• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Trainspotting 2

16 februari, 2017 by Jonatan Södergren

Trainspotting 2
Betyg: 4
Biopremiär 22 februari

Först en möjlighet, följt av svek. Tjugo år efter Danny Boyles kultfilm tvingar en personlig tragedi en nu medelålders Mark Renton (Ewan McGregor) att återvända hem till Edinburgh, för att konfrontera sina demoner och återse alla vänner han har svikit. Sick Boy har bytt ut heroinet mot kokain och driver något slags eskortföretag där han tillsammans med sin partner Veronika pressar kunder på pengar; Spud är så ärrad av sitt drogmissbruk att han inte längre får träffa sin fru och sin son; Begbie har suttit inne och har fortfarande problem att kontrollera sin ilska.

Även om det vid en första anblick tycks vara mycket som har förändrats, så dröjer det inte lång tid innan saker och ting blir sig lika igen. Men denna gång har såren som tidens gång så oundvikligt orsakar också smugit sig in i handlingen; bland annat i form av nostalgiska Super 8-klipp från våra anti-hjältars skolgång. Filmen refererar även snyggt tillbaka till originalet från 90-talet och bildar, inte minst med sitt soundtrack, på något vis nästan en myt kring sig själv.

Att få återvända till den mörkt tragikomiska skotska vardagsrealismen med det missanpassade kompisgänget i fokus är betydligt mer underhållande än vad jag hade vågat hoppas på. Trainspotting 2 är så gott som lika bra som sin klassiska föregångare och tillhör definitivt de bättre uppföljarna som gått upp på biografer den senaste tiden.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Trainspotting 2

Filmrecension: The Great Wall – den mest påkostade filmen i Kina men ett skuggspel är bättre

14 februari, 2017 by Rosemari Södergren

The Great Wall
Betyg 1
Svensk biopremiär 17 februari 2017

The Great Wall är en äventyrsberättelse, en legend om en strid mellan människor och monster vid den kinesiska muren – någon gång för tusen år sedan med Matt Damon i hjälterollen. Om du gillar pangpang och tv-spel där allt du ska göra i stort sett är att skjuta och spränga monster i luften – då är säkert den här filmen en högtidsstund för dig.

Filmen är den kinesiska filmskaparen Zhang Yimous första engelskspråkiga film och är den största och mest påkostade produktion som hittills genomförts på kinesisk mark och den har många duktiga skådespelare i rollistan, både amerikanska som Matt Damon och Willem Dafoe och kinesiska stjärnor.

Det räcker dock inte. Filmen är snyggt fotograferad, skickligt dataanimerad och han duktiga skådespelare. Ändå sitter jag och väntar på att filmen ska ta slut. När det ska vara som mest spännande sitter jag och längtar efter att kolla på Facebook istället. Filmen går inte att engagera sig i och redan efter tio minuter vet jag i stort sett hur allt ska gå.

Matt Damon spelar en äventyrare som kommer till Kina för att hitta krut och föra det till västvärlden och bli rik. Istället för att hitta rikedomen hamnar han i en kamp på den kinesiska muren mot monster som är ett hot mot hela mänskligheten.

Ett litet plus är förstås att dödandet inte handlar om att döda människor. Det är väl ett säkert sätt för filmbolag idag att slippa kritik för rasism mot något folkslag av något slag. Det är enklare att göra massdödande mot monster.

Att en film är väldigt välgjord rent tekniskt räcker inte. Den enklaste film kan vara bättre om den engagerar mig som tittare. Ja ett skuggspel på en väg kan vara ett stort drama som publiken uppskattar. Berättelsen och överraskningen i ett drama är viktiga. Tyvärr har The Great Wall inte något av detta. Inte ens av en del dialoger är lite roliga räcker, det mest av dialogerna är för uppstyltat och oäkta. Den som roas av en mängd skjutande och dödande av olika slag kan med fördel ägna någon timme eller två åt ett sådant tv-spel istället.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Matt Damon, Scen, The Great Wall

The Affair – säsong 3: njä

11 februari, 2017 by Rosemari Södergren

TV-serie: The Affair, säsong 3
Betyg 2
Visas på HBO Nordic

The Affair var en bra serie i två säsonger. Handlingen skildrar två personer, Noah och Alison som är gifta på var sitt håll, råkar träffas och blir kära i varandra. Berättelsen skidras ur fyra olika människors synvinklar och serien fungerar mycket bra. Ibland ser vi samma händelse ur helt olika sätt att tolka vad som hände, till och med kläderna som personerna har på sig kan skilja.

I de två huvudrollerna ser vi Golden Globe-nominerade Dominic West (från The Wire) och Ruth Wilson (från Luther). I andra roller ser vi bland annat Emmy-nominerade Maura Tierney (från ER) och Screen Actors Guild Award-nominerade Joshua Jackson (från Dawson’s Creek). Wilson spelar Alison, en ung kvinna som arbetar som servitris på en diner i Hampton och som kämpar för att pussla ihop sitt liv igen efter tragedin då hennes femårige son dog i en drunkningsolycka. Hennes make Cole (Jackson) ligger i för att få allt att gå runt med sin fru och med den ekonomiskt hårt ansatta gård hans släkt har ägt i flera generationer. Alison inleder ganska desperat en kärleksaffär med Noah, en lärare med författardrömmar från New York.

The Affair skildrar på ett trovärdigt och engagerande sätt vad som händer i människor, känslomässigt och psykologiskt, när två människor har en utomäktenskaplig kärleksaffär. Vad händer med alla berörda omkring och hur är det att vara den som sviker några. Den första säsongen var i särklass bäst, den andra hade också hög kvalitet. Den andra säsongen blev mer och mer av en kriminalgåta samtidigt. De två första säsongerna bildar en helhet. När det nu kommit en tredje säsong är det tydligt att den inte var planerad från början, den har tappat så mycket av grundkänslan och som tittare ser jag tydligt att den är skapad mest för att rida på framgångsvågen för de första två säsongerna.

Skådespelarna är mycket skickliga. Dominic West är så trovärdig i rollen som den äckliga, fåniga, oansvariga och ego-fixerade Noah att jag har har svårt för att se honom i någon annan roll utan att se den där vidriga Noah framför mig. I den tredje säsongen ändrar karaktärerna sig och är inte alls lika trovärdiga längre. Det är som om säsongen är gjord för att knyta ihop säcken och vi ska få se hur det gick för allihop. Dramaturgin känns påklistrad och engagerar inte alls längre. Att jag inte gav säsong 3 bottenbetyget 1 beror på att jag ändå orkade ta mig igenom alla tio avsnitten i (vad jag verkligen hoppas är) sista säsongen av The Affair.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, The Affair, TV-serie

Filmrecension: Prövningen – ett drama från Rumänien

9 februari, 2017 by Birgitta Komaki

Prövningen
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 februari 2017

Läkaren Romeo Aldea vill att dottern Eliza skall studera i London efter gymnasiet. Hon måste bara klara slutproven. När hon blir överfallen så kan hon inte prestera på topp. Desperat vill fadern hjälpa henne och han hamnar i ett labyrint med tjänster, gentjänster och mutor.

Jag trodde att filmen skulle handla mycket om korruptionen i det rumänska samhället. Ett samhälle där många just nu protesterar mot oegentligheter. Och visst finns de där som en helt accepterad del av samhällslivet. Ingen verkar egentligen fundera på om det är fel. Men det är också en film om relationer. Fadern som välvillig och dominant är van att bestämma och ordna allt. Ingen kan ifrågasätta hans goda motiv men vad gör det med omgivningen? Han vill absolut att hon skall åka till London. Han har skyddat sin dotter hela livet och nu tror han inte att hon skall klara sig om hon stannar i Rumänien. När han säger ”Hon har aldrig behövt konfronteras med bekymmer. Det viktiga är att hon kommer ut. Jag har tagit hand om allt” så är det mycket filmens tema. Men bakom ligger också besvikelsen i att hans generation inte kunde ändra systemet. Systemet som är uppbyggt med korruption från toppen och nedåt.

Det är en film med många trådar. Överfallet på dottern och Romeos försök att hjälpa henne är filmens huvudspår men sedan spretar den åt olika håll. Romeos relationer till maka och älskarinna visas men vi får aldrig några förklaringar. Tjänstemännen som undersöker korruption. Varför sker fönsterkrossning och sabotage på bilen? Vad har pojkvännen sagt och gjort? Det är frustrerande med dessa trådar och man skulle vilja att regissören Christian Mungiu hade utvecklat dem och knytit ihop filmen. Relationen far och dotter är intressant och den utveckling som sker mellan dem men ingenting går egentligen på djupet. Det gör att filmen känns lite lång. Adrian Titieni är övertygande som den kraftfulle fadern. Det är han som bär fram filmen. Övriga skådespelare är bra men ganska anonyma bredvid Titienis lysande prestation.

När filmen slutar står frågan fortfarande öppen: Hur påverkas individen av det korrumperat samhälle? Vi har istället fått se en film om en far som börjar upptäcka att dottern blivit vuxen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Prövningen, Rumänien, Scen

Filmrecension: Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv

8 februari, 2017 by Birgitta Komaki

Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 februari 2017

Ett drama baserat på den finländska boxaren Olli Mäkis liv. När han 1962 skulle boxas mot Davey Moore om VM-titeln i fjädervikt väntade hela Finland på hans match och förväntade sig en seger. Han skulle bara koncentrera sig på sin träning och gå ner de drygt tre kilo han behövde för att boxas i fjädervikt. Hans tränare Elis Ask, själv gammal boxare skall sköta allt annat. Men runt Olli börjar en cirkus med fotosessioner, filminspelning och sponsormöten. Ju mer hans tränare Elis trivs i rampljuset och pushar Olli att framträda desto sämre mår Olli. Dessutom har han träffat Raija och blivit kär. En skitdålig timing enligt Elis.

Regissören Juha Kuosmanen har gjort en film som är rakt berättad om Ollis vånda inför all uppståndelse och hans längtan till sin kärlek. Filmen är svartvit vilket bidrar till att den nästan blir som en dokumentär. Det är en film om finsk idrottshistoria men mer ändå en film om livet runt boxningsringen. Men små medel visar han vad som är äkta och fasad. Jarkko Lahti som Olli förkroppsligar myten om den finska mannen som fåordig och tillbakadragen, en motvillig hjälte.

Raija (Oona Airola) är hans jordnära flickvän. Elis (Eero Milonoff) som njuter av uppmärksamheten och lever på Olli får själv bocka för sponsorer och överklass.
Det är film som prioriterar karaktärer mer än historien vilket gör att man tappar lite av intresset när man har sett vilka personerna är.

Filmen är nominerad till Jussipriset i många kategorier. Jussipriset är Finlands motsvarighet till Guldbaggen. En pikant detalj är att verklighetens Olli och Raija promenerar hand i hand i en slutsekvens.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv, Filmrecension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 347
  • Sida 348
  • Sida 349
  • Sida 350
  • Sida 351
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in