”Alla mina låtar börjar akustiskt. Jag är lyckligt lottad som kan ge mina låtar en så fullmatad produktion och sedan bara skala av dem” berättar Ellie Goulding när Kulturbloggen möter upp henne på Universals skivbolagskontor i Stockholm där hon senare på eftermiddagen bjöd på ett exklusivt akustiskt framförande av fyra låtar från nya albumet Halcyon.
När du gav ut ditt debutalbum beskrevs du som ”the next big thing”. Känns det som att du i och med Halcyon tagit steget och blivit ett etablerat namn?
Ellie: Det är ingenting jag har tänkt på. Dessutom skiljde sig början och slutet av arbetet med Lights rätt mycket från varandra. När jag var färdig med Lights var jag redo att gå vidare och ingenting skulle få stoppa mig. Jag hade friheten att vända blad och göra vad jag ville, så jag åkte ut på landsbygden och gjorde albumet jag alltid velat göra.
Hur skulle du beskriva Halcyon i relation till Lights?
Ellie: Halcyon är lite mörkare, mer soulig och antemisk. Jag har även hört folk säga att den är rituell och repetitiv, men det är svårt att beskriva sin egen musik. Intentionen var att göra min röst till mer av ett instrument.
När började du sjunga?
Ellie: I femårsåldern men det var först när jag kom upp i tonåren som jag inte bara försökte imitera andra sångare. Min egen röst började komma fram parallellt med att jag började skriva egna låtar.
Har Halcyon fått det mottagande du hade hoppats på?
Ellie: Jag tror man börjat se på mig i ett annat ljus. Många lyssnar på det här albumet med vetskapen att det är från Ellie Goulding som gjorde Lights. Folk tror på mig. Jag spelade till exempel på Later… with Jools Holland häromdagen. Det är ett program många artister drömmer om att få medverka i och jag har haft turen att få vara med två gånger. Det känns som att Halcyon fått ett varmt mottagande. Jag har fått höra att jag mognat som artist, fast jag växer och utvecklas fortfarande. Med Halcyon är jag glad över att kunna ta ytterligare ett steg på vägen.
Varför döpte du skivan till Halcyon?
Ellie: Eftersom jag skrev en låt som hette Halcyon. För mig betyder det bättre och mer fridfulla tider, men jag tycker även att det summerar vatten-temat som genomsyrar hela albumet. Jag började fascineras av tanken att vara förlorad till havs. Sista spåret heter ju till och med Dead in the Water. Det är nästan så att det konkluderar allting på ett positivt vis, för resten av albumet är rätt melankoliskt. Det är inte det lyckligaste albumet jag kommer göra.
Är både texterna och musiken melankoliska?
Ellie: Allting är rätt melankoliskt. Till och med låtar som Only You har mörka undertoner. Fast när jag lyssnar så vet jag ju vad jag skrivit låten om – ångesten och förtvivlan av att förlora någon du älskar. Att inte ha ett val för att du är så förälskad i någon att du skulle offra dig själv för dem.
Är även titlar som Anything Could Happen melankoliska?
Ellie: I musikvideon ser man två älskare som dör tillsammans vilket föreslår att någonting dåligt skulle kunna hända. Det märks att det är den första låten jag och Jim Eliot spelade in tillsammans för den innehåller så många av våra olika favoritljud. Det är resultatet av att jag kommer in och arbetar med en producent för första gången. Det var spännande att träffa någon som förstod sig på mig och kunde hjälpa mig nå resultat som gjorde mig nöjd.
Du nämnde att Halcyon betyder bättre och mer fridfulla tider. Tycker du det är något fel på världen just nu?
Ellie: Självklart, men jag vill bara se det goda så länge jag lever. Platser som det här får mig att tycka att världen kanske inte är så dålig trots allt. Jag skulle kunna bo här. Jag tänker mycket på frid och glädje – men det finns inte så mycket av det i världen för tillfället. De är någonstans, vi är bara inte där ännu. Det är en massa saker jag inte gillar, men jag tänker hellre på saker jag gillar – som musik.
Foto: Emma Andersson