• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Roskilde Festival: Cold Specks framför sina makabra låtar med glimten i ögat

8 juli, 2012 by Jonatan Södergren

Cold Specks, Pavilion Stage
Roskilde Festival 7 juli 2012
Betyg: 3

Trots att Kanada-födde sångerskan Cold Specks, eller Al Spx som hon egentligen heter, bara har släppt en skiva är det inför ett mer än fullsatt Pavilion Stage hon gör sin debutspelning på nordisk mark. Hon får till och med ledmotivet ur Fresh Prince of Bel Air att låta som en begravning samtidigt som hennes mellansnack ungefär lyder: ”What’s the definition of trust? One cannibal giving another cannibal a blowjob”. Hon framför sina makabra låtar med glimten i ögat.

Blank Maps, den låt jag personligen såg fram emot mest, spelas redan som tredje låt och låter inte alls lika själfylld som på skiva. Men i takt med att mina förväntningar sjunker kan jag börja njuta av spelningen för vad den egentligen är. Textmässigt präglas det av uppbrottet med hennes religiösa familj, vilka inte stödjer hennes musikkariär, och under vissa låtar – jag tänker framför allt på Hector och Holland – får jag gåshud. Efter lite mer en en timme av gotisk gospel avslutar hon spelningen, som kanske hade passat bättre på den snyggare och lite mer intima Gloria-scenen, med att sjunga One Stepstone a capella.

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Cold Specks, Pavilion Stage, Roskilde

Roskilde Festival: Mew skapade magi på Orange Stage

8 juli, 2012 by Jonatan Södergren

Mew, Orange Stage
Roskilde Festival 7 juli 2012
Betyg: 4

Mew och Roskilde tycks vara ett ovanligt möte mellan himmel och jord. Spelningen som håller på sent in på lördagsnatten känns väldigt speciell och når rent av sprakande höjder. Det rymliga ljudet är så mäktigt att det danska bandet, som varit aktiva ända sedan mitten av 90-talet, inte har några som helst problem att fylla ut sin plats på festivalens största scen.

De progressiva, drömska gitarrerna bjuder in mig och tiotusentals andra till magiska sinnesstämningar samtidigt som låtarna tycks innefatta någon vacker, poetisk mekanism som bara växer och växer allt eftersom konserten fortsätter. När de har spöken och nallebjörnar på scen kunde det liksom ha blivit lite fel, istället känns det bara charmigt.

Kanske beror det på att de danska pionjärerna inte har något nytt album att marknadsföra, men det känns som att spelningen rakt igenom håller en jämn men riktigt hög nivå. Vi bjuds på alla låtarna vi vill höra. Det är svårt att hitta de rätta superlativen, men Mews spelning på Roskildefestivalen 2012 var ett storslaget ögonblick som kommer följa med mig en lång tid framöver. Dessutom lämnar de scen med en ny låt som bådar gott inför framtiden.

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Mew, Orange Stage, Roskilde

Opener Festival: Mumford & Sons – video och recension

8 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Mumford & Sons
Opener Festival: Main Stage
7 juli 2012
Betyg 4

Det engelska folkrockbandet Mumford & Sons har gjort en raketkarriär. Bandet bildades vid slutet av 2007 och blev snabbt kända i Londons folkmusikvärld tillsammans med andra artister såsom Laura Marling, Johnny Flynn, Jay Jay Pistolet och Noah and the Whale. Debutalbumet ”Sigh No More” som släpptes i oktober 2009 innebar deras genombrott. Låten ”Little Lion Man” slog igenom stort.

När de nu stod på stora scenen på den polska festivalen Opener Festival var det dramatiskt: regnet som hade öst ner hade lugnat ner sig men på himlen syntes blixtar då och då medan de engelska folkrockarna började mjukt med sina akustiska gitarrer och banjo.

De började mjukt med en eftertänksam vemodig sång, som passar sångaren Marcus Mumford så bra och i nästa sång lät de banjon flöda och det blev full fart och publiken dansade.

Mumford & Sons skulle ju ha spelat i Hultsfred men sångaren Marcus Mumford skadade handen och de fick ställa in, men istället kom de till Peace & Love-festivalen i Borlänge. Det syntes att han fortfarande var skadad i handen och han använde bara ena handen. Det räcker dock långt, med sångrösten och rytminstrument i ena handen.

Här på Opener spelade de både låtar från nya kommande albumet och det mesta från debutalbumet.
När de kända låtarna kom höjdes förstås konserten ett steg och många sjöng med. Jag tror inte många kunde stå stilla när de satte fart i ”Little Lion Man”.

Och vackert blev det i sista extranumret ”The Cave”.

Folkrock med existentiella funderingar är deras styrka. Visst kan de jämföras med band som Fleet Foxes men Mumford & Sons har ändå en egen inriktning i folkrocken – de känns som uråldrig folklig rock som kommer att hålla i många år.

Här är Kulturbloggens recension av Mumford & Sons spelning i Borlänge.

 

 

Mer från Opener festival:
Opener Festival: Public Enemy – årets tyngsta hiphopspelning
Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp
Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet
Opener Festival: Bloc Party
New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Mumford & Sons, Opener Festival, musik, folkrock

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: folkrock, Mumford & Sons, Musik, Opener festival

Roskilde Festival: Bruce Springsteen på Orange Stage

8 juli, 2012 by Jonatan Södergren

Bruce Springsteen and the E Street Band, Orange Stage
Roskilde Festival 7 juli 2012
Betyg: 3

Är ni redo? Ett, två, tre, fyra. Yeah, yeah, yeah. Personligen tycker jag att den här typen av publikfrieri ligger på en rätt ointelligent nivå. Det är som att bossen vill se efter om vi överlevt den tråkiga inledningen som bortsett från en tafatt version av Badlands mestadels kretsar kring senaste skivan Wrecking Ball. Av de nya låtarna är det enbart We Take Care of Our Own som sticker ut. Annars bjuds det på predikande mellansnack, mediokra irländska folkvisor samt en utdragen Håkan Hellström-version av My City of Ruins som aldrig tycks ta slut.

Det dröjer nästan en timme innan det tänder till. Under Spirit in the Night hoppade New Jersey-sonen ned i publikhavet och det dröjde inte länge innan hans väst hade blivit helt nerdränkt i läppstift. Därefter gästades han av The Roots på scen och tillsammans framförde de en funkig version av The E Street Shuffle. Framför allt kan Because the Night, Bruce Springsteens mest välskrivna poplåt som visserligen gjordes känd av Patti Smith, aldrig gå fel.

Under Working on the Highway plockar Bruce Springsteen fram en akustisk gitarr innan han tar på sig en sombrero någon kastat upp på scen – men trots den goda inledningen blir det för mycket country för min smak. Däremot är The River helt mästerlig. Springsteen känns lite mer fokuserad på framförandet och texten, som går rakt in i benmärgen, passar om möjligt bättre nu än när den skrevs. Tänk om han även under resten av konserten hade koncentrerat på låtarna istället för de uttjatade rockposerna.

Publik: Det största publikhav jag någonsin sett.
Längd: För länge, som vanligt.
Fråga: Var rumpdansen under Glory Days verkligen nödvändig?

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bruce Springsteen, Orange Stage, Roskilde

Opener Festival: Public Enemy – årets tyngsta hiphopspelning

7 juli, 2012 by Redaktionen

Public Enemy
Opener Festival, World Stage
Betyg: 5

Jag är färdig för i år, jag behöver inga mer konserter, årets bästa konsert har spelats och jag var där. Jag känner mig lycklig. Spelningen med Public Enemy på World Stage, Opener Festival var briljant. Jag är i grunden inget superfan av gruppen, jag lyssnade på dem en del när jag var yngre, men jag har inte gått djupare än att tralla Fight the power på fyllan senaste tio åren, så jag hade inte direkt höga förväntningar.

Rent musikaliskt var spelningen jättebra, på scenen med Public Enemy, bestående av Chuck D och Flavor Flav, fanns ett grymt liveband och dj, med på scenen fanns även militärklädda män som dansade electric boogie i slowmotion, coolt.

Public Enemy har varit aktiva inom hiphopen i över 25 år och har därför naturligtvis dragit på sig en fet samling låtar. De som spelades på festivalen var en bra blandning av gamla klassiker och nya låtar, vi bjöds bland annat på en exklusiv förhandslyssning av gruppens sprillans nya singel ”I Shall not be Passed”, från nya skivan som släpps nästa vecka, som var riktigt bra för att vara Public Enemy 2012. Andra riktigt bra låtar som spelades var ”Don’t Believe the Hype”, Bring tha Noize” och  ”By the Time I Get to Arizona”.

Att hiphopartister kör med liveband har blivit allt mer populärt de senaste åren och det är en trend som jag tar emot med vidöppna armar. En dj fyller absolut en viktig funktion, men i kombo med tunga trummor, gitarriff och slappande bas är det oslagbart, megamäktigt. Bandet som Public har med sig är riktigt duktiga och de bjuder mot slutet av gigget på lite olika solon. Häftigast är när Flavors dj kör en mash up på kända rocklåtar och bara flippar ut med fingrarna och scratchar tills publiken blir övervild och bara exploderar i lerstamp och handviftande. Konserten som varar i ca 100minuter avslutas självklart med Fight The Power, need I say more.

So, summan av kardemumman. Jävligt bra. Public Enemy är inte bara sjukt tighta live musikmässigt utan det känns även som otroligt genuina människor som gör detta för att de tycker att det är kul och inte bara för att tjäna pengar. Mellansnacket mellan låtarna handlar om allt ifrån att göra push-ups till att predika kärleksbudskap om att älska varandra och älska sig själv. Lite lökigt kanske, men det är ändå en fin gest. Kärleken mellan Chuck D och Flavor Flav är också jäkligt kul att se. Att två grabbar som spelat ihop så otroligt länge fortfarande kan göra det med kärlek och respekt för varandras artisteri är underbart. Ingen tar för mycket plats, båda känns viktiga. Och det är vad musik handlar om.

Foto: Jesper Berg

 

 

Mer från Opener festival:
Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp
Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet
Opener Festival: Bloc Party
New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1146
  • Sida 1147
  • Sida 1148
  • Sida 1149
  • Sida 1150
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in