Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Bio: Hotell Gyllene Knorren – Filmen

by

Hotell Gyllene Knorren

Betyg 2

Sommaren har kommit till Östra Glesbygden och åter igen står familjen Rantanens hotell tomt. Pappa Roger och mamma Ritva försöker på bästa sätt att få hotellet att gå runt bl.a. genom att satsa på egna odlade grönsaker. Familjen Grossman är i full färd med att anordna en agilitytävling av finaste klass med en vinstsumma på 50 000 kr. Ingo ser inget annat än att han och Pyret ska ställa upp och snart är hela familjen engagerad i grisen träning.

Ja, vad ska man säga. Allt är sig likt… Filmen skiljer sig ingenting ifrån julkalendern och konceptet är detsamma. Peter Engman, som spelar Roger, fortsätter med sitt smått krävande skratt och runt snubblande. Missförstånden radas upp efter varandra och mitt i detta finns en moder som försöker hålla ihop alltihop.

Med mej i biosalongen fanns en liten skara barn, några föräldrar samt två tonåringar. Den enda som kunde höras skratta till någon gång var en förälder, som med all sannolikhet tyckte sig känna igen pappa Rogers små påhitt. Annars var där fulkomligt tyst.

En positiv sak med filmen var att stuket var precis som i julkalendern. Så gillade man den tror jag inte man blir besviken på filmen. Ett problem är dock att det kan bli lite väl mycket på en gång och en film som utger sig för att vara en barnfilm med komiska inslag borde locka fram i alla fall minst ett skratt hos de minsta, eller?

Trailer

Viva Las Vegas med Elvis – en saga att drömma sig bort med

by

Viva Las Vegas
Betyg 3

Jag fortsätter min utforskning av filmarkivet hos Headweb. Förutom att det finns en hel del relativt nya filmer är det spännande att det på filmplatser på webben, som Headweb, finns filmer som inte går att få tag på annars. Nu har jag sett ”Viva Las Vegas” med Elvis Presley från 1964.

Viva Las Vegas, är regisserad av George Sidney. Det är kul att den hade vensk premiär den 30 mars 1964, nästan två månader innan filmen gick upp i USA.

Det är en film för den som vill se Elvis när han var som bäst, eller i alla fall mådde som bäst, Han var ung (28 år) och smal. Publikmässigt var filmen en framgång.

Elvis spelar racerbilföraren Lucky Jackson som kommer till Las Vegas för att delta i Las Vegas Grand Prix. Det enda som fattas är pengar till en ny motor till sin bil. Pengarna vinner han på roulette och allt ser bra ut.
Han träffar dock en ung vacker kvinna, en vackra Rusty (Ann-Margret), och får också en konkurrent om kvinnans gunst. En konkurrent som också är racerbilsförare men dessutom stormrik.
Lucky/Elvis blir knuffad i simbassäng och förlorar sin pengar och kan inte köpa motorn han behöver för att vinna tävlingen och han måste dessutom jobba som servitör för att få pengar till mat.
Den Rusty (Ann-Margret) är förälskad i honom men hon hatar tanken på att han ska köra racerbil.

Det är en förutsägbar romantisk berättelse med sång och dans och vackra bilder. Som scenen när Elvis och Ann-Margret, eller tja rollkaraktärerna Lucky och Rusty, har en date och hamnar på dansställe. Alla andra på dansgolvet har dovare färger på kläderna och Lucky och Rusty lyser hela bilden med sina klargula kläder.

Det är en söt, romantisk historia där Elvis är som bäst och givetvis med bra låtar, för den som gillar Elvis. Titelspåret ”Viva Las Vegas” är med förstås och också låtar som ”The Lady Loves Me”, ”Appreciation” och ”What’d I Say ”.

Här finns information om filmen hos Headweb.
Vill du ha en Elvishelg så finns det en hel hög av Elvisfilmer hos Headweb.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension av Jonah Hex – inte så lyckad film trots Josh Brolin och John Malkovich

by

Jonah Hex
Betyg 1

Jonah Hex såg lockande ut för mig när jag valde att se den. En film i Västernmiljö med både Josh Brolin och John Malkovich i huvudrollerna och dessutom med Michael Fassbender med på rollistan. Det borde vara åtminstone godkänt. Tyvärr når den inte upp till godkänd nivå, det var till och med svårt att tvinga sig själv att se hela filmen.

Josh Brolin spelar Jonah Hex, som var duktig soldat men i kriget råkade döda en man med efternamnet Turnball. Fadern till den dödade Turnball hämnas gruvligt och hänger Jonah Hex på ett kors där han får se hur hans familj mördas framför ögonen på honom. Han hänger i flera dagar på korset, hittas av indianer som tar hand om honom och vårdar honom så han överlever. Han blir då prisjägare och lever ett deprimerande liv.

Han vill hämnas men eftersom Turnball blir innebränd i en hotellbrand får Jonah Hex inte ens chansen att hämnas. Han lever sitt liv som otrevlig prisjägare och träffar då och då den prostituerade Lilah, spelad av Megan Fox, som vill att de ska dra iväg någonstans tillsammans och bygga upp ett liv. Jonah Hex är förstås emot det och helt ur stånd att ha en nära och långvarig relation, så bränd som han är efter vad han utsatts för.

Så visar det sig dock att Turnball inte är död utan lever ett gangsterliv och planerar att genomföra ett gigantiskt attentat mot amerikanska staten. Presidenten bestämmer att Johan Hex ska kallas in till militärtjänst för att hjälpa till att få fast Turnball.

Det är mycket våld och mycket eld och brand i filmen. Det behöver inte vara negativt, det beror på hur det används. I Johan Hex känns det överutnyttjat och ger mer avsmak och äckelkänslor.

John Malkovich är en fantastisk skådespelare, men ibland blir han för mycket, för vidrig och han spelar över i rollen som äckel. Det är vad som händer i Jonah Hex.

Berättelsen känns inte engagerande och att Jonah Hex kan prata med döda är bara för mycket.

Filmen är förstås inspirerad av den tecknade serien om Jonah Hex. Tja, vissa serier mår nog bäst av att förbli serier och inte föras över till film. Inte ens med Josh Brolin och John Malkovich i rollerna,

Jag såg filmen hos Voddler.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bio: Sanctum

by

Sanctum
Betyg 2
Premiär: 18 feb
Regissör: Alister Grierson

Ett gäng grottdykare befinner sig djupt nere i ett grottsystem när oturen slår till. Ett oväder tvingar dem till att ta sig längre och längre in i grottan. Till grottrum där ingen människa tidigare har satt sin fot och samarbete är ett måste för att överleva.

Filmen är en bra bioupplevelse. Man har lyckats bra med 3D-bitarna vilket än så länge gör sig bäst på bio. James Cameron har fått den stora äran att agera lockbete, men har ”bara” fungerat som producent och har alltså varken skrivit den eller regisserat den.

Problemet är att när man är i en grotta är man ganska begränsad rent händelsemässigt och då gäller det att man kan konsten att få berättelsen att flyta. Att den sedan även ska vara baserad på verkliga händelser gör begränsningen än mer snäv. Tyvärr lyckas man inte riktigt med detta och den är väldigt förutsägbar.

Till råga på det använder man sig av typiska stereotyper som en efter en infriar vad man kan förvänta sig och jag har svårt för Richard Roxburghs agerande som den stränge och något missnöjda fadern, som med en överdrivet tillgjord röst, fattar de svåraste besluten utan att röra en min. Sedan att han och hans son Joshs (Rhys Wakefield) , relation tar en vändning är inte heller något direkt omvälvande.  På allt detta en kvinna (Alice Parkinson) som sinkar dem. Som sagt; ganska förutsägbar.

http://www.youtube.com/watch?v=jaZHjv3ASfw

Gullivers Resor med Jack Black

by

Gullivers Resor
Betyg 1

Gullivers Resor i 3D – det låter som ett spännande filmprojekt. Men att då sätta Jack Black i rollen som Gulliver, då har regissören inte någon känsla för handlingen. Jack Black kan bara spela sig själv. Och det är vad han gör i den nya filmatiseringen av Gullivers Resor. Handlingen är flyttad till nutid och Jack Black spela en vaktmästare med ansvar för att dela ut posten på en tidning. Han har jobbat på samma post i tio år och varit förälskad i reseredaktören i fem år. Gulliver vågar inte bjuda ut henne, men när han tar mod till sig för att fråga trasslar han in sig och låtsas att han vill bli reseredaktör.
Reseredaktören skickar ut honom på ett reseuppdrag, att göra ett reportage om Bermudatriangeln. Gullivers båt förliser i en storm och han flyter iland i det okända landet Lilliputt där invånarna är pytte, pyttesmå.

Gulliver spelas alltså av Jack Black. Spelas och spelas, fuskas bort till en parodi på Jack Black själv. I övriga roller ser vi Emily Blunt, Jason Segal, Amanda Peet och Billy Connolly. Filmen regisseras av Rob Letterman, han har bland annat gjort ”Mosters vs. Aliens”.

Det är inte många skådespelare som kan vara stolta över sina rollinsatser i Gullivers Resor.

Jonathan Swift skrev Gullivers Resor som kom 1726 och den var menad som en satir över samtidens sociala förhållanden. I originalberättelsen har illeputtarna har en hel del drag av idiotiska byråkrater och giriga makthavare. Detta fuskas bort totalt i Rob Lettermans regi. Lilleputtarna blir så fåniga att ingen kan tro på dem, de blir mer som dröm av Jack Black där han leker själv med sina leksaker. Detta har blivit en Jack Blacks resor i sin egen galna fantasi. Visst, ett och annat skämt kan vara halvkul, men det blir alltid för mycket när Jack Black är med.

Dessutom: när Jack Black är med i en film är det nästan alltid samma historia som berättas. Han är en snacksalig misslyckad individ, men som ändå lyckas vinna den åtråvärda kvinnans hjärta, hur svårt det än är att tro på det. Han utvecklas lite i filmen och dämpar sin överdrivna skämtsamhet under filmens gång. Sedan kläs denna historia in i olika andra berättelser, som nu i Gullivers Resor. Det är att missbruka en historia som Gullivers Resor, som definitivt är värd något bättre.

3D-effekterna är i stort sett obefintliga. Om du måste se den här filmen, du kanske tvingas ta med dina brorsbarn eller något: undvik 3D-versionen. Det är bara slöseri med pengar. Jag har inte sett någon film som visats i 3D där 3D-effekterna varit så frånvarande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,