• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Goliat

3 oktober, 2018 by Petter Stjernstedt

Foto: Triart film

Goliat
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 oktober
Regi: Peter Grönlund
Skådespelare: Joakim Sällquist och Davina Robinson

Den har beskrivits som en svensk Gudfadern, en inte helt felaktig beskrivning. Det är kriminalitet, våld och en familj i splittring som står för bordet. Kimmie är en 17-årig kille, uppväxt i en familj där våldet ständigt finns närvarande och rivalitet och ohälsa är självklara ingredienser. Pappa Roland är en småkriminell vars livnäring består av droghandel och svart verksamhet. Snart väntar ett fängelsestraff på dryga 1,5 år. Och självklart ser Roland den äldste grabben som den naturliga arvtagaren. Men Kimmie är tveksam. Frågan är – Har han ens ett val?

Regissör Peter Grönlund följer upp den hyllade ”Tjuvheder” med ännu ett socialrealistisk drama om en av samhällets mest utsatta grupper. Likt Dardenne-bröderna har Peter en fingertoppkänsla för det autentiska och vardagsnära. ”Goliat” utgår ifrån ett arbetarklassperspektiv. På samma hudnära vis som Andrea Arnolds ”Fish Tank” närmar sig Peter Grönlund ämnet. Skildringen av en förortsfamilj i ett postindustriellt samhälle är fyllt till bredden med kriminalitet, våld och obetalda räkningar som staplas på hög.

Precis som i ”Tjuvheder” är skådespelarna, spelad av amatörer, filmens nav.  Sebastian Ljungblad debuterar i rollen som den bräcklige och våldsbenägna Kimme, ynglingen som kastas mellan två verkligheter. Och ena sidan så bygger familjens ekonomi på att han tar över pappans verksamhet. Och andra sidan finns det en egen vilja hos Kimmie att starta ett eget liv, bortom pappans destruktiva leverne. Med hjälp av ett välskrivet manus och Seabastians starka insatser tydliggörs den svåra balansgången. Även Joakim Sällquist som pappa Roland imponerar. I Sällquist och Peter Grönlunds tappning är Roland en både omtänksam och hård pappa. Han vill bara sin sons det bästa och då gäller gatans lag – “ survival of the fittest”. Rolands sätt att tackla livets många svårigheter är via våldet.

Som drama griper ”Goliat” aldrig tag på samma direkta vis som ”Tjuvheder”. Den klassiska berättelsen om sonen som vill bryta sig ur familjens bojor känns igen och upplevs stundtals som mekanisk och förutsägbar. Men hantverket är helgjutet. Politiker talar om ökad kriminalitet i svenska förorter där lösningen är mer poliser till närområdena. Men ingen föds kriminell. Med känsla för det autentiska och det svåra, komplexa målar Peter upp en bild av en familj vars verklighet inte bygger på frivillighet. Är de vägval vi gör självvalda eller redan förutbestämda cementerade utifrån familjekonstellationer, socialt arv och andra samhälleliga och strukturella faktorer? Med ”Goliat” sätts frågan på sin spets. Den moderna David och Goliat-historien om den lilla människan och Goliat, det sociala arvet och samhället kring, pekar på något viktigt. En människa föds inte kriminell utan det är ens omgivning och från början begränsade förutsättningar som tvingar in en i ett liv av destruktiva handlingar och våldsbejakande verksamhet.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Mannen som lekte med elden

28 september, 2018 by Petter Stjernstedt

Foto: SF Studio

Mannen som lekte med elden
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 september
Regi: Henrik Georgsson

För de flesta är han känd som författaren bakom kioskvältaren Milleniumtrilogin. Men Stieg Larsson var först och främst en grävande journalist som gjorde allt för att blottlägga den högerextrema rörelsen i Sverige. Det här är hans historia.

Dansk folkeparti som sitter i regeringen har röstat fram en lag som inskränker och förminskar makten hos landets public service-kanaler. I Ungern styr högerextrema Jobbik landet med järnhand och Sverigedemokraterna med nazistiska rötter sitter i svenska riksdagen och kräver politisk inflytande. De högerextrema krafterna är på frammarsch. Mannen som lekte med elden är en varningssignal om faran att släppa fram främlingsfientliga grupper och en påminnelse om ett 90-tal där nazister och skinheads, nu som då, gick på gatorna och skanderade sina hatiska ord. Idag sitter representanter för dessa grupper i parlamentariska rum och bestämmer över riket.

Dokumentären Mannen som lekte med elden lägger stort fokus på antirasistiska tidningen Expo vars uppdrag är att synliggöra högerextrema rörelser, en tidning där Stieg var en av medarbetarna. På slutet av 80-talet var många av de högerextrema grupperna osynliga. De hade hemliga möten i källare och lägenheter. Men Stieg var där med kameran i högsta hugg för att dokumentera minsta lilla detalj. Bit för bit lägger han sitt pussel som blir mer och mer komplext. Han visste allt om de högerextrema strömmningar i Sverige, la varje vaken timme åt att läsa och tillföra ytterligare garn till väven av personer och händelser som kan kopplas till rörelsen. För hans medarbetare var han en krävande person som aldrig slutade upp med att arbeta. Då och då unnade han sig en kopp kaffe och kanske en burgare för att dämpa hungern. Men hungern att få kartlägga de hatiska gruppernas frammarsch var än starkare.

Mannen som lekte med elden målar ett fascinerande porträtt av en journalist som med livet som insats gräver sig allt djupare ner i ett träsk av kriminalitet och hat. Han får på daglig basis hatbrev och hotfulla samtal, men det stoppar inte Stieg. Hans sociala patos och målmedvetenhet var slående och hans minne för detaljer imponerande. Filmen ger oss en gedigen historielektion kring de främlingsfientliga makterna och deras utveckling i 90-talets Sverige och dess fortsatta avancering fram till dags datum.

Till en början är nazismen i Sverige en liten rörelse. Därefter kommer vit makt musiken och Bert Karlsson in i bilden. Med detta tas stora steg i normaliseringen av rasism. I varje högstadieskola hörde man rösten från en arg Jan Thörnblom från vit makt-bandet Ultima Thule skandera ut sitt hatiska budskap i högtalarna. Sverigedemokraterna, partiets som alltid varit tydligt mot så kallad massinvandring även när Sverige hade liten inflyttning, får sitt fotfäste i Sverige runt 1988. Först är det judarna som hotar Sverige. Men runt 2001 i samband med 9/11 ändras strategin och muslimerna blir den nya slagpåsen. Därefter gör partiet en tväromvändning och aktiva medlemmar slutar upp med att raka sina huven och kommer finklädda med Dress Mann-skjorta och slips till jobbet. Nu är målet parlamentarisk påverkan. Kan Ny Demokrati så kan vi. Vi ser resultatet idag då Sverigedemokraterna har 17 procent av alla Sveriges röster. Stieg Larsson följer utvecklingen på nära håll. Han skriver en bok som visar Sverigedemokraternas rätta jag.

Stieg är en legend, en historisk person vars betydelse för journalistiken inte går att mäta. Mannen som lekte med elden är ett spännande personporträtt och en viktig dokumentation över svensk högerextremism på tydlig frammarsch. Är demokratin hotad- frågar en journalist Stieg. Han svarar – “Demokratin är ständigt under attack. Det är ingen självklarhet att vi har ett sånt system. För varje ny generation måste vi vinna striden över de som ser ner på andra. Vi nåste fortsätta kampen om ett samhälle som är till för alla”.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Nothing like a dame – att få komma nära fyra skådisgiganter

28 september, 2018 by Rosemari Södergren

Nothing like a dame
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 september 2018

En helt underbar dokumentär där regissören Roger Michell (som gjort den numera kultförklarade romantiska filmen Notting Hill) samlat fyra av världens och Storbritanniens stora skådespelerskor i ett hus och låtit dem prata och filosofera. En film om filmvärlden, om teatervärlden, om naturalism på scen förr och nu, om att agera på scen med sin make, om att åldras och inte minst om att se sig själv i en dvd eller inte och om den stora skådespelaren Laurence Olivier, som Joan Plowright var gift med från 1961 fram till dennes död 1989.

Maggie Smith avslöjar eller påstår att hon fått hela dvd-boxen med Downtown Abbey men att hon inte tittat på den. ”Jag har inte haft tid” säger hon.

De fyra skådisgiganter är Eileen Atkins, Judi Dench, Joan Plowright och Maggie Smith. Alla fyra är över åttio år nu. De delar med sig av anekdoter och insikter livet gett dem och om deras vänskap som sträckt sig över ett halvt sekel

De sitter i trädgården ibland och de är i olika rum i huset. Ibland pratar de mer fritt och ibland ställer en journalist några frågor. Det är inte världens mest djupa frågor journalisten ställer, ofta ganska förutsägbara om många nybörjare i journalistyrket använder sig av som formulär 1A. Men det gör inget. På det sättet träder journalisten in i bakgrunden och de fyra kvinnorna får stå centrum, som de också bör göra i en dokumentär som denna.

Visst är den spretig ibland och de flinar och skrattar. Men det är precis som livet och det känns som att jag sitter med där i rummet och hör dem tala. Det känns äkta och inte tillgjort.

Det är stort att få se dem samlade så där. De är alla en bra bit upp i åldern. Ett slag mot den svenska åldersdiskrimineringen där de stora medierna som Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet aldrig skulle anställa någon som närmar sig 40 års-strecket.

Lite kort från wikipedia.

Dame Margaret Natalie Smith, känd som Maggie Smith, född 28 december 1934 i Ilford, Essex (idag beläget i Redbridge, Greater London), är en brittisk skådespelare.

Dame Judith Olivia ”Judi” Dench, DBE, CH, FRSA, född 9 december 1934 i York i England, är en brittisk skådespelare.

Dame Eileen June Atkins, KStbEmpO1kl, född 16 juni 1934 i Lower Clapton, Hackney, London, är en brittisk skådespelare. Hon skapade tillsammans med Jean Marsh TV-serien Herrskap och tjänstefolk.

Dame Joan Plowright, DBE, född 28 oktober 1929 i Brigg, Lincolnshire, är en brittisk skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: A Simple Favor

28 september, 2018 by Hans Södergren

A Simple Favor
Betyg 3
Regi Paul Feig

En rolig och överraskande thriller av Paul Feig, regissören till Bridesmaids fame. I USA marknadsförs filmen med ”Rating R” som betyder att publiken varnas för att dessa innehåll har nakna människor, personer som använder knark och våld förekommer. Ja så är det. Vilket inte brukar beröra en svensk publik.

Det är en slags komedi för vuxna om unga människor, en mörk förortskomedi, har den kallats för av en del amerikanska kritiker.

Handlingen kretsar kring två unga kvinnor. Stephanie (Anna Kendrick), en mammavloggare som blir vän med den häftiga självsäkra Emily (Blake Lively). Stephanie får snabbt förtroendet att hämta Emilys son på förskolan. Efter några dagar blir detta väldigt mystiskt för Emily är helt försvunnen.

Stephanie försöker avslöja sanningen bakom Emilys försvinnande från deras lilla stad. Där börjar en thriller med den ena oväntade vändningen efter den andra. Spänning och komedi i en salig blandning.
Stephanie försöker finna ut

En hygglig film om svek, hemligheter och avslöjanden, kärlek och lojalitet, mord och hämnd.

I rollerna: Blake Lively, Anna Kendrick, Henry Golding, Andrew Rannells, Linda Cardellini, Jean Smart och Rupert Friend

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Johnny English Strikes Again

25 september, 2018 by Rosemari Södergren

Johnny English Strikes Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 september 2018
Regi David Kerr.
Censur Barntillåten i vuxens sällskap (annars 7 år)

En skrattfest för den som gillar Rowan Atkinson och den typen av humor. Johnny English är en variant av Mr Bean-karaktären och filmen är en varm och smårolig och givetvis en oerhört förutsägbar komedi om den mer än snurriga hemliga agenten Johnny English.

Johnny English Strikes Again är den tredje delen i filmerna om Johnny English. Rowan Atkinson är tillbaka som den otursdrabbade hemlige agenten.

Han har egentligen gått i pension från karriären som hemlig agent för den brittiska underrättelsetjänsten och försörjer sig som lärare på en internatskola för barn som ser ut att vara kring tio- till tolvårsåldern. Givetvis lär han upp dem till framtida underrättelseagenter. Roligt och fjantigt och löjligt – men jag kan skratta åt den här typen av humor.

Johnny English blir dock blixtinkallad då Storbritannien drabbats av en stor kris. Alla aktiva agenters identitet har avslöjats av en hemlig hacker. Denna hacker visar sig vara en stort hot och genomför den ena attacken efter den andra mot det brittiska systemet.

Jag hade jätteroligt. Men jag kan uppskatta den där sortens humor där jag som publik är helt med på vad som ska hända. Om det görs på det här sättet. Johnny English jagar en misstänkt kvinna på en smal slingrande väg långt upp på en bergskedja och han kommenterar så där tillgjort överlägset till sin medhjälpare att snart tar batteriet slut för henne. Då vet vi tittare förstås att i nästa sekund är det han själv som får tvärstopp på grund av bensinstopp.

Johnny English är old-school. Han vägrar ha en smartphone, eller något mobiltelefon alls. Hans assistent förklarar för spionchefen att det är för att Johnny English inte vill kunna bli spårad, men vi som publik förstår att det lika mycket beror på att han inte vet hur han ska hantera mobiltelefonen.

Det blir en strid mellan den super-skicklige hackern, expert på allt digitalt, och den analoga agenten.

Mitt i all humor och underhållning finns det ett allvarligt budskap med. Filmen lyfter fram ett varningens finger för vad som kan bli framtiden när allt blir beroende av internet. Allt kan bli lamslaget om världen fortsätter att digitalisera allt.

I rollerna: Rowan Atkinson, Ben Miller, Olga Kurylenko, Jake Lacy, Emma Thompson

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Komedi, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 292
  • Sida 293
  • Sida 294
  • Sida 295
  • Sida 296
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in