en fysiskt utmanande och oerhört fascinerande liveshow som inte låter, eller ser ut, som något annat i världen.

Jacaszek (PL)
Skivan Glimmer (2011) bevisade att han är en av de största inom post-classic-scenen. Jacaszeks sprakande, försiktiga beats och syntetiska melodier smältes där samman med varma toner från cembalo och klarinett. Detta musikaliska möte är ännu bättre live. Jacaszek och medmusikanter kommer att trollbinda Volt.

Differnet & Stig Larsson
På det kommande albumet ”Little Brittle” (släpps 2012) har Uppsalas stoltheter och electronica-pop-experimentalisterna Differnet samarbetat med författaren Stig Larsson. Mötet blev så lyckat att det utvidgats till en liveföreställning. Volt blir ett av de allra första tillfällen att beskåda detta unika möte.

Jonsson/Alter (Kontra-Musik)
”För att de med luftig lätthet, ickenostalgisk lekfullhet och snillrik känsla för melodier bevisar att det går att göra betonghård techno med en förtrollande mjuk yta” löd motiveringen då Jonsson/Alter tog emot Manifestpriset för bästa dans 2012. Denna lekfullhet kommer fullt ut till sin rätt när de spelar live.

Håkan Lidbo
De som upplevt mångsysslaren Håkan Lidbo på en riktig livespelning (nej, vi pratar varken Melodifestivalsmashups eller balettmusik) vet att det handlar om ilsken, skräpig electropunktechno med en galen glimt i ögat. Håkan kommer frälsa publiken på Volt i år – igen.

Fler akter tillkommer!

Voltbuss till Stockholm avgår 03.15 från Uppsala Konsert & Kongress till Stockholm Centralstation.

Arrangör
Uppsala Konsert & Kongress i samarbete med Ström i P2 www.voltfestivalen.se

Samarbetspartners
Goethe Institut, Polska Institutet, Center Stage.

Läs även andra bloggares åsikter om Volt, musik, elektroniskt, musikfestival, Uppsala

Arkiverad under: Musik Taggad som: elektroniskt, Musik, Musikfestival, Uppsala, Volt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1228
  • Sida 1229
  • Sida 1230
  • Sida 1231
  • Sida 1232
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in