• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Passionerat och omväxlande program till minne av Sven Wollter – Nynningen & Matilda Magnusson på Kungsbacka Teater

1 februari, 2023 by Mats Hallberg

foton Leif Wivatt

Kungsbacka Teater

29/1 2023

Nynningen från Göteborg tillhörde Musikrörelsens flaggskepp. Somliga låtar gjorde stort intryck i tonåren och jag såg dem på Nacksvings turbulenta 5-års jubileum. För snart fem år sedan berättade för mig en av grundarna Tomas Forssell, som i sin ungdom vid den tiden jobbade på Stadsteatern, att han skulle dra igång delvis ny upplaga av bandet. Den har med vissa förändringar i sättningen genomfört flera nationella turnéer. Både live- och studioplatta (innehållande bland annat nyinspelningar av hits) har släppts senaste åren, plus barnlåtar hämtade från tidiga gyllene eran. Har här recenserat två av deras konserter och hört dem live ytterligare ett par gånger. Kan också flika in att Forssells instrumentala samlings-vinyl Much For Sale (1977-2020) recenserats i Kulturbloggen.

Under första året med restriktioner på grund av pandemin turnerade Sven Wollter med Nynningen. Tragiskt nog avled som bekant den folkkäre skådespelaren i november samma år. Föreställningen i Kungsbacka genomförs med samma material som när han stod på scen, sjöng och deklamerade. Forssell, Matilda Magnusson och i viss mån Thomas Jäderlund tar över i de inslag där karismatiske ordarbetaren skulle ha frontat. Wollter övergav aldrig sin extrema revolutionära ideologi, vilket sannolikt bidrog till att han kände sig befryndad med Nynningen. Några av visorna i minnesprogrammet som har behållit titeln En dröm, en längtan, en sång, återfinns på den cd jag fick av Wollter i samband med längre intervju genomförd på Göteborgs Stadsteater 2011. https://www.seko.se/regioner/vast/kultur/mats-hallberg-intervjuar-sven-wolter

Satt på fjärde raden på moderna Kungsbacka Teater som en regnig söndagskväll samlade ett drygt hundratal personer. Föreställningen varar i ungefär 1.45 utan paus. Ljudet är som vanligt fördelaktigt fast överlag ganska tungt, vilket förmodligen är ett önskemål från tajta rytmsektionen. Så ur den aspekten behövdes öronproppar. På scen finns i främre ledet Tomas Forssell (gitarrer/ mandolin), Matilda Magnusson (akustisk gitarr) och jazzsaxofonisten Thomas Jäderlund (alt- och sopransax).. Bakom dem huserar elbasisten Nikke Ström, trumslagare Mårten Magnefors samt på gitarrer och pedal steel nye medlemmen(?) Johan Lindström – en doldis för den breda allmänheten som med sin bakgrund i Tonbruket, egna konstellationer och massvis av kreddigt producerande förtjänar genistämpel (har förekommit ett antal gånger i K-bloggen). Bör för ordningens skull tala om att jag träffat samtliga bortsett från Magnusson, vilket inte ska hindra att självständig bedömning utförs.

foto Leif Wivatt

I förtrolig ton ger Forssell oss bakgrundsfakta, talar om hur egna teaterdrömmar realiserades. Nämner att redan vid bildandet av Nynningen mötte han Wollter när denne medverkade i epokgörande gruppteatern Sandlådan. Sorgliga förlusten bäddas in i fina minnen, vilka understryks visuellt på backdrop. Upptakten utgörs, inte oväntat, av två låtar inspirerade av Majakovskijs poesi – Balladernas konst och Se så tyst det är i världen från klassikern För full hals. Vad som börjar i eftertänksam melankoli övergår i en mäktig, emotionell laddning. Jäderlund färgar melodierna med emfas på sina blåsinstrument.

I en repertoar framtagen av Wollter framstår texter av dramatikern och kollegan Kent Andersson (rekommenderar Anders Wällheds biografi) som oundgängliga. Tidigt 90-tal skrev Andersson Ingens hundar för Teater Halland. Forssell berättar att han var med i den produktionen och således träffade dramatikern. Detta mindre kända ledmotiv (finns inte med i antologier) gläfser och närmast ylar fram, blir till en av konsertens definitiva höjdpunkter med sitt fräckt grooviga arr, där Tomas och Thomas står för starka vokala insatser. Matilda Magnusson framsjunger med bravur budskapet i Genomskinliga hjärta (Blå timmen 1966) om att ”värre än att inte se/ är detta att inte bli sedd”. Lyckad tonsättning resulterar i bitterljuv vals. Kents klassiska Vingen ( läste två sista stroferna när jag tackade för mig på min arbetsplats) med feature på pedal steel fungerar däremot inte tillfredsställande, anser den vara styltig i ett baktungt rockbeat.

foto Leif Wivatt

Vi serveras Björn Afzelius x 2 vars texter Matilda Magnusson framfört med bravur i 20 år. Får veta att hon lade märke till Wollter när han figurerar i videon till Medan bomberna faller. Den viktiga texten draperas i klämmigt stuk, med Forssell på mandolin och påfallande skånskt tonfall. Avskalade Visa i vargtimmen kompletterar fint den avdelningen. Tomas Forssell har under sin långa karriär skrivit åtskilliga gångbara låtar, vilka lämpar sig i ett program signerat imposante skådespelaren. En man med unik star quality jag fick förmånen att uppleva som mest under sista storhetstiden på Stadsteatrarna i Göteborg (flera gånger som recensent/ ombud) och Stockholm under 2000-talet. Nynningen spelar Kapten Mesterton (från debuten -72) om skotten i Ådalen och Kappsäcken från soloplatta om ung kvinna som flyttar till jobb söderut. Den senare melodin broderas ut av en mästare på pedal steel.

Också för mig som mest skriver om olika former av jazz, världsmusik och singer songwriters fängslar ett innovativt rockband som Nynningen, inte minst när de närmar sig experimentellt sound, kabaré och visa. Och fram tills nyligen ingick makalösa Bengan Blomgren. Rytmsektionen är tämligen nykomponerad. Mårten Magnefors ger pålitligt understöd och flyter ypperligt in i låtarnas strukturer, i samverkan med enormt stadiga och smidiga basgångar från nestorn Nikke Ström. Jäderlund och Lindström ( kommer bli än mer hemtam i denna omgivning) tar ut svängarna rejält, vilket uppskattas.

foto Leif Wivatt

Eftersom låtar och vismaterial omsorgsfullt introduceras är det av intresse att uppehålla vid vad som framförs, mer heltäckande än vanligt. Lirkades med frånvarande huvudrollsinnehavaren för att Hasse & Tages Monica Z-ikoniska Var ni blev ni av ljuva drömmar? ,skulle kunna skrudas i psykedelisk dräkt á la Velvet Underground. Denna annorlunda tappning på en mångbottnad politisk tidsskildring fascinerar. Vidare sjunger Magnusson med pondus Peps En del och andra, Fred Åkerströms hommage Balladen om Joe Hill och Vysotskijs Sång om en vän (sist nämnda en favorit hos Wolter) ingår i cd:n Sånger från det tjugonde seklet och är också införlivade i En dröm, en längtan, en sång. Musikaliskt förflyttar man sig snyggt i dessa två visor från alt. country-stuk till rysk folkmusik kryddat med lysande solo av Lindström på hans gröna gitarr. Längsta mellansnacket handlar originellt nog om drömmar.

Rörande framförs som allsång En gång jag seglar i hamn , en kroka-i-arm sång ( förknippar den med lägerbål i frisksportrörelsen) som ett känslig kontrast emellan hypnotiska eruptioner från För full hals-plattan. Först uppfriskande skrynklig attack vars spräckliga sound har drag av Tonbruket och allra sist levereras förstås hårdsvängande titellåt. Tacksamt att sätta punkt med sådan snärtig sak där trumslagaren Magnefors magnifikt eldar på. Vill betona att vid sångmikrofonerna textas det tydligt och såväl duetter som vokala soloinsatser sjöngs med den äran. Och om det inte framgår av texten påpekas att bandets talesperson är en ytterst kompetent gitarrist.

Hade på sått och vis trott att jag skulle bli mer berörd av vad som var en kombinerad hyllnings- och minnesföreställning. Å andra sidan kanske skönt att det inte blev lika känslosamt som jag föreställt mig. Kontentan är, vilket framfördes till Nikke Ström, att resan till grannkommunen var väl värd att göra.

Kungsbacka satsar på kultur. Hade för ett par veckor sedan stort utbyte av Malin Broman med Camerata Nordica spetsat med oförlikneliga Stina Ekblad (rekommenderar hennes självbiografi). Och 12/2 kommer Johan Lindström tillbaka till samma scen med sin septett, en formation av svenska jazzcelebriteter.

Arkiverad under: Musik

Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

29 januari, 2023 by Mats Hallberg

Pressbild

Valand i Göteborg (Jazzföreningen Nefertiti)

27/1 2023

Matti Ollikainen är huvudsakligen känd som karismatisk frontfigur i Franska trion. Komponerar och sjunger på sitt oförlikneliga vis texterna han skriver. Med mer än tio album i bagaget över en dryg tjugoårig karriär har de gjort ett outplånligt avtryck med sin mix av oemotståndlig boogie, passionerad blues och gripande ballader. För några år sedan var de extra mycket i ropet genom att vara husband hos SVT i På spåret, vilket engagerade tv-tittarna. Jag har recenserat dem såväl live som på skiva.

Illa att på låtskrivaren och pianistens Wikipedia saknas uppgifter om hans trio. Tillsammans med basisten Kjell Jansson och Magnus Gran har Ollikainen gjort minst en skiva och jag har kunna njuta av deras spel på både Nef och Unity. För stora följarskaran till Franska trion är kanske rytmsektionen inte speciellt känd. Men för mig som vistats i jazzens miljöer är de två storheter ur en äldre generation, vilka jag haft stort utbyte av i flera decennier. Och de har var för sig ackompanjerat en rad internationella stjärnor.

MOT skiljer sig markant mot den ohämmat gränslösa energileverans som Franska Trion utstrålar. Matti Ollikainen på flygel, Kjell Jansson på kontrabas och Magnus Gran bakom sitt trumset framför i två set en repertoar bestående av personligt utformade standards plus ett par original signerade mannen från Tornedalen. Konserten äger rum ett par trappor upp i ordenslokal med välvd scen som jag inte besökt tidigare. Ljudet är ypperligt, vilket tacksamt noteras. Tomas Ferngren ska ha en stor eloge. En andäktigt lyssnande publik på uppemot åttio personer har hittat hit, varav majoriteten sitter vid långbord.

Med närmast sakralt intro på flygeln och fjäderlätt touch låter trion oss träda in i deras värld, vars premisser styrs av Ollikainen. None But The Lonely Heart ( P. Tchaikovsky) övergår i småsvängig musikalmelodi från jazzålderns era. Det är kontemplativt med försynta genombrytningar av rytmsektionen. I melodi med ljuvt böljande struktur associerar jag till Michel Legrand, fast det istället ånyo är tidigt alster ur amerikanska sångboken. Ett tämligen kort första set avrundas genom att boppiga, kvickare tongångar tar över. Otroligt lyhört samarbete utvecklas i Train Stop, möjligen signerad Bud Powell. Till saken hör att i den mån presentationer förekommer är huvudrollsinnehavarens artikulation nästan obefintlig. Lyckligtvis har ungefärlig låtlista skickats till mig i efterskott, en låtlista där förändringar sannolikt skett i stundens ingivelse.

bild från 2019 från Kjell Janssons fb-sida okänd fotograf

Andra akten inleds ömsint genom skenbart trevande balladspel i I Fall In Love Too Easily. Att magi sprids i lokalen beror på Ollikainens sparsmakade anslag och hur de rutinerade jazzrävarna svarar på hans ackord. Överlag dominerar vackra mollklanger. Sömlöst upplöses ovan nämnda sköra standard, som flera berömdheter sjungit med stor framgång, till ett sprittande tempo hämtat från 30-talets Hollywood. Trion tar fram sin kraftfulla sida som återkommer med besked på sluttampen. Magnus Gran ges utrymme till ett par virtuosa eruptioner, vilket på ett underbart sätt bryter ett porlande reflekterande mönster.

Känner Kjell Jansson som en bjässe på bas (även elbas) och som delikat kompositör. I MOT odlas en diskretare, uppbackande läggning, även om det blir ett par välavvägda solon med eller utan stråke. Överlag dominerar mollklanger. Trion gör två av Ollikainens raffinerade original, exempelvis Arne Larsson som döpts efter legendarisk trumpetare.

Längre speltid i andra set vilket uppskattas. Musikmelodi från 40-talet varvas med blues, Danceland (M. Ollikainen), boppiga hitten Lester Leaps In och Faithful av pionjären Ornette Coleman. Den utsökta pianotrion har en egen stil, ofrånkomligt influerad av en rik tradition. I en sekvens påminde de lite oväntat om Keith Jarretts ikoniska trio. Vid andra tillfällen associerar jag fabulöse pianistens fingersättning till Bill Evans eller Duke Ellington. Avigt sprudlande fyrverkeriet i Lester Leaps In blir till en alldeles lysande ordinarie final med polyrytmik de luxe från Magnus Gran som grädde på moset. Bländande samspel exponeras när trion överger sitt lyriska koncept. På begäran framförs självklart extranummer, romantiskt präglat som en lisa för själen! Ollikainen väljer att tolka The Touch Of Your Lips som ju både Bing Crosby och just Bill Evans spelat in. Trions tolkning går från ljuv god natt-visa till pampig stegring.

Sällsamma anslaget, fyndiga knorrar, intuitivt skickligt samspel och fräscha behandling av noter samverkar till en magisk helhet. Ett par bredvid mig såg att jag antecknade. De avslöjade att utan förkunskap bestämde man sig för att skaffa biljetter. Efteråt berättade de rusiga av lycka vilken tur de haft, som bland jazziga evenemang i Göteborg, valt att lyssna på denna fullträff till konsert.

Arkiverad under: Musik

Utmejslade låtar av duktig singer songwriter som helst vill rocka – Su Andersson på Pustervik

20 januari, 2023 by Mats Hallberg

foto Rachel (the art of videography)

Su Andersson + support Jaded Jane

Matsalen på Pustervik i Göteborg

19/1 2023

Arrangör: Woody West

Riktigt skapligt med folk står och sitter på andra våningen, som renoverats sedan jag besökte vad som kallas för matsalen senast. Att vädret är småtrist påverkar inte den goda stämningen, inte heller trista besked om att David Crosby och Doris avlidit. Upptäcker några bekanta ansikten och slås av publikens höga medelålder.

Vid 20-snåret äntrar förbandet Jaded Jane scen.. Bakom pseudonymen döljer sig bröderna Axel och Adam Olsson. Skrev föregående månad om duons jubileumsspelning på Nef, där de brukar husera i egenskap av artistvärdar. Då gästade förresten Su Andersson. Man är väldigt produktiva. Har med ljuddesignern Åke Linton som mentor under senaste decenniet släppt sex skivor. Vi får handfull låtar i annan tappning än på Nefertiti. Tänker att duon vill undvika att norpa åt sig för mycket syre, varför framförandet görs väldigt soft och avskalat. Blir en hel del stämsång med ackompanjemang från två melodiinstrument, spel på akustisk gitarr av Adam och portabel minisynth för storebror Axel. Deras bidrag till stadens jubileumsfirande inleder.

foto Rachel (the art of videography)

Jubileumssången om att finna sin själ i Göteborg följs upp av glatt finstämda Som sol i regn. Att Jaded Jane inledningsvis sjunger på svenska är möjligen tecken på ny inriktning. Adam anför vokalt i låt han skrivit där bakgrunden till titeln Golden Scars avslöjas. Avlöses av ganska ny låt vars associationsbana landar hos John Lennon och hans naivistiska statement Imagine. En halvtimmes naket, sammanhängande set avrundas snyggt med Shelter som kännetecknas av ordlös stämsång. I sympatiskt nedtonat ljud bäddas publiken in i ett rogivande tillstånd. Visar sig framgångsrikt att prioritera ballader genom att egen lo-fi variant elegant framhävs.

Su Andersson framstår som en komplett singer songwriter. Senaste åren har två plattor släppts varav senaste ambitiösa Brave recenserats här. Hon har varit arkitekt, värd för Öppen Scen och lärt sig mycket av att lyssna på americana-spelningar arrangerade av Woody West. Att jag råkade upptäcka Andersson måste tillskrivas slumpens skördar. Med sig på scen har hon medproducent Henning Sernhede (West of Eden, Henning mm.) på gitarrer, Hampus Andersson bakom trummorna och lustigt nog förbandet i roller som instrumentalister. Adam Olsson lirar elbas medan brodern trakterar keyboard. Senast nämnde person medverkar också i låt på Brave, så kopplingen fanns tidigare Utan att göra tydligt avtryck med instrumentet använder artisten övervägande akustisk gitarr.

foto Klas Åhlander

Konserten pågår i ungefär en timma, vilket känns som alldeles lagom länge. Börjar intimt i form av första spåret på Brave. Detta Japanese Tea följs av Southern Belle. Två slagkraftiga låtar med självständig profil framväxta i ett osvensk uttryck. Hantverket behärskas till fullo. Låtskrivaren är en fena på betraktelser, harmonik, övergångar, ackordföljder, dramatisk nerv med mera. Su med sin ganska mörka röst textar oklanderligt utan att explicit påminna om eventuella förebilder. Tillstår en fäbless för att rocka när läge uppstår, vilket smittar av sig på bandet. Ljudmässigt låter det förhållandevis hårt och ibland onyanserat i upptakten, något som nöjaktigt justeras. Flertalet titlar förklaras och vi får därtill veta vilka städer som står högst i kurs samt att nya låtar spelats in i en av favoritstäderna, nämligen Berlin. Ett par angenäma smakprov levereras.

Omnämnda fullängdare, som tillsammans med designade tygkassar och andra alster fanns till försäljning, innehåller osedvanligt många duetter. På plats för att exekvera Scissors, en av dem, fanns Maja Granberg. Hör en stadigt rullande snärtig blues. Henning Sernhede ger sig för första gången till känna ordentligt på sin röda elgitarr. Under konsertens förlopp kommer hans präglande av sound få mig att associera till åtskilliga stilbildare. Syftar på bland andra Marc Ribot, T Bone Burnett och Frank Zappa. I Bread And Butter, åtta verser vars gemensamma nämnare är vänskap baserad på musik, sitter Henning Sernhede ner och spelar steel om jag uppfattar situationen rätt. Ska sägas att också Axel Olsson står för så pass många fräscha inpass att det inte alltid otvetydigt kan härledas varifrån en melodis feature kommer.

foto Rachel (the art of videography)

Efter sprillans färska singeln Berlin inträffar en av höjdpunkterna, på vad som på skiva är såväl duett som en mångfaldig bedrift av strängbändare Sernhede. På Pustervik sticker han iväg i ett Zappa-doftande glimrande solo. Storstilat levereras licks att frossa i! I nästa låt som utspelas I Arizona då den hämtas från debutens USA-tripp, kommer angenämt kortare solo på keyboard. Vi njuter av The City Of Dark And Bright Angels varefter det blir livepremiär för Shadows, en långsam kraftfull dänga med drömskt, lysande stick från klaviaturspelande Axel Olsson. Rytmsektionen gör sitt jobb, ger stadga och rätt inramning. På grund av att tilltänkt trumslagare fick förhinder behövde rockad göras. Och med tanke på att Hampus Andersson ersatte på trummor och Adam Olsson övertog positionen som basist förtjänar de beröm. Att det stundtals kunde förefalla som att Andersson höll sig längs sargen fram tills sista låtarna, inverkade inte på en klokt strukturerat gig.

foto Rachel (Art Of Videography)

Lycklig publik får vad den önskar på en utsökt genomförd timme, nämligen en fullödig avslutning. I tur och ordning titelsången på omtalade cd:n, riviga Missing It All samt lyriskt hållna balladen Turquoise And Rust där Axel naturligt nog går in som duettpartner, fungerar dessutom som ende ackompanjatör. I de medryckande klanger där bandet släppte loss i jambetonat stuk refererade jag spontant till Byrds och !0 cc. Bandet och artisten i centrum utstrålar pondus och musikalisk nyfikenhet!

Arkiverad under: Musik, Recension

Lyssna: April Snow och Anna Ternheim – Higher

20 januari, 2023 by Redaktionen

April Snow, foto: Beatrice Lundborg

April Snow och Anna Ternheim släpper singeln ”Higher” från filmen ”Slow” som har premiär i Sundance

21 januari har relationsdramat ”Slow” premiär på Sundance Film Festival och bland låtarna som hörs i filmen märks ”Higher” med April Snow och Anna Ternheim.
Nästa vecka har April Snow chans att ta hem en Guldbagge för musiken som hon och Martin Hederos skrev till ”Comedy Queen”.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Anna Ternheim, April Snow

Kommenterande toner når in i våra hjärtan – Musiken från Min berättelse av Lisa Grotherus

20 januari, 2023 by Mats Hallberg

omslagsfoto Hedda Axelsson

Lisa Grotherus

Musiken från min berättelse

5

Inspelad 23-24/2 2021 i Yardhouse Studio

Pacaya Records

24:14 (ep)

Releasedatum: 21/1 2023 (utgiven med stöd från Längmanska kulturfonden)

Ep:n har en lite invecklad tillkomsthistoria. Under vinjetten Svenska berättelser startades i P1 2007 en programserie där privatpersoner berättar om livsavgörande ögonblick som inneburit radikala förändringar. Numera heter serien Min berättelse. 2017 gick Dramaten ihop med Sveriges Radio och satte under några år upp en liveversion, vilket resulterade i fjorton unika föreställningar. Varje gång bjöds en poet in. Lisa Grotherus tillfrågades om att binda samman varje berättelse, skriva musik som förstärkte eller gav andningspauser. Intentionen var att hitta stämningen berättarens röst förmedlade, få vad hon komponerade att smälta samman till en helhet. Föreställningarna på Dramaten sändes live av SR och har funnits som podd. Skivan innehåller ett urval av hennes verk, vilka bearbetats och arrangerats för en ensemble på åtta personer.

Det är tunga mardrömslika berättelser. Vad som tonsatts handlar om vittnesmål från person som är Förintelse-överlevare, om en dotter född med grav hjärnskada, om föräldrar tillhörande Jehovas Vittnen som bryter kontakten med sonen, att vakna upp från vård i respirator efter behandling mot covid samt om att leva i dödens närhet med mamma diagnostiserad med bröstcancer.

Uppskattade Lisa Grotherus skivdebut 2018 vilket yttrade sig i recension här. Därtill hört henne på Unity. Hon sjunger berörande även om huvudfokus är på klarinett- och basklarinettspel. Hon har fått jazzpris av organisationen SKAP och medverkat i konstellationer med dragning åt frijazz. Enligt egen utsago har Grotherus även ägnat sig åt pop, folkmusik och gjort musik för teaterscener. Hävdar att denna spännande musiker och kompositör vanligen vistas i gränslandet mellan världsmusik och jazz med stänk av kammarmusik.

pressfoto

Till inspelningen rekryterades en skara prominenta musiker. Dessa heter Livet Nord (violin och kör), Emma Augustsson (cello, kör), Isabell Gustavsson Ny (piano), Mauritz Agnas (kontrabas), Dennis Egberth (trummor), Hampus Norén (syntar) samt Nino Ramsby på sång. Av dem har jag i många givande sammanhang tagit del av musicerande från Livet Nord och Mauritz Agnas. Pianisten var med i Sara Parkmans band när de kom till Kungsbacka härom året och Ramsby känner jag till från samarbeten med Ludvig Berghe trio. Att ha klarinett som enda blåsinstrument jämte utelämnandet av gitarr får ses som originellt. Sättningen fungerar förträffligt!

Kongenialt utformad musik har ett sällsamt sug i sig, bäddar in historierna i emotionellt passande kontext. Vad som hamnade på cd:n bärs fram av passionen till uttrycksfulla soundscape, vilka på samma gång betonar, kompletterar och lindrar det sagdas tyngd. Inledande Sorgvild med text av Lilian Bäckman drabbar genom att röra sig i ett spektrum av orubbligt allvar. Växlar förunderligt mellan sorg och en trotsigt triumferande kör. På De sista rösterna sjunger sig tonsättaren in i våra hjärtan. Musiken har den effekten att det blir relevant att tala om katarsis. Trots att smärtan och strapatserna inte levereras från källan, blir det uppenbart hur finkänsligt musiken alluderar på vad människor vittnar om.

Somliga spår kan liknas vid belysande fragment, medan andra som exempelvis Vaggsång för Agnes -där Nino Ramsby är eminent vokalist- snarare är att betrakta som fullvärdiga låtar. Syntar antagligen i kombination med stråkdrag och gnisslande cymbaler utvinner på ett ställe hotfullt oberäknelig stämning. I ett annat segment frambesvärjer främst basklarinett, vispspel, basgångar, violin och anslaget på piano en förtätad elegisk atmosfär. Vidare fäster jag mig vid hur klarinetten kan gifta sig med antingen kontrabas eller piano. Lysande förenar Lisa Grotherus då rollerna som kompositör och instrumentalist.

Projektet har en kontemplativ karaktär, omfattar på ett hanterbart sätt både sorg och glipor av ljusa stråk. Upplösningen är minnesvärd. De extraordinära tonerna utgår från Micael Sköldqvists skildring ”Respiratorresan”. Mörkret övergår efterhand i medryckande jubel vars feature utgörs av kompositörens nynnande jämte pådrivande rytmsektion. Enda man rimligen kan invända mot är den korta speltiden.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in