• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bronshästen

Filmrecension: Empire of Light – Olivia Colman är en lysande stjärna

9 november, 2022 by Rosemari Södergren

Empire of Light
Betyg 4
Nordisk premiär på Stockholms filmfestival
Regi Sam Mendes

En hyllning till film och den magi som gör att film har en läkande förmåga, som hjälper oss att klara av att gå vidare i livet då vi möter svårigheter och tragedier. En hyllning till rätten att vara unik, rätten av vara annorlunda. Och mest av allt är det en film där Olivia Colman glänser. Hon är filmens lysande stjärna. Hon är utan tvekan av vår tids duktiga skådespelare och om hon inte får minst en nominera till Oscar för rollen är det något fel på juryn.

Filmen utspelas under 1980-talets början, under en tid då film sågs på biografer. Vi får några underbara scener från biografens olika rum. Jag hade gärna sett mer av dessa miljöer. Det är lite som filmen är i sin helhet, där är lugn och sparsmakat, inget dras ut till det yttersta.

Olivia Colman spelar Hilary, en medelålders kvinna som jobbar på biografen Empire i en brittisk kuststad. Biografen chef, Mr Ellis (spelas av Colin Firth) har utsett henne till gruppchef, kanske för att hon är äldre än övriga personalen som till stor del är unga med undantag för maskinisten Norman (spelas av underfundiga Toby Jones)eller för att Mr Ellis ska kunna kalla in henne till sitt kontor för en avsugning då och då. Hilary är väldigt jag-svag, går omkring som i en dimma utan känslor, varken glädje eller sorg. En stund in i filmen får vi förklaringen: hon går på litium och lider alltså av en psykiatisk sjukdom som shizofreni eller bipolaritet.

Så dyker Stephen en nyanställd ung man upp (spelas av Micheal Ward). Hans dröm och mål i livet är att studera arkitektur på universitet, men på grund av sin hudfärg har han inte kommit in. Han är en mycket unik ung man och en stark vänskap växer fram mellan honom och Hilary. Vänskapen fördjupas och tycks bli en relation. Får en medelålders kvinna ha en relation med en man som kan vara hennes son? Det är ett av filmens många teman, men inget som filmskaparen går på djupet med. Jag tycker det är en av filmens styrkor att den låter oss själva tänka och att den inte skriver oss på näsan hur vi ska reagera. Olivia Colman briljerar och lyser i rollen som Hilary. Samspelet med Micheal Wards Stephen är hjärtevärmande.

Micheal Ward lär vi få se i flera roller. Han tar plats som en stor skådespelare i denna film. Han är en ung skådespelare, född i Jamaica i november 1997 och har varit med i bland annat tv-serien Top Boy (2011) och i Blue Story (2019) och Dev’s Diary (2018)

Empire of Light är en film som puttrar fram i lugn takt. Det är inte en film fylld av aktion. En stor styrka är att filmen är oförutsägbar, utan pekpinnar och överraskar på flera sätt. Där finns några underbara fina miljöer från biografen och en övre våning som står övergiven men en gång var biografens finaste avdelning med två salonger och servering, nu framför allt bebodd av duvor.

På sätt och vi är filmen mer som en roman. Som film är den dramaturgiskt spretig. Sam Mendes kunde ha valt att göra mer av symboliken kring film och vart filmkonsten är på väg eller symbolik kring åldersdiskriminering, förtryck av svarta eller förakt för psykisk sjuka. Men han låter de olika ämnena puttra på, komma upp till ytan och sedan lämna över till oss att tänka vidare för att puttra vidare med nästa tema. Mig stör det inte. Jag sjunker in i filmen och uppskattar filmens poetiska anslag. Det betyder inte att filmen bara är ”lagom”. Vi får se scener som gör ont och scener som värmer hjärtat, vi får se människans förmåga till både hat och vänskap.

Filmens regissör Sam Mendes är året mottagare av Bronshästen, Stockholms internationella filmfestivals utmärkelse Stockholm Visionary Award. Sam Mendes slog igenom med filmen American Beauty (1999) som han vann både en Oscar och en Golden Globe för i kategorin Bästa regissör. 2009 blev han nominerad till en Golden Globe för Revolutionary Road. 2012 regisserade Mendes den 23:e James Bond-filmen Skyfall och 2015 regisserade han den 24:e Bond-filmen Spectre.

Wikipediaom hans bakgrund som teaterregissör: Mendes har regisserat flera uppmärksammade teater- och musikaluppsättningar i England. Den första större uppsättningen var Körsbärsträdgården med Judi Dench i en av rollerna. För the Royal Shakespeare Company satte han upp flera pjäser där Simon Russell Beale medverkade. Våren 2014 samarbetar de återigen med en uppsättning av Kung Lear. Hans första uruppsättning av en musikal var Charlie and the Chocolate Factory (2013).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bronshästen, Filmkritik, Filmrecension, Sam Mendes

Joachim Triers Louder Than Bombs vann Bronshästen på Stockholms filmfestival

20 november, 2015 by Redaktionen

louder

Det blev den norska regissören Joachim Trier som tog hem Bronshästen under fredagskvällens prisutdelning. Nedan följer alla pristagare på Stockholms internationella filmfestival 2015.

I juryn för Stockholm XXVI Competition sitter producenten Mimmi Spång, regissören Peter Grönlund, regissören Christian Zübert, regissören Arab Nasser och regissören Di Phan Dang. Juryn för Stockholm Impact Award består av konstnären Ai Weiwei (juryordförande), regissören Ida Panahandeh och teaterregissören Linus Tunström. Jurymedlemmar för Stockholm Documentary Competition är filmkritikern Stefan Nylén, regissören och skådespelaren Alexandra Dahlström och regissören Matías Meyer. För Stockholm XXVI Short Film Competition, skådespelaren Saga Becker, regissören Alejandro Guzmán Alvarez och regissören Takeshi Fukunaga. Och för FIPRESCI, Yael Shuv, Kristin Aalen och Dariia Badior.

Bästa film: Louder Than Bombs av Joachim Trier
Priset för Bästa film går till ett estetiskt mästerstycke, en film som innovativt använder mediets alla komponenter och fritt rör sig mellan nutid, dåtid, dröm och föreställningsvärld. Med detta täta familjedrama om försoning, lappar filmskaparen gradvis ihop våra trasiga inre rum och synliggör oss för oss själva – och för varandra.

Bästa regidebut: Mediterranea av Jonas Carpignano
Priset för Bästa debut tillfaller en regissör som tar oss på en resa till en plats, där verkligheten triumferar med sitt dolda förakt. En osentimental, men ömsint film, om drömmar, kampen och förhoppningen om ett bättre liv, som samtidigt avspeglar det aktuella världsläget. Regissören har med denna käftsmäll till debut skapat ett mångbottnat och brännande verklighetsdrama som inte lämnar någon oberörd.

Bästa regi: László Nemes, Son of Saul
Priset för Bästa regi går till en film som får oss att sluta andas och istället uppta filmens egna puls. Med ett rasande tempo, en konstant rörelse, ett konsekvent subjektivt berättande och med långa, minutiöst utförda och mästerliga scenerier, tar regissören ett helt nytt grepp på ett ämne som skildrats otaliga gånger, men aldrig så här intensivt och tätt – och aldrig så här bra.

Bästa manus: Deniz Gamze Ergüven och Alice Winocour, Mustang
Författarna till denna film skildrar ett allvarsamt ämne med ömsom humor och ömsom värme. Det är en gripande berättelse om systerskap, en kampfilm som gör upp med det manliga förtrycket och dess unkna syn på den kvinnliga sexualiteten. Konservatismen ställs mot det moderna samhället, livet inom oss – och var persons rätt till sin egen kropp.

Bästa foto: Manuel Dacosse, Evolution
Priset för Bästa foto går till ett cinematiskt mästerverk, en berättelse som likaväl kan utspela sig i det undermedvetna som i det metaforiska eller på en annan planet. Ett kusligt vackert berättaruniversum, destillerat genom en mästares lins, med ett alldeles unikt visuellt uttryck, som skapar gåshud i själen.

Bästa kvinnliga skådespelare: Julija Steponaityte, The Summer of Sangaile
Priset för Bästa kvinnliga huvudroll går till en skådespelerska som lyser upp duken med sin totala närvaro. Det är ett subtilt och ändå mångfacetterat skådespel vi får ta del av, på samma gång svalt och sårbart, som arrogant och lidelsefullt. Hon gör oss nyfikna – och vi vill se mer!

Bästa manliga skådespelare: Koudous Seihon, Mediterranea
Priset för Bästa manliga huvudroll går till en skådespelare som äger berättelsen i varje scen. Det är en karaktärsgestaltning av en fighter, en street-smart överlevare och en medmänniska, som öppnar upp våra hjärtan i sin resa genom en sargad värld, full av faror. Mitt i berättelsens brutala verklighet lyckas han förmedla en känsla av hopp och tro på människan.

Bästa dokumentär: Behemoth av Liang Zhao
Den som ger sig in här gör bäst i att lämna allt hopp bakom sig. Här har vi en filmskapare som gräver djupt i sitt ämnes schakt och visar oss det giriga monster som gömmer sig i vår destruktiva civilisation. På ett poetiskt, vackert och känslomässigt sätt avslöjar filmen ett helvete på jorden. Genom kraften i starka bilder, skickligt berättande och djup empati ges vi chansen att uppfatta och göra slut på förödelsen av vår jord och varandra. Äkta och djupt nödvändig.

Stockholm Impact Award: Leena Yadav, Parched
Strålande skådespeleri i ett sensuellt färgstarkt bildspråk ger oss en unik inblick i kvinnor på den indiska landsbygdens tankar och hjärtan. En paradoxal hyllning till livet under hårda omständigheter som skapar både ilska och glädje, och ger bränsle till debatt så väl som hopp om förändring när den rör vid en brännande fråga som påverkar inte halva, utan hela vårt samhälle.

Bästa kortfilm: A Few Seconds av Nora El Hourch
Med hjälp av ett egensinnigt och djärvt berättande lyckas regissören skildra karaktärernas mänskliga egenskaper i det korta tidsformatet. Filmen är fylld av lager av känslor och vi är mycket spända på att följa denna nya talang i hennes fortsatta filmskapande.

Stockholm Rising Star: Aliette Opheim
Stockholm filmfestival Rising Star 2015 går till en skådespelare som besitter en djup känslighet och samtidigt en oerhörd styrka. Som kastar sig ut och gestaltar olikartade roller med stort mod och integritet. Med känslan att bära på en hemlighet.

Telia Film Award: Mediterranea av Jonas Carpignano
Med en varm, humanistisk hand har regissören skrivit och regisserat en starkt relevant och oväntat humoristisk film. En berättelse befolkad av skickligt sammansatta och komplext skildrade karaktärer och med en enastående huvudrollsinnehavare. En vacker film som mänskliggör upplevelsen av att leva idag och som ger en unik inblick i de erfarenheter som delas av många av de som flytt över Medelhavet.

FIPRESCI-priset: Macadam Stories av Samuel Benchetrit
FIPRESCI-priset går till en insiktsfull, melankolisk och ömsint komedi fylld med egensinnig, skruvad humor. Tre separata historier om storstadslivets ensamhet och längtan efter mänsklig närhet vävs sömlöst samman. De vackert tecknade och oerhört nyanserade berättelserna iscensätts i perfekt tempo samtidigt som de utmärkta skådespelarprestationerna låter karaktärernas mänsklighet skymta fram genom gliporna.

Stockholm Achievement Award: Ellen Burstyn
En ikon inom samtida amerikansk film, en djärv skådespelerska med stor integritet som har givit liv åt banbrytande karaktärer. Hennes framträdanden har lämnat ett bestående intryck av en obeveklig kamp för självständighet och frihet. Hon har kämpat mot det patriarkala samhället i Alice Bor Inte Här Längre, Satan i Exorcisten och missbrukets destruktiva kraft i Requiem for a Dream.

Stockholm Lifetime Achievement Award: Stephen Frears
Årets mottagare av Lifetime Achievement Award är en filmskapare som inte räds att ta ställning för de marginaliserade i samhället. Hans filmskapande spänner från politiska filmer med socialt patos till storslagna epos med de största namnen. Oavsett vilken form berättelsen tar visar Stephen Frears att han är en regissör med en genuin nyfikenhet inför människors livsöden.

Stockholm Visionary Award: Yorgos Lanthimos
Genom att blottlägga mänskliga relationer synliggör Yorgos Lanthimos perspektiv som är både utmanande och egensinniga. Hans filmer tar med publiken på en oförutsägbar resa från det till synes oskyldiga till det djupt hotande; från det banala till det omvälvande; från en idé om det romantiska till den totalitära ideologin. En filmisk resa som tvingar oss att upptäcka en obekväm spegling av vårt eget beteende, våra begär och vårt sätt att kommunicera. Och ändå kan vi inte sluta titta, och identifiera oss, med ett snett leende på läpparna. Det är utmärkande för en sann visionär.

1 km film-stipendiat: Jag vill nå dig av Victor Lindgren
Två syskon tvingas uthärda att deras föräldrars relation bryter samman. Regissören ställer en obekväm fråga till oss i publiken: kan ett barns överlevnadsinstinkt övervinna en förälders självdestruktivitet? Filmen använder en förfinad stil för att åstadkomma stark känslomässig effekt och regissören visar stort mod och potential.

iFestival Award: Tisure av Adrian Geyer
Framröstad av Stockholms filmfestivals besökare.

Arkiverad under: Film Taggad som: Bronshästen, Stockholms filmfestival

Oslo 31 augusti av Joachim Trier vann Bronshästen på Stockholms filmfestival, hurra hurra

20 november, 2011 by Redaktionen

Joachim Trier, som Kulturbloggen intervjuade under filmfestivalen, vann det stora festivalpriset Bronshästen för sin film ”Oslo 31 augusti”.

Stockholms filmfestival berättar i ett pressmeddelande:
Efter ett otroligt starkt startfält har juryn nu gjort sina val och presenterar vinnarna vid den 22:a upplagan av Stockholms internationella filmfestival. Den 7,3 kilo tunga Bronshästen för bästa film går till ett generationsporträtt perfekt tecknat med intelligent dialog, fantastiskt foto och enastående skådespeleri.

Kulturbloggens filmskribent Fredrik Gertz var på plats under prisutdelningen och berättar mer om alla prisade filmer:

Jameson iFestival
Little Theatres: Homage To The Mineral Of Cabbage av Stephanie Dudley

Silver Audience Award
50/50 av Jonathan Levine
Detta starka dramat om livet med cancer, stark vänskap och relationer överlag som centrala teman röstades fram av festivalbesökarna som årets film. Vilket kanske inte är så konstigt. Rörande drama med utströdd komik lyfter filmen flera snäpp, och det vore inte alls konstigt om filmen även ror hem en Oscar eller två vid nästa gala.

L’Oréal Paris Rising Star: Malin Buska
Medverkande i den nya svenska storfilmen Happy End (som jag själv gav betyget 5/5 när det begav sig) visade Malin Buska att hon är ett nytt stjärnskott att räkna med. Förhoppningvis leder den rollen och detta pris till flera stora roller för henne personligen.

Stockholm Film Fond: Förvaret av Lisa Aschan
Inför denna års upplaga av filmfestivalen satte man upp en ny kategori, enbart för kvinnor mer tänkt som ett stipendie där vinnaren får en stor summa pengar för att kunna slutföra sin film och säkerställa dess distribution. Först ut som vinnare blev regissören till storfilmen Apflickorna som hade premiär tidigare i år, Lisa Aschan. Juryns motivering löd: ”En modig och originell vision för en gränsöverskridande och brännande aktuell film som bara måste göras nu, nu, nu!”. Filmen kommer få premiär vid nästa års upplaga av Stockholms Filmfestival!

1km film-stipendiet: Tvillingen av Gustav Danielsson
Bland tio nominerade kortfilmer blev tillsist Tvillingen utsedd till vinnaren, med motiveringen: ”För ett högst unikt regissörskap som i såväl text som bild väver samman surrealism, filosofi, teknisk briljans och värme med egensinniga karaktärer. Trots ett tydligt släktskap med den egna konstnärliga skolan, uppvisar regissören en egen stark och djupt originell röst på den högsta internationella nivån.”

Fipresci – The International Film Critics Prize for Best Film: Tinker, Tailor, Soldier, Spy av Tomas Alfredson
Med ett något oväntat steg från vampyr-inspirerad ungdomsfilm till en internationell spionthriller med 1970-talsestetik lyckades man charma de internationella kritikerna. Filmen har bland annat kallats för ett ”klaustrofobiskt mästerverk” men för mig personligen är det mer yta än innehåll. Bland annat lyckades man inte ens rucka på ytspänningen och lät både intrigen och dess spänning gå förlorad. Slutresultatet blev halvintressant.

Telia Film Awards: Silver Tounges av Simon Arthur
Telia bidrar med sin kulturgärning att lägga årets vinnare Silver Tounges på Telia On Demand och därför göra den tillgänglig för en större publik, och man gav motiveringen: ”För en svårfångad och tekniskt driven studie av det mänskliga psyket. Med Claude Chabrol, Alfred Hitchcock och en ung Martin Scorsese som tänkbara samtalspartners, närmar sig Silver Tongues vardagens futtighet med en rad icke-triviala frågor i gränslandet mellan spelteori och beteendevetenskap. Resultatet är en film som gör oss både lyckliga och djupt oroade.”

Bästa kortfilm, Beast av Attila Till
För att göra skillnad på stipendie och bästa kortfilm-priset ges det förstnämnda ut i en egen kategori, 1km film. Det här är någonting helt annat, någonting mer. Och vinnaren Beast är definitivt det. Motiveringen löd: ”Med en utsökt användning av panoramatagningar tar den här filmen oss till en miljö där vår tids slaveri exponeras. Det är ett brutalt porträtt av en patriark som faller isär, och lämnar publiken med den kvardröjande frågan: vem är odjuret – slaven eller hans herre?”

Bästa manus och musik: Vad gör vi nu?
Två kategorier, en vinnarfilm. Såväl musik som manus greppade tag i juryn och engagerade. Motiveringen för musiken löd: ”Precis som filmen i sin helhet är styrkan i musiken att den med säker hand lyckas kombinera underhållning med innehåll, det lättillgängliga med det tunga, och drama med musikal.” medan motiveringen för bästa manus löd: ”Den här filmen lyckas på ett osentimentalt sätt att engagera oss i karaktärernas öden och konsekvenserna av att leva med olikheter. Filmen får oss att skratta, att gråta och att på ett humoristiskt sätt fråga oss ”Skulle krig finnas om kvinnor styrde världen?””

Bästa foto: Jakob Ihre för Oslo 31 augusti
Här vann ett ganska mörkt och samtidigt närgånget och vardagligt foto av svensken Jakob Ihre som förstärkte den redan mörka filmen med ett allvarligt ämne. Nära sammansvetsade bildades en vacker helhet.

Bästa regidebut: Tyrannasaur av Paddy Considine
Juryns motivering: ”De fantastiska skådespelarprestationerna i denna film tar oss in i en rå och smärtsam verklighet där vreden möter sårbarheten och tillsammans försöker hitta ett lugn och en försoning. Regissören visar ett moget och skickligt hantverk genom hela filmen som gör att vi vill se mer från honom.”

Bästa skådespelare: Sergei Borisov i Twilligt Portrait
Juryns motivering: ”Vi vill hedra en man som genom sin insats lyckas visa på sitt samhälles allra innersta mörka rum. Med hjälp av en fantastisk regissör lyfter han det realistiska skådespeleriet till en ny dimension.”

Bästa skådespelerska: Yohanna Idha i Katinkas kalas
Som den enda fasta punkten i en oas av öar av osäkra personligheter bidrar Linda, spelad av Yohanna Idha i Katinkas kalas, med både humor och dramatik. Men en sak är säker: hon vet var hon har sig själv, och känner aldrig behov av att passa in i någon mall likt de andra. Hennes karaktär var huggen i berg. Och juryn verkar hålla med mig i sin motivering: ”För ett gripande och fängslande porträtt av en vild och något naiv kvinna som, under loppet av en natt, blir måltavla för hån och förlöjligande av en grupp hipsters med otillfredsställda ambitioner och brustna drömmar.Den här skådespelerskan lyckas leverera även de taffligaste banaliteter med en perfekt balans av ärlighet och komisk timing och låter därmed inte för en sekund sin karaktär bli till ett offer.”

Medverkande i den nya svenska storfilmen Happy End (som jag själv gav betyget 5/5 när det begav sig) visade Malin Buska att hon är ett nytt stjärnskott att räkna med. Förhoppningvis leder den rollen och detta pris till flera stora roller för henne personligen.


Bästa foto Jakob Ihre för Oslo 31 augusti
Här vann ett ganska mörkt och samtidigt närgånget och vardagligt foto av svensken Jakob Ihre som förstärkte den redan mörka filmen med ett allvarligt ämne. Nära sammansvetsade bildades en vacker helhet.

Bästa regidebut: Tyrannasaur av Paddy Considine
Juryns motivering: ”De fantastiska skådespelarprestationerna i denna film tar oss in i en rå och smärtsam verklighet där vreden möter sårbarheten och tillsammans försöker hitta ett lugn och en försoning. Regissören visar ett moget och skickligt hantverk genom hela filmen som gör att vi vill se mer från honom.”

Bästa skådespelare: Sergei Borisov i Twilligt Portrait
Juryns motivering: ”Vi vill hedra en man som genom sin insats lyckas visa på sitt samhälles allra innersta mörka rum. Med hjälp av en fantastisk regissör lyfter han det realistiska skådespeleriet till en ny dimension.”

 

Bästa film Oslo 31 augusti av Joachim Trier
Det var alltså inte bara fotot som imponerade på sin publik och juryn, utan även helheten. Med sin gestaltning av sitt egna Oslo men även en brutal ärlig gestaltning om ett drogberoende som inte bara tar vår huvudperson i besittning utan främst hans vänner och bekanta som inte känner tillit till honom längre. Systern vill knappt veta av honom. Och det känns. Men framförallt visar det på en destruktion som gnager i flera led, vilket påvisas på ett lika sorgligt som fint och underfundigt sätt. Och juryns motivering för årets film löd: ”I den här filmen lär vi känna mannen som hade alla förutsättningar i en fantastisk värld men misslyckades med att göra något av det. Det är en karaktär som är obekvämt ärlig; både mot sig själv och verkligheten omkring honom. Intelligent dialog med en underliggande humor, fantastiskt foto och enastående skådespeleri gör den här filmen till ett perfekt porträtt av regissörens egen generation.”

Text: Fredrik Gertz

Här är Kulturbloggens recension av Oslo 31 augusti.
Här är Kulturbloggens intervju med Joachim Trier.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Bronshästen, Stockholms filmfestival, filmpris

Arkiverad under: Film Taggad som: Bronshästen, Stockholms filmfestival

Winter´s Bone vann Bronshästen på Stockholms filmfestival

28 november, 2010 by Rosemari Södergren


En ung flicka som växer upp i en släkt och familj av kriminella personer i en miljö av misär är huvudpersonen i filmen ”Winter´s Bone”.
Huvudpersonen Ree tillhör vad som brukar kallas White Trash i USA. Vit slum, där hennes farbror snortar kokain till frukost och hon blir erbjuden droger som andra kan bli erbjudna en läsk.
Sängar där barn sover direkt på madrasserna, utan lakan, fallfärdiga ruckel till hus.

”Winter´s Bone” är en film som jag tror har stora chanser att bli nominerad till en Oscar och jag tycker det är konstigt om den inte släpps på biograferna. Den är spännande, engagerande, med en ung stark tjej som huvudkaraktär och den sticker ut med att berätta om en miljö vi inte så ofta får se på det här sättet. Jag tror ingen kan se filmen och vara oberörd.

Filmens regissör, Debra Granik, var med i panelen på ett seminarium under Stockholm filmfestival 2010 om kvinnor som är regissörer, som Kulturbloggen berättade om här.

Pressmeddelande från filmfestivalen om årets vinnare:

Juryns beslut är nu offentliggjorda och vi kan meddela att årets Bronshäst gick till det intensiva thrillerdramat Winter’s Bone av Debra Granik och att ni i publiken valde att dela Silver Audience Award mellan Shane Meadows This is England ’86 och Lucy Walkers Waste Land.

Dagens Nyheter berättar om film-prisgalan:

Den amerikanska regissören Debra Granik fick ta emot både en 7-kilosbronshäst för årets bästa film, men även en tung, metallisk dalahäst för ”bästa kvinnliga skådespelare”, som tilldelades hennes huvudrollsinnehavare Jennifer Lawrence. ”Winter’s bone” vann även Stockholms filmfestivals internationella kritikerjury Fiprescis hjärta.

Läs även andra bloggares åsikter om Winter´s Bone, Debra Ganik, Stockholms filmfestival, Bronshästen

Arkiverad under: Film Taggad som: Bronshästen, Debra Ganik, Stockholms filmfestival, Winter´s Bone

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

13/6 2025 Jazzkrogen Unity i … Läs mer om Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in