• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Kulturbloggen möter Orbital

21 november, 2012 by Jonatan Södergren

Från vänster till höger på bilden ser vi bröderna Phil och Paul Hartnoll som tillsammans utgör Orbital

Få elektroniska har varit lika bestående som Orbital. Redan 1989 spelade bröderna Phil och Paul Hartnoll in debutsingeln Chime på faderns kassettspelare. Chime kom snabbt att bli en hit inom en viss subkultur som växte fram under 90-talet och innefattade dansfester som varade hela nätter. Efter ett fem års uppehåll återförenades bröderna Hartnoll 2009 för att fira 20-årsjubileumet av Chime. Kulturbloggen mötte upp dem på Debaser Medis knappa timmen innan de skulle ge sin första Sverige-spelning på över tio år.

– Får jag fråga en sak? Vad är det där för stor lysande byggnad, frågar Paul och pekar ut genom fönstret. Jag har knappt hunnit sätta min fot i deras loge.

– Du menar nog Globen.

– Ja, den där stora bollen. Vad används den till?

– Det är en konsertlokal.

– Där ska vi spela nästa gång vi kommer hit!

 I år gav ni ut Wonky som alltså är ert första nya album sedan ni återförenades. Hur kom den till?

Paul: Vi hade spelat live i två år och kände att vi behövde nytt material till våra konserter. Vi njöt så mycket av att spela och för att kunna fortsätta krävdes någonting nytt, så albumet består av låtar som fungerar bra live.

Phil: Själva metoden var lite annorlunda den här gången. Vi DJ:ade mycket parallellt med att vi skrev de nya låtarna, så vi slängde in lite nytt material i våra DJ-set vilket var något vi aldrig hade provat tidigare. Det skulle visa sig vara en bra liten övning.

Det låter på er som att det var en ganska enkel process?

Paul: Absolut. Det var ungefär lika enkelt som att göra vårt första album. Tvåan var däremot svår, men eftersom det var en nystart kändes det som att vi gjorde en debutskiva igen.

Hur tycker ni skivan passar in med dagens elektroniska musik?

Phil: Det finns så många olika scener, så det är svårt att säga. Fast vi har egentligen aldrig passat in. Man skulle kunna säga att det har varit vår agenda att inte passa in.

Paul: När andra artister provar på en ny stil brukar de göra det under ett annat namn, men vi har alltid använt Orbital. Sedan inspireras vi konstant av saker vi hör. Satan har ju till exempel inslag av hiphop i sig. Idag låter vi antagligen som killar som hållit på i över tjugo år.

Varför döpte ni skivan till Wonky?

Paul: Om du frågar mig så kommer titeln från att vi var fulla i studion. Vi öppnade en flaska champagne för att fira att vi spelat in den sista låten som var just Wonky. Vi hade inte kunnat komma överens om någon annan titel innan men i en berusad anda bestämde vi oss för att kalla skivan Wonky. Jag vet inte vad du har att säga om det?

Phil: Det svaret duger för mig.

Zola Jesus sjunger på New France, på vilket sätt bidrog hennes sång till låten?

Paul: Hon bidrog med den felande länken. Låten hade upparbetats till en viss nivå men den saknade något, så jag letade runt efter en stark gotisk kvinnoröst och hon var perfekt. Vi spenderade två dagar i studion och efter att ha bollat runt olika idéer var det vad som kom ut.

Finns det några andra artister ni skulle vilja samarbeta med?

Paul: Högst på min lista står Karin från The Knife och Kate Bush eftersom de har sin egen stil och karaktär.

Phil: Jag skulle vilja jobba med hon från The Kills, fast jag vet inte vad hon heter.

Paul: Leonard Cohen vore även coolt att göra något ihop med.

Han har väl aldrig gjort något elektroniskt?

Paul: Precis, så det skulle vara spännande att höra.

Musikvideon till Wonky är ju ganska surrealistisk. Tycker ni att det finns surrealistiska inslag i er musik?

Paul: Instrumentell musik i allmänhet är rätt abstrakt. Just den låten innehåller ju förvisso sång, men den innehåller även pitchbends och konstiga stämningar vilket gör den okonventionell och surrealistisk.

—

Här kan ni se musikvideon till Wonky:

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Chime, Debaser, Orbital, Paul Hartnoll, Phil Hartnoll, Wonky, Zola Jesus

Queens of the Stone Age till Peace & Love

21 november, 2012 by Jonatan Södergren

Josh Homme och hans mannar i stonerrock-bandet Queens of the Stone Age kommer till Peace & Love 2013. Det gör även First Aid Kit, La Coka Nostra, Lorentz & Sakarias och Owl Vision.

Efter att hans tidigare band Kyuss lade ner bildade Josh Homme 1997 Queens of the Stone Age i Palm Desert, Kalifornien. Homme är även grundare av och medlem i Eagles of Death Metal och Them Crooked Vultures. De sistnämnda spelade på Peace & Love 2010. Till våren kommer Queen of the Stone Ages sjätte albumet där även Dave Grohl från Foo Fighters och Trent Reznor från Nine Inch Nails medverkar.

First Aid Kit behöver knappast någon närmare beskrivning. Sedan systrarna Söderberg gav ut sitt andra album The Lion’s Roar tidigare i år har de spelat inför fulla hus.

– De är det perfekta Peace & Love-bandet, säger festivalens presschef Ronny Mattsson.

Sedan tidigare är bland annat Depeche Mode, Håkan Hellström och Iggy and the Stooges klara för Peace & Love som pågår mellan den 25-29 juni i Borlänge.

Arkiverad under: Musik Taggad som: First Aid Kir, Peace & Love, Queens of the stone age

Ariel Pink’s Haunted Graffiti på Debaser Medis

21 november, 2012 by Jonatan Södergren

Ariel Pink’s Haunted Graffiti, Debaser Medis
20 november 2012
Betyg: 4

Under en lång tid spelade Ariel Pink likt förebilden R. Stevie Moore bara in låtar på sitt rum i Beverly Hills. Många låtar stannade just där, i rummet. Vändpunkten kom när han snappades upp av 4AD som tvingade in honom i en ordentlig studio med ett riktigt band. Resultatet kom att bli ett av 2010 års mest kritikerrosade album Before Today, varifrån Round and Round av den amerikanska musiksajten Pitchfork dessutom utsågs till årets bästa låt. Hur otroligt det än skulle ha låtit några år tidigare så var succén ett faktum. Förväntningarna var således höga när den egensinnige låtskrivaren tidigare i år gav ut sitt andra album med sin Haunted Graffiti-uppsättning – Mature Themes – ett kollage av mer eller mindre besynnerliga idéer som namnet till trots ofta känns rätt barnsliga.

Ju längre in i studion Ariel Pink har hittat, desto mer material med potential att tilltala en bredare publik har han lyckats vaska fram. Det bästa exemplet är Only in My Dreams – en briljant utförd The Byrds-parodi som lyfts fram av en catchy gitarrslinga. Men live framförs den slentrianmässigt relativt tidigt i setet. Det är på gränsen till ironiskt, som att han vill säga ”kolla på mig när jag driver med min största hit”. När Pink, eller Rosenberg som han egentligen heter, med blonderat hår och rosa jeans intog Debaser Medis i Stockholm för sin tredje Sverige-spelning på lika många år låg fokus snarare på det lekfulla, teatraliska och infallsrika än på att faktiskt framföra låtarna såsom de låter på skiva. I post punk-influerade Early Birds of Babylon förvrängdes till exempel Ariel Pinks röst till oigenkännlighet i ”Houdini who this, do that, hey how does he do that”-partierna.

Låtvalet lutar tungt på Mature Themes men han lyckas även slänga in lite äldre låtar såsom Among Dreams och She’s My Girl. Från Before Today spelas dock bara Fright Night, Menopause Man och avslutningsnumret Round and Round vilka alla tillhör konsertens höjdpunkter. Av  de nya låtarna imponerar framför allt Symphony of a Nymph som flirtar med The Beatles Love Me Do vilket får symbolisera Ariel Pinks kärlek för att lägga pussel med mer eller mindre tydliga musikaliska referenser.

Är du inte insatt i Ariel Pinks musik kan hans spretiga låtar, som när de framförs live har en tendens att bli ännu mer bisarra, nog bli rätt frustrerande. Men för oss andra, vi som är övertygade om att han är ett geni, är det rent av en uppvisning. Inte minst beror det på att trion i Haunted Graffiti är tillräckligt skickliga medmusiker för att Ariel Pink ska kunna komma undan med sin utflippade stil – även om det inte går fullt så vilt till som när han spelade på Debaser Slussen två år tidigare.

Följande låtar spelades:

Kinski Assassin
Is This the Best Spot?
Pink Slime
Mature Themes
Only in My Dreams
Facts of Destiny
Driftwood
Strange Fires
Among Dreams
Early Birds of Babylon
She’s My Girl
Fright Night (Nevermore)
Menopause Man
Nostradamus & Me

Extranummer:

Symphony of the Nymph
Round and Round

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ariel Pink, Ariel Pink's Haunted Graffiti, Debaser, Mature Themes, Only in My Dreams, Round and Round, Symphony of the Nymph

Chris Brown på Globen

20 november, 2012 by Redaktionen


Chris Brown, Globen
19 November 2012
Betyg: 3

När Chris Brown intervjuades av Larry King i början av September 2009, cirka ett halvår efter den uppmärksammade incidenten då den 19åriga R&B stjärnan grovt misshandlade kollegan och flickvännen Rihanna, berättade han hur övertygad han var att hans karriär inte alls var över och han kunde bli en förebild igen. Trots brottets fruktansvärda karaktär var det förmodligen inte många som förväntade sig att det skulle gå till på något annat sätt, och mycket riktigt står Chris Brown trots protester likväl i medier som på gator på Globen inför en publik på 8700, det vill säga 700 fler än i Januari 2009 då artisten uppträdde på Hovet.

Med sig i bagaget har han dock utöver sitt lidande rykte även senaste plattan Fortune, artistens bäst säljande skiva hittills, varifrån kvällens spellitas flesta låtar är tagna. Det blir en energisk och ganska snabb spelning där 18 låtar inklusive längre och kortare avbrott (för att sångaren ska hinna med sina mångtaliga klädsbyten medan DJ Babey Drew får vända skivor) spelas på strax under 75 minuter. Det mesta anspelar på sex och det är svårt att inte göra vissa mindre trevliga associationer när sångaren då och då verkar framkomma som smått hotfull. All Back som strax går över till Don’t Judge Me blir däremot en aning emotionella och Chris Brown börjar faktiskt kännas lite mänsklig.

Det är självklart en väldigt visuell show. Scenen består av en stor pyramid som sångaren spenderar den största delen av spelningen med att klättra upp i och hoppa ner från. Utöver Chris Browns egna moves han mer en gärna demonstrerar får hans fantastiska dansteam en chans att, ta del av rampljuset och glänsa lite, och under Busta Rhymes (spelas upp, han befinner sig tyvärr inte i Stockholm för spelningen) snabba rap på Look At Me Now får vi se en breakdanceuppvisning som heter duga.

Det går att säga väldigt mycket om Chris Brown just nu och debatterna kring huruvida han någonsin kan få försoning för sina brott lär nog aldrig ta slut. En sak är dock säker, han vet hur han ska hålla den största delen av 8700 besökare på Globen stående och konstant skrikande i över en timme. Att han dock fortfarande kan avgudas idag på samma sätt om inte mer än när han (i alla fall i  allmenhetens ögon) inte var mer en en oskyldig, talangfull tonåring känns inte annat än avskyvärt.

 

 

Arkiverad under: Musik, Recension

Bilder: The Used på Klubben

19 november, 2012 by Redaktionen

Det blev fullt hus när grabbarna i amerikanska The Used spelade på Klubben under söndag kvällen den 18 november. The Used har varit i Sverige några gånger, bland annat för en spelning på festivalen West Coast Riot i Göteborg, men detta var den första spelningen de gjorde i Stockholm och det var nog darför som det var ungerfärligen 700 skrikande och hoppande fans som fanns på plats.

The Used som består av Bert McCracken (sång), Quinn Allman (gitarr), Jeph Howard (bas), Dan Whitesides (trummor) hade tidigare under dagen varit på skivbutiken Bengans där de mött sina fans och signerat skivor.

Foto: Calle Andersson


Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1085
  • Sida 1086
  • Sida 1087
  • Sida 1088
  • Sida 1089
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in