• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: All of Our Heartbeats Are Connected Through Exploding Stars – En vacker och hoppingivande film

17 november, 2022 by Birgitta Komaki

All of Our Heartbeats are Connected Through Exploding Stars
Betyg 3
Svensk premiär 18 november 2022
Regi Jennifer Rainsford

Katastrofen i Japan 2011 startade med en jordbävning i havet sedan kom tsunamin.
Hus, bilar och människor spolas bort. Människor saknar sina anhöriga och minns dem med kärlek. Man har också en tro att de som dör ändå finns kvar hos oss. I filmen skildras några personer och hur de lever vidare med sina liv. Man vill hålla kvar kontakten med sina anhöriga. En kvinna fortsätter skriva brev till sin försvunne
make någon annan dyker i havet för att känna närheten till en maka som kan ha försvunnit i havet.

Det är en film som skildrar katastrofen, miljöförstörelsen i havet och sorgen.
Men mest visas havets skönhet och storhet. Mycket är filmen under vatten, i havet.
Det oändliga havet men också det lilla livet. Mikroorganismer som rör sig en millimeter om dagen. Det är otroligt vackert filmat och förtrollande scener.

Utan många ord kan filmen få en att inse att allt hänger ihop. Att livet fortgår trots katastrofer och att mikroorganismerna fortsätter sin långsamma millimetervandring .
En vacker och hoppingivande film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Skolan vid världens ände – en film som värmer hjärtat

13 november, 2022 by Rosemari Södergren

Skolan vid världens ände
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 november 2022
Regi Pawo Choyning Dorji

En hänförande berättelse från kungadömet Bhutan som är Oscarnominerad. Bhutan ligger inklämt mellan Kina och Indien och har omkring 750.000 invånare. Filmen var nominerad som Bästa internationella film 2022. Vann gjorde visserligen den japanska Drive My Cars men för Bhutans filmvärld var nomineringen en stor framgång. Det var första gången hittills som en film från Bhutan nominerades.

Filmen handlar om en ung man, Ugyen Dorji, som jobbar som lärare men som drömmer om att bli försörja sig som popsångare. Han har en fin sångröst. Han trivs inte alls med att jobba som lärare. Han slarvar och är ute på krogen med kompisar och försover sig och missköter sitt arbete. I Bhutan har lärare avtal med staten på fem år. Han vill helst sluta som lärare och åka till Australien för att försöka slå igenom som popartist. Men skolans chef vägrar ge honom ledigt och ger honom ett ultimatum: – ta jobb som lärare i Lunana, annars åker du ut. Att bli utkastad innan de fem åren gått är mycket dåligt för karriären och han kan troligen också bli återbetalningsskyldig för sin utbildning. Han har inget val utan måste ta jobbet i Lungan.

Lunana ligger långt bort från huvudstaden och vägen ditt kräver en åtta dagars stenhård vandring uppför bergen. Skolan i Lunana är inte bara den mest avlägsna skolan i Bhutan – det är den mest avlägsna i hela världen. I Lunana finns inga butiker, inga telefoner, i stort sett inget internet. Och där är kallt, kallt. Ugyen möter en miljö som skiljer sig radikalt från hans storstadsliv. Den är en riktig kulturkrock.

Naturligtvis har filmen vackra vyer från Bhutan, speciellt från vandringen till Lunana men dess stora styrka är att vi får fascinerande inblick i ett land dit inte många av oss har varit eller kommer att besöka. Vi får se hur människor lever i ett land som styrs av ett buddhistiskt kungadöme och vi får möta människor bor så isolerat och som längtar efter att deras barn ska kunna få utbildning. En film som ger insikt i olika slags liv, en film som värmer hjärtat.

Kulturkrock mellan den nya och gamla världen möts i denna oerhört charmiga, ömsinta och tänkvärda film som värmer mer än om man ställer in en yak i biografen!

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bhutan, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Beautiful Beings – om andlighet som styrka för ungdomar

13 november, 2022 by Rosemari Södergren

Beautiful Beings
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 november 2022
Visas på Stockholms filmfestival
Regi Guðmundur Arnar Guðmundsson

Kan andlighet, öppenhet för krafter utanför våra sinnen, ge ungdomar i kriminella miljöer kraft att bryta med våld? Det är temat i den isländska regissören Guðmundur Arnar Guðmundssons coming to age-skildring Beautiful Beings, som är en av de filmer som tävlar på Stockholms filmfestival

Huvudpersonen, Addi, är en tonåring som bor i ett av Reykjaviks utsatta områden. Han bor tillsammans med sin mamma och lillasyster. Mamman är intresserad av andlighet. Hon har sanndrömmar och i en scenbild ser vi henne tolka tarotkort. När Addi var liten gick han på ett dagis som drevs av en andlig grupp. Nu är Addi tonåring och det är tufft att vara ung i det området. Där är mycket våld mellan unga män och mycket droger och mycket alkohol. Addi spelar av Birgir Dagur Bjarkason, som är mycket trovärdig i sin roll och har en slående utstrålning. Jag tror han kan bli en isländsk internationellt känd skådespelare.

Addi har också andliga gåvor, liksom mamman, men det vill han inte erkänna för mamman. Han vill vara tuff som de andra. Men han har något inom sig som gör att han börjar känna efter vad som är rätt och fel. Addi tar initiativ till att han och hans kompisgäng ska börja umgås med Balli, en av de som är mest brutalt mobbade.

Sakta växer en vänskap fram mellan Addi, hans vänner och Balli. Sakta börjar Balli växa och vågar mer, Ballis svaga jagkänsla börjar växa och han är inte lika rädd i alla situationer längre.

Det är ett oerhört våldsamt och kriminellt belastat område, både med ungdomsgäng och många trasiga familjer med våldsamma, brutala män. En av de mest våldsamma tonåringarna i Addis gäng, Konni, har en hemlighet: han är livrädd för sin våldsamma pappa. En dag kommer Ballis pappa hem från fängelset. Han visar sig också vara oregerligt våldsam.

Addis intuition växer och han får fler clairvoyanta syner som han till och med delar med sig av till vännerna samtidigt som de ställs inför flera utmaningar med bråk mellan olika gäng. Där är vilda fester med livsfarliga droger och mycket slagsmål.

Det är skrämmande att se ungdomarnas liv med brutalitet, våld, narkotika och alkohol. Addi tycks vara den ende som vågar stå för vad han tänker och vem han är. Hur långt räcker det? Ja det är den frågan filmen ställer och som jag tror att publiken funderar vidare på efter att ha sett Beautiful Beings.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: She Said

10 november, 2022 by Elis Holmström

She Said
Betyg 3
Svensk biopremiär: 18 november 2022
Regi Maria Schrader

Frågan återkommer ständigt när ett känsligt och aktuellt ämne görs till film, ’’är det för tidigt?’’. Frågan ställdes då Olvier Stone och Paul Greengrass bara fem år efter 11 september-attackerna filmatiserade händelserna i World Trade Center respektive United 93.

#MeToo rörelsen är än idag högst aktuell, diskussionerna runt vedervärdiga arbetsförhållanden och den allmänna kvinnosynen i samhället känns lika rödglödgad nu som då nyheterna om Harvey Weinsteins groteska övergrepp blev kända för hela världen för fem år sedan. Berättelsen om Weinstein är dock komplex, inte gällande hans karaktär utan de många aktörer och den tystnadskultur som tillät hans beteende att fortgå under årtionden. Skandalen berör inte bara filmindustrin utan media och välkända profiler som på något sätt tillät övergreppen att fortgå, antingen aktivt eller genom tystnad och apati.

She Said lyckas porträttera överlevarna med stor empati och genomslagskraft, men misslyckas vad gäller att göra en ingående och behövlig djupdykning i de systemfel som än idag präglar samhället.

Men att filmskaparna tagit sig vatten över huvudet vad gäller händelsernas spännvidd är inte det enda problemet. Ett ämne som #MeToo och Weinstein kräver en regissör med en tydlig vision. Ett bra exempel på detta är Roger Ailes-dramat The Loudest Voice där bland annat Kari Skogland och Stephen Frears höll i taktpinnen. I fallet med She Said-regissören Maria Schrader har hon tidigare bara gjort film i hemlandet Tyskland. Flera gånger visar Schrader på en oerfarenhet vad gäller att regissera en internationell produktion. Se bara till det utseendemässiga som saknar någon som helst identitet, men det är i personregin som bristerna är som mest uppenbara.

Carey Mulligan och Zoe Kazan gör båda goda insatser men inte på grund av någon vidare assistans från Schrader. Manusarbetet och den faktiska karakteriseringen av de två journalisterna, Megan Twohey och Judi Kantor, är slätstruken och oväntat oengagerande. Förutom ett par inblickar i deras privata liv känns båda huvudpersonerna endast som yrkesroller. Flera av de mer allvarliga motgångarna, som mordhot från extremhögern och Donald Trumps förvanskning av anständighet, berörs men försvinner lika snabbt som en svensk sommar. För att vara en film som vill kritisera den onödigt glamoriserade mediabilden av Hollywood är She Said förvånansvärt ytlig vad gäller att skapa ett emotionellt djup.

Istället kommer engagemanget från de faktiska händelserna. Ett par överlevare, som skådespelerskan Ashley Judd, porträtterar sig själva. Sekvenserna då Weinsteins övergrepp redovisas i detalj är lika skrämmande och motbjudande som då vi först läste om dem. I dessa stunder skapas ett unikt möte mellan film och verklighet och tillsammans med en av de mer ökända ljudinspelningarna får vi en närgången inblick i det fasansfulla. Det är omöjligt att inte bli bestört och upprörd av de utsagor som delges och i dessa stunder är She Said i sitt esse.

Men de här scenerna hämtar sin kraft från händelserna som sådana, inte det faktiska genomförandet. Det är inte svårt att förställa sig en än mer drabbande och förödande upplevelse med en mer kompetent regi. Allting är dugligt men långt från extraordinärt. Det journalistiska arbetet och dess dramaturgi är ett bra exempel på detta, här följs mallen som etablerades av Alla Presidentens Män men också den bortglömda danska thrillern Den Tredje Makten.

Men mest beklämmande är att flera viktiga frågor, gällande medias egen skyldighet i Weinsteins handlingar helt utelämnas. Bilden av Weinstein som ett filmiskt geni hölls i mångt och mycket uppe av mediala institutioner. Tidningar som exempelvis Vanity Fair valde i ett reportage för tio år sedan att framställda Weinsteins vassa armbågar som en egenskap som borde beundras. Denna problematik, där systemet väljer att tiga, i utbyte mot exempelvis accessjournalistik berörs aldrig. Om detta hade presenterats som en tv-serie hade dessa aspekter antagligen kunnat belysas.

Allt som allt är She Said funktionell och bjuder på ett par mycket skakande sekvenser. Men det saknas förmåga att gör upplevelsen oförglömlig. Hela lasset dras istället av berättelsens otroliga genomslagskraft. I framtiden är det bara att hoppas på ytterligare dramatiseringar som med större skärpa kan ge en bredare och mer ingående inblick i en berättelse som aldrig får glömmas bort.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Empire of Light – Olivia Colman är en lysande stjärna

9 november, 2022 by Rosemari Södergren

Empire of Light
Betyg 4
Nordisk premiär på Stockholms filmfestival
Regi Sam Mendes

En hyllning till film och den magi som gör att film har en läkande förmåga, som hjälper oss att klara av att gå vidare i livet då vi möter svårigheter och tragedier. En hyllning till rätten att vara unik, rätten av vara annorlunda. Och mest av allt är det en film där Olivia Colman glänser. Hon är filmens lysande stjärna. Hon är utan tvekan av vår tids duktiga skådespelare och om hon inte får minst en nominera till Oscar för rollen är det något fel på juryn.

Filmen utspelas under 1980-talets början, under en tid då film sågs på biografer. Vi får några underbara scener från biografens olika rum. Jag hade gärna sett mer av dessa miljöer. Det är lite som filmen är i sin helhet, där är lugn och sparsmakat, inget dras ut till det yttersta.

Olivia Colman spelar Hilary, en medelålders kvinna som jobbar på biografen Empire i en brittisk kuststad. Biografen chef, Mr Ellis (spelas av Colin Firth) har utsett henne till gruppchef, kanske för att hon är äldre än övriga personalen som till stor del är unga med undantag för maskinisten Norman (spelas av underfundiga Toby Jones)eller för att Mr Ellis ska kunna kalla in henne till sitt kontor för en avsugning då och då. Hilary är väldigt jag-svag, går omkring som i en dimma utan känslor, varken glädje eller sorg. En stund in i filmen får vi förklaringen: hon går på litium och lider alltså av en psykiatisk sjukdom som shizofreni eller bipolaritet.

Så dyker Stephen en nyanställd ung man upp (spelas av Micheal Ward). Hans dröm och mål i livet är att studera arkitektur på universitet, men på grund av sin hudfärg har han inte kommit in. Han är en mycket unik ung man och en stark vänskap växer fram mellan honom och Hilary. Vänskapen fördjupas och tycks bli en relation. Får en medelålders kvinna ha en relation med en man som kan vara hennes son? Det är ett av filmens många teman, men inget som filmskaparen går på djupet med. Jag tycker det är en av filmens styrkor att den låter oss själva tänka och att den inte skriver oss på näsan hur vi ska reagera. Olivia Colman briljerar och lyser i rollen som Hilary. Samspelet med Micheal Wards Stephen är hjärtevärmande.

Micheal Ward lär vi få se i flera roller. Han tar plats som en stor skådespelare i denna film. Han är en ung skådespelare, född i Jamaica i november 1997 och har varit med i bland annat tv-serien Top Boy (2011) och i Blue Story (2019) och Dev’s Diary (2018)

Empire of Light är en film som puttrar fram i lugn takt. Det är inte en film fylld av aktion. En stor styrka är att filmen är oförutsägbar, utan pekpinnar och överraskar på flera sätt. Där finns några underbara fina miljöer från biografen och en övre våning som står övergiven men en gång var biografens finaste avdelning med två salonger och servering, nu framför allt bebodd av duvor.

På sätt och vi är filmen mer som en roman. Som film är den dramaturgiskt spretig. Sam Mendes kunde ha valt att göra mer av symboliken kring film och vart filmkonsten är på väg eller symbolik kring åldersdiskriminering, förtryck av svarta eller förakt för psykisk sjuka. Men han låter de olika ämnena puttra på, komma upp till ytan och sedan lämna över till oss att tänka vidare för att puttra vidare med nästa tema. Mig stör det inte. Jag sjunker in i filmen och uppskattar filmens poetiska anslag. Det betyder inte att filmen bara är ”lagom”. Vi får se scener som gör ont och scener som värmer hjärtat, vi får se människans förmåga till både hat och vänskap.

Filmens regissör Sam Mendes är året mottagare av Bronshästen, Stockholms internationella filmfestivals utmärkelse Stockholm Visionary Award. Sam Mendes slog igenom med filmen American Beauty (1999) som han vann både en Oscar och en Golden Globe för i kategorin Bästa regissör. 2009 blev han nominerad till en Golden Globe för Revolutionary Road. 2012 regisserade Mendes den 23:e James Bond-filmen Skyfall och 2015 regisserade han den 24:e Bond-filmen Spectre.

Wikipediaom hans bakgrund som teaterregissör: Mendes har regisserat flera uppmärksammade teater- och musikaluppsättningar i England. Den första större uppsättningen var Körsbärsträdgården med Judi Dench i en av rollerna. För the Royal Shakespeare Company satte han upp flera pjäser där Simon Russell Beale medverkade. Våren 2014 samarbetar de återigen med en uppsättning av Kung Lear. Hans första uruppsättning av en musikal var Charlie and the Chocolate Factory (2013).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bronshästen, Filmkritik, Filmrecension, Sam Mendes

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in