• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Bilder från öppningen av Roskilde Road Trip

18 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Har du vad som krävs för att skapa en festival? Det är frågan Roskildefestivalen ställer när de ger besökarna i Stockholm fria händer att renovera en lägenhet på Södermalm i Stockholm. Oavsett om du är musiker, festivalbesökare eller enbart på jakt efter skönt häng och lite underhållning tycker jag att du ska ta dig förbi Eriksdalsgatan där allting händer. Från och med lördagen den 18:e januari och två veckor framåt hålls en rad olika showcases, DJ-sets och spelningar. Allting avslutas med en konsert på Hornstull Strand i Stockholm den 31:a mars – bäst av allt: det är helt gratis – med andra ord: inga ursäkter.

Spännande var mötet kreativa själar emellan – att bevittna när den rymliga lokalen, som till en början stod helt tom, så sakteligen blev ett konstnärligt praktexempel.

Artisterna som spelar på Strand den 31:a mars är inga mindre än Helsinki Poetry (DK), Icona Pop (S) och Jonathan Johansson (S).

Info

Pop-Up Lounge: Eriksdalsgatan 26, Södermalm, 118 59 Stockholm.
Öppettider: 16:00 – 23:00
Showcase Venue: 31/3, Strand, Hornstulls Strand 4, Stockholm.

Här är lite bilder från invigningen:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Rokilde

Modern Fantazias – en fantastisk resa genom den amerikanska musiken

17 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Modern Fantazias
Dirigent: Hans Ek
Södra Teatern, Stockholm
17 mars 2012
Betyg 5

Ett tåg närmar sig, vi hör hur tåget rör sig mot spåren och vi hör i bakgrunden sorlet från de resande, alla som är på väg. Sedan börjar det i full fart med ”Pickin the Devils Eye”, en traditionell fartfyllt amerikanska folksång. Ni vet, en sådan där låt som kan spelas på en pub i en liten stad långt ute på landsbygden och det går inte att låta bli att stampa takten.

Det kunde publiken på Södra Teatern inte låta bli heller. Om de inte stampade takten, för det gör inte vi svenskar, så gungade de i takt. Det gick inte att vara helt stilla. Grannen som satt bredvid mig i salongen stampade faktiskt till och med takten.

Dirigenten Hans Ek bjöd in publiken på en resa genom den amerikanska musiken, en slags presentation av den amerikanska själen, förmedlad i musik: hymner, country, folkmusik och popmusik i ett ovanligt arrangemang med en orkester som var en blandning av en kammarorkester och ett popband. Där fanns stråkar som fiol, cello och basfiol och där fanns blåsinstrument och där fanns slagverk, gitarrer, elbas och keyboard och många sångare.

Att höra Bob Dylans ”You´re gonna make me lonesome” med stråkar och blås omväxlande med sång och gitarr – det var mäktigt.

En annan av kvällens stora upplevelser av Bobby Braddocs ”Wild Irish Rose”. Det var så vackert att jag önskade att låten aldrig skulle ta slut.

Vi fick också höra en alldeles speciell tolkning av Beach Boys ”Pet Sounds”.

Andra sånger vi fick höra tolkade på Hans Eks sätt var ”Nearer My God”, ”Jesus was a crossmaker”, ”The Gladioator”, ”God Bless the USA” och ”Are You Lonesome Tonight”.

Patriotism, storslagna känslor och gudstro var några av de teman som var genomgående, men jag kände också igen stumfilmstiden och Frank Sinatra-tiden i musiken, som gav många associationer och bilder. Amerikansk musik har påverkat oss på många sätt, vi förknippar ofta viss musik med speciella händelser och den amerikanska musiken har vi hört i många sammanhang eftersom amerikansk kultur är stark i Sverige.

Om ”Modern Fantazias” kommer till någon festival i sommar – då tänker jag inte missa chansen att få uppleva det här igen. Konserten spelades in av Sveriges Radio och kommer att sändas någon gång i april, också.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Hans Ek? Läs den här.

Mer om Hans Ek på hans hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Södra Teatern, Hans Ek, kammarorkester, USA, Beach Boys, Bob Dylan

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Beach Boys, Bob Dylan, Hans Ek, kammarorkester, Musik, Södra teatern, USA

Skivrecension: It’s A Musical – For years and years

17 mars, 2012 by Redaktionen

It’s A Musical
For years and years
Betyg 4
16 mars 2012

Indiepop, enkla syntar och harmoniska melodier. Det är It’s A Musical som vill sätta musik till vårens framsteg. It’s A Musical består av Ella Blixt och Robert Kretzschmar och det svensk-tyska samarbetet har Berlin som gemensam bas. Nu släpper dom skivan ”For years and years”. En indieplatta med glada popmelodier till syntkomp. Syntar som ofta låter som åttabitars klassiska nintendo NES. Trevlig pop, som växer efter varje genomlyssning.

Ändå något jag kan tänka mig att återvända till, för det är jäkligt trevligt, mysigt och gosigt. Älskar att de vågar skala av, och låta popen ligga där som en stabil grund, under svängiga syntar. Musiken kommer inte att skapa någon revolution, men den kan gärna få vara med som bakgrund till vårens framsteg för mig.

Text: Thomas Johansson

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Cass McCombs på Debaser Slussen

17 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Cass McCombs, Debaser Slussen
Betyg: 3

Cass McCombs har kallats för mycket. Vandrande folksjäl eller Kalifornien-baserad existentialist. Den framlidne brittiske radiopersonligheten John Peel valde att kalla honom diskret men briljant och jag kan inte annat än instämma – även om jag själv tycker att skepnaden hans låtar tar för det mesta bäst beskrivs som lågmälda mysterier.

Ofta är det svårt att sätta fingret på exakt vad han försöker förmedla. Det är visserligen inte lika pårökt som hos många av hans kollegor men det är, på gott och ont, rakt igenom flummigt. Inledande Love Thine Enemy, som kan ha varit kvällens höjdpunkt, är ett tydligt exempel på en låt som väcker fler frågor än den besvarar.

Förra året släpptes de båda albumen Wit’s End och Humor Risk vilka konserten i stor utsträckning kretsar kring. En av de äldre låtarna som spelades var uppbyggande Equinox som även den tillhörde kvällens mest minnesvärda stunder. Överlag är det bäst när bandet tar i lite extra.

Hur charmigt det än må vara kan jag inte ge ett högre betyg än en trea. Precis som det ska vara en fredagskväll möts jag, åtminstone vid konsertens början, av ett nästintill fullsmockat Debaser Slussen – men bara en bit in i Cass McCombs set är det inte mer än halvfullt. Kanske är det inte alla som förstår sig på enigmat Cass McCombs – av förståeliga anledningar hamnar hans musik ju inte precis i facket ”den ultimata fredagsunderhållningen”. Dessutom är det många nyanser man går miste om live men som är desto enklare att urskilja på skiva. Dock tycker jag han är konsekvent och trogen sitt uttryck vilket i dagens musikindustri förtjänar stående ovationer.

Foto: Nikko Knösch

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Cass McCombs, Debaser Slussen

Skivrecension: Skansros – Rekviem till en dröm

16 mars, 2012 by Redaktionen

Band: Skansros
Titel: Rekviem till en dröm
Betyg: 4
Release: 21 mars 2012

Hur många ord kommer det ta innan jag jämför Skansros med Håkan Helström? 11! Men låt oss titta på Felix och gänget och försöka undvika 2000talets popkung. Skansros är en popkvintett från Göteborg, som, om allt går rätt till, kan vara ännu ett tillägg till vår stolta musiktradition här i väst. De startade dock redan 2006 och har redan ett självbetitlat album (inspelat i Björn Olssons legendariska studio) och många, många spelningar bakom sig.

Digipacken är ett konstverk. Omslaget är en bröllopsceremoni vid havet. Jag njöt av fotografierna av lycka och sorg och natur. De ackompanjerar låttexterna och ger ett perspektiv åt musiken: albumet är som en saga med sitt eget soundtrack och de kryptiska bilderna hjälper mig att fylla i handlingen. Ja, det är som om Michel Gondrys regi i Eternal Sunshine Of The Spotless Mind hade varit en musikkomposition och Kaufmans manus fungerat som låttexten. Fast på svenska. Tyvärr lyckas Rekviem för en dröm bara ibland nå upp till höjderna av denna vision.

Både låtstruktur och musik skapar en vag stämning och ett dunkel som i en dröm eller från ett fjärran minne. Man kan se hur delar faller bort och bildar tomrum, precis som i Gondrys film, och hur de åter byggs upp av det aktiva minnet. Musiken är en vimmelkantig resa in i Felix inre, där vi får ta del av hans döda drömmar och fantasier. Det krävs att man lyssnar flera gånger för att man ska kunna hitta vägskyltarna i skymningen.

Ja, albumet är ett ambitiöst projekt, det är ett album. Visionen är enorm. När Felix kom tillbaka från Berlin efter ett långt uppehåll satt bandet, som man säger ”instängda i replokaler och studior i drygt ett år”. Det är inspelat i Den Svenska Grammofonstudion av Staffan Person. Kompositionerna är fylligt arrangerade — med bl. a. gitarr, piano, orgel, bas, slagverk, synt och bakgrundskörande — och bygger på atmosfär och känsla. Elgitarrernas kontramelodier är livliga som på Känn ingen sorg för mig Göteborg. Durstämningarna, likt Brooklyns Real Estate, väcker alla våra sommarkänslor: svala brisar på stranden, disiga solnedgångar och skogarnas solfläckar. Musiken varierar väldigt mycket i stil också. Det är ibland episk rock, som U2 fast med drag från Broder Daniel. Det påminner om Mauro Scocco och hans Ratata, fast utan att 80talspopen betonas – det är lika flytande och känslosamt och alltid, som med Mauro själv, på gränsen till det patetiska. Eller ibland t.om. långt över gränsen. De tar ibland melodi och känsla från den svenska vistraditionen, jazzen och den klassiska musiken fast gör något eget av det. De är uppfinnigsrika och påhittiga och vissa spontana överaskningar kommer att få er att le. Skansros är lika storsinnade som de nämnda banden, och vill lika mycket, om inte mer. Dock kanske de vill för mycket just för denna gången?

Efter det mardrömslika instrumentella introt kommer det melodisk, bastung rock och ångest. Dessa inledande låtar, till skillnad från de ovanstående sommarstämningarna, är isigare, kallare, mer nattliga. ”Minnet av dig” och ”Se på mig” har drag av postpunk och psykadelia, fast med luftiga rockstrukturer och klassiskt ljudande arrangemang. De har kraftfulla refränger. Jag märker att jag fokuserar på Daniel Leanderssons bas i verserna, jag gillar verkligen när basen är markant, och den rullar på utmärkt här. Men när refrängerna kommer rycks jag med i ruset av alla ljud.

I låten ”Felix” blir det ett rejält uppsving. Det blir, så att säga, rock’ n’ roll. Allting kommer till sin rätt: text, sång och musik samarbetar helhjärtat utan något motstånd till varandra. Det är skivans verkliga poplåt, dess strålcentrum, en skön radiovänlig hit som jag kan köra på repeat. Ibland funkar det dock inte. Ibland tar en töntighet och ett amatöraktigt framträdande över.

Felix faller nämligen pladask inför den vackraste låten på skivan — ”Skriv”. Av all drömsk musik är den mest drömlik. Det är en ballad med bitterljuva pizzicatoarpeggios, ett töcken av vemodiga syntharmonier — ja, alltså, allt är fantastiskt. Det låter som ett svenskt naturlandskap (om Sverige hade varit en Enyalåt) med maskrosor i hagarna och svala lundar och rödmålade bryggor som bränner mot fötterna. Allt är underbart. Förutom sång och ord. Lyriken slår Håkans (det går inte undvika honom) mest patetiska alster i sorgsamhet men behåller inte charmen och den livsbejakande kraften, det känns inte ungdomligt och tonårsplågat, och upproriskt, som hos Håkan, utan tolvårigt — eller så är det jag som inte kan relatera till sättet att uttrycka sin kärleksläntan och rädsla för att bli avvisad? Detta är något de flesta av oss har genomlevt: i en säng med en mobil, stirrande på sitt eget sms i väntan på svar. Kom igen, kom igen, kom igen. Kanske är det en större historia bakom — men det känns som ett märkligt arrangemang för en berättelse om ett dåligt självförtroende. Jag märker dock att jag ser förbi bristerna och lyssnar på den om och om igen. Det är helt enkelt ett så vackert arrangemang. Jag önskar bara att jag kunde ropa hurra för allt, som man gör när man hör Neil Young sjunga i Buffalo Springfields lika drömska ”Expecting To Fly”, istället för att stå tveksam och undra hur den hade kunnat låta. Titelspåret lyckas dock komma nära den dåsiga mysiken.

Min tveksamhet återkommer flera gånger. Men de har lyckats att överleva sitt andra album, och har man lyckats med det så kommer man att vara kvar. Trots mitt tvivel och min motstridighet tycker jag att Rekviem till en dröm visar den svenska indiepopens möjligheter och öppnar upp för nya vägar, andra vägar än t.ex. Markus Krunegård, Kristian Anttila och andra svensksjungande popgenier har tagit. Det här kan nå ut till många och inspirera ny musik – om inte i resten av Sverige så åtminståne i Göteborg. Om vårt graderingssystem hade funkat på ett annat sätt hade Rekviem till en dröm fått 3.5 med två tummar upp (för att det är viktigt och för att det bör höras). Jag tror dock att när det väl kommer till det tredje eller fjärde albumet kommer bandet att ha producerat sitt första mästerverk. Lycka till!

Bästa spår: Felix. Minnet av dig. Rekviem till en dröm.

Text: Bojan Buntic

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1215
  • Sida 1216
  • Sida 1217
  • Sida 1218
  • Sida 1219
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in