Toy

Toy bildades i London för två år sedan och har bland annat turnerat med The Horrors och Primal Scream. Den 10:e september gav de ut sin självbetitlade debutskiva via Heavenly Recordings (du kan läsa vår recension här). Tre av medlemmarna – Tom Dougall (sång), Dominic O’Dair  (gitarr) och Maxim ”Panda” Barron (bas) – spelade tidigare i ett band som hette Joe Lean & The Jing Jang Jong. Med förstärkning av Charlie Salvidge på trummor och den spanska keyboardisten Alejandra Diez går de i en mörkare, mer psykedelisk riktning. Kulturbloggen mötte upp den i paisleyskjortor klädda kvintetten i deras minivan i samband med deras spelning på Bestival.

Hur skulle ni själva beskriva er skiva?

Panda: Vi har spelat tillsammans i två år och det här är vår första skiva. Den innehåller olika element men svirlande gitarrer är definitivt något vi tycker om.

Hur skulle ni beskriva de olika stämningarna på skivan?

Dominic: Det är många humörsvängningar. Det är alltifrån euforiskt till melankoliskt. Det finns glada bitar, coola bitar och så finns det kassa bitar.

Drifting Deeper tillhör definitivt den mer melankoliska sidan.

Charlie: Det är min favoritlåt på skivan.

Panda: Den låten var rolig att spela in. Den är producerad av Dan Carey som även producerade senaste Bat for Lashes-skivan. Vi lekte runt med olika ljud i studion, den är råare live.

Tom: Vi kommer antagligen ge ut mer experimentell musik som en EP någon gång snart. Det är närmare hur vi egentligen vill låta.

Dominic: Det är en av anledningarna till att skivan är så varierad – när vi spelade in den testade vi fortfarande nya saker.

Experimenterar ni mycket med låtarna när ni spelar live?

Tom: Vissa av oss är mer fast i hur låtarna ska låta, men vi gitarrister har mer frihet. Sedan finns det instrumentala breaks då vi kan improvisera.

Alejandra: Vi har medvetet lämnat utrymme för improvisation.

Panda: Alla låtar har utvecklats live.

Hur har låtarna kommit till?

Panda: Ibland kommer någon av oss med en initial låtidé. Sedan lägger vi alla till våra delar och låten utvecklas till någonting komplett annorlunda, så låtskrivandet är en kollektiv process.

Vilka är era influenser?

Panda: Sonic Youth, Broadcast. Vi gillar olika saker.

Dominic: New York-punk som Television och The Velvet Underground, konstig elektronisk musik från 60-talet och soundtrack från italienska skräckfilmer.

Tom: Pulp, Roxy Music och My Bloody Valentine.

Tycker ni att någon av influenserna speglas i musiken?

Panda: Influenserna vi nämnde är den musik vi lyssnar på mest, men jag tror att allt du lyssnar på inspirerar dig på något sätt. Vi försöker att inte vara direkta men man kan inte hjälpa att några influenser kastas in.

Tom: Folk jämför oss ofta med band vi inte lyssnar på. En person jämförde oss med The Church som vi aldrig ens hade hört talas om innan. I många recensioner har vi liknats vid Neu bara för att vi sagt i en intervju att vi gillar dem, men i själva verket låter vi inte alls som dem. Sätt på en skiva med Neu så låter det helt annorlunda från oss. Enda likheten är de motoriska trummorna. Varför kan folk bara inte njuta av musiken för vad det är?

Charlie: Jag tror att jämförelser behövs för att väcka intresse hos folk.

Panda: Ett band som vi är inspirerade av är Hawkwind och hur de skapar långt psykedeliskt svirlande oväsen.

En låt som sticker ut på skivan är My Heart Skips a Beat.

Panda: Den är mer poppig än resten av våra låtar, men vi lyssnar även på pop. Vi älskar euforiska melodier.

Tom: Den innehåller ljusa toner, men den är råare live. Den presenteras ur ett annat perspektiv. I studion ville vi inte förstöra den.

Dominic: Live har den jämförts med The Jesus and Mary Chain. Folk verkar vara splittrade när det gäller just den låten. De antingen älskar eller hatar den. Drifting Deeper och My Heart Skips a Beat är våra två extremer.

Charlie: Vi lyssnar på mycket konstiga saker men ibland känner vi för att lyssna på något kärleksfullt och drömskt. Det beror på vilket humör vi är på.

I november spelar ni i Sverige. Har ni något att säga till era svenska fans?

Panda: Charlies flickvän är svensk, så han får säga något på svenska.

Charlie: Tack så mycket för… listening to the album.

Panda: Vi ser fram emot att spela. Skicka vår kärlek och säg hej!