Empire of Light
Betyg 4
Nordisk premiär på Stockholms filmfestival
Regi Sam Mendes
En hyllning till film och den magi som gör att film har en läkande förmåga, som hjälper oss att klara av att gå vidare i livet då vi möter svårigheter och tragedier. En hyllning till rätten att vara unik, rätten av vara annorlunda. Och mest av allt är det en film där Olivia Colman glänser. Hon är filmens lysande stjärna. Hon är utan tvekan av vår tids duktiga skådespelare och om hon inte får minst en nominera till Oscar för rollen är det något fel på juryn.
Filmen utspelas under 1980-talets början, under en tid då film sågs på biografer. Vi får några underbara scener från biografens olika rum. Jag hade gärna sett mer av dessa miljöer. Det är lite som filmen är i sin helhet, där är lugn och sparsmakat, inget dras ut till det yttersta.
Olivia Colman spelar Hilary, en medelålders kvinna som jobbar på biografen Empire i en brittisk kuststad. Biografen chef, Mr Ellis (spelas av Colin Firth) har utsett henne till gruppchef, kanske för att hon är äldre än övriga personalen som till stor del är unga med undantag för maskinisten Norman (spelas av underfundiga Toby Jones)eller för att Mr Ellis ska kunna kalla in henne till sitt kontor för en avsugning då och då. Hilary är väldigt jag-svag, går omkring som i en dimma utan känslor, varken glädje eller sorg. En stund in i filmen får vi förklaringen: hon går på litium och lider alltså av en psykiatisk sjukdom som shizofreni eller bipolaritet.
Så dyker Stephen en nyanställd ung man upp (spelas av Micheal Ward). Hans dröm och mål i livet är att studera arkitektur på universitet, men på grund av sin hudfärg har han inte kommit in. Han är en mycket unik ung man och en stark vänskap växer fram mellan honom och Hilary. Vänskapen fördjupas och tycks bli en relation. Får en medelålders kvinna ha en relation med en man som kan vara hennes son? Det är ett av filmens många teman, men inget som filmskaparen går på djupet med. Jag tycker det är en av filmens styrkor att den låter oss själva tänka och att den inte skriver oss på näsan hur vi ska reagera. Olivia Colman briljerar och lyser i rollen som Hilary. Samspelet med Micheal Wards Stephen är hjärtevärmande.
Micheal Ward lär vi få se i flera roller. Han tar plats som en stor skådespelare i denna film. Han är en ung skådespelare, född i Jamaica i november 1997 och har varit med i bland annat tv-serien Top Boy (2011) och i Blue Story (2019) och Dev’s Diary (2018)
Empire of Light är en film som puttrar fram i lugn takt. Det är inte en film fylld av aktion. En stor styrka är att filmen är oförutsägbar, utan pekpinnar och överraskar på flera sätt. Där finns några underbara fina miljöer från biografen och en övre våning som står övergiven men en gång var biografens finaste avdelning med två salonger och servering, nu framför allt bebodd av duvor.
På sätt och vi är filmen mer som en roman. Som film är den dramaturgiskt spretig. Sam Mendes kunde ha valt att göra mer av symboliken kring film och vart filmkonsten är på väg eller symbolik kring åldersdiskriminering, förtryck av svarta eller förakt för psykisk sjuka. Men han låter de olika ämnena puttra på, komma upp till ytan och sedan lämna över till oss att tänka vidare för att puttra vidare med nästa tema. Mig stör det inte. Jag sjunker in i filmen och uppskattar filmens poetiska anslag. Det betyder inte att filmen bara är ”lagom”. Vi får se scener som gör ont och scener som värmer hjärtat, vi får se människans förmåga till både hat och vänskap.
Filmens regissör Sam Mendes är året mottagare av Bronshästen, Stockholms internationella filmfestivals utmärkelse Stockholm Visionary Award. Sam Mendes slog igenom med filmen American Beauty (1999) som han vann både en Oscar och en Golden Globe för i kategorin Bästa regissör. 2009 blev han nominerad till en Golden Globe för Revolutionary Road. 2012 regisserade Mendes den 23:e James Bond-filmen Skyfall och 2015 regisserade han den 24:e Bond-filmen Spectre.
Wikipediaom hans bakgrund som teaterregissör: Mendes har regisserat flera uppmärksammade teater- och musikaluppsättningar i England. Den första större uppsättningen var Körsbärsträdgården med Judi Dench i en av rollerna. För the Royal Shakespeare Company satte han upp flera pjäser där Simon Russell Beale medverkade. Våren 2014 samarbetar de återigen med en uppsättning av Kung Lear. Hans första uruppsättning av en musikal var Charlie and the Chocolate Factory (2013).
