Främlingsfientliga sajter och Katrin Zytomierskas uttalanden är symptom på samma sjukdom

Flera nyheter idag handlar egentligen om samma sak. Bara för att man har yttrandefrihet måste man verkligen utnyttja den till varje pris?

I SVT:s program Debatt igår diskuterades om publicering av namn på brottslingar. Aftonbladets Jan Helin var där och berättade hur de resonerat kring namnpublicering av svåra sexbrottslingar.

Svåra frågor ställdes mot varandra: Om vi publicerar bilder och namn på brottslingar, hjälper det då verkligen att förhindra fler brott? Eller gör det bara att dessa brottslingar inte alls kan återrehabiliteras? Att de riskerar bli mördade av någon som vill ta lagen i egna händer? Kan de återrehabiliteras? Väger barnens rätt att bli skyddade mindre än brottslingars rätt till integritet?

Nyheter24, en nystartad sajt på nätet (som för övrigt till stor del bygger på att länka till vad andra skrivit) har tagit beslut om att publicera namn på återfallsförbrytare, förklarade deras chef Aaron Israelson.

En följdfråga som Josefsson inte ställde var varför de då publicerade namn på artisten som nu är åtalad för hustrumisshandel.

Några sajter som är många steg värre än Nyheter24 är främlingsfientliga sajter som nu poppat upp på nätet och tagit över och dominerar avdelningen för politik på Bloggtoppen. Dessa sajter, det är minst fyra, ser väldigt lika varandra ut och alla publicerar namn, bild och personnummer på brottslingar och människor som misstänks för brott. I nittio procent av fallen människor med mörkt hår och mörk hy. Förstås. För dessa sajter redovisar nästan inte alls när svenskar gör brott. I ett fall har dessa sajter publicerat bild och namn på en 15-årig pojke. Han borde ju istället för att hängas ut på Internet få en chans att rehabiliteras till en bra samhällsmedborgare.

Dessa sajter skriver att de fått ett uppsving av sina besökare just när de publicerade namn på den artist som misstänks för hustrumisshandel.

Vart är vi på väg? Ska det bli som i maoistiska Kina där det hänger porträtt på arbetsplatserna på alla tjuvar och andra som inte passar lagstiftarna?

Jag tycker att den debatt som stormar kring idol har med samma sak att göra: De bygger på ett förakt för medmänniskor. Och de är också båda exempel på hur tonen höjts, hur det blivit allmer accepterat med elakt tilltal.

Katrin Zytomierska kallade en idoldeltagare för bögig.
Han hade åkt ut och var ledsen. Hon sparkar helt enkelt på den som ligger. Hur tufft är det?
iI tv i går var det debatt om frågan och författaren Birro har sagt att han tycker hon gör fel.

Dp går hon ut och kallar honom för fyllo.

Enligt Aftonbladet:
”Denne Birro är ett fyllo. Jag som trodde att det var nån skribent, journalist, en människa med hjärna. Närå! Detta är ett galet fyllo jag fått efter mig. Ett galet fyllo som vill dra lite nytta av min mediekarusell”, skriver Katrin Zytomierska, 31.

Också det som Alltombarn tar upp att flickor blir mobbade i mycket högre grad på nätet hör till samma diskussion.

Tre exempel från medierna idag, som visar hur det börjar gå överstyr. Att de traditionella medierna inte har ensamrätt är bra. För dit in har inte alla möjlighet att göra sig hörda. Redaktionscheferna styr och den enskilda journalisten har inte stor talan själv, inte särskilt mycket inflytande. Det är klickjournalistiken som styr, få så många läsare och besökare som möjligt för att sälja mer annonser.

Bara det som säljer satsas det på. Svagare grupper har inte direkt någon gräddfil till DN Debatt. Det är bra att de sociala medierna med bloggarna i täten finns och ger utrymme för fler röster i debatten.

Men till vilket pris?

Aftonbladets Jan Helin när direktsändningen var över:
”Vi har tappat monopolet på offentligheten”

Relaterade artiklar:
Aftonbladet
Aftonbladet 2

Andra bloggar om: medier, Idol, debatt, rasism, främlingsfientlighet