• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Harriet the Spy: Blog wars – Med integritet i fokus

5 februari, 2012 by Redaktionen

Titel: Harriet the Spy: Blog wars
Betyg: 3
Slöpptes på dvd 4 januari 2012

I Harriet the Spy: Blog wars tävlar unge Harriet Welsh mot Marion Hawthorne om att bli klassens officiella bloggare. Samtidigt så är den kända skådespelaren Skander Hill i staden för att spela in filmen Spy Teen 2: The sequel som Harriets far producerar. Harriet blir trots sin förakt för skådespelaren besatt av att blogga om honom och följer honom var han än går, något som får hennes vänner att ta avstånd ifrån henne.
Disney Channel är tillbaks med en filmadaption av boken Harriet the spy ifrån 1964 i modern tappning där Harriet bloggar i stället för att jobba på skolans tidningsredaktion. Filmen återkommande teman är integritet och vänskap. Harriet får känna på livet som journalist och ansvaret som följer med.

Filmen var relativt händelserik med en halvdan skådespelarinsats, vilket visserligen inte brukar vara så högprioriterat när det kommer till den här sorten av filmer som riktar sig mot den yngre tonåren. Jag tycker inte att den tillförde något nytt till filmvärlden, men den funkar absolut som en film i mängden samtidigt som den lär ut en viktig moral om prioriteringar och privatliv. Ur ett barns perspektiv så tror jag dock inte att den här filmen står längst upp på några önskelistor.

Text: Anthon Zümendorf

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Lemonade Mouth – Medioker feel good

5 februari, 2012 by Redaktionen

Titel: Lemonade Mouth
Betyg: 2
Släpps på dvd 7 december 2011

Lemonade Mouth är en musikalisk dramafilm som är baserad på boken med samma namn. Filmen handlar om fem high school-elever som hamnar i kvarsittning och bestämmer sig för att starta ett band. Under filmens lopp stöter de på ett flertal väghinder såsom det rivalerande bandet Mudslide Crush som gör allt för att förstöra för Lemonade Mouth och även en hel del konflikter inom våra huvudkaraktärers familjer.
När jag först såg den här filmen så kändes det som att jag sett den förut. Sedan slog det mig att det här blandning mellan Breakfast Club och School of Rock, fylld med klyschor och stereotyper i sann Disney Channel-anda.

Filmen tar upp en hel del ämnen som ärlighet, solidaritet och att ge uttryck för sina känslor, men samtidigt så är det svårt att blunda för vad det är: Ännu ett kommersiellt försök av Disney att tjäna in på high schoolmusikal-hypen som lades grund av just.. High School Musical.

Filmen inleder bra med en introduktion av karaktärerna och berättelsen som skall följa, men accelererar senare in i ett tempo där man knappt får ta del av några händelser som driver berättelsen alls mellan de musikaliska framträdandena.

I övrigt så är det en välgjord film som berättar om vänskap, utanförskap och musik som lämpar sig väl mot den målgruppen den faktiskt är tillägnad. Låtarna i filmen är catchy och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte skrattade vid ett par tillfällen.
En helt okej film för sin genre.

Text: Anthon Zümendorf

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, dvd, Lemonade Mouth

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: dvd, Filmrecension, Lemonade Mouth, Scen

Filmkrönikan: Kinaprotester och annat på Göteborgs filmfestival och Järnladyn och Mästerkatten

4 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Veckans höjdpunkt för filmälskare är säkert Göteborgs Internationella Filmfestival som går mot sista helgen för årets festival. Är du filmälskare och är i trakten kring Göteborg ska du göra ett försök att se några av filmerna eller ta dig till Lagerhuset där det är en hel del intressanta debatter och seminarier som:
12.30 Lagerhuset
Psykologer tittar på film: Vi måste prata om Kevin. Två psykologer diskuterar filmen tillsammans med publiken. Filmen ser du samma dag kl 10.00 på Draken.

14.00 Lagerhuset
Filmjournalistik i förändring. Kritiker, kulturredaktörer, tidningschefer, filmbloggare och filmdistributörer diskuterar.

Filmfestivalen i Göteborg är väldigt speciell. I år fyller den 35 år och den har blivit älskad av göteborgarna, tror jag. För jag har sällan sett en festival som samlar så stor publik i så skilda åldrar. I kön in till filmsalongerna har jag snackar film med gamla och unga som aldrig förr. Jag stod i kylan utanför bion Draken på Järntorget och talade med en dam som gått på 30 av Göteborgs filmfestivaler. Hon hade ett så kallat dagspass. De som köper ett sådant får gå in på hur många filmer som helst, i mån av plats. De får ställa sig i en särskilt kö tillsammans med ackrediterade, som är pressfolk, filmbloggare och olika vip-gäster från filmbranschen. Alla filmer har ett visst antal platser reserverade för den kön, först till kvart är det som gäller. Det betyder alltså att också på utsålda visningar släpps det in ett visst antal från den kön.

Lite extra intressant tycker jag det är med de kinesiska filmerna som skildrar kampen för yttrandefrihet i Kina liksom de filmer som skildrar vad som hände under den arabiska våren.

Emma Engström på Göteborgsposten tipsar om kortfilmer på festivalen:

Korta möten passar en rastlös själ, precis som kortfilmer. Göteborgs filmfestival visar som vanligt ett brett urval av alla de 400 filmer som kommer in. Här ryms såväl dokumentärer som animationer, konstfilm och drama. Efter 20 filmer anas två tydliga teman, som kommer fram både i de filmer som valdes ut att tävla om priset Startsladden och de som jag har sett i två av de andra kortfilmsblocken.
Den rebelliska flickan dyker upp i flera filmer, i olika former och åldrar. I Fijona Jonuzis Astrid är det elvaåringen som sticker från sin arga mamma för att hänga med kompisarna. På djuraffären bestämmer hon sig för att helt enkelt ta den finaste kaninen, lägga den i väskan och smita ut. Dels vill hon imponera på en ny bekant, dels gör hon det för kicken. Tonträffen i spelet mellan tjejerna är imponerande och jag känner igen pendlingen mellan att vilja vara vuxen, ända tills det börjar bli farligt.

På de vanliga biosalongerna är veckans premiärer: skildringen av Englands första kvinnliga premiärminister, högerkvinnan Margaret Thatcher i Järnladyn. Filmen har överlag fått tummen ned av kritiker som betyg 2 i DN och betyg 2 hos oss på Kulturbloggen. Meryl Streep är nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Thatcher, men en del kritiker menar att hennes insats mer består i att härma, imitera järnkvinnan än att spela henne.

Kritiken mot Järnladyn går bland annat ut på att filmen blundar för vad Thatcher stod för och den kritiken kommer både från vänster och höger. Hennes anhängare tycker att hon inte skildras positivt nog och de som hatar vad hennes politik stod för menar att filmen blundar för allt detta. Det är lite av samma kritik som hörts kring Clint Eastwoods skildring av förre FBI-chefen och kommunistjägaren J. Edgar Hoover.

Veckans kanske mest hyllade filmpremiär är familjefilmen Mästerkatten, som visas i 3D med såväl engelsk som svenskt tal. DN gav betyg 4 och skrev:

Figurerna har charm, miljöerna är omväxlande, och allt slutar inte med tjugo minuter dånande jakt/envig/slag. Det är inte filmhistoria, men bra familjeunderhållning.

Förresten, kanske lite filmhistoria ändå. Efter över mer än hundra år av filmhjältar med värja får Mästerkatten till en replik som kan vara rekord i spotskhet:

”Frukta mig – om du törs!”

Den tredje stora filmpremiären är den svenska komedin En gång i Phuket. Kulturbloggens recensent gav betyg 3 och skrev:

”En gång i Phuket” är en film om att finna sig själv, om självförverkligande och den frågar vad det är att leva på riktigt. Charmen ligger i de träffsäkra skildringarna av övre medelklass svenskens vardagliga liv med Mac-datorn som följer med på semestern, konversationer om den svenska mentaliteten och förlöjliganden över svenskars svårigheter att förstå norska. Den höga igenkänningsfaktorns bjuder stundtals på hysteriska skrattscener men den patetiska karaktären som allt går fel för gång på gång känns något uttjatad. Höjdpunkten är att se Sveriges svar på amerikanska skådespelarduon Owen Wilson och Ben Stiller (Peter Magnusson och David Hellenius) samspela. Tyvärr hamnar filmen i fällan av att bli lite för klyschig.

Fler recensioner:
En gång i Phuket (DN)
En gång i Phuket (GP)
Mästerkatten (GP)
Järnladyn (GP)

Läs även andra bloggares åsikter om film, göteborgs filmfestival, filmkrönikan

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmfestival, Filmkrönikan, Göteborgs filmfestival, Scen

Händelser vid Slussen – En god bildberättelse om Stockholm

2 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Händelser vid Slussen.
Betyg 4
Premiär på Zita bio 3/2 2012, på SVT2 9/2 2012.

Nu kan vi glädjas åt ännu en god stockholmsberättelse, denna gång i rörlig bild med ljud. Filmmakaren heter Johan Palmgren. Han bjuder på en folklivsskildring från dagens Slussen. Den bör vara av intresse för Stockholms stadsmuseeum och Nordiska museet även om filmen inte är något problemdokument.
Palmgren beskriver Slussen avsiktligt (?) som en arketektonisk klasspyramid med utesovarna kring Pekka i den lägsta våningen och chefsarkitekt Svante Berg med stab i den högsta. De senare huserar i akropolen, Kolingsborg. Parallellt ligger en ännu högre topp, Gondolen i Katarinahissen. Här släpps vi inte inpå de ”höga” gästerna förutom Bergs arkitektbyrå som lägligt nog frekventerar stället.
Gondolens bartender som betecknar sig själv som en ”arbetarklassens aristokrat” får nästan ensam representera fågelperspektivet över Slussen. Han hävdar att: ”Arkitekter har en utopisk världsbild – solig och vacker”. Detta beläggs med en sekvens från Bergs arkitektkontor, där man diskuterar det lämpliga med morgonsol och följande skuggor över lekande barn på Nya Slussen. Vi pratar om en värld skapad i PhotoShop förstås.
Men majoriteten av medborgarna och besökarna lyser med sin frånvaro i filmen. Det gör även en redovisning av de tekniska och geohydrologiska grunderna för Slussens konstruktion. Bland annat därför släpper filmen ifrån verkligheten trots att den bygger på dokumentära bilder och ljudupptagningar. I stället föds Fredman på nytt efter att ha knoppat in 1767. På denna tid har han bara förflyttat sig någon kilometer från Gamla Stans trånga gränder mellan tegel- och naturstensväggar till Slussens massiv av armerad betong och håligheter. Här går förstås också Ulla Winblad igen. Och är det inte Susanna som sköter själva slussningen?
Men filmen skildrar 2011. Så Fredman väcks nu, sovandes på bara betongen, av ett samtal på sin mobiltelefon. Vi förs så gradvis in i storstads- och betongromantiken. Denna berättelse når i mitt tycke sin perfektion i scenen där vår huvudperson begraver sin självdöda favorit(?)råtta till perfekt passande musikläggning av Niko Röhlcke. Om jag skulle få göra ett representativt klipp ur filmen, så skulle det vara denna scen!
Palmgrens berättelse innehåller skildringar av stadens 5—7 vanligaste djur: människa, brun råtta, fiskmås/gråtrut, stadsduva och gråsparv/pilfink. En abborres väg från sjön till en enkel måltid hör också hit.
Men var kommer då majoriteten av medborgarna in? Jo några kommer in som pausunderhållning för de anställda på Bergs arkitektkontor när de lyfter sina trötta ögon från ritskärmarna. De kan då se ett litet antal engagerade medborgare, tillsynes alltid, vanka fram och tillbaka med demonstrationsplakat, på Slussen. Man anar naturligtvis också ett visst motsatsförhållande. Men demonstranternas motiv och åsikter redovisas inte särskilt ingående.
Dessa kan då inte heller ställas mot Foster och Bergs resonemang. Fortsatt fri eller friare utsikt från slusskrönet tror jag ändå är den mest omfattade folkviljan. Frågan är väl om det är de folkvalda, med Sture Nordin i spetsen eller de köpta arkitekterna som är motparten? Detta utreds inte heller.

De två största grundfrågorna kring Slussen berörs inte i filmen:
Hur kommer de vattenytor som möts vid Slussen att ändra sig i framtiden? Och vad kommer de olika alternativen att kosta?
Hur stor trafik, och vilken trafik önskar vi ha över Slussen i framtiden? Och vad kommer de olika bränsle- och konstruktionsalternativen att kosta?

Detta kan möjligen förklaras med att filmen inte handlar om framtiden utan om ett snabbt förklingande nu. Därför redovisas heller inga ledvärden för den Nya Slussens livslängd eller den förväntade havsnivåhöjningen vid Slussen.
Att det senare är beslutat kunde dock Emma Sahlman från Stockholms stad meddela vid den avslutande diskussionen efter pressvisningen. Nya Slussens livslängd skall vara 100 år och havet förväntas stiga 0,5 m på denna tid. Emma Sahlman kunde också meddela att det är de närmaste årens översvämningsrisker orsakade av nederbörd som oroar de styrande mest.
Som jag ser det bör Stockholms stad kunna vinna en vattendom med det liggande förslaget, därför att det kan vara hållbart under de närmaste 30 åren. Mer kan väl Vattendomstolen inte begära? Men som medborgare kan vi naturligtvis begära mer, t ex 100 år.
Slutligen berättade filmaren Johan Palmgren att en svårbotad tuberkulosepidemi spridit sig bland ”de fria” männen och kvinnorna under Slussen. Troligen hände samma sak i den verklige Fredmans gäng under det glada 1760-talet. Fredman själv avled i ”bröstfeber”.

Betyg 4 som Stockholmsberättelse utifrån dokumentärt material

Betyg 2 som problemdokumentation

Text: Claes Möre

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Kulturpolitik, Recension

Margin Call kommer att bli en klassiker som visar den nakna kapitalismen

1 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Margin Call
Betyg 5
Biopremiär: 2 mars 2012
Visas på Göteborgs Filmfestival

Margin Call kommer att bli en kultfilm som många citat kommer att användas från. Jag tycker den till och med har högre klass än Wall Street, när det gäller att skildra och genomskåda finansvärlden och det kapitalistiska systemet.

Handlingen utspelar sig på ett finanscentrum i USA, dagarna innan den stora finanskraschen 2008. Finansinstitutet har sålt optioner med överbelånade bostadslån. En av företagets finansanalytiker får tag på information som visar att företaget står inför konkurs. Mycket snart. Kanske inom en vecka. Han ringer in sin chef, trots att klockan är elva på kvällen. Chefen ringer in sin chef, som i sin tur kallar på sin chef, som i sin tur kallar in hela högsta styrelsen för ett nattligt möte. Något måste göras för att de ska rädda sina egna förmögenheter även om det skulle föra med sig katastrof för en mängd andra människor.

Natten är fylld av dialoger som tar upp hur den globala finansvärlden styr och finansmännen och den enda kvinnan i sammanhanget står inför moraliska beslut.

Det är en fascinerande skildring och naknare än så har nog aldrig den kapitalistiska ideologin och dess följder skildrats. Den kommer att vara högaktuell när den når de svenska biograferna i mars. Finanskraschens vågor skvalpar väl som mest över Europa då.

Regissören J.C. Chandor låter kameran berätta med täta bilder och karaktärerna är exakt utmejslade. Rollistan är fylld av säkra kort bland skådespelarna som Kevin Spacey, Paul Bettany, Jeremy Irons, Stanley Tucci och Demi Moore. Den som följer tv-serien The Mentalist får här se Simon Baker i en roll han passar perfekt för.

Vissa scener är så starka att de kommer att bli klassiker, som när den unge Seth (spelas av Penn Badgley) låst in sig på toaletten under morgontimmarna för att gråta över att hans drömjobb är på väg att försvinna. Han går ut toalettbåset och där står den totalt egofixerade chefen Jared Cohen (Simon Baker) och rakar sig. Seth berättar att det här var hans drömjobb, det är det enda jobb han någonsin drömt om att ha. Jared Cohen rör knappt en min och fortsätter att raka sig. Han har inget ord till tröst.

Den är stark, den är rolig, den är spännande och också överraskande – och den känns tyvärr alltför sann. Och för alla som gillar Kevin Spacey är det en högtidsstund.

Läs även andra bloggares åsikter om Kevin Spacey, Margin Call, film, kapitalism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: kapitalism, Kevin Spacey, Margin Call, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 558
  • Sida 559
  • Sida 560
  • Sida 561
  • Sida 562
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in