• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Aurora – filmen som fångar känslan av att hamna i en Kafkabok

25 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Aurora
Betyg 3

En man går över spåren till pendeltåg, eller någon liknande slags tåg i Rumänien. Han går in på sitt kontor i en bullrig mekanisk verkstad. Han träffar en kvinna och en liten flicka, han träffar en äldre kvinna i en fallfärdig lägenhet, han går omkring som en levande död och skaffar delar till ett gevär.

Aurora av den rumänska regissören Cristi Puiu, som hyllades så för sin debutfilm Herr Lazarescus död, är tillbaka med en tre timmar lång film som är en slags absurd thriller filmad som om det var en realistisk dokumentär med regissören själv i huvudrollen.

Puiu spelar den deprimerade mannen som filar på sitt gevär och tycks leva ett känslolöst liv och han är så bitter och sur att det gör ont i en att se. För att inte förstöra filmen och vara en spoiler tänker jag inte berätta vad som händer i filmen, varför han gör i ordning geväret.

Puiu är en regissör som leker med filmens språk och utnyttjar och testar filmens schabloner för att se hur vi uppfattar saker, hur vi tolkar vad filmen visar upp. Filmen berättar inte vad människorna har för relationer, det är vi själva som fyller i och tolkar.

Det är spännande och när allt utspelar sig i ett deprimerande nutida Rumänien är det som att fyllas av samma känsla som böcker av Kafka ger mig.

Att sätta betyg på den här filmen är svårt, mycket svårt. Den är lång. Den första timmen kändes väldigt lång och träsmaken från de inte alltför bekväma stolarna på Folkets bio kändes mot benen i kroppen. Men efter en och en halv timme flög tiden iväg och jag blev överraskad att tre timmar gått. Det blev betyg 3, för filmen är fascinerande och stark, men ändå delvis för lång. Den blir mer som en film för filmälskare och filmkritiker och filmexperter, än en film för alla.

Aurora är en svart film, en absurd thriller, så svart att det blir lite roligt, som en mörk komedi.


Axel Andersson är delvis kritisk till filmen och skriver i sin blogg:

Det är tre timmar rumänsk uttryckslöshet i slitna lägenheter och på slitna gator. Puiu går omkring med sitt gevär. Röker. Bär upp ett element från förrådet. Dricker kaffe. Tittar på elementet. Duschar. Står alldeles stilla som vi gör, i verkliga livet.

Puiu överskattar sin förmåga som skådespelare och underskattar sin förmåga som regissör. En film med samma idé som istället för dramatik framför mynningen försökt sig på något mer komplext hade haft alla möjligheter att infria förväntningarna på Puiu som är högt ställda efter debutlångfilmen ”Herr Lazarescus död” från 2005. Hans filmspråk är eget och befriande skoningslöst i sin smutsiga visuella realism.

Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet gav betyg 4 och skriver:

Regissören Cristi Puiu, som också spelar huvudpersonen, har reducerat det filmiska ned till något som bäst kan beskrivas som superrealism. Det tar tio minuter i mörker – ser ut som det är filmat i befintligt ljus – innan han och hans flickvän tagit sig upp ur sängen, gått på toaletten och fått på sig kläderna under så gott som kompakt tystnad.

Relaterat:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, SVT Kulturnyheterna, Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om Aurora, filmer, filmrecension, Puiu, Rumänien

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Aurora, Filmrecension, Filmrecensioner, Puiu, Rumänien

Bio: Sarahs Nyckel

25 februari, 2011 by Redaktionen

Sarahs Nyckel
Betyg 4

Originaltitel: Elle s’appelait Sarah

Regi: Gilles Paquet-Brenner

 

Paris 1942. Sarah, en judisk flicka på 10 år, gömmer sin lillebror för den franska polisen. Hon låser och stoppar sedan nyckeln i fickan i tron om att hon snart ska vara tillbaka. Så blir inte fallet. Polisen har för avsikt att samla alla judar och föra bort dem. Utom sig av förtvivlan försöker Sarah att ta sig hem igen. Hem till lillebror. Parallellt med denna historia får vi följa journalisten Julia, som 60 år senare blir ombed att skriva ett reportage om händelserna i Frankrike. Efter att ha börjat gräva i händelserna upptäcker Julia att hon bor i samma lägenhet som Sarahs familj.

 

Filmen är baserad på Tatiana De Rosnays roman med samma titel och berör ett ämne som har filmatiserats många gånger innan. Det är svårt att greppa det ofattbara som hände under förintelsen och hur många familjer som slets isär och många mödrar som fick skiljas från sina barn. Jag tror det är viktigt att se dessa enskilda berättelser. Även om det som i detta fall är fiktion.

 

Filmen hoppar mellan de parallella berättelserna och flyttar sakta men säkert över fokus från 1942 till nutid och tack vare att Gilles Paquet-Brenner gör detta på ett snyggt sätt finns hela tiden händelserna från Frankrike i ens bakhuvud.

 

Kristin Scott Thomas som spelar journalisten Julia, är en stor bidragande faktor till filmens känsla behålls. På ett utmärkt sätt levererar hon en ängslan och ett tvivel som kan gnaga oss. Filmens tempo sjunker något framåt slutet men ersätts då av bra dialog.

 

Trailer

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension

Bio: Hotell Gyllene Knorren – Filmen

22 februari, 2011 by Redaktionen

Hotell Gyllene Knorren

Betyg 2

Sommaren har kommit till Östra Glesbygden och åter igen står familjen Rantanens hotell tomt. Pappa Roger och mamma Ritva försöker på bästa sätt att få hotellet att gå runt bl.a. genom att satsa på egna odlade grönsaker. Familjen Grossman är i full färd med att anordna en agilitytävling av finaste klass med en vinstsumma på 50 000 kr. Ingo ser inget annat än att han och Pyret ska ställa upp och snart är hela familjen engagerad i grisen träning.

Ja, vad ska man säga. Allt är sig likt… Filmen skiljer sig ingenting ifrån julkalendern och konceptet är detsamma. Peter Engman, som spelar Roger, fortsätter med sitt smått krävande skratt och runt snubblande. Missförstånden radas upp efter varandra och mitt i detta finns en moder som försöker hålla ihop alltihop.

Med mej i biosalongen fanns en liten skara barn, några föräldrar samt två tonåringar. Den enda som kunde höras skratta till någon gång var en förälder, som med all sannolikhet tyckte sig känna igen pappa Rogers små påhitt. Annars var där fulkomligt tyst.

En positiv sak med filmen var att stuket var precis som i julkalendern. Så gillade man den tror jag inte man blir besviken på filmen. Ett problem är dock att det kan bli lite väl mycket på en gång och en film som utger sig för att vara en barnfilm med komiska inslag borde locka fram i alla fall minst ett skratt hos de minsta, eller?

Trailer

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Viva Las Vegas med Elvis – en saga att drömma sig bort med

18 februari, 2011 by Redaktionen

Viva Las Vegas
Betyg 3

Jag fortsätter min utforskning av filmarkivet hos Headweb. Förutom att det finns en hel del relativt nya filmer är det spännande att det på filmplatser på webben, som Headweb, finns filmer som inte går att få tag på annars. Nu har jag sett ”Viva Las Vegas” med Elvis Presley från 1964.

Viva Las Vegas, är regisserad av George Sidney. Det är kul att den hade vensk premiär den 30 mars 1964, nästan två månader innan filmen gick upp i USA.

Det är en film för den som vill se Elvis när han var som bäst, eller i alla fall mådde som bäst, Han var ung (28 år) och smal. Publikmässigt var filmen en framgång.

Elvis spelar racerbilföraren Lucky Jackson som kommer till Las Vegas för att delta i Las Vegas Grand Prix. Det enda som fattas är pengar till en ny motor till sin bil. Pengarna vinner han på roulette och allt ser bra ut.
Han träffar dock en ung vacker kvinna, en vackra Rusty (Ann-Margret), och får också en konkurrent om kvinnans gunst. En konkurrent som också är racerbilsförare men dessutom stormrik.
Lucky/Elvis blir knuffad i simbassäng och förlorar sin pengar och kan inte köpa motorn han behöver för att vinna tävlingen och han måste dessutom jobba som servitör för att få pengar till mat.
Den Rusty (Ann-Margret) är förälskad i honom men hon hatar tanken på att han ska köra racerbil.

Det är en förutsägbar romantisk berättelse med sång och dans och vackra bilder. Som scenen när Elvis och Ann-Margret, eller tja rollkaraktärerna Lucky och Rusty, har en date och hamnar på dansställe. Alla andra på dansgolvet har dovare färger på kläderna och Lucky och Rusty lyser hela bilden med sina klargula kläder.

Det är en söt, romantisk historia där Elvis är som bäst och givetvis med bra låtar, för den som gillar Elvis. Titelspåret ”Viva Las Vegas” är med förstås och också låtar som ”The Lady Loves Me”, ”Appreciation” och ”What’d I Say ”.

Här finns information om filmen hos Headweb.
Vill du ha en Elvishelg så finns det en hel hög av Elvisfilmer hos Headweb.

Läs även andra bloggares åsikter om Elvis, musikal, filmer, Headweb, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Elvis, filmrecensioner, Headweb, Musikal, Recension

Recension av Jonah Hex – inte så lyckad film trots Josh Brolin och John Malkovich

17 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Jonah Hex
Betyg 1

Jonah Hex såg lockande ut för mig när jag valde att se den. En film i Västernmiljö med både Josh Brolin och John Malkovich i huvudrollerna och dessutom med Michael Fassbender med på rollistan. Det borde vara åtminstone godkänt. Tyvärr når den inte upp till godkänd nivå, det var till och med svårt att tvinga sig själv att se hela filmen.

Josh Brolin spelar Jonah Hex, som var duktig soldat men i kriget råkade döda en man med efternamnet Turnball. Fadern till den dödade Turnball hämnas gruvligt och hänger Jonah Hex på ett kors där han får se hur hans familj mördas framför ögonen på honom. Han hänger i flera dagar på korset, hittas av indianer som tar hand om honom och vårdar honom så han överlever. Han blir då prisjägare och lever ett deprimerande liv.

Han vill hämnas men eftersom Turnball blir innebränd i en hotellbrand får Jonah Hex inte ens chansen att hämnas. Han lever sitt liv som otrevlig prisjägare och träffar då och då den prostituerade Lilah, spelad av Megan Fox, som vill att de ska dra iväg någonstans tillsammans och bygga upp ett liv. Jonah Hex är förstås emot det och helt ur stånd att ha en nära och långvarig relation, så bränd som han är efter vad han utsatts för.

Så visar det sig dock att Turnball inte är död utan lever ett gangsterliv och planerar att genomföra ett gigantiskt attentat mot amerikanska staten. Presidenten bestämmer att Johan Hex ska kallas in till militärtjänst för att hjälpa till att få fast Turnball.

Det är mycket våld och mycket eld och brand i filmen. Det behöver inte vara negativt, det beror på hur det används. I Johan Hex känns det överutnyttjat och ger mer avsmak och äckelkänslor.

John Malkovich är en fantastisk skådespelare, men ibland blir han för mycket, för vidrig och han spelar över i rollen som äckel. Det är vad som händer i Jonah Hex.

Berättelsen känns inte engagerande och att Jonah Hex kan prata med döda är bara för mycket.

Filmen är förstås inspirerad av den tecknade serien om Jonah Hex. Tja, vissa serier mår nog bäst av att förbli serier och inte föras över till film. Inte ens med Josh Brolin och John Malkovich i rollerna,

Jag såg filmen hos Voddler.

Läs även andra bloggares åsikter om Josh Brolin, John Malkovich, Voddler, film, filmrecension. Jonah Hex

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: filmrecension. Jonah Hex, John Malkovich, Josh Brolin, Scen, Voddler

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 471
  • Sida 472
  • Sida 473
  • Sida 474
  • Sida 475
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in