• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Innan, nu och då

11 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Innan, nu och då
Betyg 2
Svensk premiär 12 maj 2023
Regi Kamila Andinis

Nana är en kvinna som fångad i ett patriarkalt samhälle ständigt gör sin plikt, tar ansvar för hem och barn och vördar sin make. Några egna känsloyttringar finns inte plats för.
Ingift i en högre samhällsklass, med dess normer om elegans och stil, har hon anpassat sig till det livet. Att hon egentligen kommer från landet och fått fly från striderna där har hon tryckt undan liksom att hon då var gift. Livet flyter fram och hon har anpassat sig och godtagit makens älskarinnor i sitt liv. Tills hon en dag blir vän med en av dem, den
egensinniga Ino. Den vänskapen förändrar hennes liv.

Filmen är ett vackert trögflytande drama. Nana döljer sina känslor under en behärskad yta och historien drivs med små steg. Att Indonesien befinner sig i en uppslitande politisk strid kommer fram men huvudsakligen är handlingen förlagd till hemmet. Att
den indonesiska kulturen skiljer sig från västerländsk är tydligt. Det visas genom små detaljer och händelser. Kanske kulturen också är förklaringen till att Nana blir så anonym att hon inte engagerar. Det talas inte mycket och alla håller känslorna för sig själva. Däremot är dansscenerna uttrycksfulla.

Happenings Salma är vacker och hemlig som Nana. Arswendy Bening Swartling gör maken Mr. Darga mer mänsklig och lättare att förstå. Roller som styrs av det patriarkaliska samhällets normer där kvinnor måste följa en mall.

Trots vackert foto, ofta drömlika bilder och spännande musik så är filmen en lång resa till det gripande slutet. Då blir det känslosamt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ellos Eatnu Låt älven leva

11 maj, 2023 by Birgitta Komaki

Ellos Eatnu Låt älven leva
Betyg 4
Svensk premiär 12 maj 2023
Regi Ole Glaver

Filmen kan bli en ögonöppnare för många om hur samer har betraktats och behandlats av samhället. Samer har liksom många andra urfolk betraktats med misstänksamhet och negativa förväntningar. Många har förnekat sin samiska identitet på grund av den misstänksamheten. Att kämpa för Altaälven och för att bevara miljön innebär också att bevara naturen och kulturen där samerna levt. Där renar kan ströva och inga stängsel stoppar.

Ester blir indragen i kampen för älven genom sin kusin Mihkkal. Hans familj har drabbats av statens åtgärder mot samernas renskötsel. De tog deras renar , de tog deras liv. Sakta blir hon medveten om den diskriminering som har skett och sker från stat och privatpersoner. Genom kampen för älven växer hennes kunskap om den samiska kulturen och hennes självrespekt.Det blir viktigt att känna stolthet för den bakgrund man har. Något som väcker motstånd i familjen, lärarrummet och samhället.

Ella Marie Haetta Isaksen är en norsk musiker som gestaltar Ester med med värme och självklarhet. Hon är en förkämpe för samisk kultur och musik i Norge. Sofia Jannok spelar hennes vän och är en svensk samisk artist och sångare.

Esters utveckling , berättelsen om diskriminering och samer som betraktas som andra klassens medborgare är gripande. Skildringen av den politiska kampen kring älven och bilden av Finnmarken är intressant. Men framför allt är det en film med en stark historia där varje scen känns äkta.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Project Wolf Hunting – ekar tomt

10 maj, 2023 by Elis Holmström

Filmrecension: Project Wolf Hunting
Betyg 2
Svensk biopremiär 12 maj 2023
Regi Hongsun Kim

Att det gått åt hisnande 2,5 ton med låtsasblod under filminspelningen av Project Wolf Hunting är inte det mest häpnadsväckande. Inte heller det makabra våldet som inte tycks förstå att måttlighet och smakfullhet är ord som kan behöva tas i beaktning. Project Wolf Hunting är istället ett textbokexempel i hur man tillintetgör en potentiellt duglig film genom tonvis av hybris.

Initialt är det dock ingen storm på horisonten. Regissören Hongsun Kim förmedlar en oerhörd kompromisslöshet genom att använda sig av ett grynigt foto, ful scenografi och en berättarteknik som stampar fram utan finess eller hänsyn. Premissen, med det nedgångna fraktfartyget och poliser som är inlåsta med en rad mordiska psykopater är lika enkel som den är effektiv. Allt verkar därmed vara under kontroll, spänningen är närvarande och då det besinningslösa våldet bryter ut är det svårt att inte tappa hakan. Efter att ha sett Evil Dead Rise trodde jag inte att det skulle vara möjligt att tangera mängden kroppsvätskor, avhuggna kroppsdelar och krossade skallar på film. Men inte ens om vi svetsade samman de senaste två årtiondenas skräckfilmer kommer vi närheten av den bärsärkargång som Project Wolf Hunting erbjuder.

Att beskriva vad som sker på bioduken skulle med största sannolikhet resultera i ett antal anmälningar till pressombudsmannen. Det här är utan tvekan bland det mest hänsynslösa och närgångna våld jag sett på väldigt länge. Och där andra regissörer väljer att fördela det extrema under en längre period finns inga sådana reservationer hos Kim.

Om kvalitativ film enbart hade handlat om att dränka publiken i allehanda kroppsvätskor, visa upp avrättningar som fått Kristian Tyrann att darra, och en allmän nihilism hade Project Wolf Hunting betytt mer för filmkonsten än Akira Kurosawa, Alfred Hitchcock och John Ford ihop. Tyvärr är den perversa våldsuppvisningen endast måttligt intressant i långa loppet. Om Kim hade låtit filmen förbli en klaustrofobisk thriller hade det hela varit en stabil men grovhuggen actionthriller. Men liksom många andra regissörer med aspirationer att göra action och skräck har Kim stirrat sig blind på glittrande Hollywood-spektakel som har en helt annan kapacitet och erfarenhet var gäller att visa upp episka scener på film. För väldigt snart är den täta stämningen som bortblåst, istället stapplar det in en vedervärdigt usel vändning som konverterar filmen till ett vandrande skämt. Detta är en ren tragedi då flera av elementen som presenteras i intrigen är som upplagda för att skapa pulshöjande moment. Dessutom introduceras en av de mest diaboliska och avskyvärda antagonister vi sett på länge, spelad av Seo In-Guk. Men detta kastas överbord då filmen beslutar sig för att byta form och genre. Vad som troddes vara en smutsig och makaber thriller blir istället till en av de mest inkompetenta skräckfilmer som skådats.

Genrebyten är inget nytt, men om de genomförs med en såhär bristfällig skicklighet känns de lika välkomna som ytterligare en COVID-variant. Snart påminner allting om Titanic – inte filmen av James Cameron utan det faktiska skeppet som fick möta sitt öde i och med ett massivt isberg. Allt blir till en mardröm – vad gäller kvalitet, då Kim bestämmer sig för att hoppa ned i en sandlåda och utsätta publiken för infantilt trams där allt av värde spolieras.

Inte ens det magstarka våldet kan uppehålla intresset – eller chockvärdet, detta eftersom allting runtom rämnar likt ett korthus i en orkan. Efter en miljon knivhugg och simbassänger av blod går det inte att bry sig, framförallt då Kim inte verka det minsta intresserad att presentera en anständig film. Men trots att publiken dränks i blod är filmens manuskript snustorrt. Alla inblandade verkar helt omedvetna om det totalt absurda som filmen förvandlas till. Istället tuffar allting på med en surmulen inställning som verkar tro det är en Samuel Beckett-adaption som filmatiseras. Och förutom Seo In-Guk är skådespelet och karaktärerna lika spännande som valfri stympad likdel som dräller över hela båten.

Som surnande grädde – ovanpå detta usla mos, får vi också en slutstrid som är lika imponerande som då Carl Bildt bestämde sig för att ta till ton och traumatisera hela det svenska folket med sin version av ”Fyra Bugg och En Coca Cola”.

Project Wolf Hunting må vara fantastiskt vad gäller att presentera lemlästade kroppar och våldssadism, i övrigt ekar det dock tomt. Om det inte vore för den lovande starten hade detta behövt begravas levande i cement.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Lemlästade kroppar, Project Wolf Hunting, Splatterfilm

Filmrecension: Krönika om en flyktig affär – en film om människans otroliga förmåga att dupera sig själv

10 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Krönika om en flyktig affär
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 maj 2023
Regi Emmanuel Moret

Gillar du sådana där franska filmer där det pratas väldigt mycket, då kommer du att älska denna film. Två vuxna, en man och en kvinna, som närmar sig medelåldern, Charlotte och Simon, inleder en relation. De bestämmer att relationen inte ska vara fast på något sätt och att den inte ska vara passionerad och inte vara länge. Simon är gift sedan 15 år och har två barn. Charlotte har flera barn men vill inte ha någon fast relation. De intalar sig att de bara är tillsammans då och då, för att de trivs tillsammans. Men de är inte kära och de ska absolut inte prata om någon gemensam framtid.

Det är en fascinerande film som ställer många frågor om vad relationer är och den låter oss tänka och känna själva. Den skriver oss inte någon moral på näsan. Det är upp till oss själva att tolka händelserna.

De två är inte något särskilt vackert par. Ingen av dem är särskilt bildskön. Han är kort och hon är rätt lång och ser ännu längre ut då hon är mycket smal, hon rent av ser rent av vinglig ut. Det är förstås ett medvetet val av regissören, de två ser ut som många människor vi möter i vår vardag. Det är en styrka i filmen. Och oj vad de två snackar och diskuterar. Frågan är vem de lurar, sig själva eller den andre? Ibland smattrar de på, speciellt Simon och frågan är vem han försöker lura? Det är väldigt tydligt att de båda lurar sig själva och lägger ett stort lock på sina riktiga känslor.

De är inriktade på att förhållandet bara ska handla om sex. De ska inte ha någon fast relation och Simon ska inte behöva välja mellan sin fru och älskarinnan, Charlotte. Att de börjar uppskatta varandra på andra plan än det sexuella krånglar till det för dem. De låtsar vara väldigt frisinnade. När Charlotte ska låta Simon få förverkliga sin dröm om att få ha sex med två kvinnor samtidigt blir det hela lite komplicerat.

Det är en rolig film och väldigt tankeväckande. Mycket mänsklig och trovärdig. Regissören Emmanuel Mouret har valt att göra Krönika om en flyktig affär till en film som är i ständig rörelse. Vi får följa de två i en ständig rörelse där de promenerar eller cyklar eller har sex, alltid diskuterande om livets existentiella villkor eller kärlekens eller erotikens väsen. Deras tjugo möten på barer och muséer präglas, förutom av heta kärleksakter också av ett kontinuerligt filosoferande samtal.

Jag tror att var och en som ser den får sina tankar och vi ser nog filmen på olika sätt, drar olika slutsatser. För mig är det väldigt mycket en film om människans otroliga förmåga att dupera sig själv.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad Simons fru har att säga. Och det är en styrka att det inte redovisas i filmen. Det är något vi, var och en, får ha vårt förhållningssätt till.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Little Richard: I am everything – berörande, explosivt och upplyftande

5 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Little Richard: I am everything
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 maj 2023
Regi Lisa Cortés

En hissnande färd in i rockens rebelliska sfär med en av de stora förgrundsgestalterna i rockens historia. Little Richard, en av rockens pionjärer får komma till tals i denna dokumentär. Hans energi, hans explosivitet, han rebelliska mod, hans unika pianospel – allt flödar och ger oss en berörande och upplyftande inblick i hans liv och musik.

Denna dokumentär bjuder på massor av musik, klipp från konserter och uppträdanden med Little Richard. Han inspirerade och influerade många av de stora legendariska musikerna som Mick Jagger, David Bowie, Paul McCartney och Tom Jones. Flera av dem berättar i dokumentären om hyr de inspirerats och influerats av honom. Mick Jagger fascinerades av hans sätt att röra sig. David Bowie inspirerades, inte oväntat, av hans fantastiska dräkter. Little Richard hade en ovanligt stark förmåga till att knyta kontakt med publiken, vilket talade till Tom Jones. I dokumentären berättar Paul McCartney hur startstuck han blir när han träffade Little Richard.

Little Richard föddes 5 december 1932 i Macon, Georgia. Hans födelsenamn vara Richard Wayne Penniman. Han var ett av elva syskon. Hans far var kristen predikant vilket innebar att Richard tillbringade mycket tid i en gospelkör under uppväxten. Han blev så småningom utkastad från familjen då han var öppen med sin homosexualitet. Fast när framgångarna kom och han blev rik välkomnades han hem igen.

Little Richard kallade sig själv för ”arkitekten bakom rock’n’roll” och det är det många som skriver under på. Han valdes in i Rock and Roll Hall of Fame under det första intagningsåret 1986.

En av hans stora hits, Tutti Frutti, släppte han 1955. Wikipedia berättar att han och bandet The Upsetters roade sig med att avsluta varje framträdande med låten. När den skulle spelas in på skiva ändrades en del av texten, eftersom den innehöll anspelningar på homosexualitet. Joe Lubin var också med och skrev det som är den nuvarande texten i Tutti Frutti. Coverversioner har gjorts av bl.a. Elvis Presley, Carl Perkins, Pat Boone samt Jerry Williams.

Little Richard levde ett färgstarkt liv och hade olika perioder i sitt liv. Han försökte leva som heterosexuell och gifte sig, han hade drogmissbruk en period och var nyfrälst kristen en annan period.

Denna dokumentär bjuder ett möte med en av de mest explosiva, fascinerande och modiga av rockens stora legender men det är också en historisk resa om samhällets förändringar, om hur attityder förändrats genom åren.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in