• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The New Adventures of Aladdin – finns på vod

27 maj, 2017 by Rosemari Södergren

The New Adventures of Aladdin
Betyg 3
Finns som vod på iTunes, Google Play och Microsoft

Två unga fattiga män som inte har något bra jobb med fast anställning har tagit tillfälligt påhugg på ett varuhus som jultomtar för att de har planerat att råna det efter stängning. Det är dock inte så lätt att vara tomte utan att vara snäll. Några barn flyger på Sam, den ena av de två tomtarna och kräver att han berättar en saga. Han vägrar men då dyker en av cheferna på varuhuset upp och då vågar Sam inte annat än att sätta sig ned med barnen och börja berätta. Det han berättar är sin egen, moderna version av historien om Aladdin och den magiska lampan och anden.

Berättelsen pendlar mellan nutiden i varuhuset och den magiska tiden med flygande mattor för Aladdin i Badgad och den har en hel del blinkningar åt andra filmer och berättelser. Filmen är ganska rolig fast lite övertydlig i sin sensmoral. I sagan lämnas det mer utrymme för oss själva att tänka och dra slutsatser, nu skrivs det lite för tydligt oss på näsan att ärlighet varar längst.

Kanske är det lite roligt för barn och unga att en gammal saga får en modern klädedräkt med hiphop och en magisk matta i form av en sportbil.

En av filmens styrkor tycker jag är växlandet mellan Sam och barnen i varuhuset och sagoberättelsen, att det blir som en hyllning till fantasin och att vi alla tillsammans kan skapa en berättelse.

I huvudrollen som den våghalsige och påhittig eAladdin ses den franska stjärnkomikern Kev Adams. Han är charmig och en duktig komiker, det är alltid givande att bli introducerad till duktiga europeiska skådespelare.

Filmen samproducerades och distribuerades av Pathé Cinema år 2015 och fick ett varmt mottagande av publiken – den drog in över 30 miljoner euro på franska biografer. Den 15 maj lanserade det europeiska initiativet för VOD-distribution Walk This Way en ny säsong av europeisk biofilm med en nyinspelning av den klassiska folksagan från Mellanöstern i alla skandinaviska länder.

Walk This Way som är ett EU MEDIA-finansierat projekt för europeisk direkt-till-VOD-biofilm inledde sin tredje säsong med The New Adventures of Aladdin som finns tillgänglig på iTunes, Google Play och Microsoft.

Däremot är väl frågan om det var så smart att släppa just denna film nu när våren börjar övergå i sommar. Att se en film med julkänsla just nu känns inte helt rätt i tiden.

Om EU-projektet Walk This Way:
Över 30 kvalitetsfilmer kommer att erbjudas i fem olika samlingar: Unexpected Love Stories (prisbelönade The High Sun), This is War (Stones for the Rampart), Documentaries (Democracy, Future Baby, Grazing the Sky), Comédies à la Carte (News From Planet Mars, One Man and His Cow, Miss Sixty och Not My Day) och Award-Winning Dramas (Saint George), samt premiumfilmen The New Adventures of Aladdin

The New Adventures of Aladdin:
Regi: Arthur Benzaquen
I rollerna: Kev Adams, Jean-Paul Rouve, Vanessa Guide,
William Lebghil, Audrey Lamy, Eric Judor, Michel Blanc

107 min/Komedi/Frankrike/Färg/Distributör: Pathé Distribution
Ålder: Från 12 år
Språk: Filmen släpps på franska med danska, svenska, norska och finska undertexter.
Tilgänglighet: Premiär på VOD (beställfilm) tisdagen den 15 maj på iTunes, Google Play och Microsoft.
Mer information om Walk This Way inklusive fullständig katalog finns på: walkthisway.cineuropa.org

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: The New Adventures of Aladdin

Filmrecension: Risk – en dokumentär om Julian Assange – rörigt ostrukturerad

25 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Risk
Betyg 2
Svensk biopremiär juni 2017
Regi Laura Poitras
Medverkande: Julian Assange, Sarah Harrison, Lady Gaga, Jacob Appelbaum, Hillary Clinton

Tala om att ha tur med tajming. Dokumentären om Julian Assange går upp på biografer strax efter att den svenska åklagaren lagt ner sin jakt på honom. Bakom dokumentären ligger den Oscarsbelönade Citizenfour-regissören Laura Poitras. Jag tror dock inte det blir någon Oscarnominering för den här dokumentären. Det har kommit alldeles för många bättre dokumentärer under senare tid. Dokumentären missar alldeles för många av de viktiga frågorna kring yttrandefrihet och medier som Wikileaks ställer på sin spets.

Julian Assange som en av frontfigurerna för Wikileaks är en kontroversiell person. Wikileaks släppte bland annat den hemligstämplade video som avslöjade hur amerikanska soldater sköt ihjäl civila människor i Irak. Att makthavare världen över, historien igenom, försöker hemlighålla information för medborgare är sorgligt sant. Ju mer transparens, ju mer medborgare världen över kan få reda på sanningen desto bättre. Där står Wikileaks för ett viktigt arbete och allra bäst resultat har det blivit när organisationen samarbetat med medier världen över.

Det finns förstås sämre följder av Wikileaks publiceringar. Det har kommit ut uppgifter som sätter människors liv i fara, när det exempelvis avslöjas namn på källor.

Det finns oerhört viktiga frågor kring mediers roll i världen och wikileaks och andra visselblåsare – jag tycker inte dokumentären går så på djupet kring dessa frågor som vi borde ha rätt att vänta oss.

En bra dokumentär berättelse om en människa ska skildra inte bara den människan utan samhället, som i dokumentären om Olof Palme som berättade så mycket om den tid då Olof Palme levde. På det sättet skulle en dokumentär om Julian Assange kunna ta ett stort grepp kring att skildra vårt tid ur mediesynvinkel.Risk nuddar vid frågorna men långt ifrån tillräckligt.

Dokumentärer gör inte heller att jag känner mig komma närmare människan Julian Assange. Biografin ”Memoarer är prostitution – En omtvistad självbiografi” som skrivits efter att Julian Assange berättar om sitt liv för en skribent gav mig betydligt mer bakgrund om hans liv.

Tyvärr har ju Julian Assange ställt sig i vägen för den hjälteroll han mer eller mindre kunde trätt in i efter att han blev jagad av svenska rättsväsendet, misstänkt för våldtäkt och/eller haft sex utan kondom trots att kvinnorna i fråga krävde det. Självklart måste den delen av hans liv vara med i dokumentären, vilket det är. Dokumentären lägger stor tid vid allt som hände då Julian Assange gömde sig för den svenska åklagaren.

Regissören Laura Poitras säger:
– Jag kan inte förstå att Julian låter mig filma det här. Jag tror inte ens att han gillar mig.

Aftonbladet berättar:
Dokumentären ”Risk” har följt Wikileaks från de tidiga avslöjandena som ansågs vara revolutionerande för den avslöjande journalistiken.
Men de senare åren visar en mörk bild av grundaren Julian Assange, som inte längre talar med ”Risks” regissör.

Jag förstår dilemmat för regissören. Redan den historien om Assange och de två kvinnorna i Sverige har debatterats ur oändliga synvinklar i svenska sociala medier där till och med några fått tag på och publicerats förundersökningen. Det måste vara fruktansvärt att bli så offentliga utfläkta som de två unga kvinnorna blivit. Att regissören bara tar Assanges syn på fallet är i och för sig begripligt. Dokumentären handlar om honom. Tyvärr skymmer den historien den viktiga frågan om USA kommer att jaga honom och ställa honom inför rätta för att Wikileaks publicerat hemligstämplade amerikanska dokument.

Den stora frågan om staters och myndigheters hemlighållande av uppgifter för medborgare och kampen för öppenhet och transparens är en av vår tids viktigaste frågor. Dokumentären pekar på detta men för ostrukturerat, för rörigt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Dokumentär, Julian Assange, Risk, wikileaks

Filmrecension: Song to Song – årets stora filmbesvikelse?

24 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Song to Song
Betyg 1
Svensk biopremiär 2 juni 2017
Regi: Terrence Malick
Foto: Emmanuel Lubeski
Scenografi: Jack Fisk
I rollerna: Ryan Gosling, Rooney Mara, Michael Fassbender, Cate Blanchett, Natalie Portman, Holly Hunter, Bérénice Marlohe, Boyd Holbrook, Val Kilmer, Lykke Li med flera samt, i rollerna som sig själva, bland andra Iggy Pop och Patti Smith.
Filmens soundtrack innehåller musik av Patti Smith, Lykke Li, The Black Lips med flera.

En av årets kanske största filmbesvikelser? En lång produktplacering av hipstermode – vackra trådsmala (på gränsen till anorektiska kvinnor) och vackra smidiga män i en historia där sensomoralen är att de rika bara flyter omkring, gör inte ett vettigt dagsverke och ägnar sig mest åt sexorgier och vägen ut ur detta ångestfyllda överklassliv är att leva troget med sin älskade och leva på hårt arbete ute på fälten.

DSC_2102.NEF

Filmens handling beskrivs av filmbolaget:
De unga låtskrivarna BV (Ryan Gosling) och Faye (Rooney Mara) lever i ett av-och-på-förhållande. När BV söker sig till en annan kvinna, Amanda (Cate Blanchett), tar Faye i hemlighet kontakt med en av BV:s största fiender, Cook (Michael Fassbender), en karismatisk musikproducent som har snuvat BV på hans musikrättigheter. Men Cook å sin sida är besatt av att förföra den unga kvinnan Rhetta (Natalie Portman).

Handling är nästan att ta i. Filmen är upplagd som ett hopkok av drömmar, minnen, tankar och korta scener. Det är experimentellt och vågar och kunde blivit mycket bra, regissören Terrence Malick är känd för att kunna förmedla ett suggestivt poetiskt filmspråk men den här gången fungerar det inte alls. Det är övertydligt, tjatigt (hur många tusen gånger säger inte de unga tjejerna när de talar till publiken att de har ångest, tror regissören att vi fattar trögt?).

Jo det är säkert coolt för en svensk publik att se svenskarnas stora favorit Patti Smith ge råd om kärlekslivet till den unga vilsna kvinnan. Och att se Iggy Pop några sekunder kan väl vara kul, men det räcker liksom inte. Skådespelarna är vackra, oerhört fotogeniska och regissören låter kameran gå nära, nära deras ansikten och vila där länge. Okey. De är vackra, hipstervackra och de har en uppsjö av snygga kläder i klippen som snabbt växlar. Jag kan tänka mig att filmen är en dröm för modebloggare. För övrigt är det sorgligt att se Ryan Gosling spela en karikatyr på sin roll i La La Land. Nu kommer den kritiker-hyllade La La Land att för alltid ses med en besk bismak.

Jag har svårt för filmer där ingenting i filmen säger mig någonting om livet, om den inte har något att säga om samhället och inte något om existensen. Song to Song säger mig ingenting. Den ger en högst förljugen bild av människors liv. Ingen i filmen tycks behöva göra något för att försörja sig. Trots att de är musiker ser vi dem endast lätt lekfullt plinka utan större ambitioner på något instrument. Jag känner tillräckligt många heltidsmusiker för att veta att de ägnar mycket arbetstid i både studio och med musik-instrument. Musikproducenter och musiker som är stenrika har alltid jobbat hårt och mycket för det. Och även om det skulle finnas någon musiker som kan gå runt och vara rik utan att göra ett enda handtag och ägnar sin tid åt sexuella orgier eller med svår ångest så är det som det berättas i den här filmen intetsägande. Speciellt ironiskt blir det när sensmoralen blir att hitta tillbaka till sitt livs enda stora kärlek och leva ett hårt arbetarklassliv därefter för att äntligen hitta lyckan.

Att söka ett nytt filmspråk är beundransvärt. Men av en regissör som gjort storfilmer som Den tunna röda linjen och The Tree of Life och fått flera filmpriser har vi rätt att vänta mer när han dessutom har tillgång till så skicklig fotograf och scenograf och stora skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Ryan Gosling, Scen, Song to Song, Terrence Mallik

Filmrecension: Så länge hjärtat kan slå – en film om ett angeläget ämne

24 maj, 2017 by Birgitta Komaki

Så länge hjärtat kan slå
Betyg 3
Svensk biopremiär 30 juni 2017

En film som bygger på romanen ”Att hela de levande” av Maylis De Kerangal. En bok som har fått många priser och stor uppmärksamhet i Frankrike. Filmen är regisserad av Katell Quillévéré.

När 19-åriga Simon vaknar på morgonen bredvid sin flickvän är det en fin dag. Han ska till havet för att surfa med sina vänner. Kameran följer honom när han cyklar ner för de brantaste backarna och när han surfar på de största vågorna. Så börjar filmen och man förstår att han är en vältränad ung kille. Ung och kär och nästan odödlig. Ändå väntar man hela tiden att något skall hända i vågorna.

I en annan stad bor en medelålders kvinna vars hjärta växer. Hon blir svagare förvar dag och hon behöver ett nytt hjärta. Men hon är inte säker att hon vill ha en annan persons hjärta.

Den här filmen består av tre delar och den tredje delen handlar om donation. Anhöriga ska förstå att livet är slut och att de ska bevara frågan om organdonation. Hela administrationen från läkaren som arbetar med donation på sjukhuset till organregistret. Borttagande av organ, snabba transporter och till slut operation av mottagaren. Det är en omfattande process och den skildras väldigt realistiskt i filmen. Även sjukhusmiljön känns autentisk.

Känslor av sorg och förtvivlan finns naturligtvis. Med det här ämnet kunde filmen ha blivit en sentimental sorglig historia. Ändå blir det bestående intryck man tar med sig från bion , beundran för den fantastiska organisation som fungerar runt en donation. Själva donationen ställer sig framför historierna om personerna. Det är många bra skådespelare i filmen. Den känsliga läkaren som spelas av Tahar Rahim är den som gör störst intryck. Jag tycker det är en intressant lärorik film men att själva ställningstagande om donation inte behandlas så djupt. Säkert kan den få fler att fundera på ämnet och ta ställning till frågan om organdonation.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Så länge hjärtat kan slå, Scen

Filmrecension: Inte hela världen i regi av Xavier Dolan – bara smärtsam

23 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Inte hela världen
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 maj 2017
Originaltitel: Juste la fin du monde
Regi: Xavier Dolan
I rollerna: Léa Seydoux, Marion Cotillard, Vincent Cassel, Gaspard Ulliel

Inte hela världen bygger på ett drama av ean-Luc Lagarce, en av Frankrikes mest spelade dramatiker. Dramat handlar om 32-årige Louis som lämnade sitt barndomshem och sin familj för tolv år sedan. Sedan dess har han bara hållit kontakt med familjen genom att skicka vykort när någon fyllt år. Nu har han fått en dödsdom, han har en sjukdom som han ska dö i. Han åker därför hem till sin mor, syster, bror och svägerska för att berätta för dem att han är döende. Det visar sig vara svårt. Var och en i familjen har sin ångest och sina känslor och ingen har tid eller lust för att lyssna på Louis. Alla har de sörjt och saknat Louis och på olika sätt känt sig mindervärdiga honom, Louis som är homosexuell och blev en världsberömd författare medan de andra ser sig som små vardagsmänniskor. Alla förbittringar, all ilska, alla missförstånd bubblar upp till ytan och ingen vill egentligen se och möta någon annan. Var och en är fast i sin egen förbittring.

Dramat är en stark skildring av människors oförmåga att blotta sina äkta känslor och att vara ärliga och öppna. Dramat har ett extra stråk av smärta ed tanka på att Jean-Luc Lagarce som skrev dramat själv dog då han var 38 år. Jean-Luc Lagarce ären av Frankrikes mest spelade dramatiker. 25 pjäser hann Lagarce skriva innan han dog 1995.

Dramat är starkt och har många nivåer att vad som sägs. Jag såg en oerhört stark föreställning av dramat på Uppsala stadsteater i december 2016. Tyvärr fungerar dramat inte alls lika bra i filmens format, trots att det är det fransk-kanadensiska underbarnet Xavier Dolan som regisserat.

Xavier Dolan, född 20 mars 1989, slog igenom internationellt när hans första film, Jag dödade min mamma (J’ai tué ma mère), som han skrivit manus till och regisserat, fick tre priser vid 2009 års filmfestival i Cannes. Filmen blev en succé och såldes till mer än 20 länder.

Med filmen ”Inte hela världen” har Xavier Dolan vunnit Juryns stora pris och den Ekumeniska juryns pris vid filmfestivalen i Cannes 2016. Filmen har även vunnit sex Canadian Screen Awards 2017 för bland annat Bästa film, Bästa regi, Bästa manliga biroll (Vincent Cassel) och Bästa manus efter förlaga.

Jag tycker inte filmen är värd så många priser. Den är för jämntjock. Som ett exempel är Louis äldre bror Antoine hela tiden förbannad, arg, ilsken, spydig och elak mot alla. I filmens format skulle en regissör kunna ge utrymme för lite mer variation i Antoines känsloregister. I en film behöver inte allt vara som i ett kammarspel där allt sker i ett och samma rum. Xavier Dolan utnyttjar inte filmens möjligheter. Den blir bara smärtsam rakt igenom, som en fiol som bara spelar på en och samma ton hela tiden.

Här är Kulturbloggens recension av Inte hela världen som teaterföreställning på Uppsala stadstetar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Xavier Dolan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 340
  • Sida 341
  • Sida 342
  • Sida 343
  • Sida 344
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in