Sarahs Nyckel
Betyg 4
Originaltitel: Elle s’appelait Sarah
Regi: Gilles Paquet-Brenner
Paris 1942. Sarah, en judisk flicka på 10 år, gömmer sin lillebror för den franska polisen. Hon låser och stoppar sedan nyckeln i fickan i tron om att hon snart ska vara tillbaka. Så blir inte fallet. Polisen har för avsikt att samla alla judar och föra bort dem. Utom sig av förtvivlan försöker Sarah att ta sig hem igen. Hem till lillebror. Parallellt med denna historia får vi följa journalisten Julia, som 60 år senare blir ombed att skriva ett reportage om händelserna i Frankrike. Efter att ha börjat gräva i händelserna upptäcker Julia att hon bor i samma lägenhet som Sarahs familj.
Filmen är baserad på Tatiana De Rosnays roman med samma titel och berör ett ämne som har filmatiserats många gånger innan. Det är svårt att greppa det ofattbara som hände under förintelsen och hur många familjer som slets isär och många mödrar som fick skiljas från sina barn. Jag tror det är viktigt att se dessa enskilda berättelser. Även om det som i detta fall är fiktion.
Filmen hoppar mellan de parallella berättelserna och flyttar sakta men säkert över fokus från 1942 till nutid och tack vare att Gilles Paquet-Brenner gör detta på ett snyggt sätt finns hela tiden händelserna från Frankrike i ens bakhuvud.
Kristin Scott Thomas som spelar journalisten Julia, är en stor bidragande faktor till filmens känsla behålls. På ett utmärkt sätt levererar hon en ängslan och ett tvivel som kan gnaga oss. Filmens tempo sjunker något framåt slutet men ersätts då av bra dialog.