• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Gemini – Tomt och pretentiöst om ett ytligt Hollywood

3 december, 2017 by Petter Stjernstedt


Gemini
Betyg 2
Regi Aaron Katz

Gemini
Betyg 2
Regi Aaron Katz

Neon, palmer och soldränkta stränder. L.A är sig lik. Heather är en välkänd skådespelerska som en mulen kväll blir brutalt mördad i sitt hem. Vem är mördaren? I Heathers värld är alla potentiella förövare. Är det inte missnöjda filmproducenter så är det framfusiga paparazzis eller psykotiska fans som kan vilja Heather ont. Men den sista att se Heather vid liv är assistenten och nära vännen Jill LeBeau. Hon blir den huvudmisstänkte och och för att rentvå sig börjar Jill göra egna efterforskningar. 

Något som började som en bitande nagelbitare slutar i djupa suckar. Stämningen är god. L.A gör sig bra nattetid med blinkande neonljus och motorcykel-kromen som glänser i månljuset. Men Gemini är en ytlig film som så gärna vill säga något djupt och viktigt om Hollywood och kändisskap. Något hundra filmskapare före Aaron Katz gjort och med betydligt bättre resultat. Gemini säger mig inget. Visst är det en lek med konventioner och våra förväntningar som åskådare men hur kul är det med en träig huvudrollsinnehavare  och en story vars innehåll ekar av tomhet.  Vad amerikanska kritiker sett i denna tragiska ursäkt till film-noir-deckare övergår mitt förstånd.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Filmrecension: Rodin – betyg 2

1 december, 2017 by Birgitta Komaki

Premiär 1 december
Betyg 2
Regissör Jacques Doillon

En film om skulptören Auguste Rodin som levde 1840 – 1917. Rodins konst var nyskapande och bland hans mest berömda verk är Tänkaren, Kyssen, Helvetets portar och skulpturen av Balzac. Som med allt nytt mötte han motstånd från samhälle och kännare och fick utstå kritik för sitt skapande. Filmen är en berättelse om skapandets villkor och hur konsten upptar hans liv. Filmen handlar också om hans relationer. Han levde med sin livsledsagarinna Rose men hade också en passionerad historia med sin elev Camille Claudel.
Deras förhållande varade över tio år och från att ha varit hans beundrande elev utvecklades även hon till skulptris. Deras förhållande var starkt men Rodin lämnade aldrig Rose.

Camille förblev hela tiden i Rodins skugga och fick aldrig riktigt erkännande för sitt arbete vilket också påverkade relationen. Kanske hennes verk inte var lika bra men också att hon var kvinna i en mansdominerad värld påverkade bedömningen.

Av historien ovan kunde man tro att det skulle vara en spännande film men trots regissörens intentioner att belysa Rodins skapande och liv har det blivit en lång ointressant film. Filmen är Rodin är inspelad i konstnärens hus och ateljé. Det mörka fotot skapar ingen glädje eller intresse. Historien består mest av bilder från ateljén där personerna står och beundrar något verk eller sexscener med älskarinnan. Den franska kända skådespelaren Vincent Lindon porträtterar Rodin och Izîa Higelin gör Camille Claudel.

De kan tyvärr inte göra mycket åt historien som är alltför ytlig och stereotyp. Vi får ingen förklaring hur Rodin tänker eller vad som driver honom i hans konstnärskap. Man förstår Inte heller hur den mustige och skäggige Rodin kan locka någon kvinna. Eller varför den smarta och vackra Camille stannar så länge som elev och älskarinna.

Jag tycker att det är en film vars främsta förtjänst är att man blir påmind om Rodins berömda verk och om de målare och författare som rörde sig i Paris.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Filmrecension: Rodin, Konst, Recension, Scen

Filmrecension: Call me by your name – Intensivt och omtumlande om första kärleken

30 november, 2017 by Petter Stjernstedt


Call me by your name
Betyg 5
Regi Luca Guadagnino
Svensk biopremiär 22 december

Årets oscarshype är här och vilken film. Killvarianten av Blå är den varmaste färgen är en varm och hjärtskärande historia om förälskelse och hjärtesorg. I en norditaliensk småstad i en lyxvilla nära havet bor Elio tillsammans med sina föräldrar. Elio är en bortskämd yngling vars fritids fylls med klassisk musik och lyrik. En dag möter Elio Olivier, en kringresande affärsman som rymt från tristessen i New York för att fånga dagen i romantikens land Italien. Han faller pladask för den blonde fotomodellsnygge amerikanen. Men är känslorna besvarade?

I Italiens förlovade land bland vidsträckta palmträd och soldränkta stränder utspelar sig romansen. Här fattar två män tycke för varandra. Två konstnärssjälar binder ett vänskapsband som snabbt utvecklas till något mera.

Call me by your name är en stark kärlekshistoria om två alfahannar som i en tid av begränsande normer vågar följa sitt hjärtas sång. Både skådespel och manus håller toppklass.

Men filmens verkliga styrka är intensiteten. Inte sedan Kechiches Blå är den varmaste färgen har kärleken känts så rå, brutal, ärlig och utan sans. Call me by your name ger en komplex bild av livet som HBTQ-person under 1980-talets Europa. Surfjan Stevens muntra pianospel inramar snyggt den förbjudna romansen.

Filmen är ett drama av mästarklass i nivå med Abdellatif Kechiche och Xavier Dolan, filmskapare med tydligt HBTQ-perspektiv.

Så låt Oscarsstatyetterna regna över regissören Luca Guadagnino. Och låt biograferna flockas av kärlekskranka cinefiler. Call me by your name är en känslornas berg-o-dal-bana vi aldrig vill ska ta slut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Recension

Filmrecension: 120 slag i minuten

28 november, 2017 by Birgitta Komaki

120 slag i minuten
Betyg 4
Regi Robin Campillo
Svensk biopremiär 1 december 2017 – som är World Aids Day

Politik och kärlek och 1000-tals som dör i AIDS. Myndigheter som blundar för problemet eller helt enkelt står handfallna. Samtidigt tickar tiden snabbt för de drabbade. Platsen är Paris och tiden är från sent 80-tal och framåt. Då bildas organisationen ACT UP enligt samma modell som finns i New York sedan tidigare.

Organisationen ACT UP som samlar AIDS-smittade och deras anhöriga, sjukhuspersonal och riskgrupper. Förutom personer med homosexuella relationer blev narkomaner, blodsjuka och folk från riskmiljöer uppmärksammade. Man hade livliga organiserade möten med hög disciplin där smittade inte var offer utan drivande aktiva personer. Man ordnade våldsamma demonstrationer på gatan och hos läkemedelsbolagen. Bolag som håller på sina mediciner för att göra större vinster. Mediciner som kan stoppa sjukdomens tillväxt och minska lidande. Filmen visar sårbarheten hos dem som drabbats men också deras styrka. En styrka man får genom ACT UP gemenskapen. Man fascineras av disciplinen på mötena och deras mod och ilska vid aktioner. Från skildringen av organisationen och aktionerna utvecklas filmen till en historia om några personer. Kärleken mellan Sean (Nahuel Pérez Biscayart) och Nathan (Arnaud Valois) växer fram. Den suggestiva kärleksscenen mellan två män som älskar kroppsligt men också där kärleken utvecklas. Deras personliga kamp och vad som händer när sjukdomen tar över och kroppen ändras. Samtidigt finns gruppens engagemang hela tiden där.

Regissören Robin Campillo har tidigare gjort filmerna Les Revenants och Eastern Boys. Med den här filmen har han fått Queerpalmen, Fipresci priset och Grand Prix i Cannes. Över 800.000 personer har sett filmen i Frankrike. Att regissören har valt skådespelare från HBTQgruppen känns naturligt. Speciellt intryck gör Nahuel Pérez Biscay ömsinta porträtt av Sean och Arnaud Valois i rollen som Nathan. Adèle Haenel är också lysande som Sophie med en kompromisslös ledarroll och ilsket engagemang. Det är en välgjord och passionerad film som visar utvecklingen i samhället för HBTQ personer. Under en tid då homofobin blomstrade och man inte skulle tala om AIDS eller nämna ordet kondom för ungdom.

120 slag i minuten har både allvar och hjärta men framförallt passion. En film som visar att människor med Aids är människor och inte bara statistik eller offer. En film som engagerar hela vägen trots att den är 2 timmar och 20 minuter. Det är en historia som visar kraften och kärleken i deras kamp för livet.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 120 slag i minuten, Aids, Filmrecension, hiv, Scen

Filmrecension: Europas Brasilia – stark dokumentär som inviger dokumentär-filmfestivalen i Göteborg

27 november, 2017 by Rosemari Södergren

Europas Brasilia
Betyg 4
Svensk biopremiär då den invigen …

Under tio år byggdes en miljon lägenheter i Sverige. Det så kallade miljonprojektet gav moderna bostäder med rymd, rent vatten och toaletter i lägenheter åt miljontals svenska medborgare. Ändå är dessa bostadsområden starkt ifrågasatta.

Namnet på filmen kommer från den brasilianska huvudstaden Brasilia som byggdes under 1950-talet mitt i ödemarken. Staden byggdes klart snabbt och består av många höghus. Brasilia invigdes den 21 april 1960 och var en inspiration och föredöme för de politiker och arkitekter som ligger bakom förorten Hjällbo utanför Göteborg.

I denna underbara dokumentärfilmen ”Europas Brasilia” får vi lära känna Sagal Hussein, en ung kvinna som är uppväxt i Hjällbo. För henne är Hjällbo hemma, hon trivs där och har sin familj och sina vänner där. Men när hon blir bekant med dokumentärfilmaren Pontus Hjorthén får hon höra hur dåligt rykte som är häftat vid Hjällbo, och liknande förorter byggda under miljonprogrammet.

Sagal Hussein är en speciell ung kvinna som tydligt vågar gå sin egen väg i livet och stå för vem hon är. Hon är boxare och har vunnit SM. Hennes föräldrar kom från Somalia till Sverige och Sagal Hussein har bott i Hjällbo sedan hon var fyra år.

I dokumentärfilmen får vi följa Sagal Hussein när hon träffar arkitekter, politiker, lärare och tekniker för att samtala om Hjällbo och miljonprogrammet. Vi får också följa med när hon träffar några av de få ”svenskar” som bor i området. Jag skrev ”svenskar” med apostrof runt, för de flesta som bor i Hjällbo är säkert svenska medborgare och därmed svenskar. Sagal Hussein har sin familjs rötter i Somalia men hon är uppväxt i Sverige, har gått svensk skola och pratar svenska, så hon är självklart svensk. Men svenskar med sina rötter i Sverige i flera generationer är sällsynta i Hjällbo, fast när förorten byggdes och invigdes bodde bara ”svenskar” där .

Jag tycker väldigt mycket om filmen. Dels får vi lära oss en hel del om miljonprogrammet och svensk bostadspolitik – och vi presenteras för olika synvinklar på temat. Vi får själva fundera och tänka och hitta vår egen åsikt. Dessutom är Sagal Hussein en spännande person som det är roligt att följa.

Filmen kommer att ha världspremiär på Svenska Filmstudions Dokumentärfilmsfestival (1-4 december, Bio Roy i Göteborg). Den 1-4 december 2017 bjuder Svenska Filmstudion in till en retrospektiv för att sammanfatta 10 års dokumentärfilmsproduktion i Göteborg – och premiärvisa den senaste dokumentären “Europas Brasilia”, om den 19-åriga kvinnliga boxaren Sagal Hussein, regisserad av Pontus Hjorthén.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Dokumentär, Europas Brasilia, Filmrecension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 321
  • Sida 322
  • Sida 323
  • Sida 324
  • Sida 325
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in