Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
För någon månad sedan kom vi över ett spännande nytt band från London som heter Night Engine (ni kan läsa vår intervju med dem här).
De låter som en funkig hybrid mellan 80-tals-Bowie och Talking Heads och de är döpta efter en låt av Iggy Pop.
”Vi vill att folk ska reagera instinktivt, att folk ska dansa och skrika. Man ska inte behöva fråga sig själv ’gillar jag det här?’, det ska bara hända.”
Den 18 februari nästa år ger de ut sin debutsingel Seventeen, men redan nu kan du lyssna på den här:
När band inspirerats av Bowie har det länge handlat om antingen de atmosfäriska ljudlandskapen på Low eller hans glamperioden som alter egot Ziggy Stardust. Men kan det vara så att hans 80-tal, som länge hamnat i skymundan, kan vara på väg att bli hippt?
Night Engine är en kvartett från södra London som består av Phil på sång och gitarr, Dom på keyboard, Ed på bas och Lee på trummor. Hittills har de lagt upp tre låtar på sin Soundcloud varav den första bär titeln I’ll Make It Worth Your While och är en funkig hybrid mellan David Bowies två låtar om mode och berömmelse med en stänk av vissa huvuden av den talande sorten. Min gissning är att indiekidsen kommer flockas kring dansgolvet så fort låten går igång, så jag passade på att maila några frågor till bandets sångare.
Hur lärde ni känna varandra och när bestämde ni er för att bilda bandet?
Dom och jag har känt varandra sedan grundskolan. Jag arbetade med Ed och han träffade Lee på en fest. Jag hade några låtar jag ville testa och se om de fungerade. Det gjorde dem, så vi började spela på riktigt i januari.
Vad tycker du om den nuvarande London-scenen och hur tycker du att ni passar in i den?
Det finns några bra band i London. Svårigheten är att det är så många av dem att det verkligen är svårt att sticka ut. Jag är inte säker på om vi passar in och jag trot det är därför vissa tycker om oss medan vissa inte alls förstår sig på oss.
I’ll Make It Worth Your While har liknats vid Bowies Fashion och er musik i allmänhet har jämförts med 80-talet. Vad tycker ni om dessa jämförelser och hur skulle ni själva beskriva ert sound?
Vi bryr oss inte om jämförelserna, de är oundvikliga. Bowie är en av de viktigaste artisterna någonsin så vi tar det som en komplimang. Många har sagt att vi låter 80-tal men för oss är vi mycket mer 70-tal. Jag antar att det är upp till lyssnaren. Själva beskriver vi Night Engine som ”Brutal Pop”, pop-idéer levererade med aggressivitet.
Kan ni berätta lite om vad ni åstadkommit som band hittills och vilka som är era framtida ambitioner?
Vi spelade in några låtar med Tom Morris tidigare i år, sedan dess har vi repeterat flitigt samt gett en handfull spelningar. Förutom att spela in med Tom Morris har höjdpunkterna varit att bli omnämnda i The Guardians podcast, att Graham Linehan twittrade om oss och att spela på Sebright Arms. Planen är att spela mer, åka på turné, spela in ett album och sedan göra om allt det igen.
Hur vill ni att folk ska reagera när de hör er musik?
Vi vill att folk ska reagera instinktivt, att folk ska dansa och skrika. Man ska inte behöva fråga sig själv ”gillar jag det här?”, det ska bara hända.
Er spelning på Sebright Arms var utsåld. Vad tror du det är ni har som är så tilltalande?
Alla våra låtar är simpla och innehåller hooks som går hem. Vi går direkt på kärnan, vilket jag tror är något sällsynt för tillfället.
Vad lyssnar ni på för musik? Delar ni musiksmak inom bandet?
Vi har alla rätt liknande smak. När vi är tillsammans brukar vi lyssna på Bowie, Talking Heads och Iggy. Varje medlem har sina egna musikaliska förälskelser såsom Dexy’s Midnight Runners, Scott Walker, The Strokes, Funkadelic, D.A.F., The Horrors, Grizzly Bear, Animal Collective och Japan för att nämna några. Det råder delade meningar om ABBA. Resten av bandet tycker inte om dem – sorry Sverige – men jag tycker SOS är en bra låt.
Vad representerar Night Engine för er? Hur kom ni på namnet?
Vi pratade om hur mycket vi älskade det smutsiga ljudet på Nightclubbing av Iggy Pop och det började därifrån. För oss representerar det bandets rytmiska fokus.
Vad handlar låtarna om?
Några låtar handlar om att vara ung och några om eskapism men ingen låt är romantisk. Det har gjorts bättre tidigare. Ibland saknar låtarna en definitiv mening. Ibland när vi skriver en låt improviserar jag en text som fastnar. Jag tror det finns tillfällen då det är bäst att inte tänka för mycket på en låt. Musikaliskt kommer det från många källor men generellt är det jag som gör misstag på gitarr som låter bra.
Har ni några planer på att besöka Sverige eller turnera utanför Storbritannien snart?
Inte än, men bjud in oss så kommer vi.