• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Joe Bonamassa – Driving Towards The Daylight

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Joe Bonamassa
Titel: Driving Towards The Daylight
Betyg 4
Släpps 23 maj

Joe Bonamassa är född i maj 1977. Jag kan knappt fatta att han inte är född på 50- eller 60-talet. Hans bluesröst är så fylld av livserfarenhet. Det är äkta klassisk blues med så mycket känsla i som kommer ur hans gitarr och hans röst.

Nya albumet är mycket väl komponerat och sammansatt. Där är några rivigare, rockigare spår och där är underbara balladen ”Driving Towards The Daylight” och där är vemodiga ”A Place In My Heart” som rymmer så mycket äkta blues att det knappt går att låta bli att gråta.

”Driving Towards The Daylight” är en av de bästa bluesplattor som släppts på länge. Det är blues hämtat från dess rötter: rivigt, vemodigt, stökigt och med en gudomligt gitarrspel.

Fem av spåren har Bonamassa skrivit: det stökiga öppningsspåret Dislocated Boy, titelspåret och första singeln Driving Towards The Daylight, I Got All You Need, Heavenly Soul samt Somewhere Trouble Don’t Go. Bland övriga låtar kan nämnas Bonamassas versioner av Tom Waits New Coat Of Paint, Bill Withers Lonely Town, Lonely Street och A Place In My Heart av Bernie Marsden. Plattan avslutas med en duett med den Australiske nationalklenoden Jimmy Barnes på hans hit från 1987 Too Much Ain’t Enough Love.

Joe Bonamassa släpper inte bara nytt album ny i vår. Hans nya web-TV-serie Countdown To Daylight hade premiär 3 april och har sänt en gång i veckan tio veckor. Serien innehåller några aldrig tidigare visade intervjuer och scener från inspelningen av nya plattan:

”Driving Towards The Daylight” är Bonamassas trettonde. Plattan är producerad av Kevin ”Caveman” Shirley som bland annat producerat Black Crowes, Aerosmith, Led Zeppelin och Europe. Detta är parets sjunde samarbete. Shirley har den senaste året även producerat Bonamassas bäst säljande platta Dust Bowl (2011),

För att utmana Bonamassa och sätta honom i ett nytt sammanhang anlitade man en unik grupp musiker som inkluderade Aerosmiths gitarrist Brad Whitford, gitarristen Blondie Chaplin, trummisen Anton Fig, keyboardisten Arlan Schierbaum, basisterna Michael Rhodes och Carmine Rojas, gitarristerna Pat Thrall och Harrison Whitford (Brads son!) samt Jeff Bova & The Bovaland Brass på blås. Resultatet blev ett riktigt bluesalbum som det osar från.

Här hittar du Joe Bonamassas You Tube-kanal.

Relaterat: Intervju i Aftonbladet med Joe Bonamassa.

Läs även andra bloggares åsikter om blues, Joe Bonamassa, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: blues, Joe Bonamassa, Musik, skivrecension

Skivrecension: Billie the vision and the dancers – While you where asleep

21 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Billie the vision and the dancers
Album: While you where asleep
Betyg: 3

Ibland gör det lite ont i hjärtat av att lyssna på det sympatiska bandet som blandar optimism med skör pessimism på bästa sätt. Ni vet det där bandet som gör det omöjligt för en att inte lyssna på de ibland komiska texterna, lära sig dem och gå runt och sjunga ”Tonight tonight tonight, I wanna be with you tonight tonight tonight, I wanna be with you tonight” på de mest olämpliga tillfällena. Jag pratar såklart om Billie the vision and the dancers. Bandet man antingen skrattar eller gråter till.

På detta album, While you where asleep, varvas de mest livslustiga låtar med rena motsatsen och ger en perfekt blandning av skratt och gråt. För de flesta. För de som inte överreagerar på sådant som borde göra en glad men då får för mycket av det goda och ger en motsatt effekt. Visst kan det vara så, att är jakten på att sprida glädje enkelt kan få omvänt resultat. Så ja, jag är lite kluven när det gäller vilka signaler bandet med det långa namnet sänder ut, är det glädje eller sorg? Eller så beror det bara på vilken slags människa man är och vilket förhållande man har till detta band.

Mitt förhållande till bandet är komplicerat och när jag hör de ledsna texterna i kombination med de glada instrumenten kan det ibland bli lite… för mycket av det goda? Om jag säger så. Bandet med det långa namnet, okej då, jag kan väl ödsla mina krafter på att skriva deras hela namn en sista gång: Billie the vision and the dancers, för mina tankar till kärleksfulla oktobereftermiddagar, som senare kom att spelas upp i ditt huvud under de resterade dagarna i ditt liv. Jag vet inte varför, men visst ger detta band exakt den känslan? Det är nästan så tydligt att det går att ta på. Men (observera att det är ett starkt ”men” med enorm pondus, ett sådant där ”men” som kan ändra allt) trots den sorgliga skuggan jag känner mig förföljd av varje gång jag lyssnar på Billie the vision, så gör bandet ett väldigt bra jobb och jag kan ärligt talat inte komma på någon annan som låter som dem. Så att vara egna och speciella (som de antagligen strävar efter, precis som alla andra) lyckas det med mer än väl.

De lyckas med att leverera texter som medför både historier och budskap. De lyckas med att låta som en färgexplosion och de lyckas med att vara just Billie the vision and the dancers och inte apa efter någon annan. Där var jag tvungen att skriva det långa namnet igen, men seriöst, har de inte funderat på att korta ner sitt namn lite?) Oavsett längd på deras bandnamn så gör de väldigt mysiga sommarlåtar, som är lätta att dagdrömma till, även om tårarna kan komma på besök ibland och som jag nämnt innan är det en mänsklig omöjlighet att inte lyssna på låttexterna som verkligen bär upp musiken till höga höjder. Detta är deras bästa album hittills. Jag både älskar och hatar det. Som med kärlek.

Ja, bandet med det långa namnet är nog en av de främsta synonymer till kärlek för min del. Det har jag kommit fram till nu efter att ha lysnat på det senaste albumet. Lyssna du med och se om du känner detsamma som jag.

Billie the vision (and the dancers) är en intressant musikupplevelse oavsett musiksmak och humör.

Text: Izabelle Zeijlon

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Soulsavers – The Light the Dead See

21 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Soulsavers
Titel: The Light the Dead See
Betyg: 3
Släpps 21 maj

Soulsavers är en brittisk producentduo som gjort sig kända för intelligenta samarbeten med bland andra Mark Lanegan. På The Light the Dead See slår de sig samman med Dave Gahan från Depeche Mode.
Resultatet? Inte så spännande. Det är för lite som skaver, på tidigare skivor har Rich Machin och Ian Glover lyckats skapa mer dynamik och använt sin egen förmåga att bygga harmonier och ljudlandskap med skickliga och profilstarka sångare. Skivan börjar lovande med det gnissliga effektfulla intro La Libera som följs av suggestiva In The Morning. Men Dave Gahan når aldrig riktigt fram. Visst, det är habilt och mer goda föresatser, men i skivan rullar på i bakgrunden utan att man lyfter på ögonbrynen. Många låtar är liknande i sin uppbyggnad. Akustiskt gitarrintro, långsamt tempo, en gnällig Gahan. Bakgrundsmusik. Bäst lyckas man de få gången denna formel bryts med mer elektroniska inslag. Konstigt att det inte görs oftare då detta har varit en framgångsformel i tidigare samarbeten.

Det hade naturligtvis kunnat bli mycket mer än så här. Gahan skulle getts större utrymme och Soulsavers skulle vågat lite mer. Nu blir det mest ett jaså och ett halvljummet soundtrack till tisdagsmiddagen med falukorv i ugn.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Nedräkning inför Sweden Rock: Cannibal Corpse

21 maj, 2012 by Redaktionen

 

 

 

 

Sist ut på årets Sweden Rock Festival är en riktig överkörning. Bandets genre kallas för ”brutal death metal”. Brutal dödsmetal. Så om det efter fyra dagar av tung, hård rock finns något mer behov att pumpa ut överskottsadrenalin så är det ett utmärkt tillfälle att ställa sig framför festivalområdets näst minsta scen, Zeppelin stage vid midnatt när lördagen övergår i söndag.

Cannibal Corpse är ett rutinerat och välmeriterat dödsmetalband från Buffalo i staten New York. Buffalo har en rockscen som sjuder av liv och där mördande tung heavy metal är typiskt. Cannibal Corpse gör skäl för såväl begreppen döds- som mördande. Så om du inte tycker att tuggumipop som Mötley Crüe ska vara det bestående minnet av festivalen rekommenderar jag en rejäl överkörning även om du riskerar att bli road kill av bara farten.

Det här är det band som flera av barnen i min absoluta närhet tycker är allra coolast. De säger att de är bäst men jag hör sällan att de faktiskt lyssnar på dem. Jag tycker de är musikaliskt riktigt bra och som liveakt har jag inget emot growl som sångsätt. Det fungerar nästan som rösten gör i opera, som ett extra tungt laddat instrument. Helt säkert är att jag och familjens yngste kommer stå där, redo för en rejäl omgång.

Läs även andra bloggares åsikter om sweden rock festival

Arkiverad under: Musik Taggad som: Heavy metal, Musikfestival, nedräkning, Sweden Rock

Stockholm får en folkmusikfestival i Hesselby slott

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Folkmusiken flyttar in i huvudstaden med en egen festival. Den 10-11 augusti arrangeras folkmusikfestivalen och artister som är bokade är Dan Hylander, Micke Rickfors, Stikp Per Larsson och också folkmusik från andra länder som en sångensemble från Xinjang i Kina.

Här är pressmeddelandet om festivalen:

Hesselby Slott i samarbete med Stadsteatern, Stockholms Parkteater och Hässelby–Vällingby stadsdelsförvaltning presenterar:
Hesselby slott Stockholm Folk Festival 2012 den 10 – 11 aug
Välkommen till den första upplagan av Hesselby Slott Stockholm Folk Festival. En ny efterlängtad festival i folkmusikens tecken – med musik från världens alla hörn. Två dagar med folkmusik, visor, världsmusik och folkrock – spelmansstämma, dans, jam och mycket mer.
Vi har den stora glädjen att nu kunna presentera namnen på medverkar:
HOVEN DROVEN • NORDIC • FAELA • HSS FOLK FESTIVAL BAND: ALE MÖLLER, ESBJÖRN HAZELIUS, OLLE LINDER, ROGER TALLROTH & gästartister • HAZELIUS & HEDIN • MAMADOU SENE • BJÖRN STÅBI & LISA RYDBERG • SOUSOU & MAHER CISSOKO • SOFIE LIVEBRANT • PIREAUS, Grekland, SÅNGENSEMBLE FRÅN XINJANG, Kina • MICKE RICKFORS • DAN HYLANDER • STIKO PER LARSSON • KVARA KVARTETTEN • BRIAN BURNS
Fler artister är på väg till festivalen och som vi släpper efterhand.

Festivalen äger rum under ekarna i en unik slottsparksmiljö från 1700-talet där Bellman själv vistades. Framträdanden sker på sex unika scener – två utomhus scener i parken, en loge för dans, slotts terrass med ett stort musik- & restaurangtält, vinkällare med öppen scen för visor samt Borggården som är själva hjärtat för spelmansstämman där buskspel och jam äger rum, där finns även utskänkning av mat och dryck samt marknadsstånd och caféer.

Konstnären Jochum Nordström har skapat kollaget till årets affisch speciellt för detta tillfälle – vi ser att det är starten på en tradition att ett konstverk får representera festivalen varje år.

Dessutom låtkurs av Sveriges främsta spelmän Björn Ståbi & Lisa Rydberg. Danskurs i polska och dans efter spellista på logen. Flera av Sveriges ungdomsfolkorkestrar gästar festivalen där de har kurser och spelar upp, vilket vi döpt till Folk Youth Camp och RFoD ger sina unga musikanter en egen scen i logen.
Camping för tillresta musikanter på gräsmattorna i anslutning till slottet och möjligheter till boende paket på slottets hotellrum gör att detta lockar gammal som ung.
Hesselby slott ligger bekvämt med mindre än 30 minuters resväg tunnelbana från Stockholms Central.

Festivalens hemsida hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om folkmusik, musikfestival, Hesselby Slott

Arkiverad under: Musik Taggad som: Folkmusik, Hesselby Slott, Musikfestival

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1178
  • Sida 1179
  • Sida 1180
  • Sida 1181
  • Sida 1182
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in