• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Ystad Sweden Jazzfestival – en fantastisk festival

7 augusti, 2018 by Mats Hallberg

1-5/8 2018

Ystad med omnejd

Ingår i Europe For Festivals (Remarkable Festival) och Five Star Festivals

Konstnär Angelica Wiik

När jag studerade programmet blev min konklusion, att här fanns inget jag skulle gråta för att ha missat. Tillbaka från Österlen måste omdömet väsentligt modifieras. Jag är lycklig över att fått genomföra en musikalisk överdosering, vilket betyder över 25 konserter på mindre än fem dygn. För nionde året arrangerades denna magnifika musikfest, vars konstnärlige ledare Jan Lundgren är värd alla upptänkliga lovord. Hur han klarar att presentera majoriteten  akter, när han samtidigt är ansvarig för egna lysande spelningar är och förblir en gåta.  Hans kontaktnät, 120 uppoffrande volontärer, geografiska läget, finansiella lösningar i form av  sponsorer/ kulturstöd, fina ljudanläggningar, tillräckligt antal  scener av varierande storlek samt närmare elvatusen biljetter.  Listade faktorer är avgörande för att framgången vidmakthålls, vilket avspeglas i biljettförsäljningen som hamnade på drygt 10 600.  Bland oss nyfikna musikälskare frodades en mycket positiv stämning. Har varit på åtskilliga festivaler, både som vanlig publik och ackrediterad press. Kan inte erinra mig att service, logistik och programplanering fungerat lika förträffligt någon annanstans.  Otroligt hur väl inarbetad organisationen är. Det strulade aldrig.  Inte undra på att Grammy-belönade världsartister känner sig välkomnade. festivalen har rättmätigt mycket högt anseende. I arrangörernas matkö stod förresten  vid ett tillfälle, precis bakom mig, ingen mindre än Lizz Wright. Inte utan att man blev en smula exalterad och starstruck.

Foto Kenny Fransson

Bodde centralt på lägenhetshotell. Med avbrott för mat och fika blev det ideliga cykeltransporter bland mestadels pittoresk bebyggelse, till  olika spelställen från förmiddag till sena kvällen, vilket innebar att konserter på några mils avstånd i Löderup fick prioriteras bort. Konserter hölls på två charmiga innergårdar under bar himmel (ingen nederbörd detta år), i två fina kyrkor, på stadens imponerande konstmuseum, vid lyxiga Saltsjöbad och på relativt nybyggda Ystad Arena där elitlag har sin hemmaplan. Mittpunkt för festivalen är stadens anrika teater med skivshop i tält. Enda påtagliga nackdel här är avsaknaden av fläktar, därför öppnas dörrarna efter varje låt. Unikt och underbart att vara med om, har det berättats för mig, var en gryningskonsert vid Ale Stenar med future jazz -pionjären Nils Petter Molvaer på trumpet och elektronik. Landshövdingen vaktade (en politiker jag intervjuat). En viktig omständighet som inte bör bortses från är akustiken. Ljudet var genomgående väldigt bra (undantag fanns), en förutsättning som måste klaffa, såväl för publikens trevnad som kräsna ljudtekniker hos Jazzradion. (Man spelade in mycket för framtida utsändningar.) Märktes att arrangörerna investerat i högklassig ljudanläggning i Ystad Arena. Vi  förskonades helt från dränkande bas.

Foto Harry Paavolainen         Efva Attling – Camilla Ahlgren – Anne Lundberg

Traditioner upprätthålls! Välvillig publik applåderar efter varje solo / feature, vilket ibland tenderar till att gå till överdrift, riskerar störa påföljande takter. Publikens sammansättning är VÄLDIGT blandad, med viss övervikt för mogen ålder.  En jazzparad längs gator kring Stortorget med dixieband – i år Second Line Jazzband från Göteborg – inviger festivalen, jämte en tornväktare från St:a Maria Kyrka. Jag var på plats och hörde trumpetaren Mårten Lundgren blåsa fanfarer, liktydigt med diverse svenska folkmelodier. Att utse prominenta ambassadörer är en annan god tradition. Konferencier Anne Lundberg (till vardags på SVT) lät oss lära känna årets val, det vill säga formgivaren Efva Attling ( musicerat  med självaste Esbjörn Svensson) och manusförfattaren Camilla Ahlgren (mest hyllad för teveserien Bron). Återkommande aktivitet är också att originalet till konstverket (bild längst upp) som gjorts till detta utomordentliga kulturevenemang, auktioneras ut genom att spekulanter lägger bud.  Vet inte om jazzfrukostar var en nyhet för i år. Då jag ju bodde mitt i smeten, hann jag ta mig till den vars ämne var ”Lars Gullin 90 år”. Kunnige Jan Bruér (förr hördes han i P2) guidade oss med åtskilliga musikexempel.  Fick veta att den signifikanta barytonsaxen hade flera föregångare: dragspel, piano och klarinett. Tog en kort paus från all pulserande livemusik, när jag  besökte ett galleri som visade fascinerande akvareller(?) av Hannah Svensson. Samtidigt som jag såg hennes utställning I jazzens tecken fick jag en pratstund med galleriägaren. Vi samtalade en stund om den i fjol tragiskt bortgångne Janne ”Loffe” Carlsson (som spelat med Hannah), vars konst skulle ha ställts ut på galleriet.

Foto Harry Paavolainen

Ur ett dignande utbud  och ett ”överlastat” anteckningsblock vill jag ha vissa iakttagelser  till ”protokollet”, vid sidan av kommande recensioner.  Orkade närvara en stund vid Marinan på två nattjam  vars husband var härligt flexibla Sven Erik Lundeqvist trio. Hörde minst tre kvinnor sjunga. Drog flera jackpottar eftersom jag därtill såg instrumentalister som Mårten Lundgren (bilden ovan), the man himself Jan Lundgren och Jukka Perko med sin mjuka ton. Några konserter missade jag första halvan av eller första halvtimmen. Av dem blev jag oerhört upplivad av gitarristen Christian Beckmulin och hans tyska Quartet med en markant formtoppad Lutz Krajenski på hammondorgel. Mer splittrat intryck gav Almaz Yebio och hennes återupptagna grupp Twist´n Shout featuring Karl-Martin Almqvist. I Ornette Coleman´s anda formulerade man sig gärna krängande och avigt. Tonspråket inklusive sången, undanglidande och svårtillgängligt emellanåt, fast In Flames var en pärla. Magnus Lindgren och hans Stockholm Underground med Ida Sand njöt jag av utan att låta pennan vara igång, eftersom jag entusiastiskt recenserat detta vitala grooviga  soulflöjt-projekt i både OJ och Kulturbloggen.

Flera vidunderliga arrangemang under avslutande galakonserten och i Lundgren & Backenroths bokstavligt talat seriösa musikmöte med tysk kör (recensioner kommer), var skrivna av Martin Berggren (foto se nedan). Mycket beröm utdelas till honom, vars pianotrio jag hörde ett par fräscha låtar med när jag anlände till presscentret.  Välljudande, men alltför harmlösa, var swingdoftande vokaltrion Miss Sway tillsammans med bland andra tidigare nämnde Mårten Lundgren. Första dagarna dominerades av högklassiga vokala inslag. Jämnades ut efterhand,  hänfördes över allt ifrån otroliga trumpetare över basister och organister till storartade trumslagare. Pratade med en kollega vars absoluta fullträff blev Phronesis. Till honom sa jag att överst på min topplista hamnade i knivskarp konkurrens Youn Sun Nah Quintet. Har glömt att nämna att Monty Alexander var hedersgäst (en annan festivaltradition). 2019 blir det ståtligt 10-års jubileum 31/7 – 4/8 och då kommer jazzsoul-favoriten Gregory Porter. Lita på att undertecknad också kommer!

Foto Markus Fägersten

 

 

 

 

Arkiverad under: Krönikor

Lyssna/titta: Neneh Cherry – Kong

1 augusti, 2018 by Redaktionen

Foto: Wolfgang Tillmanns

Neneh Cherry släpper ett personligt och politiskt album i höst. Nu har hon släppt den första singeln: Kong.
– hör första singeln här:
I oktober följs den personliga och politiska låten av albumet ”Broken Politics”, på vilket artisten mer eftertänksamt och mindre argt än senast bjuder på elektronisk musik som vrider och vänder på tiden vi lever i – och på henne själv. Den 6 september spelar Neneh Cherry på Trädgården i Stockholm.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik, Toppnytt Taggad som: Lyssna, Musik, Neneh Cherry, Politik, Spotify

Way Out West klimatkompenserar hela årets festival

1 augusti, 2018 by Redaktionen

Den 1 augusti är det Global Overshoot Day. Det innebär att vi människorden 1 augusti har förbrukat årets budget av jordens resurser. För att minska belastningen på klimatet måste förändringar till. Musikfestivalen Way Out West i Göteborg har genom en rad förändringar de senaste åren, bland annat genom att sluta servera kött, sänkt sitt ekologiska fotavtryck. Nu väljer festivalen att bli klimatpositiva, vilket betyder att man kommer att klimatkompensera för mer än den miljöpåverkan som tredagarsfestivalen har.

Ett pressmeddelande berättar:
Way Out West arbetar för att festivalens ekologiska fotavtryck (som styrs av elförbrukning, utsläpp från resor, återvinning, ytan festivalen verkar på m.m.) ska minskas för varje år. 2013 blev de som första svenska festival hållbarhetscertifierad enligt ISO 20121.

När Way Out West år 2012 beslutade att sluta servera kött på festivalområdet, visade efterföljande studier och mätningar från Göteborgs Universitet att festivalens ekologiska fotavtryck sjunkit med cirka 25 procent jämfört med ett par år innan. Det betydde bland annat att en Way Out West-besökare i genomsnitt påverkade klimatet mindre än i sin vardag utanför festivalen.
År 2015 beslutade Way Out West att ta ännu ett kliv för mer hållbar mat och dryck för besökarna; med hjälp av samarbetspartnern Oatly valde de att servera havredryck istället för komjölk på festivalområdet.
Och nu tar festivalen ytterligare ett kliv:

Inför årets upplaga har Way Out West tillsammans med GodEl, elleverantören vars affärsidé är att skänka sin vinst till välgörande ändamål – och som förser Way Out West med miljömärkt el – gjort en ny beräkning på vad det faktiska klimatavtrycket beräknas bli för årets festival. De kommer att kompensera för det genom att plantera träd via biståndsorganisationen Vi-skogen.

– Det kommer alltid att finnas ett behov av att samlas för att njuta av kultur och gemenskap. Det är ett lustfyllt jobb för oss arrangörer men innebär också utmaningar för vårt hållbarhetsarbete. Way Out West med samarbetspartners har genomfört många förändringar som är stora kliv i rätt riktning. Nu har vi bestämt oss för att bli klimatpositiva, vilket betyder att vi kommer att kompensera för mer än festivalens faktiska påverkan. Vi uppmanar fler att växla upp sitt hållbarhetsarbete, säger Patrick Fredriksson på Luger, en av grundarna till Way Out West.

GodEl utmanar festivalbesökarna att delta i klimatkompensationen, genom att avlägga ett #thewowforce-löfte. #thewowforce handar om fem enkla steg: 1) Att äta växtbaserat, 2) cykla, gå eller åka kollektivt, 3) använda en återfyllningsbar vattenflaska, 4) återvinna, återvinna, återvinna och att 5) undvika plast och använda hållbara egna påsar i stället. För varje Way Out West-besökare som fotar när den genomför något av stegen och lägger upp bilden i sociala medier med taggen #thewowforce, planterar GodEl ett träd via Vi-skogen.

FAKTA OM WAY OUT WESTS HÅLLBARHETSARBETE:
2013 blev Way Out West den första festivalen i Sverige att tilldelas certifieringen ISO 20121. Tyvärr ser det fortfarande ut så på många håll, även utanför Sverige. Få andra festivaler i Europa har samma eller motsvarande miljöcertifiering. Certifieringen gör att Way Out West varje år behöver svara mot vissa krav – främst inom sociala, ekologiska och ekonomiska områden. Ett av kraven för att uppnå och behålla certifieringen är att kommunicera vilka insatser som görs.
Way Out West blev dessutom HBTQ-certifierad av West Pride förra året.

Fokus på förstagångsväljare
En del av Way Out Wests hållbarhetsarbete sker internt i form av processkontroller, avstämningar och löpande justeringar. Förutom detta arbetar festivalen löpande med opinionsbildning och utnyttja plattformen för att lyfta samt problematisera kring hållbarhetsfrågor. Ett exempel är Way Out West Talks – panelsamtal med inbjudna gäster, experter och artister – som genomförs under festivalen i samarbete med Oatly. Att det är valår kommer att märkas bland programpunkterna. Besökarna kan bland annat ta del av ett samtal med världskända visselblåsaren Chelsea E Manning samt en paneldiskussion om att syna falska nyheter och källkritik i social medier.
Årets Way Out West Talks fokuserar på hjärtefrågor för förstagångsväljare och ämnen som påverkar unga, utan att bli partipolitiska. De blir samtal om populärkulturens framtid, jämställdhet, porr, källkritik, mångfald inom kultur och feminism. WOW Talks utgår från ämnen som engagerar unga, tillsammans med experter som tilltalar såväl förstagångsväljare som pensionärer; vare sig de är artister, forskare, journalister eller andra kunniga tyckare.

Vegetariskt gav resultat
Way Out West har från start valt att vara en stadsfestival där närheten mellan festivalområde och leverantörer minskar transporter, och där avsaknaden av camping minskar utsläpp. När Way Out West år 2012 tog det uppmärksammade beslutet att sluta servera kött på festivalområdet, visade efterföljande studier och mätningar från Göteborgs Universitet att festivalens ekologiska fotavtryck sjunkit med cirka 25 procent jämfört med två år innan. Det betydde bland annat att en Way Out West-besökare i genomsnitt påverkade klimatet mindre där än i sin vardag.
År 2015 beslutade Way Out West att ta ännu ett kliv för mer hållbar mat och dryck för besökarna; med hjälp av samarbetspartnern Oatly valde de att enbart servera havredryck istället för komjölk. Detta är några tydliga exempel på vad som har gjorts för att minska festivalens miljöpåverkan.
Utmanade bryggeri att gå eko
En annan viktig och inspirerande aspekt är hur Way Out Wests hållbarhetsfokus resulterat i positiv produktutveckling; som till exempel när Way Out West efterfrågade en svensk, ekologisk öl. Spendrups antog utmaningen och Norrlands Ljus ekologisk blev ett faktum. I dag titulerar sig Spendrups bryggeriet som tillverkar mest ekologisk öl i världen.
– Den ekologiska profil vi etablerat, med stor hjälp från samarbetet med Luger och Way Out Wests profilering inom ekologiskt och hållbart, har gett oss en tydlig positionering gentemot kunder som värdesätter detta – och det har i sin tur också utvecklat vår affär, säger Anna Lidström, hållbarhetschef på Spendrups.

Klimatpositiva burgare
Ett annat exempel är MAX Burgers som samarbetat med festivalen sedan 2016 och som nyligen gick ut med att de växlat upp sitt hållbarhetsarbete – från och med 14 juni är MAX Burgers klimatpositiva, vilket betyder att de klimatkompenserar sitt avtryck till 110 procent. MAX:s satsning på vego och hållbarhet tajmar väldigt bra med det Way Out West jobbar mot.
Way Out West har också långsiktiga samarbeten med ideella organisationer som Röda korset och Naturskyddsföreningen. De finns på plats på området för att inspirera besökarna till att på olika sätt kunna bidra och göra skillnad.

Bin har bostadsbrist – får hotell på WOW
I år finns bland annat ett miljöfokus på binas situation. Antalet bin och humlor minskar dramatiskt på många håll, vilket kan få stora konsekvenser. Ungefär en tredjedel av maten vi äter är beroende av bin och andra pollinerare. Matbrist, kemiska bekämpningsmedel och bostadsbrist hotar våra viktigaste matproducenter. Utan bina försvinner många bär, frukter, grönsaker och blommor. En enkel åtgärd som många kan göra är att sätta upp ett vildbihotell i sin trädgård eller på sin balkong. Vildbin är ensamlevande, mycket fredliga och sticks inte.
För att uppmärksamma vildbinas situation bygger just nu Way Out West ihop med Naturskyddsföreningen Sveriges största kollaborativa vildbihotell i en del av Slottsskogen. Detta görs i samarbete med Göteborgs stad och kommer att resultera i ett flerårigt projekt som ska ge många nya bostäder till bina. Invigning: Den 6 augusti.

”Luger går i framkant”
– Våra förhoppningar är att vildbihotellet kommer att både uppmärksamma frågan om binas akuta situation samt utbilda och inspirera festivalbesökarna och göteborgarna till att själva vara med och rädda våra fantastiska bin! Vi tycker att det är otroligt roligt att Luger går i framkant när det gäller miljötänket på festivalen och ser fram emot att göra detta projekt ihop. Tillsammans skapar vi världens bi-vänligaste land, säger Erica Lintrup, projektledare på Naturskyddsföreningen.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Klimat, Politik, Way Out West, WOW

De intima akterna övertygar på årets Storsjöyra

30 juli, 2018 by Petter Stjernstedt

Loreen bjöd på magisk afton i Stora teatersalongen.Det är nåt visst med Storsjöyran. Det är en festival med bredd som bjuder på flera  överraskningar. Det finns nåt för alla smaker. I 35 somrar har festivalen varit i trogen tjänst åt länet Jämtland. Och vilka festivalår det har varit med Lady Gaga, Pet Shop Boys och i år Kraftverk som dragplåster. Och som alltid avslutar Evert Ljusberg, presidenten över Jämtland, festligheterna med ett tal som pricksäkert beskriver världsläget och med skratt och allvar får publiken att energiskt vifta med sina Jämtlands-flaggor i luften. Jämtlänningarna kan vara stolta över ännu en lyckad festival.

Låt oss ta det från början. Det här är Petters Storsjöyra anno 2018. Festivalen satsar på både intimt och storslaget. Dragplåstren är i år världsstjärnan Zara Larsson, rock’n roll-mannen Thåström och synth-legendarerna Kraftverk (Som välförtjänt får en egen recension). Här finns mindre akter. Brunflo-födda Junior Brielle är bandet som får Kent-abstinensen hos Jocke-fantaster Sverige över att avta. Med bröderna Röhding på scen kokar Zigzag-tältet över. De har energi och utstrålning som få. Bröderna har enbart släppt fem-sex låtar. Men redan är de stjärnor. Som avslut av kvällens konsert bashar de i klassisk Tough Alliance-anda sönder en dator framför scenen. Det är är rock’n roll det.

Fler akter manifesterar både i attityd och känsla rock’n’rollen. Vi har fullblodsproffsen Vaccines från London och Wolfmother, en hårdrocksakt från Sydney Australien. Båda gör starka insatser. Blues Pills är den svensk-amerikansk-franska kvartetten frontad av sångerskan Elin Larsson med rötter i Östersund. De är ett lyckopiller som får den största skeptikern att snabbt lägga ifrån sig röda pennan. Kanske är musiken något ooriginell, men Elins hårdrocks-attityd och energi på scen tar bandet långt.

Rockmannen Thåström gör som alltid en stabil konsert. Det är kompetent och proffsigt, men Thåström har aldrig fallit mig i smaken. Det är för allvarstyngt. Som artist saknar Thåström självdistans. Jenny Wilson spelar i en annan genre-liga, men med fuck you fingret högt upp i luften kan hon tituleras årets kaxigaste. Hennes exorcism av house och electro med självutlämnande texter om våldtäkt och utsatthet träffar rakt i solarplexus.

Zara Larsson är 21 år fyllda redan ett proffs. Hon har varit förband åt Justin Bieber och tillsammans med musikproducenten David Guetta släppte hon 2016 den officiella EM-fotbollslåten ”This One´s For You”. Hon är orimligt stor.  Som backning har hon ikväll ett gäng proffsiga kvinnliga dansare. De bidrar till kraftpaketet som är Zara Larsson. Hon är artisten med pondus och professionalitet äntrar scen. Zara vet exakt hur hon ska få igång publiken. Hon charmar alla, även om fokus är snarare musiken än mellansnacket. Hennes röst är stark och helt klart jämförbar med storheter som Rihanna medans showandet liknar Beyonces. Musikmässigt är det radiovänligt, men kompetent. Med åren har hon samlat på sig ett batteri av hits som hon smäller av en efter en denna lördagskväll. Och jag kan inte för en millisekund sitta still. Det känns stort att äntligen få se henne live.

Zara må ha det som krävs, men hon är fortfarande en kommersiell artist som går slaviskt efter branschens regelbok. Då är det skönt att få se artister som vågar bryta normer och testa på nåt annat. Loreens spelning på Stora teatersalongen är magisk. Det är hon, en synthesizer, en pianist och ett piano. Thats it. Likt en Norah Jones sjunger hon ut med starkaste soulrösten. Pianot och den brummande synten hörs i bakgrunden. Musiken minner om Leonard Cohen eller John Legend. Stämningen är elektrisk och går närmast att ta på. Publiken är knäpptyst när strålkastarljusen riktas mot Loreen. Den lågmälda Euphoria får mig att gråta floder, likaså hennes moderniserade Statement. Jag har alltid imponerats av Loreen för hennes kreativitet. Och har sedan länge förstått att hon har ett betydligt bredare register än hon vågat visa på. 

Loreen konkurrerar om rubriceringen “årets mest intima” med Jennie Abrahamson vars vackra synthmusik om apokalypsen skapar stämning nere i Intiman på Storsjöteatern. Det regnar där ute och folket flockas till värmen nere i källaren. Jennie är självutlämnande. Hennes musik tränger in i varje por. Jag älskar syntorgeln. Likt en intimare Anna von Hausswolff framför Jennie sin lo-fi-electro. Som avslut hör vi den nedtonade My Favorite Things från musikalen The Sound of Music. Jennie berättar att hon tvekade in i det sista om hon skulle ha med låten på kvällens konsert. Men ett enträget fans fick henne att ändå göra så. Denna ödmjukhet tillsammans med ett finlir gör att årets bästa akter Loreen och Jennie Abrahamsson överträffar sig själva. De är artister som drar till sig en ny publik som annars aldrig hade hört dem. Detta är Storsjöyran, överraskningarnas och kreativitetens festival, som bland sommarfestivalerna sticker ut.

Petter Stjernstedt

 

Arkiverad under: Krönikor, Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: 3 Århundradets kulturkatastrof! av Per Josephson – Annorlunda om verklig kulturkatastrof

2 juli, 2018 by Redaktionen

Titel: 3 Århundradets kulturkatastrof!
Författare: Per Josephson
Förlag: FÖRLAGET
ISBN: 978-91-88857-32-3

Bara titeln får nog många att vakna till och inse att katastrofer, och intriger i kulturvärlden, ingalunda hör den egna tiden till – Svenska Akademien, MeToo och ”Kulturprofilen” ligger nära till hands att tänka på i sammanhanget. Men ”3 Århundradets kulturkatastrof” rör ett helt annat sammanhang.

Tiden är det sena 1800-talet, platsen är Wien. Händelserna utspelar sig under La Belle Epoque, den sköna tiden – för konsten och de rika, mäktiga. Snart ska deras värld gå under i krig, revolutioner och reformer för massorna. Det finns något spännande i den här tiden i sig, så många gånger skildrad i litteratur och film att det närmast blivit en egen genre där karaktärerna rör sig i vackra kostymer mot undergången, den annalkande katastrofen.

Det som i boken benämns århundradets kulturkatastrof är ödeläggelsen av Ringtheater i Wien, brandkatastrofen är 1881 då operahuset brinner ner till grunden. Skam till sägandes var jag tvungen att googla för att se om det hänt på riktigt och jo, det är ett faktum: ”Der Ringtheaterbrand in Wien am 8. Dezember 1881 var eine der größten Brandkatastrophen…”
visar första träffen som är från tyskspråkiga Wikipedia.

Också romanens personskildringar är baserade på människor som verkligen levt, bland dem skådespelaren Sarah Bernhardt, jugendkonstnären Alfons Mucha och kompositören Giacomo Puccini. Handlingen rör sig mot branden där 449 människor miste livet i operahuset vid framförandet av Beethovens 5:e pianokonsert, ”Kejsarkonserten”.

”3 Århundradets kulturkatastrof!” är en annorlunda bok redan i att den av förlaget kategoriseras som en operaroman. Den vimlar av detaljer, sammanträffanden och referenser som på olika vis leder till den fruktansvärda tragedi som kom att påverka operahus i hela världen. Men det blir inte överlastat, tvärtom väcker den nyfikenhet att veta mer om tiden och opera.

Arkiverad under: Bokrecension, Kulturpolitik, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Kulturpolitik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 313
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in