Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Linda Skugge vill till Kulturrådet, men varför inte välja in Kulturbloggen istället?

by

Skugge vill ta över efter Johan Staël von Holstein i Kulturrådet. DN skriver:

Hon menar att hon, som vanlig förortsmorsa i Sollentuna, ”kan verka för en kulturpolitik som får genomslag i vardagen” och att hon, till skillnad från ”kulturvänstern” kan förändra synen på marknadens möjligheter inom kulturpolitiken.

Men vad är det för fel på mig? Jag har anmält mitt intresse och jag är också från Sollentuna.

Nej, just det, jag är inte känd. Det är krav nummer 1 förstås. Lämplighet och kunnande och sådant, nej det behövs inte här i Sverige. Bara man har kontakter och är känd går det vägen.

Kulturdebatt: del.icio.us, amerikanska bloggare duktigare, ekologi säljande mode, McCain-klippet, webbläsare som FRA

by

På Del.icio.us samlar jag länkar till artiklar jag tycker är intressanta. Speciellt kring frågor om kultur- och mediepolitik och debatt kring dessa ämnen.

Det är smidigt med Del.idio.us. När man registrerat sig där kan man med några klick installera en knapp i sin webbläsare och varje gång jag är på en sida jag vill spara dit klickar jag på den knappen: ett popupfönster dyker upp och där skriver jag in TAGS som jag vill spara länken under. Och vips finns den listad på mitt ställe på Del.idio.us och jag kan gå tillbaka dit och läsa de sparade artiklarna i lugn och ro.

Här är några av de artiklar jag sparat sista dagarna, som jag tror är intressanta för andra som besöker den här bloggen för att få tips om saker inom medie- och kulturdebatten:

Ibland hinner man ju inte skriva långa kommentarer själv kring varje artikel och då är det smidigt att kunna vidarebefordra tips och debatter i korthet så här:

”Min modeidé tog mig till New York”
Johannas ekologiska utbud sprider sig

Inspirerande att läsa om hur någon som brinner för något och envist fullföljer sin vision också kan nå någonstans. Att ekologi är hett och kan sälja, det är positivt. De ekologiska idealen som motvikt till köp-slit-och-släng-så-fort-som-möjligt-för-imorgon-kommer-en-ny-hetare-modell.

Åsa Larsson: ”Till dess din vrede ­upphör”

Åsa Larsson fjärde bok i sin deckarserie får bra mottagande av DN. Jag var lite trött på hennes tredje bok, kanske har hon kommit igen nu och utvecklats? Denna länk borde jag egentligen samlar under litteratur, men den råkade hamnade under kulturdebatt. Kanske lite för att jag funderar på hur de namn som etablerats som stora har raka ingångar till de stora medierna. Skriver de en bok som blir succé och som filmas kan de producera ett rad rätt mediokra deckare därefter och ändå få fortsatt stor uppmärksamhet. Eller som Niklas Ekdal, vara känd journalist och få uppmärksamhet för sin deckare direkt utan att den ens behöver vara välskriven.

Rekordmånga vill se McCain-klipp
Ett unikt filmklipp på den amerikanske presidentkandidaten John McCain när han var krigsfånge i Vietnam har gett rekordmånga klick på SVT:s webbsida. Klippet hittades av en journalist som sökte i filmarkivet inför en bok om Vietnamkriget. ”Flera internationella nyhetsbyråer har hört av sig”, säger SVT till SvD.se.

En affärsidé idag: att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Den som filmade när McCain var krigsfånge kunde inte veta hur stort det skulle bli. Men att någon hade koll på att klippet fanns och visade det vid rätt tillfälle. Tajming, en nyckel till framgång.

Mainstream är inget utan det smala
Intressant diskussion på Aftonbladet Kultur.

Kommunikation bygger på att man kommer med ett påstående. Inte på att man frågar vad som är mest önskvärt att påstå. Vill det sig väl blir publikframgång en positiv bieffekt. Vill du vara genial måste du ta risken att vara usel. Säljer du kommer Zsiga att använda dig som ett exempel på god kultur. Säljer du inte kommer Zsiga att placera dig bland dem med märklig människosyn. Säkraste sättet att magplaska konstnärligt är att spekulera i folklighet. Och att ”ge publiken det den vill ha” garanterar inte ens att den verkligen vill ha det.

Ja, att uppenbart skapa något för att de ska sälja, det säljer inte alltid. Fast ibland gör det ju det. Som Madonnas låt med Justin, 4 minutes, den är så uppenbart skapad för att vara inne nu, men miljömedvetenhet och med ett hett, säljande par.

Och i FRA-tider borde vi vara med uppmärksamma på att också webbläsarna har koll på allt du gör, från Sydsvenskan:

De stora nätaktörerna skapar sitt eget FRA. Den nya versionen av webbläsaren Explorer registrerar och sparar våra tangenttryckningar, rapporterar Computerworld.

Och ännu en artikel i diskussionen kring bloggar och medier:

”Bloggarna har blivit en tydlig politisk faktor”

DN:s reporter menar att bloggarna i USA är mer seriösa än de svenska politiska bloggarna. Tål att vändas på. De politiska journalisterna i USA är nog betydligt skarpare än deras svenska motsvarigheter.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Om megakändisarna får välja vinner Obama

by

Om de amerikanska världsstjärnorna får välja blir Obama nästa president i USA.

DN redogör för en mängd megakända artister som uttalat sitt stöd för demokraternas kandidat, Obama, som Bob Dylan, Bruce Springsteen, Stevie Wonder, Chuck Berry, Jay Z, Mary J Blige, Usher, N.E.R.D och Kanye West

Sylvester Stallone är nästan den ende som öppet står för McCain.

Lite samma sak är det här i Sverige, inte så många artister står upp för högerns ideal. Till och med deckarförfattare står mer åt vänster än på högra sidan, i alla fall enligt Niklas Ekdal, tidigare chef på DN som nu är aktuell med en kriminalroman. Det är förstås väldigt bra reklam för honom att gå ut och angripa andra deckarförfattare. Smart. Och han har ju öppna dörren in till medierna. Men hur kul är det med en deckare som hyllar idealen att öka klyftor mellan människor? Det är nog rätt begripligt att en majoritet av artister, konstnärer och författare inte är så högervridna.

Stevie Wonder hos Obama:

Stallone om McCain:

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

DN Debatt är definitivt ingen plats för demokratin

by

Newsmill, Bonniers debattportal på nätet, är långt ifrån någon gräsrotsjournalism. Den är helt enkelt ett rätt snyggt desajnat sätt för Bonnier att tjäna pengar på blobbexplosionen och folks lust för att skriva och debattera. Jag har tidigare framför viss kritik mot Newsmill, inte mot att sajten finns utan för att den skulle vara någon slags gräsrotssajt. Det är en relativt livlig debattsajt – och att Bonnier kan tjäna pengar på den är inget fel.

Dagens Nyheters ansvarige för DN Debatt, Mats Bergstrand, går till storms mot Newsmill.

Tricket är att ha en liten stab som erbjuder billiga annonser och förmår skribenterna att delta gratis. Stora mediekoncerner klarar inte den kalkylen eftersom de har sin barlast bestående av en massa nyhetsjournalister som uppbär lön.

Bergstrand hänvisar mycket i sin debattartikel till Andrew Keen, författare till ”The Cult of the Amateur” i tidskriften Prospect (lite fegt kan man tycka av den som är chef för DN Debatt att inte våga stå för sina åsikter själv utan måste peka vidare på Keen):

Men ”medborgarjournalisten” utgör nog snarare en del av problemet än en del av lösningen.

Medborgarnas möjligheter att agera journalister i det fördolda bidrar till att erodera tilltron till reporteryrket på ett sätt som på sikt, enligt Keen, ”omöjliggör upprätthållandet av en ansvarsfull journalistik”.

Oj, oj, oj …

På informationsavdelningar runt om i Sverige är högsta målet för en informationschef att få sina uppdragsgivares debattartiklar publicerade på DN Debatt. Den informationsansvarige som lyckas plantera en artikel där får en fjäder i hatten och kan räkna bounspoäng.

Bergstrand är en maktfaktor inom svensk samhällsdebatt.

Hur fullföljer då DN Debatt detta ansvar? De är ansvariga för den kanske viktigaste opinionsbildande debattplatsen inom svenska medier. Tja, det har ju inte tagit in någon artikel som är kritisk mot skolminister Björklunds sätt att använda falska siffror om svensk skola.

Det är klart att DN Debatt har sin egen agenda och inte alls på något sätt är en objektiv debattplats som vill ge alla tillträde. Det är en plats för eliten.

Newsmill är till viss del en part av samma game. De tre journalisterna på Newsmill lovar ju alla som skriver gratis debattartiklar på deras sajt att de genom dem ska få tillgång till andra redaktions, som tv-soffan i tv4. Snacka om vänskapskorruption.

Men samtidigt undergräver förstås Newsmill marken för DN Debatt. DN Debatt som den dominerande debattplatsen är hotad. Men inte alls av Newsmill, utan av alla aktiva bloggare runt om i landet som envisas med att föra fram sina åsikter.

Hela den gammelmediastyrda opinionsbildningen upplever sig lite skakad tror jag, av att samhällsdebatten flyttar från deras kontroll.

För det är ingen demokratisk debatt som pågått inom de traditionella medierna. Det är stenhård kontroll och några få utvalda journalister som får vara med i opinionsbildningen.

Det är elitism i sin mest utmärkande form som dominerade redaktionerna. Hur många som inte är trettioåriga män får anställning på de traditionella mediernas redaktioner? Hur många andra får delta i deras debatter?

Det stor tiotusentals unga människor på kö och vill in i medievärlden. De traditionella medierna kan välja och vraka bland alla. Därför kommer inte andra röster in i deras opinionsbildning. Ingen vågar sticka ut.

I bloggvärlden kan pensionärer göra sig hörda, arbetsskadade, unga flickor, medelålders tanter, social typer, ensamvargar, musiknördar, modegalna …

Det finns en plats för alla liksom att göra sig hörd. Det är demokrati.

DN Debatt är definitivt inte demokrati.

För övrigt kan jag inte låta bli att med viss bävan klicka på dagens nyhetssajten. Det är 11 september – den dag som ger dåliga vibbar liksom. Idag är det fem år sedan Anna Lindhs bortgång och ja, 11 september betyder väl för många runt om i världen dagen för terroristattacken mot World Trade Center i USA. Förmodligen den terroristattack som ligger bakom makthavarnas nedrustning av demokratin genom FRA-lagar och liknande.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

"Bloggosfärens fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar"

by


”Bloggosfärens fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar”, det är som jag uppfattar kontentan i en ledare i Dagens Arena idag av Björn Elmbrant.

Elmbrant kritiserar (precis som Lisa Irenius på DN Kultur) att en stor del av bloggvärlden reagerar mot FRA-lagen och hur den kränker den personliga integriteten men samtidigt inte förstår vilket övergrepp det är mot den personliga integriteten när obduktionsbilder på två små mördade barn sprids via Pirate Bay.


Elmbrant menar att bloggvärlden nu, genast, måste samla sig och starta en bloggarnas riksdag och där klubba igenom våra etiska regler. Annars lär det bli lagar som begränsar rätten att blogga. Vi bloggare måste alltså göra som journalisterna: sätta ihop ett antal etiska regler. Elmbrant skriver:

Nu är det dags för bloggosfären att bli vuxen. Om ni kunde enas om FRA-lagens uselhet, måste ni nu klara nästa steg. Från att sakna makt har ni visat att ni har makt. Men med makt följer alltid ansvar.

Alltså måste bloggarna ta sig i kragen och skriva sig samman om något slags hedersregler för nätet, för att slippa lagstiftning. Om ni inte kallar till en ”bloggarriksdag” inom de närmaste månaderna för att fixa detta, vet vi att det är er vi ska skylla på, om det blir så att staten slipper granskning och det privata kan profitera på våra skattepengar utan folklig insyn.

Men …

Det är inte bloggvärlden som gjort att bilderna är offentliga. Journalisterna har länge haft en slags rätt att bestämma vad människor ska få läsa om eller se i tv eller höra i radio. I och med nya medier kan vi gå förbi redaktionernas filter.

På redaktioner, i synnerhet de stora inne i Stockholm, råder en oerhört strikt och rigid hierarki och stenhård konkurrens. Visst, många gånger på trevliga redaktioner och bakom vänliga leenden. Men det är inte så att vem som helst kan göra sig hörd via de traditionella medierna.

Det är klart att det är ett hot mot journalister och traditionella medier att de inte längre kan bestämma vad människor ska få veta.

Elmbrant rädsla för att det kan bli hårdare regler för vilka handlingar som blir offentliga är nog befogad. Makthavare som inte tvekade att genomföra FRA-lagen som har rätt att avlyssna hela svenska befolkningen utan brottsmisstankar kommer inte att tveka om att ha mer hemligstämplat. Fler rättegångar, fler mötesprotokoll, fler rapporter blir sekretessbelagda.

Jag vet inte riktigt vad som är lösningen. Och är inte det en illusion att tro att vi någonsin kan uppnå en perfekt lösning för sådant här. Den journalistiska etiken är ju inte heller den perfekta lösningen. Den innebär i praktiken att en liten grupp redaktionschefer bestämmer vad som läsarna och tittarna och lyssnarna ska få reda på och vad som ska hållas inom redaktionens gränser.

Kommer bloggvärlden att skaffa sina etiska regler? Borde den det?

Jag känner mig kluven. Det finns så otroligt många sätt att blogga på och så många sätt att sprida information på. Hur räkna länksamlandet på De.icio.us? Det är ett sätt att sprida information på?

Men den tiden är definitivt förbi då journalisterna hade ensamrätt på information och ensamrätt att avgöra vad som ska spridas. Kanske är det rent av journalisternas fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar, för de har allt för länge hållit allmänheten utanför och alldeles för länge satt upp murar som hindrat människor att nå ut via medier.

Och i sin vänskapskorruption kan journalister på till exempel Newsmill lova den som skriver hos dem, att de på Newsmill har raka vägar in till flera stora redaktioner.

Däremot måste vi fortsätta diskussionerna kring etik Och jag hade också sett fler bloggare som funderar på hur det känns att veta att bilderna på sina mördade barn sprids på nätet. Visserligen kan den fria kommunikationen vara livsviktig i vissa situationer, ju mer vi bygger upp möjligheten att få ut information ju större stöd kan den fria världens teknik vara för människor i diktaturer. Fildelningen kan vara ett verktyg för människor i Burma, i Irana, i Nordkorea, för att få annan information än vad som de diktatoriska myndigheterna godkänner.

Vi får inte glömma att Pirate Bay, liksom andra fildelarsajten, kan vara ett verktyg i kampen för demokrati.

Och på en punkt har Elmbrant definitivt rätt: makthavarna kommer att försöka få hemligstämpla mer, försöka minska på öppenhet och hindra insyn. Försöket till reglering av bloggar via Europaparlamenten är bara ett exempel. Men i det läget behövs bloggarna ännu mer. De traditionella medierna har för många gånger svikit. De hade inte skrivit om FRA-lagen om inte bloggarna envisats. De traditonella medierna skriver hellre om Paris Hilton … (vilket också många bloggare gör, men de har inte heller påstått sig ha något särskilt uppdrag att granska makthavare.)

Meanwhile: STÖD Kulturbloggens kampanj för att ta plats i Kulturrådet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,