• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Den makalöse Maurice – en förförande hyllning till fantasin

20 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Den makalöse Maurice
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 februari 2023
Regi Toby Genkel, Florian Westermann
Svenska röster: Dan Ekborg, Edvin Ryding, Happy Jankell, Anton Körberg m fl.
Censur 7 år

En spännande och rolig animerad historia om kraften i berättelser, om litteraturens styrka – en förförande hyllning till fantasin och det magiska. En film som passar bra att gå på för alla åldrar. Men då filmen består av flera berättelser som vävs samman kan det vara lite svår att hänga med i för de allra minsta. Den släpps med svenskt tal med flera duktiga skådespelare som Dan Ekborg, Edvin Ryding, Happy Mankell och Anton Körberg, vilket är ett stort plus.

Huvudpersonen är Maurice, en stor orange katt som kan tala. Maurice reser från stad till stad och tar betalt för att hjälpa städernas invånare att bli av med råttor. Maurice är en magisk katt, inte bara det att han kan tala utan han kan också locka fram en pojke med flöjt som går genom staden och får med sig alla råttor. Det är bara det att egentligen samarbetar pojken med flöjt, råttorna och Maurice.

Att vara lurendrejare håller ofta inte i längden. En dag kommer det till en stad där de träffar bokmalen Malicia, som genomskådar dem. Men hon avslöjar inte att de är lurendrejare utan får istället med dem på att undersöka de mystiska fenomen som plågar staden.

Maurice är en rolig huvudperson. Han har de egenskaper som en katt brukar anses ha – och han är både individualistisk och ändå kärleksfull bakom ytan. Det går inte att låta bli att älska Maurice.

Den ena berättelsen är det som händer med Maurice och hans vänner och samtidigt får vi paralleller till en bok som Alicia läser ur och förstås finns det paralleller till den berömda sagan om råttfångaren i Hameln. Genom inspirationen från råttfångaren i Hameln och den bok om Bunny kanin som Malicia läger ur blir berättelsen om Maurice och hans vänner en meta-berättelse. Film blir en skildring av hur viktiga sagor och berättelser är för att vi ska förstå våra liv och vad som händer. Det går att denna familjefilm passar lika bra för vuxna som för barn.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animation, Familjefilm, Filmkritik, Filmrecension, Magiskt

Filmrecension: Ekens rike – helt fantastisk, enastående ögonöppnare

17 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Ekens rike
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 februari 2023
Regi Laurent Charbonnier och Michel Seydoux

En helt fantastisk, enastående film om en ek och allt som rör sig i, på och kring eken under ett års tid. En film utan tal. Istället är det naturen, djuren, insäkterna och växterna som berättar något, men utan våra mänskliga ord. Vi får följa ekorrar, grodor, insekter, möss, rådjur, ugglor, vildsvin och många andra djur genom årstidernas växlingar under ett år i och omkring en 210 år gammal ek. Här utspelar sig livets alla vedermödor.

Jag är imponerad. Hur har filmskaparen lyckats filma detta. Vilket tålamod. En del scener är till och med under jord där vi ser rotsystem och vad som rör sig där under. Vi kan se hur en svamp bildas och spränger sig fram genom ytskiktet.

Från filmens presentation:
Eken är kungen bland träd och en symbol för kraft och ett långt liv. Det mäktigaste trädet på våra nordliga breddgrader, som av många förknippas med hopp om livet för framtida generationer. Men eken är inte bara en symbol, för mängder av djur är det den plats de kallar sitt hem.

Det är underbart foto och flera söta favoriter som ekorren, mössen och hjortar och ugglan som spanar på natten. På dagtid flera olika fascinerande fågelarter. Men det är inte bara lugnt. För djuren måste vara uppmärksamma och beredda att fly, där finns farligheter från flera håll. För djurens, insekternas och fåglarnas liv är samtidigt en kamp för överlevnad. På ett enastående sätt får vi följa problem med grannsämja, solidaritet, romantik och uppfostran av barnen. Vi kan upptäcka att ibland är djuren rätt lika människor – eller om det är tvärtom: människor är djurlika. Inte särskilt konstigt, allt på denna jord är vävd ur samma materia.

Denna film är en hyllning till naturen, en uppmaning att ta vara på och vårda naturen, att respektera naturen och se den otroliga mångfalden.

Det är rätt tydligt att denna film inte är inspelad i Sverige. Det finns ekar i Sverige och också en del som är stora och gamla som denna ek men oftast hr vi en annan naturbild. Men det spelar ingen roll. Filmen är en ögonöppnare för att vara vakna, öppna, alerta och uppmärksamma när vi är i naturen och gärna ha tålamod, då kan vi också upptäcka en oändlig mångfald av liv i vår natur.

Regissören Laurent Charbonnier är tidigare känd för dokumentärer som Flyttfåglar och den Césarnominerade Animals in Love. Michel Seydoux gör efter en lång karriär på produktionssidan (På väg till skolan finns på meritlistan) regidebut med Ekens rike. Ekens rike berättas helt utan dialog så att alla oavsett språk eller ålder kan följa med.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tillbaka till Seoul

16 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Tillbaka till Seoul
Betyg 2
Svensk biopremiär 17 februari 2023
Regi Davy Chou
Skådespelare Ji-Min Park, Kwangrok Oh, Guka Han, Seo Yeong-Kim, Yoann Zimmer, m.fl.

En film om en ung kvinna som söker sina rötter i Sydkorea, men samtidigt lurar sig själv och inte är ärlig varken mot sig själv eller omgivningen om sina känslor. Huvudpersonen är i filmens början 25-åriga Freddie som adopterades som baby från Sydkorea till en familj i Frankrike. Av vad som verkar en impuls eller slump har hon landat i Seoul, i Sydkorea. Hon skulle på semester i Japan men alla flyg dig var inställda på grund av orkan.

I Seuol träffar hon några unga människor på en bar och hon får reda på vart hon ska vända sig för att kunna hitta sina biologiska föräldrar. Men det är svårt att riktigt känna sympati för Freddie. Hon tycks vara i total avsaknad av impulskontroll. I sin attityd till omgivningen visar hon att hon anser sig vara det stora offret hela tiden och hon förväntar sig att alla ska ställa upp på henne medan hon tycks ha rätt både utnyttja och förolämpa alla omkring sig. Samtidigt antyder filmen att hon har ett bra arbete med hög lön. Hur har hon annars råd med det dyra liv hon lever? Men om människor på så höga poster i arbetslivet är så impulsdrivna och kan dricka så mycket alkohol och använda narkotika då är världen illa ute.

Freddie utnyttjar friskt alla människor hon möter men kan kasta bort dem så fort hon får en sådan nyck. Det är därför svårt att sympatisera med henne. Kanske vill filmen säga att en människa kan känna en sådan stark sorg inom sig för att hon eller han blivit bortadopterad, bortvald av sina föräldrar. Det är förstås svåra frågor. Ibland skulle jag vilja se den andra sidans berättelse: de föräldrar som adopterar ett barn för att de så gärna vill ha barn och de ger allt de kan till detta barn. Hur känns det om barnen som vuxen blir så egofixerad, kall och oärlig om sina känslor som Freddie?

Vi får under filmens gång reda på att hennes pappa har stora problem med alkohol och han verkar var lita impulsiv utan gränser, precis som Freddie. Är filmens budskap att det biologiska arvet är så starkt?

Det filmen förmedlar till mig är ett råd att ta vara på livet när det pågår, att ta hand om människor och relationer och inte vänta ett par år med att höra sig för då kan det vara för sent. Fast samtidigt är jag inte säker på att det är var regissören vill säga. Freddie är en person som aldrig tar vara på det hon har eller de som finns omkring henne.

Förutom att det är svårt att sympatisera med Freddie är filmen väldigt abrupt ihopklippt. Det är flera år emellan vissa scener och alldeles för mycket vi inte vet om vad som hänt under tiden.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ant-Man And The Wasp: Quantumania – en storslagen rymdopera

15 februari, 2023 by Elis Holmström

Ant-Man And The Wasp: Quantumania
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 februari 2023
Regi Peyton Reed

Disney och Marvel Studios har tillgång till den senaste och mest banbrytande tekniken med Ant-Man And The Wasp: Quantumania. Det har också figurerat flera löften om att detta är avsett som den sanna språngbrädan för de kommande faserna som ska kulminera i två Avengers-filmer om ett par år. Men trots att framtiden kan tyckas vara det enda målet med filmen är Quantumania oväntat tillbakablickande och gammalmodig i sin berättelse och visuella design. Det finns en idé att Marvel stryper sina regissörer med strikta krav. Att de endast tillåts vara kuggar i ett massivt maskineri, att de i en krissituation skulle kunna bytas ut mot ansiktslösa tjänstemän. Den senaste fasen i den långa MCU-sagan har dock motbevisat detta. Doctor Strange: In The Multiverse Of Madness, Thor: Love and Thunder och Black Panther: Wakanda Forever har motbevisat det genom sina tydliga signum från regissörer som Sam Raimi, Taika Waititi och Ryan Coogler.

Peyton Reed har sina rötter i en rad komedier, med varierande kvalitet ska tilläggas. Men inom Marvels ramverk kunde han finslipa sin komik och sin personregi. Ant-Man-filmerna har alltid varit studions mest humoristiska, konceptet med krympande karaktärer lämpar sig också för en mer komisk touch.

Och med den charmante Paul Rudd i huvudrollen har Ant-Man alltid varit ett nöje att se. Den här gången har dock Reed fått ett större ansvar och en större berättelse. Nu är det inte fråga om ett litet – ursäkta ordvitsen, äventyr i San Francisco som involverar gangsters utan en storslagen rymdopera som tar inspiration från Star Wars, Flash Gordon och Total Recall.

Flera regissörer har stött på patrull då skalan och miljön förändras alltför mycket. Sam Mendes kändes rejält klämd då han tvingades anamma mer action och spektakel i Spectre än i den mer fokuserade Skyfall. Reed lyckas dock navigera dessa förändringar relativt väl, även om en stor del av introduktionen känns ofokuserad och inte lika självsäker som de två tidigare filmerna. Detta är aningen förvånande då dessa sekvenser är av den mer bekanta sorten för Reed. Det är lättsam familjedramatik, tonvis med humor och en Paul Rudd i högform. Men samtliga sekvenser i San Francisco känns pliktskyldiga och rastlösa. De bästa actionfilmer lyckas alltid förankra sina explosioner och högljudda volym i värme, goda karaktärer och gärna en god mytologi. Dessa element är länge vilande i Quantumania och det tar ett bra tag innan Reed finner sig.

Först när resan inleds mot det fantasifulla kvantum-universumet mjukas lederna upp. Då förvandlas filmen till ett härligt matinéäventyr som släpper loss sin fantasi. Allting känns som en enda lång hyllning till de mest klassiska science-fiction berättelserna av Jules Verne eller H.G Wells. Allting utspelas mot en oerhört fantasifull bakgrund där färger och hysterisk design möts. Det vilar något lekfullt och ytterst avslappnat över hela äventyret trots att världen står på spel. Reed förstår att det enda sättet att hantera de absurda koncepten med tidsresor genom multipla universum är att ständigt luta sig mot en god dos humor. Där komiken känns aningen pliktskyldig i filmens början blir den till slut dess största tillgång. Precis som Marvel-kollegan James Gunn har Reed inga problem att skratta åt sig själv. Där Wakanda Forever var ett mörkt, sammanbitet och snillrikt drama är detta en härlig hink med popcorn som dränkts i smör. Actionscenerna är lika bombastiska som ett nyårsfyrverkeri. Det känns som en enda lång – men sympatisk, pojkdröm, där rymdskepp, rymdvarelser och laserstrålar kolliderar i ett konfettiregn i regnbågens färger.

Även om de lättsamma elementen är en tillgång finns det flera segment som hade mått bra av att processas längre. Då Stan Lee skapade sina tidiga och mest älskade hjältefigurer aspirerade han att skapa ett fiktivt universum som inte bara ämnade att berätta äventyrssagor. Genom åren har Marvel – både i serietidningar och i sina bästa filmer, innehållit en tydlig observation av vårt verkliga samhälle, där allegorier och paralleller alltid varit närvarande. Quantumania har en rad av dessa inslag, dessutom med god potential att skänka filmen sant intellektuellt djup. Men tyvärr är dessa delar ytterst underutvecklade. Denna förlorade potential drabbar också Jonathan Majors som den hänsynslösa Kang. Majors bär med sig en starkt auktoritet och en skrämmande övertygelse som påminner om nutidens mest brutala diktatorer och demagoger. Men även här väljer Reed att inte skapa ett fiktivt scenario som speglar den auktoritära våg som sveper över vår egen planet. För hur underhållande det än är med storslagna scener och dånande action hade lite svärta kunnat skänka ett annat djup och berikat underhållningsvärdet än mer. Peyton Reed väljer också att understryka ett ganska platt och ointressant patos som känns aningen forcerat. En rad repliker ter sig också aningen krystade och övertydliga då tematiken gällande behovet av kärlek och tillit är solklar.

Men Quantumania är trots sin brist på filosofiskt djup och sitt uttjatade patos ett strålande äventyr som understryker behovet av att behålla barnasinnet även i vuxenålder.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ant-Man, Disney, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: En liten bokhandel i Paris – överdrivet, klyschigt, tyvärr

14 februari, 2023 by Rosemari Södergren

En liten bokhandel i Paris
Betyg 2
Svensk biopremiär 17 februari 2023
Regi Sergio Castellito

En film om en medelålders man som driver en bokhandel i Paris och har en dotter som blivit sängbunden och slutat tala efter en olycka. En film som vill mycket och som skulle kunna bli en mysig hyllning till litteratur och konsten att berätta men som aldrig berör. Filmen bygger på den store filmskaparen Ettore Scolas sista manus som han aldrig hann förverkliga till en film. Jag tror att det är där problemet sitter. När någon tar över och ska ”förverkliga” en annan kreatör verk finns det alltid en stor fälla att resultatet stryker under originalets stil så mycket att det blir överdrivet, klyschigt, banalt och fyllt av klichéer.

Jag skulle verkligen vilja tycka bättre om denna film. Men bilderna är vackra men ack så sockersöta. Att miljön är uppbyggd i en studio signaleras lång väg.

Karaktärerna är svåra att känna något för. Speciellt huvudpersonen bokhandlaren Vincenzo och den helt galna lögnaktiga unga kvinnan som Yolande som rusar in i bokhandeln och ska föreställa en ung kvinna som sprudlar av liv och energi. Men hon nej, hon är alldeles för uppskruvad för att vara sympatisk och när Vincenzo har den usla smaken att falla för henne då tappar han också mitt engagemang. De är alla som karaktärer utklippta ur en bok men som inte fått kött och ben utan tragglar fram som pappersbitar.

Ettore Scola skrev och regisserade några av de mest kända europeiska filmerna som Vi som älskade varann så mycket, En alldeles särskild dag och Fula, skitiga och elaka. 2016 gick legendaren bort vid 84 års ålder och hans sista manus blev inte filmat. Nu har hans vän och regissörskollega Sergio Castellito filmat manuset med honom själv och Oscarnominerade Bérénice Bejo (The Artist) i huvudrollerna.

Det är tydligt att regissören med filmen vill säga något om litteratur och film. Det håller och är engagerande i tio minuter, men sedan är allt övertydligt och det är omöjligt att engagera sig i berättelsen om en medelålders man som blir kär i en helt galen ung kvinna. Samma tema har berättats förr, både med sämre och bättre resultat. Att ta sig an en stor regissörs manus är en svår utmaning, det är helt klart.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in