Premiär 1 december
Betyg 2
Regissör Jacques Doillon
En film om skulptören Auguste Rodin som levde 1840 – 1917. Rodins konst var nyskapande och bland hans mest berömda verk är Tänkaren, Kyssen, Helvetets portar och skulpturen av Balzac. Som med allt nytt mötte han motstånd från samhälle och kännare och fick utstå kritik för sitt skapande. Filmen är en berättelse om skapandets villkor och hur konsten upptar hans liv. Filmen handlar också om hans relationer. Han levde med sin livsledsagarinna Rose men hade också en passionerad historia med sin elev Camille Claudel.
Deras förhållande varade över tio år och från att ha varit hans beundrande elev utvecklades även hon till skulptris. Deras förhållande var starkt men Rodin lämnade aldrig Rose.
Camille förblev hela tiden i Rodins skugga och fick aldrig riktigt erkännande för sitt arbete vilket också påverkade relationen. Kanske hennes verk inte var lika bra men också att hon var kvinna i en mansdominerad värld påverkade bedömningen.
Av historien ovan kunde man tro att det skulle vara en spännande film men trots regissörens intentioner att belysa Rodins skapande och liv har det blivit en lång ointressant film. Filmen är Rodin är inspelad i konstnärens hus och ateljé. Det mörka fotot skapar ingen glädje eller intresse. Historien består mest av bilder från ateljén där personerna står och beundrar något verk eller sexscener med älskarinnan. Den franska kända skådespelaren Vincent Lindon porträtterar Rodin och Izîa Higelin gör Camille Claudel.
De kan tyvärr inte göra mycket åt historien som är alltför ytlig och stereotyp. Vi får ingen förklaring hur Rodin tänker eller vad som driver honom i hans konstnärskap. Man förstår Inte heller hur den mustige och skäggige Rodin kan locka någon kvinna. Eller varför den smarta och vackra Camille stannar så länge som elev och älskarinna.
Jag tycker att det är en film vars främsta förtjänst är att man blir påmind om Rodins berömda verk och om de målare och författare som rörde sig i Paris.