• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Katolska Kyrkan

Filmrecension: The Two Popes – omtumlande fantastisk

9 december, 2019 by Rosemari Södergren


The Two Popes
Betyg 5
Svensk biopremiär 14 december 2019
Premiär på Netflix 20 december 2019
Regi Fernando Meirelles
Manus Anthony McCarten

En omtumlande fantastisk film som tar upp de existentiella frågorna om vad Gud eller det gudomliga är, om att förlåta och om att acceptera livets föränderlighet. Det var länge sedan jag blev så tagen av en film.

Filmen handlar om den förre påven, Benedictus (enastående och perfekt rollbesatt med Anthony Hopkins) och den argentinska kardinalen Bergoglio (suveränt spelad av Jonathan Pryce). Filmen bygger på verkliga händelser. När den tyskfödde påven Benedictus. Han blev vald till stor del för att se till att den katolska kyrkan står fast vid sina ideal som av de högerkonservativa krafterna tolkas som att förbjuda preventivmedel och abort, att präster ska leva i celibat och inga kvinnor får bli präster och att homosexualitet är en synd.

Vi får uppleva mötet mellan två framstående katolska präster. Kardinal Bergoglio är frustrerad över kyrkans vägval. Han vill att den katolska kyrkan ska ta tydlig ställning mot klyftorna i världen, att kyrkan ska kämpa för de fattiga och utsatta och att kyrkan inte ska fördöma homosexuella och släppa in kvinnor.

Kardinal Bergoglio ber påven Benedict om tillstånd att få lämna sin post. Påven väljer istället att kalla kardinalen till sig, väl medveten om att Bergoglio är en av hans mest skoningslösa kritiker. Bakom Vatikanens murar börjar en kamp mellan tradition och utveckling, skuld och förlåtelse, när dessa två väldigt olika män konfronterar händelser från deras förflutna – med målet att hitta en gemensam grund och skapa en framtid för miljarder människor runt om i världen.

Visst ser jag att filmens skapare trycker friskt på knappar som talar till publikens känslor. Men är det inte det filmer ska göra? Få oss att känna saker, få oss att tänka inte bara med intellektet utan på flera nivåer? Det är också fullt möjligt att påven Benedictus avsade sig sitt ämbete på grund av skandalerna om pedofilpräster, vilket berörs mer flyktigt. Det är fyllt möjligt att den här berättelsen skulle kunna gjorts på annat sätt, att det fanns starka krafter som tvingades Benedictus att avgå. Jag är medveten om det och jag är medveten om att mycket finns kvar att förändra inom den katolska kyrkan också nu när påven heter Franciskus. Men det är en stor organisation som säkert inte är lättrörlig och lätt att förändra. Det är en fantastisk berättelse vi får se och en inblick i en miljö vi inte så ofta kan besöka.

För många i Sverige kan det kanske kännas lite konstigt med denna inblick i en helt annat värld, att få se en skildring från centret för katolska kyrkan. 1,2 miljarder människor världen över räknas tillhör katolska kyrkan. För de sekulariserade svenskarna kan det vara obegripligt att förstå hur en kyrka kan ha ett sådant grepp om människorna. Men om vi skrapar under ytan finns det också bland de så kallade sekulariserade svenskarna förmågan att fundera på de existentiella frågorna, om liv och död. En stor undersökning för några år sedan visade att en majoritet av människorna som bor i Sverige tror att det finns någon slags gud eller kraft som ligger bakom livet och existensen. Människor är uppenbarliten intresserade av andliga frågor även om de inte går regelbundet till någon traditionell kyrka.

I filmen upplever jag att två olika synsätt möts och diskuteras. Benedictus står för inställningen att Gud är något statiskt som är åtskilt från människor och som vill bestämma och sätta gränser medan kardinalen Bergoglio, som blev påve Franciskus, vill se det gudomliga i varje människa. Att påve Franciskus därför menar att det är människors plikt att förbättra världen och göra livet bättre för de fattiga, för i alla varelser finns guds närvaro. Det är en diskussion som egentligen finns i andra sammanhang också, inte bara i religiösa sammanhang.

En annan av filmens många styrkor är att visa att inget bara är vitt eller bara svart. Att saker kan ses ur olika synvinklar. I medier idag framställs så mycket i svart eller vitt, rätt eller fel, ont eller gott. Men inget är egentligen så glasklart enkelt och entydligt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Katolska Kyrkan, Recension, Scen

Filmrecension: I Guds namn

21 november, 2019 by Rosemari Södergren

I Guds namn
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 november 2019
Regi Francois Ozon

En stark film om flera berättelser ur verkliga livet om män som utsattes för sexuella övergrepp av en präst när de var barn.

Att katolska prästen utnyttjat barn sexuellt är en av vår tids hemska skandaler och tragedier. Varje barn som utsatts för dessa övergrepp har lidit. Många har fått lida i tysthet. Det har inte haft någon att prata med och om de har pratat har människor ofta inte lyssnat. I synnerhet har kyrkans makthavare varit tröga med att lyssna.

I filmen får vi följa flera män som utsatts. Männen är sinsemellan olika. I inledningen av filmen för vi följa fyra barns-pappan Alexandre som bor i fru och barn när han en dag får reda på att prästen som utnyttjande honom som ung än idag jobbar med barn. Han bestämmer sig för att göra något åt saken och snart ansluter sig ytterligare två av prästens offer. Tillsammans vill de tre, Alexandre, Francois och Emmanuel lyfta den börda tystnaden varit för dem till följd av deras prövning. Kampen för upprättelse är svår och möter stor motstånd inom den katolska kyrkan.

Filmen är skakande, men som ofta när en film bygger på verkliga händelser tar rapporteringen av hur allt gick till över för mycket på bekostnad av dramaturgin. Det är lite för återberättande och för lite dramatiserande för att filmen ska bli riktigt enastående. Filmen är, givetvis, viktig och bör ses och diskuteras. Det är oerhört sorgligt att detta har hänt och kanske fortfarande händer runt om i världen och det är alldeles för många av de som utsattes som inte fått upprättelse och det är flera prästen som begått övergrepp och som fortfarande får verka som präster.

Filmen skildrar den sanna historien om en pågående skandal inom den katolska kyrkan och har orsakat stor kontrovers i hemlandet, Frankrike. I Frankrike har den varit en stor publiksuccé och den tilldelades det stora jurypriset vid 2019 års filmfestival i Berlin.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Katolska Kyrkan, Recension, Scen

Vi har en påve! – en komedi om påven som ångrar sig

1 november, 2011 by Rosemari Södergren

Vi har en påve!
Betyg 4
Svensk biopremiär den 4 november

Reglerna kring hur en ny påve inom katolska kyrkan utses är mycket noggranna och följs rigoröst. Kardinalerna som ska välja är inlåsta i ett rum, ingen annan får komma dit och när de enats om en ny påve signaleras det med en vit rök och därefter klockringning.

Människor samlas i massor i Vatikanen utanför huset där kardinalerna är samlade och där finns stora pressuppbåd. För många människor inom den katolska världen är påvevalet en megastor händelse.

Den italienska regissören Nanni Moretti har regisserat en slags satir kring hur påvevalet går till. När kardinalerna inte kan enas eftersom det finns flera favoriter blir helt oväntat en annan kardinal vald, Melvin. Han blir chockad och vill inte. Han blir iklädd de förnäma påvekläderna och ska gå ut på balkongen och ta emot folkets jubel och välsigna folket. Han får då en panikattack och vägrar.

Reglerna är tydliga – det går inte att ersätta honom med någon annan. Han måste få hjälp, en framstående psykiatriker tillkallas.

Bildmässigt är det en fantastiskt snygg film och en rolig film. Jag uppskattade att filmen inte skildrar katolska kardinaler som genomelaka psykopater. Tvärtom reagerar säkert en del på att kardinalerna är lite för sympatiska, att de skildras som en stor skock snälla äldre farbröder. Men jag tycker det finns religionskritik, fast under ytan. I bilderna när en av vakterna får spela påven. Eller som när psykiatrikern har kallats till påven. Han får inte ens träffa påven ensam och han får inte tala med den nyvalde påven om sex eller förträngda behov, helst inte om drömmar och inte för mycket om barndomen. Vad finns då kvar att prata om när kyrkan lagt ut sitt filter?

Nu ska jag inte avslöja mer, för att inte berätta för mycket om hur filmen utvecklas.

Det är en rolig, varm film, men absolut inte världens vassaste religionskritik. Den som vill att katolska kyrkan till varje pris ska skildras med hårda ord ska undvika denna film. Men det betyder inte att kritiken inte finns, den smygs in på ett mer försåtligt sätt.

Habemus papam/Italien/ 2010
Längd: 105 min
Regi: Nanni Moretti
Manus: Nanni Moretti, Francesco Piccolo, Federica Pontremoli
Medverkande: Michel Piccoli, Nanni Moretti, Jerzy Stuhr, Margherita Buy
Foto:A llessandro Pesci
Ljud: Allessandro Zanon
Klipp: Esmeralda Calabria

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, påve, religion, katolska kyrkan

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Katolska Kyrkan, påve, Religion, Scen

Påven vill att prästerna lär sig använda nätet smartare

24 januari, 2010 by Redaktionen

youtube_vaticanen

Katolska kyrkan har redan en Youtubekanal och verkar satsa offensivt inför årets världskommunikationsdag i mars.

Överhuvudet i Vaticanen är inte bara en religiös ledare. Katolska kyrkan har stor politisk makt i många av världens fattigaste länder. Den nuvarande påven (liksom den förra) tillhör Opus Dei, en extremt högerinriktad grupp i kyrkan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Katolska Kyrkan, internet, kommunikation, Opus Dei, Vaticanen

Arkiverad under: Scen Taggad som: internet, Katolska Kyrkan, kommunikation, Opus Dei, Vaticanen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Göran Strandberg … Läs mer om Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in