• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Argylle – överraskande rolig

4 februari, 2024 by Rosemari Södergren

Argylle
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 februari 2024
Regi Matthew Vaughn
I rollerna Henry Cavill, Samuel L. Jackson, Bryce Dallas Howard, John Cena, Dua Lipa m.fl.

Agentfilmer och serier finns det en hel del av. En del bra och en del sämre. Argylle är en rolig parodi på spionfilmer. Jag fick en hel del goda skratt då jag såg den. Jag fick på en biosalong där vi bara var fyra personer och ändå hade filmen premiär på bio dagen före. Anledningen till att så få biobesökare valde den filmen kanske beror på att den fått dåligt betyg av en lång rad filmkritiker. Mitt betyg 3 på filmen blir nästan det högsta. Jag har hittills bara hittat en filmkritiker (på Göteborgsposten) som gett högre, betyg 4. Annars är det mest betyg 2 och någon betyg 1.

Vad gör filmen värd att se, värd att hänga två timmar och nitton minuter? Den ger en hel del skratt och den är spännande av och till. Den har flera oväntade vändningar som inte är förutsägbara. Den är riktigt överraskande emellanåt. Den har haft stora resurser, det märks.

Huvudpersonen, Elly Conway (spelas av Bryce Dallas Howard) är hyllad författare till spionromaner som blivit storsäljare. Huvudpersonen i hennes romaner är den hemliga agenten Argylle. Själv lever hon en mycket lugnt liv som helst sitter hemma i lugn och ro med sin katt, Alfie. I slutet på hennes senaste bok har hennes hemliga agent Argylle hittat dokument som visar att den globala spionorganisationen han jobbar för är kriminell, den är mycket skum. Argylle ska nu hämta dokumenten. Då exploderar allt. Plötsligt blir Elly attackerad av skumma personer när hon sitter på tåget för att hälsa på sina föräldrar. En främmande man på tåget blir hennes räddning.

Mannen som räddar henne från alla attackerande personer på tåget kallar sig Aiden (spelas av Oscar®-belönade Sam Rockwell). Aiden berättar att det hon skrivit i sina romaner är verklighet och nu måste hon tillsammans med honom bege sig till London för att leta reda på dokumenten som kan avslöja spionorganisationens skumma affärer.

Om det verkar skruvat så lovar jag dig att det är ännu fler vändningar och oväntade utvecklingar av gåtan. Det är väldigt snyggt förpackat och saker som verkar hänga i luften får alltid en uppföljning och en förklaring.

En lång rad stjärnor är i med i filmen: Henry Cavill (The Witcher), John Cena (Fast X), Oscar®belönade Ariana DeBose (West Side Story), Grammy-belönade popsuperstjärnan Dua Lipa (Barbie), Emmy-belönade och Oscar®-nominerade Bryan Cranston (Breaking Bad), Emmy-belönade komediikonen Catherine O’Hara (Schitt’s Creek), Sofia Boutella (Kingsman: The Secret Service) och den legendariske Samuel L. Jackson. Alfie spelas av Chip, en katt som egentligen tillhör supermodellen Claudia Vaughn (född Schiffer).

En är rolig, emellanåt helgalen, nästan barnsligt löjlig ibland. Det är några slagsmålsscener som är väldigt snyggt koreograferade, speciellt en scen där hjältinnan åker skridskor på olja. Ofta kan jag känna lite avsmak för att våld och slagsmål blir underhållning, men i dessa fall fungerar de ändå bra och slagsmåls-scenerna dominerar ändå inte filmen.

Jag och de övriga tre i publiken skrattade i alla fall och hade en rolig kväll på bio.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: När Sophia mötte Sylvain – kul om kärlek och passion men bygger en del på fördomar

2 februari, 2024 by Rosemari Södergren

När Sophia mötte Sylvain
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 februari 2o24
Regi Monia Chokri

En intressant film om en kvinna från den intellektuella eliten i Kanada som möter en supersnygg hantverkare och inleder en framför allt sexuell relation. Filmen undersöker om det är möjligt för två människor från olika samhällsklasser att verkligen mötas och ha en djup relation. Duktiga skådespelare räcker inte, filmen bygger alldeles för mycket på fördomar och klichéer. Filmen förutsätter att högutbildade akademiker inte kan ha bra sex, att män från den kulturella eliten kan prata och kommunicera men inte kan tillfredsställa en kvinna medan hantverkare är ursexiga och kan tillfredsställa en kvinnas sexuella lust om och om igen, men de kan inte ge en intellektuell kvinna den gemenskap hon behöver rent intellektuellt. De högutbildade männen är jämställda medan hantverkarna vill bestämma och äga kvinnan och dessutom ofta har högerextrema värderingar.

Fast trots min kritik av de fördomar filmen bygger på är den ändå skickligt berättad. Sophia är en snart 40-årig filosofiprofessor som lever ett stabilt och förutsägbart liv tillsammans med Xavier sedan tio år tillbaka. När hon åker ut till ett hus hon och Xavier köpt på landet för att träffa en hantverkare som ska renovera huset träffar hon Sylvain. Sophia faller pladask för Sylvains sexuella utstrålning. Till den väninnan hon anförtror sig åt påstår hon att det bara är en tillfällig flirt, inte tänkt att vara långvarigt. Hon vet att hon är van vid ett helt annat liv där hon och Xavier har en djup gemenskap och umgås med andra intellektuella, går på galleri-vernissage och äter fina middagar med intellektuella samtal. Men efter ett tag blir Sophia mer och mer fäst vid det liv hon kan ha med Sylvain: sex, sex, sex och däremellan vistelser i naturen. Sylvain börjar prata om att han vill att de ska gifta sig. Det blir dags för henne att träffa hans familj.

Alla människor är unika och alla familjekonstellationer därför också. Förstås. Det blir lite för gulligt när Sylvains familj skildras som oerhört naturnära och öppna och välkomnande i förhållande till Sophias familj för att inte prata om Xaviers föräldrar som är inne i en djup kris då hans pappa börjar bli mer och mer senil och mamman alltmer desperat och tjatar om att Xavier och Sophia måste skaffa barn snart, innan det blir för sent.

Kärlek kan vara så mycket. I dagens samhälle har det blivit extremt stort fokus på sex-delen. En rolig del i filmen är när Sophia har föreläsningar för äldre människor. När hon är nyförälskad i Sylvain tar hon upp principer från filosofer som menar att kärlek alltid handlar om sexuell dragning till varandra. När hon börjar märka att hon saknar den djupa vänskapen och respekten som gör henne likvärdig med mannen som hon har med Xavier men inte med Sylvain börjar hon föreläsa om filosofer som talar om balans mellan erotik och vänskap/respekt och gemenskap på fler plan än det sexuella.

Trots att filmen bygger på en hel del förutfattade meningar om människor från olika samhällsklasser har den en del att säga. Den är välgjord, med duktiga skådespelare, fint foto med djup.

Kärlek mellan två älskande kan bygga på vänskap eller passion – men mest stabilt blir den nog ändå om kärleken kan förena dessa två och både består av vänskap och passion. Det tycker jag är filmens tema.

Om regissören:
Monia Chokri långfilmsdebuterade 2019 med Jag och min bror, som premiärvisades i Un Certain Regard-sektionen i Cannes. Slog igenom som skådespelare för sin roll som Marie i Xavier Dolans Hjärtslag. Medverkade även i Dolans Laurence Anyways. Hennes andra långfilm, Babysitter hade premiär på Sundance Film Festival 2022. När Sophia mötte Sylvain (The Nature of Love, Simple comme Sylvain), var utvald till sektionen Un Certain Regard, Cannes 2023.

När Sophia mötte Sylvain – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Kanada, Kärleksskildringar, Teterkritik

Filmrecension: Hantering av odöda – förmedlar hopplöshet och färglöshet

30 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Hantering av odöda
Betyg 3
Öppningsfilm på Göteborgs filmfestival 26 januari 2024
Svensk biopremiär i februari 2024
Regi Thea Hvistendahl
Manus Thea Hvistendahl och John Ajvide Lindqvist

En mörk film om sorg som bygger på John Ajvide Lindqvists roman med samma namn från 2005. Romanen kategoriseras ofta som en skräckroman och filmen omtalas som en zombie-film och skräckfilm. Denna film passar inte riktigt in under dessa kategorier. I vilket fall som helst är det inte någon traditionell zombie- eller skräckfilm. Skrämmande är den på sätt vis men mer smygande sorglig och tragisk.

Vi får följa tre familjer som drabbats av en stor sorg, vi hålls på avstånd från de olika karaktärerna och personerna säger nästan ingenting, filmen är nästan en stumfilm. Det gör att det är svår att identifiera sig med någon av karaktärerna. Det är förstås meningen. Fotot i filmen går i en murrig brun ton. Allt tillsammans gör att det känns som att befinna sig i ett glädjelöst tillstånd utan ljus och utan sol och värme. Dessutom ser flera av de som är levande lika döda ut som de döda, speciellt den äldre kvinnan som förlorat sin livspartner och morfadern som förlorat sin dotterson. Den som säger mest är kaninen son skriker när den dödas. Jag hoppas verkligen att ingen kanin dödades på riktigt för att spela in den scenen.

Plötsligt slås elnätet ut i staden och de avlidna börjar röra på sig. Den avlidna partnern kommer hem till sin sörjande partner. Morfar bär hem barnbarnet och familjen där mamman dött samlas hos den uppvaknade mamman på sjukhuset. Fast är de egentligen levande? De är livlösa, känslolösa zombier.

Vad vill regissören Thea Hvistendahl säga med filmen? Den som har förlorat någon som står en mycket nära, som att förlora ett barn eller ett barnbarn, kan förtäras av sorg. Att förlora ett barn är bland det värsta som kan hända någon människa. Den saknaden är oändlig och djup. Och den närmaste tiden efter en sådan förlust kommer livet att vara lika färglöst och hopplöst som filmen. Så rent konstnärligt har filmen träffat exakt. Ett budskap från filmen är att det är meningslöst att vilja ha en avliden tillbaka. Men det gäller ju bara om de förlorat själva själen eller vad det är som gör att de har liv och karaktär. Det är bara i ett av de tre fallen som det är ett barn som dött. I det ena fallet är det en åldrad person som gått ur tiden och det är mer en sorg över livets gång och inte tragiskt på samma naturvidriga sätt som att förlora ett barn eller barnbarn.

Filmen är delvis lika luddig som dess färgsättning. Jag undrar: Väcks alla döda till liv? Också de som kremerats? Vad rapporteras om detta uppvaknande i medier? Ibland undrar jag vad som är så lockande med skräck- och zombiefilmer där människor dör, ibland i mängder. Har publiken inga riktiga sorger i livet? Har de aldrig förlorat någon som var bland de viktigaste i livet? Jag känner att filmen är rätt meningslös.

Regissören Thea Hvistendahl har regisserat flertalet kortfilmer tidigare och hon långfilmsdebuterade 2017 med Adjø Montebello. Hanteringen av odöda är hennes andra långfilm. Att hon är suveränt duktig, det är tydligt. Filmen är mycket konsekvent genomförd. Men för någon som liksom jag gått igenom riktigt stora sorger ger filmen mest ångest. Visserligen snyggt genomförd men räcker det för att spendera tid framför bioduken?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: John Ajvide Lindqvist, Skräckfilm, Zombier

Filmrecension: Düsseldorf, Skåne – motsvarade inte mina förväntningar

29 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Düsseldorf, Skåne
Betyg 3
Visas på Göteborg Filmfestival
Svensk biopremiär 9 februari 2024
Manus, regi och originalmusik Patrik Blomberg Book
I rollerna Erik Svedberg-Zelman, Rebecca Plymholt, Anna Blomberg, Magnus Schmitz, Karin Lithman, Daniel Gustavsson med flera

En Coming to age-film som utspelas i synthmiljö på skånska landsbygden under 1980-talet. Jag hade höga förväntningar på den här filmen. Jag minns så väl den tiden. Det var viktigt att ta ställning: synth eller hårdrock. Mina förväntningar blev inte infriade. Det är dumt att ha förväntningar, egentligen. I förhandssnacket har det sagts flera gånger att det här ska vara världens, eller åtminstone Sveriges, första synthfilm. Om det är den Fförsta kan jag inte avgöra men jag är tveksam till att definiera den som en synthfilm. Det är synthmusik med i filmen och huvudpersonerna gillar den musiken och klär sig som synthare och har dessa friserna, men jag saknar musik. Jag hade hoppats på en kavalkad av synthfavoriter. Jag tänker att det förmodligen hade kostat för mycket att betala för rätten att använda musiken i filmen.

Filmen handlar om kraften i kreativitet för att ta sig igenom svåra utmaningar i livet. Nu råkarhuvudpersonen Fredrik (spelas av Erik Svedberg-Zelman) syssla med synthmusik men berättelsen skulle kunna handla om hårdrockare eller dansbandsmusiker eller om någon som drömmer om att skriva. Det är en skildring av en ung, fattig tonåringskille som har stora drömmar och riktigt usla hemförhållanden. Han bor med sin ensamstående mamma i ett ruckel till hus och mamman tillbringar dagarna med att dricka vin eller annat ännu starkare, sova och läsa veckotidningar och Fredrik är också arbetslös. Hans pappa bor inte så långt därifrån och det enda pappan äter är korv.

Då blir Fredriks situation ännu värre. Hans flickvän Nina är duktig på att fotografera och har sökt till en fotohögskola i Stockholm. Fredrik upplever det som en katastrof om hon skulle flytta.

Fredriks sysselsättning är musiken och nu närmar sig dagen då han och hans två kompisar i ortens lokala synthband ska ge sin första konsert i ortens medborgarhus.

Jag är rätt kluven till denna film. Kläder, hårstil med mera är konsekvent genomfört liksom interiör från tåget. Minnen från 1980-talet sätter fart inom mig. Erik Svedberg-Zelman som är 28 år är dock för gammal för att vara trovärdig som en tonårskille. Obs det sägs aldrig i filmen vilken ålder som Fredrik eller Nina ska ha, vi får bara reda på att de gått i skolan samtidigt när hon flyttade dit från Stockholm. Det är min tolkning att de är i övre tonåren. Men då Nina sökt till högskolan är det rätt naturligt att se dem som tonåringar eller närmare tjugo år. Det blir så konstigt om en man på nästan trettio år lever som Fredrik gör. Det blir en olika berättelser om det är en kille i övre tonåren eller om det är en man som snart är trettio. Jag tror att om filmen haft en skådespelare som var yngre i den rollen hade jag mer fastnat för filmen. Erik Svedberg-Zelman är absolut inte dålig, det skriver jag inte. Han är duktig skådespelare men som för mig är lite för gammal för den rollen.

Det är väldigt sorgligt att se vilket liv Fredrik har. Klasskillnaderna mellan hans liv och flickvännens Nina är gigantiska. Nina bor med sin mamma, pappa och syster i ett fint hus, föräldrarna jobbar inom kultur eller media och har intressanta samtal kring middagsbordet. Föräldrarna är kloka och förstående och Nina och hennes syster kan prata med dem om det mesta. Den delen av filmen är mycket välgjord och säger mycket om olika förutsättningar i livet.

Filmen är absolut sevärd även om den inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Själva grundhistorien om fattigdomen och hur Fredriks föräldrar ljuger för sig själva har skildrats många gånger tidigare och ger inga nya insikter. Det är bara sorgligt att livet kunde vara så då på 1980-talet och fortfarande kan vara så, fast i andra miljöer. Idag finns väl inte samma slags synthare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Synthmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Sida 114
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in