Goliat
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 oktober
Regi: Peter Grönlund
Skådespelare: Joakim Sällquist och Davina Robinson
Den har beskrivits som en svensk Gudfadern, en inte helt felaktig beskrivning. Det är kriminalitet, våld och en familj i splittring som står för bordet. Kimmie är en 17-årig kille, uppväxt i en familj där våldet ständigt finns närvarande och rivalitet och ohälsa är självklara ingredienser. Pappa Roland är en småkriminell vars livnäring består av droghandel och svart verksamhet. Snart väntar ett fängelsestraff på dryga 1,5 år. Och självklart ser Roland den äldste grabben som den naturliga arvtagaren. Men Kimmie är tveksam. Frågan är – Har han ens ett val?
Regissör Peter Grönlund följer upp den hyllade ”Tjuvheder” med ännu ett socialrealistisk drama om en av samhällets mest utsatta grupper. Likt Dardenne-bröderna har Peter en fingertoppkänsla för det autentiska och vardagsnära. ”Goliat” utgår ifrån ett arbetarklassperspektiv. På samma hudnära vis som Andrea Arnolds ”Fish Tank” närmar sig Peter Grönlund ämnet. Skildringen av en förortsfamilj i ett postindustriellt samhälle är fyllt till bredden med kriminalitet, våld och obetalda räkningar som staplas på hög.
Precis som i ”Tjuvheder” är skådespelarna, spelad av amatörer, filmens nav. Sebastian Ljungblad debuterar i rollen som den bräcklige och våldsbenägna Kimme, ynglingen som kastas mellan två verkligheter. Och ena sidan så bygger familjens ekonomi på att han tar över pappans verksamhet. Och andra sidan finns det en egen vilja hos Kimmie att starta ett eget liv, bortom pappans destruktiva leverne. Med hjälp av ett välskrivet manus och Seabastians starka insatser tydliggörs den svåra balansgången. Även Joakim Sällquist som pappa Roland imponerar. I Sällquist och Peter Grönlunds tappning är Roland en både omtänksam och hård pappa. Han vill bara sin sons det bästa och då gäller gatans lag – “ survival of the fittest”. Rolands sätt att tackla livets många svårigheter är via våldet.
Som drama griper ”Goliat” aldrig tag på samma direkta vis som ”Tjuvheder”. Den klassiska berättelsen om sonen som vill bryta sig ur familjens bojor känns igen och upplevs stundtals som mekanisk och förutsägbar. Men hantverket är helgjutet. Politiker talar om ökad kriminalitet i svenska förorter där lösningen är mer poliser till närområdena. Men ingen föds kriminell. Med känsla för det autentiska och det svåra, komplexa målar Peter upp en bild av en familj vars verklighet inte bygger på frivillighet. Är de vägval vi gör självvalda eller redan förutbestämda cementerade utifrån familjekonstellationer, socialt arv och andra samhälleliga och strukturella faktorer? Med ”Goliat” sätts frågan på sin spets. Den moderna David och Goliat-historien om den lilla människan och Goliat, det sociala arvet och samhället kring, pekar på något viktigt. En människa föds inte kriminell utan det är ens omgivning och från början begränsade förutsättningar som tvingar in en i ett liv av destruktiva handlingar och våldsbejakande verksamhet.
Petter Stjernstedt