• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Two Popes – omtumlande fantastisk

9 december, 2019 by Rosemari Södergren


The Two Popes
Betyg 5
Svensk biopremiär 14 december 2019
Premiär på Netflix 20 december 2019
Regi Fernando Meirelles
Manus Anthony McCarten

En omtumlande fantastisk film som tar upp de existentiella frågorna om vad Gud eller det gudomliga är, om att förlåta och om att acceptera livets föränderlighet. Det var länge sedan jag blev så tagen av en film.

Filmen handlar om den förre påven, Benedictus (enastående och perfekt rollbesatt med Anthony Hopkins) och den argentinska kardinalen Bergoglio (suveränt spelad av Jonathan Pryce). Filmen bygger på verkliga händelser. När den tyskfödde påven Benedictus. Han blev vald till stor del för att se till att den katolska kyrkan står fast vid sina ideal som av de högerkonservativa krafterna tolkas som att förbjuda preventivmedel och abort, att präster ska leva i celibat och inga kvinnor får bli präster och att homosexualitet är en synd.

Vi får uppleva mötet mellan två framstående katolska präster. Kardinal Bergoglio är frustrerad över kyrkans vägval. Han vill att den katolska kyrkan ska ta tydlig ställning mot klyftorna i världen, att kyrkan ska kämpa för de fattiga och utsatta och att kyrkan inte ska fördöma homosexuella och släppa in kvinnor.

Kardinal Bergoglio ber påven Benedict om tillstånd att få lämna sin post. Påven väljer istället att kalla kardinalen till sig, väl medveten om att Bergoglio är en av hans mest skoningslösa kritiker. Bakom Vatikanens murar börjar en kamp mellan tradition och utveckling, skuld och förlåtelse, när dessa två väldigt olika män konfronterar händelser från deras förflutna – med målet att hitta en gemensam grund och skapa en framtid för miljarder människor runt om i världen.

Visst ser jag att filmens skapare trycker friskt på knappar som talar till publikens känslor. Men är det inte det filmer ska göra? Få oss att känna saker, få oss att tänka inte bara med intellektet utan på flera nivåer? Det är också fullt möjligt att påven Benedictus avsade sig sitt ämbete på grund av skandalerna om pedofilpräster, vilket berörs mer flyktigt. Det är fyllt möjligt att den här berättelsen skulle kunna gjorts på annat sätt, att det fanns starka krafter som tvingades Benedictus att avgå. Jag är medveten om det och jag är medveten om att mycket finns kvar att förändra inom den katolska kyrkan också nu när påven heter Franciskus. Men det är en stor organisation som säkert inte är lättrörlig och lätt att förändra. Det är en fantastisk berättelse vi får se och en inblick i en miljö vi inte så ofta kan besöka.

För många i Sverige kan det kanske kännas lite konstigt med denna inblick i en helt annat värld, att få se en skildring från centret för katolska kyrkan. 1,2 miljarder människor världen över räknas tillhör katolska kyrkan. För de sekulariserade svenskarna kan det vara obegripligt att förstå hur en kyrka kan ha ett sådant grepp om människorna. Men om vi skrapar under ytan finns det också bland de så kallade sekulariserade svenskarna förmågan att fundera på de existentiella frågorna, om liv och död. En stor undersökning för några år sedan visade att en majoritet av människorna som bor i Sverige tror att det finns någon slags gud eller kraft som ligger bakom livet och existensen. Människor är uppenbarliten intresserade av andliga frågor även om de inte går regelbundet till någon traditionell kyrka.

I filmen upplever jag att två olika synsätt möts och diskuteras. Benedictus står för inställningen att Gud är något statiskt som är åtskilt från människor och som vill bestämma och sätta gränser medan kardinalen Bergoglio, som blev påve Franciskus, vill se det gudomliga i varje människa. Att påve Franciskus därför menar att det är människors plikt att förbättra världen och göra livet bättre för de fattiga, för i alla varelser finns guds närvaro. Det är en diskussion som egentligen finns i andra sammanhang också, inte bara i religiösa sammanhang.

En annan av filmens många styrkor är att visa att inget bara är vitt eller bara svart. Att saker kan ses ur olika synvinklar. I medier idag framställs så mycket i svart eller vitt, rätt eller fel, ont eller gott. Men inget är egentligen så glasklart enkelt och entydligt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Katolska Kyrkan, Recension, Scen

Filmrecension: Unga Kvinnor – stor film om det lilla livet

5 december, 2019 by Redaktionen

Titel: Unga Kvinnor (Little Women)
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 24 januari 2020

Unga kvinnor är baserad på boken med samma namn skriven 1868 av Louisa May Alcott och utspelar sig i Usa som precis genomlidit ett inbördeskrig. Regin står Greta Gerwig för som tidigare gjort ”Lady Bird”. Filmen kretsar kring de fyra systrarna Josephine ”Jo” (Saoirse Ronan), Margaret ”Meg” (Emma Watson), Amy (Florence Pugh) och Elizabeth ”Beth” (Eliza Scanlen). Vi får följa hur de växer upp och lämnar barndomen för att träda in i vuxenlivet med allt vad det innebär, särskilt i en tid som denna där fattigdom, sjukdom och den osäkerhet en ogift kvinna möter är ständigt närvarande. Vi pendlar mellan de tidiga åren som innehåller mycket lek och stoj och de äldre åren där allvaret hunnit ikapp och svåra val kantar deras liv.

Fokus ligger på Jo och hennes längtan att skriva, både för att hon älskar det men också ett sätt att överleva och livnära sig och sin familj. Saoirse Ronan lyckas perfekt med att porträttera blandningen mellan livlig själ och den allvarsam storasystern. Hon är enkel att relatera till i sitt yviga humör och samtidigt ett väldigt djup och en sällsynt vilja att gå sin egen väg som är beundransvärd.

Genom hela filmen så flyttar sig handlingen mellan tiderna vilket tydligt visas i färgerna och tempot, ändå är det spännande att se att trots de olika svårigheterna som möter syskonen så finns värmen alltid kvar. Det ljusa och det mörka som återfinns i alla epokerna av deras liv. Vissa stunder mer tydligare än andra. De tidiga åren med de klara färgerna, de ljusa rösterna, de lätta stegen; inte obekymrade men inte lika drabbade av den tyngd som kommer med tiden. Och de senare åren där kontrasterna kring hållningen, klädseln, till och med röstläget, som har gått ner någon oktav, är så talande. Det är annorlunda, men på många sätt samma.

Greta Gerwig är duktig på att fånga små detaljer i det alldagliga och göra något exceptionellt av något ganska ordinärt. Det är egentligen ”bara” en film om fyra systrar men det blir både intressant och fängslande i sättet som de gestaltas. Deras hyss, rollerna som de har gentemot varandra och sätten de försöker bryta sig loss från de givna formerna. En historia om den lilla människan, de små valen som skapar det stora livet. En enkel film om att glida ifrån varandra för att sedan kunna komma ännu närmare. De avgörande händelserna som skapar en intensitet i drömmarna; de måste följas.

Den starkaste scenen är när Jo och Beth befinner sig på stranden och pratar om framtiden. Jo har tvivel i sitt skrivande och har bestämt sig för att ge upp sin dröm. Beth ber henne att fortsätta. Hon ser Jo i hennes osäkerhet och säger åt henne att om hon inte kan skriva för sin egen skull så kan hon väl fortsätta skriva för hennes. Det lämnar en kvar med insikten att det ibland är svårt att följa sin dröm för alla de hinder som kommer i vägen och att det kan kännas meningslöst att göra det för sig själv, därför kan det vara enklare att göra det för någon annan. Berätta historien om sin syster, om sin uppväxt, om sitt liv för att det finns någon där ute som behöver höra det. När det blir svårt att göra för sig själv, gör det för någon du älskar tills du börjar älska det igen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Cyrano och jag – en värmande historia i höstmörkret ackompanjerad av Ravels Bolero

4 december, 2019 by Birgitta Komaki

Cyrano och jag
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 december 2019
Regi Alexis Michalik

En film om konsten att skriva ett mästerverk på tre veckor.

Året är 1897 i Paris. Edmond Rostand (Thomas Solivérès) är en ung pjäsförfattare med ekonomiska problem och en familj att försörja. Efter en misslyckad pjäs för den berömda aktrisen Sarah Bernhardt har inspirationen övergivet honom. När han en dag kontaktas av den store Constant Coquelin (Oliver Gourmet) som vill ha huvudrollen i hans nästa pjäs tänds hoppet. Problemet är bara att pjäsen måste ha premiär om tre veckor och att allt som är klart är titeln, Cyrano de Bergerac. Men naturligtvis accepterar han och han skapar ett mästerverk som har blivit en av fransk teaters mest spelade pjäser. En klassiker med fem akter på rimmad vers (som alexandrinen) och med en ordrik huvudroll som många skådespelare sedan tagit sig an. En pjäs som blivit förlaga till många andra verk, både på opera och film.

Cyrano och jag skildrar hur Edmond skriver sin pjäs vecka för vecka inspirerad av sin förälskade väns kärleksproblem. I en desperat kamp mot klockan och påhejad av Coquelin och hela ensemblen skapar han akt efter akt. Medan arbetet fortskrider dyker hela tiden nya problem och förvecklingar upp. Allt från scenkläder, obetalda skulder, ovilliga skådespelare och en svartsjuk hustru ställer till problem. Ja, ända fram till premiären då salongen endast är glest besatt och det förväntas att en premiär skall vara fullsatt. Men alla problem är till för att lösas.

Filmen är en fantasifull historia och den skildrar tillblivelsen av pjäsen om Cyrano med humor och värme. Det är en charmig skildring av 1897 och Paris teatervärld. Det är en komedi mer än ett drama och många olika karaktärer bidrar till att roa. Att skildra människor från sekelskiftet till vår tid är inte helt lätt. Det som var normalt då kan kännas väldigt förlegat i vår tid, till exempel kvinnornas roll. Bortsett från det är den trassliga intrigen i och utanför scenen engagerande och skådespelarna är fantastiska. Fantasin och flytet håller filmen igenom. Däremot visar den inte någon djupare bild av en författares arbete. Författarens bekymmer skildras mer som praktiska problem att lösa än att skapa text och drama i historien. Eftersom bristen på verklighetsskildring när det gäller författarskap är så tydlig saknar man djupet. Det är annars en riktigt fransk film med kulturen i högsätet omringad av kärlek och hjältedåd. En film som roar och intresserar och får mig att småskratta nästan hela tiden. En värmande historia i höstmörkret ackompanjerad av Ravels Bolero.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Porträtt av en kvinna i brand – oändligt vacker men så seg

3 december, 2019 by Rosemari Södergren

Porträtt av en kvinna i brand
Betyg 2
Svensk biopremiär 13 december 2019

Filmen är oerhört snyggt fotat med duktiga skådespelare. Den är modigt filmad där skådespelarnas ansikten ofta är i närbild och mycket små rörelser berättar mycket. Filmen är hyllad av många, i huvudtävlan i Cannes 2019 belönades den med priset för Bästa manus och regissören Céline Sciamma tilldelades Stockholm Filmfestivals Visionary Award 2019. Varför jag då trots detta inte ger högre betyg är betyg 2 beror på att den är mycket seg. Den är vacker och jag uppskattar ofta filmer som vågar ha ett eftertänksamt, långsamt tempo. Men också i det som går långsamt ska det finnas något som drar in mig i filmen. Efter en och en halv timme kände jag mest att jag längtade att filmen skulle ta slut och då var det drygt en halvtimme kvar, eftersom filmen är drygt två timmar.

Handlingen utspelar sig i Frankrike i Bretagne 1760. Konstnären Marianne har fått i uppdrag att göra ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som just lämnat klostret. Héloïse ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Men Héloïse, vill inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Hon iakttar Héloïse om dagen och målar henne i hemlighet på natten.

Sakta men men säkert växer en gemenskap fram mellan de två unga kvinnorna. Redan tidigt ser vi som publik vad som ska hända. Det är uppenbart att de blir förälskade. Där finns också en unga kvinna som arbetar som tjänsteflicka. Dessa tre unga kvinnor med så skilda bakgrund och förutsättningar blir nära vänner och denna skildring av deras olika situationer berättar mycket om kvinnors utsatthet under det patriarkala samhället. Det är en av filmens egentligen starkaste sidor och som jag gärna hade sett utvecklats mer.

Marianne skapande är en annan del i filmen som är snyggt filmad. Det finns mycket symbolik i målningarna.

Jag önskar att jag kunde ge filmen högre betyg, men jag fick tvinga mig själv att se klart den – och då känns det som fel att ge högt betyg enbart för att den är så visuellt vacker.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tito och fåglarna – magisk, spännande och engagerande

28 november, 2019 by Rosemari Södergren

Tito och fåglarna
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 november 2019
Regi Gabriel Bitar, André Catoto och Gustavo Steinberg
Svenska röster görs av bland andra Shebly Niavarani, Jens Hultén, Hanna Hedlund och Leif Andrée

En oerhört snyggt brasiliansk olje-animerad berättelse om en värld som påminner om vårt samhälle idag. Om rädslor som sprider sig bland människor, om polarisering och människor som mer och mer glömmer bort naturen. Dessutom börjar allt fler att sluta tänka själva. Och då sprider sig en skrämmande epidemi.

Tioårige Tito bor med sin mamma sedan hans pappa för flera år sedan jagats iväg av mamman. Tito misstänker att han kan hitta lösningen som kan rädda människorna och världen. Lösningen finns i en uppfinning hans pappa höll på med. Pappan forskade på fåglar och i synnerhet på fågelsången. Pappans teori var att människor glömt bort att förstå fåglarnas sång och att det finns en kraft i fåglarnas sång som behövs för att världen ska vara i balans.

Berättelsen är magisk, spännande och engagerande. Färgerna och olje-animeringen är färgstark, talande och mycket välgjord och sätter igång fantasin. De svenska rösterna är skickliga och har alla djup personlighet som passar perfekt till berättelsen och karaktärerna.

Det är en film som ger mycket att samtala om, fundera kring och utveckla. Men kanske den inte passar de allra minsta barnen, men för övrigt är det en underbar och stark film för alla åldrar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 253
  • Sida 254
  • Sida 255
  • Sida 256
  • Sida 257
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in