Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Recension av Dinner for Schmucks

by

Betyg: 3

Tim (Paul Rudd) är framgångsrik i såväl kärlekslivet som arbetslivet. Han håller på att fria till sin flickvän och ska just bli befordrad när allting faller samman. Chefen på jobbet har en annorlunda hobby – en middag för idioter – som går ut på att några anställda tar med sig egensinniga människor de hittar och driver med.

Steve Carell spelar Tims ”idiot” som stoppar upp möss med vilka han iscensätter sitt egna misslyckade kärleksliv. Denna bisarra komedi är alltså tillräckligt långsökt för att funka.

Jermaine Clement (från Flight of the Conchords) och David Walliams (från Little Britain) är ytterligare några av de komiker som medverkar och höjer filmen med sin närvaro.

Här kan du se filmens trailer:

Dinner for Schmucks går upp på svenska biografer den tionde september.

I rymden finns inga känslor – en av de bästa filmerna på länge

by


Ingen som sett någon biotrailer under sommaren lär ha missat reklamen för ”I rymden finns inga känslor” där ännu en Skarsgårdsbror presenterar sig för den stora biopubliken. Bill Skarsgård, den näst yngste av Stellan Skarsgårds fem söner med förra frun som spelar huvudrolllen, Simon som har Aspergers syndrom.

När Simon tycker att saker blir för krångligt och svårt att begripa sig på kryper han ner i en tunna som för honom är en rymdraket. Han vill ut i rymden för där är det fritt från det där krångliga som kallas känslor.

Den enda människa som riktigt förstår honom och klarar av honom är hans bror Sam. Simon får helt enkelt flytta hem till Sam och hans flickvän Frida. Det håller inte så länge. Flickvännen står inte ut att leva i ett förhållande där de ska ta hänsyn i allt till pojkvännens Asperger-drabbade bror.

Simon upplever att allt blir ett kaos när Sams flickvän lämnar deras liv. Då börjar Simon jakten på att hitta en ny flickvän till Sam. Då går han mycket vetenskapligt till väga, listar Sams egenskaper och intervjuar massor av unga kvinnor för att hitta den som kan bli den rätta.

Bill spelar Simon bra. Filmen är en komedi och karaktärerna blir skildrade lite mer som typer istället för som människor. Alla utom Simons bror Sam som skildras som en hel människa. Såväl Simon som hans föräldrar och Simons arbetskamrater, som också har psykiska besvär eller sjukdomar, skildras mer skissartat, som parodier och typer.
Men det gör inget, för filmen är varm och det är med stor kärlek människorna skildras. Eftersom det fortfarande i samhället råder många fördomar och missuppfattningar om människor som drabbas av psykiska sjukdomar eller syndrom tycker jag det är jättebra att det kommer filmer som tar upp deras situation.

Många har skrivit om filmen
Dagens Nyheter gav betyg 4:

Visuellt sett är det som om upphovsmännen var yngre bröder till Wes Anderson. Hans New York-miljöer från ”The Royal Tenenbaums” är visserligen utbytta mot norrländskt småstadsliv, men den frontala, helbildsälskande, färgkoordinerade estetiken känns igen.

Liksom kärleken till udda karaktärer. ”I rymden finns inga känslor” kunde i och för sig tagit ut svängarna ännu mer scenografiskt, men fantasin är det inget fel på. Musikaliskt är det också trendriktigt med artister som Lykke Li, Ane Brun, The Tough Alliance, Miss Li, Maia Hirasawa på ljudbandet.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen, Kommunalarbetaren, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet och SR Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rapport efter förhandsvisning av "The American" med George Clooney

by

Grand är en fin biograf. Och stor. När det är pressvisningar på dagtid, som en torsdag klockan 10.00, då brukar det finnas rätt gott om plats för de filmrecensenter som dyker upp. Förhandsvisningen för ”The American” lockade väldigt många fler. Helt fullsatt blev det inte, men närapå. Det svenska mediaintresset för den nya filmen med George Clooney beror förmodligen på två saker:
Mest av allt antagligen för att inledningsscenen är inspelad i Sverige. I filmen ska det föreställa Dalarna, fast det var i Jämtland som det amerikanska filmteamet med stjärna George Clooney höll till.

Det blev vackra scener från det svenska landskapet. Kanske kan det skapa en turistvåg till svensk vinter?

Det andra skälet till det stora intresset kan vara regissören Anton Corbijn. Han är välkänd porträttfotograf och har arbetar med konstnärer, regissörer, skådespelare, författare och musiker i över trettiofem år. Att filmen fotografiskt har mycket att ge, var väl väntat.
Just nu hittar jag inte den artikeln, men någonstans läste jag en intervju med Corbijn om filmen och då berömde han George Clooney och sade att Clooney gör sin bästa roll hittills i sin karriär i ”The American”.
Det är svårt att avgöra: men efter att ha sett ”The American” måste jag hålla med om att Clooney gör en bra insats. Det märks också att Corbijn gillar sin skådespelare. Alla som gillar Clooney bör ju se filmen, för de får sitt lystmäte tillgodosett. Det är mycket Clooney i filmen.
Filmen bygger på Martin Booths roman ”A Very Private Gentleman” och nog är han en privat figur med integritet som inte släpper någon människa nära inpå livet.

George Clooney spelar en lönnmördare som blir jagad av andra lönnmördare när han är i Sverige. Hans uppdragsgivare har ett nytt uppdrag åt honom som han ska utföra i pittoresk landsbygdsmiljö i Italien.

Enorma vackra bilder utlovas. Corbijn är fotomänniska och låter bilderna bitvis tala mycket mer än dialoger eller händelser.

Så: bra skådespelarinsats, bra bilder och foto. Hur är det med handlingen då?

Den jag såg filmen med tyckte filmen var spännande hela tiden. Fast på ett krypande ödesdigert sätt.
Men å andra sidan satt det någon till vänster om mig som gäspade och mannen till höger om mig satt och skruvade på sig en hel del och rusade iväg så fort filmen var klar och tittade inte alls på eftertexterna. Kanske var det av andra skäl de gäspade och skruvade på sig. Jag vet inte.
Filmen är inte vanlig amerikansk action. Så på så sätt har den ett långsamt tempo.
Det tycker ju jag inte är något negativt.

Den kryper in i skinnet och som tittare vet du inte vem som är en lönnmördare. Är prästen i maskopi med mördarna, spelar den prostituerade kvinnan dubbelspel, vem är vän och vem är fiende?

Tjejen som spelar flickvän åt George Clooney i de svenska scenerna är född i Sverige, berättar Expressen:

Hon är född i Sverige, en stjärna i Finland och nu på väg att få sitt stora genombrott i Hollywood.
Irina Björklund är doldisen som spelar George Clooneys flickvän i kommande ”The American”.
– Jag tänkte att de inte var riktigt kloka när jag fick rollen. Det var overkligt, säger Irina Björklund.

Här har SVT Kulturnyheterna intervjuat Anton Corbijn

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

The Kids Are All Right

by

Betyg: 3

The Kids Are All Right är framför allt en charmig film med fina skådespelarinsatser. Julianne Moore och Anette Bening övertygar i rollerna som ett lesbiskt par som hamnar i en familjekris när deras adopterade barn Joni och Laser vill komma i kontakt med sin biologiska fader.

Självklart uppstår en kedjereaktion av konflikter inom familjen, som när Julianne Moores lesbiska roll är otrogen med fadern som spelas av Mark Ruffalo.

Här kan du se traliern:

The Kids Are All Right går upp på biograferna den sjuttone september.

Armadillo visar obönhörligt vad kriget gör med mäns själar

by


Dokumentären om danska soldater i Afghanistan har chockat hemmapubliken och gjort världssuccé. DN:s Johan Croneman är kluven till krigsscener i motljus och ger trort det filmen betyg 4.

Filmen är en dokumentär men i själva upplägget känns den mycket mer som en dramafilm. Och det gör den ännu ruggigare.
Danska unga män ser det som ett äventyr att dra iväg till Afganistan för att skydda civilbefolkningen mot talibanerna. Verkligheten är dock inte så entydig. Civilbefolkningen är inte särskilt glad åt danskarnas närvaro och på fritiden ägnar soldaterna sig åt porr.

Till slut kulminerar oron i en kraftmätning mot talibanerna där de danska soldatera sätter mer än 50 skott i kroppen på sårade talibanerna.
De talar om talibanerna som hundar.
Någon av soldaterna på enheten mår inte helt bra av våldet och vad som skedde och berättar för sin mamma via telefon. Mamman i sin tur anmäler det inträffade och då blir stämningen rätt upprörd på den danska enheten i Afganistan. De som likviderat talibanerna får utmärkelser av soldatchefen.

När filmen kom till Danmark väckte den stor uppmärksamhet. Vi i Sverige har också trupper där. Tyvärr.
Jag tror inte situationen löser sig med mer soldater. Det är annat som krävs för att bygga upp ett samhälle.

Det är därför ett bra besked som kommer i medier idag att de tre partierna i det rödgröna blocket är eniga: Vi lämnar Afghanistan

Måtte många se filmen Armadillo. Då kommer det att bli många som stöder den rödgröna inställningen om Afganistan.

Det är ju så att tio procent av de danska soldaterna åker hem i förtid från sin tjänstgöring i Afganistan, många av dem mår psykiskt dåligt av vad de får uppleva. Kulturbloggen bloggade om det här.

Svenska Dagbladet gav Armadillo betyg 5.
Aftonbladet gav betyg 4 och det gjorde Expressen och Göteborgsposten också.

Peter Högberg har bloggat om beskedet från de rödgröna om att dra tillbaka trupperna från Afganistan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,