• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Tips: Night Engine – Seventeen

26 november, 2012 by Jonatan Södergren

För någon månad sedan kom vi över ett spännande nytt band från London som heter Night Engine (ni kan läsa vår intervju med dem här).

De låter som en funkig hybrid mellan 80-tals-Bowie och Talking Heads och de är döpta efter en låt av Iggy Pop.

”Vi vill att folk ska reagera instinktivt, att folk ska dansa och skrika. Man ska inte behöva fråga sig själv ’gillar jag det här?’, det ska bara hända.”

Den 18 februari nästa år ger de ut sin debutsingel Seventeen, men redan nu kan du lyssna på den här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Night Engine, Seventeen

Robbie Williams kommer till Sverige 2013

26 november, 2012 by Jonatan Södergren

Robbie Williams är aktuell med singeln Candy och nya albumet Take the Crown. Nu meddelar han att han ska ut på sin första turné på sex år.

Europeiska datum för 2013 är bekräftade och den 20 juli intar han alltså Ullevi i Göteborg. Han var senast där 2006 och då fyllde han lokalen två gånger om.

Biljetterna släpps fredagen den 30 november klockan 10.00.

Robbie själv hälsar:

“I’ve got such a buzz out of playing live again this year. The shows we have done have reminded me how special it is to play my songs in front of a huge audience, with all the excitement and adrenaline that it can bring. Bring on 2013!!”.

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2013, Candy, Robbie Williams, Take the Crown, Ullevi

Kulturbloggen möter Ellie Goulding

26 november, 2012 by Jonatan Södergren

”Alla mina låtar börjar akustiskt. Jag är lyckligt lottad som kan ge mina låtar en så fullmatad produktion och sedan bara skala av dem” berättar Ellie Goulding när Kulturbloggen möter upp henne på Universals skivbolagskontor i Stockholm där hon senare på eftermiddagen bjöd på ett exklusivt akustiskt framförande av fyra låtar från nya albumet Halcyon.

När du gav ut ditt debutalbum beskrevs du som ”the next big thing”. Känns det som att du i och med Halcyon tagit steget och blivit ett etablerat namn?

Ellie: Det är ingenting jag har tänkt på. Dessutom skiljde sig början och slutet av arbetet med Lights rätt mycket från varandra. När jag var färdig med Lights var jag redo att gå vidare och ingenting skulle få stoppa mig. Jag hade friheten att vända blad och göra vad jag ville, så jag åkte ut på landsbygden och gjorde albumet jag alltid velat göra.

Hur skulle du beskriva Halcyon i relation till Lights?

Ellie: Halcyon är lite mörkare, mer soulig och antemisk. Jag har även hört folk säga att den är rituell och repetitiv, men det är svårt att beskriva sin egen musik. Intentionen var att göra min röst till mer av ett instrument.

När började du sjunga?

Ellie: I femårsåldern men det var först när jag kom upp i tonåren som jag inte bara försökte imitera andra sångare. Min egen röst började komma fram parallellt med att jag började skriva egna låtar.

Har Halcyon fått det mottagande du hade hoppats på?

Ellie: Jag tror man börjat se på mig i ett annat ljus. Många lyssnar på det här albumet med vetskapen att det är från Ellie Goulding som gjorde Lights. Folk tror på mig. Jag spelade till exempel på Later… with Jools Holland häromdagen. Det är ett program många artister drömmer om att få medverka i och jag har haft turen att få vara med två gånger. Det känns som att Halcyon fått ett varmt mottagande. Jag har fått höra att jag mognat som artist, fast jag växer och utvecklas fortfarande. Med Halcyon är jag glad över att kunna ta ytterligare ett steg på vägen.

Varför döpte du skivan till Halcyon?

Ellie: Eftersom jag skrev en låt som hette Halcyon. För mig betyder det bättre och mer fridfulla tider, men jag tycker även att det summerar vatten-temat som genomsyrar hela albumet. Jag började fascineras av tanken att vara förlorad till havs. Sista spåret heter ju till och med Dead in the Water. Det är nästan så att det konkluderar allting på ett positivt vis, för resten av albumet är rätt melankoliskt. Det är inte det lyckligaste albumet jag kommer göra.

Är både texterna och musiken melankoliska?

Ellie: Allting är rätt melankoliskt. Till och med låtar som Only You har mörka undertoner. Fast när jag lyssnar så vet jag ju vad jag skrivit låten om – ångesten och förtvivlan av att förlora någon du älskar. Att inte ha ett val för att du är så förälskad i någon att du skulle offra dig själv för dem.

Är även titlar som Anything Could Happen melankoliska?

Ellie: I musikvideon ser man två älskare som dör tillsammans vilket föreslår att någonting dåligt skulle kunna hända. Det märks att det är den första låten jag och Jim Eliot spelade in tillsammans för den innehåller så många av våra olika favoritljud. Det är resultatet av att jag kommer in och arbetar med en producent för första gången. Det var spännande att träffa någon som förstod sig på mig och kunde hjälpa mig nå resultat som gjorde mig nöjd.

Du nämnde att Halcyon betyder bättre och mer fridfulla tider. Tycker du det är något fel på världen just nu?

Ellie: Självklart, men jag vill bara se det goda så länge jag lever. Platser som det här får mig att tycka att världen kanske inte är så dålig trots allt. Jag skulle kunna bo här. Jag tänker mycket på frid och glädje – men det finns inte så mycket av det i världen för tillfället. De är någonstans, vi är bara inte där ännu. Det är en massa saker jag inte gillar, men jag tänker hellre på saker jag gillar – som musik.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Anything Could Happen, Ellie Goulding, Halcyon

Swans på Debaser Slussen

26 november, 2012 by Jonatan Södergren

Swans, Debaser Slussen
25 november 2012
Betyg: 3

Swans trotsade alla fysiska lagar när de tidigare i år, otroliga trettio år in i sin karriär, gav ut sitt kanske starkaste album hittills – The Seer. Titelspåret klockade in på 32 minuter och albumet som helhet sträckte sig över två timmar. Musiken var tung, experimentell och fullständigt kompromisslös. Omslaget pryddes av en varg som visade tänderna. Antagligen symboliserar det musikens transcendentala natur – genom att släppa lös din inre best kan du hitta någon form av frigörelse.

Sedan de bildades i början av 80-talet har Michael Giras mannar alltid varit svårplacerade – no wave är den luddiga genre som de kommit att representera – men tankarna förs även till hårdrockens tyngd och post rockens progressiva låtuppbyggnader. Med en släng av frijazz, gotik och country.

Det första jag möts av när jag kommer till Debaser är att det delas ut gratis öronproppar. Dessa kommer visa sig behövas – för maskineriet Swans spelar så högt att hela kroppen börjar skaka.

Vid merch-ståndet säljs tröjor med texten ”you fucking people make me sick”. Men Swans är knappast så nihilistiska som de vill verka – för Michael Gira har även lagt dit en lapp full av hjärtan där det står att han ska komma dit för att signera skivor och prata med fansen efter spelningen.

Det krävs tålamod med stort t för att kunna uthärda konserten som ibland nästan känns som ett uthållighetstest. Inledande To Be Kind är förvisso hypnotisk, men när gitarren kommer in har man inte lång tid på sig att sätta på öronpropparna. Så håller det på i över två timmar, utan att det egentligen händer så mycket. Det är stundtals mäktigt – framför allt i crescendona – men provocerande långt. Hade de bara skrapat bort lite av dödtiden hade det genast blivit mycket, mycket bättre och koncentrerat. När de går av scenen en bit efter tolvslaget har folk redan börjat lämna lokalen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Michael Gira, Swans, The Seer

TOY på Debaser Slussen

25 november, 2012 by Jonatan Södergren

TOY, Debaser Slussen
24 november 2012
Betyg: 3

Bakgrundsmusiken spelas fortfarande när de fem medlemmarna i TOY smyger in på scenen. Frontmannen Tom Dougall har en fokuserad blick och säger knappt ett ord mellan låtarna. Desto mer högljudda är de svirlande gitarrerna som backas upp av motoriska trummor. Redan i öppningslåten Colours Running Out sätts prägeln för resten av spelningen som timmen senare avslutas med en lika atmosfärisk som psykedelisk version av Kopter. Tom sitter på knä och manglar sin svarta Fender medan resten av bandet energiskt studsar runt. Därefter lämnar de lokalen i ett hav av feedback. Det är framför allt i de här stunderna, då bandet vågar släppa loss, som man förstår hajpen – för kvintetten vet verkligen hur man jammar ihop.

TOY bildades i spillrorna av Joe Lean & The Jing Jang Jong för två år sedan. Efter att ha turnerat med band som The Horrors och Primal Scream har de snabbt blivit Londons mest uppstickande krautrock-förnyare. I höstas gav Heavenly Recordings ut deras självbetitlade debutalbum (som fick betyg fyra av oss på Kulturbloggen). Nu var det dags för gruppens första spelning i den svenska huvudstaden, tyvärr enbart inför ett halvfullt Debaser Slussen.

De bjöd på större delen av sitt album, stack ut gjorde Lose My Way och Motoring, men även debutsingeln Left Myself Behind (som klockar in på sju minuter och föregick albumsläppet) och B-sidan Bright White Shimmering Sun framfördes. Tyvärr hoppade de över euforiska My Heart Skips a Beat som annars tillhör deras med poppiga ögonblick.

Sammanfattningsvis kan vi säga så här: TOY visar prov på talang men ännu så länge lyckas de inte riktigt ta det där sista steget. Delvis eftersom vi går miste om många av de nyanser som kommer fram så tydligt på skiva. Men ge debutanterna lite tid att mogna. Förhoppningsvis hittar de en balans mellan det experimentella och känslan för bra låtar – då kan de säkerligen komma att bli en fantastisk liveakt.

Följande låtar spelades:

Colours Running Out
Bright White Shimmering Sun
Lose My Way
Left Myself Behind
Make It Mine
Drifting Deeper
Dead and Gone
The Reasons Why
Motoring
Stranger
Kopter

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser, Left Myself Behind, Lose My Way, Motorin, Toy

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1082
  • Sida 1083
  • Sida 1084
  • Sida 1085
  • Sida 1086
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in