• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Hanekes blödande hjärta, tankar och reflektioner kring Amour

7 januari, 2013 by Redaktionen

amour

I en tidig scen i Michael Hanekes magnifika film ”Amour” befinner vi oss i en salong. Kameran vilar på publiken som tyst sitter och väntar på att en konsert med klassisk musik ska börja. I biosalongen, för oss som har valt att gå och se Hanekes film just där, inträffar en märklig effekt; en sorts spegelbild uppenbarar sig för oss, där två olika verkligheter blickar mot varandra i spänd väntan inför vad som komma skall. Med scenen förmedlar Haneke att vi egentligen möter oss själva i hans film, att publiken på bioduken är vi. För Amour är en film om oss, om vår kärlek, vårt åldrande och vår död. Handlingen kretsar kring ett äldre par där kvinnan drabbas av en stroke. Mannen väljer att hand om henne i deras hem ända fram till det oundvikliga slutet.

Kanske är det därför filmen drabbar mig så hårt. Dagen före har jag fått ett telefonsamtal från min mamma. Mormor ligger på sjukhus med lunginflammation. Och hon är ju så gammal, säger mamma menande. Ja, det är hon. Gammal. Själva ordet ger mig rysningar och märkliga luktassociationer. Blanka golv och sjukhus. Darriga händer och ryckiga rörelser. Slapp, hängig hud och ådriga halsar. Fläckiga, dimmiga ögonvitor, som i ärlighetens namn börjar bli ganska gula. Hela andemeningen av ”gammal” blir för mig ”hjälplös”.

amour2Kanske är det därför det gör mig så rädd. Kanske är det därför dagens samhälle är så besatt av ungdom. Kanske är det därför vi stuvar bort våra äldre generationer på sönderfallande ålderdomshem. Och kanske är det därför vi strävar bakåt, efter en tid som sakta rinner mellan våra fingrar.

Min sambo gråter efter att vi sett Amour. Jag är inte långt därifrån. Vi pratar om det äldre parets relation. För ett otränat öga ter den sig närmast kall. Den är så subtil, skildrad på ett mästerligt sätt. De kramas inte, säger inte att de älskar varandra. För det finns redan där, kärleken existerar – möjligen inte som tittaren föreställt sig, men den finns där och det känns. Sättet de rör sig tillsammans. Hur de tittar efter varandra. Det säger något om dem som karaktärer och människor; något privat, något som åskådaren inte äger tillträde till. De har levt ihop i en evighet dessa två människor. De behöver inte rättfärdiga sin kärlek, inte för varandra och särskilt inte för oss. Haneke vet detta. För Amour är egentligen ingen film i traditionell mening. Den handlar, mer än något annat, om oss och vad som komma skall – på gott och ont. Hur skoningslöst det slutar för de som älskar varandra. Även för dem. Det finns ingen filmmusik som kan rädda eller trösta oss. Det existerar inga lyckliga slut. Bara slut.
Mormor flydde från Tyskland under andra världskriget. Hon har berättat för mig om fallande bomber, när de tvingades gömma sig i källaren och hela byggnaden skakade som en gamlings händer. Hon har berättat för mig om att resa ensam till Sverige och arbeta hårt, bara för att skicka pengarna till familjen i Tyskland. Ett hårt liv utan excesser. Själv försöker jag relatera; mina ekonomiska bekymmer är visserligen vida överlägsna de flesta av mina vänners, men jag är inte i närheten. Inte ens på samma karta.

amour3Resten av filmen utspelar sig i det parets lägenhet. De spelas av Jean-Louis Trintignant och Emanuelle Riva, stora stjärnor i Frankrike och särskilt Riva, som slog igenom i ”Hiroshima – min älskade” från 1959, blev en sorts sexsymbol. Att Haneke valt dessa skådespelare är ingen slump. När kameran försiktigt utforskar deras gamla kroppar och fragila uppenbarelse, finns bilden av deras ungdom inpräntad i publikens medvetande. Det är skrämmande, men också märkligt avväpnande. Kommer man på sig själv att tycka synd om dem blir det ännu underligare. För varför tycker jag synd om dem? För att de är gamla? Kanske är det inte dem jag tycker synd om. Det är synd om människorna, som redan gamle Strindberg sade. När slutet kommer, för det gör det för alla, vet vi inte vad som händer. Bara att det är abrupt och konkret. Verkligt och overkligt på samma gång. Vi har skapat vårt livs vägar, skissat upp våra regler och samhällen och plötsligt tar det slut. Ingenting betyder något längre. Plötsligt är vi bara kallt kött på en bår, likt tömda behållare eller tomma hylsor. Glimten, livet, tankarna och sorgerna, har alla försvunnit.
Tidigt i filmen, när paret är på väg hem från konserten, upptäcker de att någon har försökt bryta sig in i deras lägenhet. Detta får kvinnan att berätta om en väninna som haft inbrott nyligen. Tjuvarna stal tavlorna, men lämnade ramarna kvar – de fick med sig motiven genom att skära loss dem. När Haneke, en bit in i filmen, låter tavelmotiv fylla bioduken, är det först svårt för mig att greppa innebörden. Han låter ramarna vara osynliga, strax utanför bild. Efter filmen slår det mig: det är samma tavlor i sekvensen som satt upphängda i kvinnans sovrum. När kvinnan avlider, när hennes kropp ligger stel på sängen, känns det som att någon har varit där och stulit innehållet. Bara ramen finns kvar.
Kanske drabbar Hanekes film så hårt eftersom vår rädsla inför döden verkar inprogrammerad, eftersom vi tänker på den som om den vore en förlust. Vi förlorar något. En anhörig. Vårt liv.
Mina mamma förbereder sig för att åka ned till Danmark, där min mormor bor. Mina mostrar är oroliga över mormors tillstånd, deras nuvarande konflikter ställs åt sidan – något större har plötsligt anlänt. Jag bläddrar i ett gammalt fotoalbum. Min mormor har alltid sett likadan ut. Jag minns att vi ofta tittade på film tillsammans, James Bond-filmer dubbade till tyska. Jag, som inte kunde språket, lät fantasin skapa logik i det jag såg; uppfann min egen handling till filmerna. Ofta gick det inte ihop, ofta slutade händelseförloppet mitt i, och mina föreställda konflikter och handlingar uppklarades aldrig. De bara stängdes av.

Hanekes film Amour slutar, till skillnad från många av hans tidigare verk, inte mitt i ett skeende. I stället följer vi med till slutet. Filmens första scen är också den sista. Detta för att vi inte ska missta oss och tro att det finns någon sorts spänning i berättelsen. Det finns ingen upptäckarglädje, inget äventyr. Vi vet hur det kommer att sluta, precis som i verkligheten. Bara döden väntar när eftertexterna rullar.

Text: Robert Warrebäck

Tips: Recension av Amour i Expressen och i Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Film

Searching for Sugar Man nomineras till sex Guldbaggar – däribland Bästa film och Bästa dokumentär

4 januari, 2013 by Redaktionen

sugarman-300

Searching for Sugar Man, Malik Bendjellouls otroliga berättelse om artisten Rodriguez, har nominerats till hela sex Guldbaggar i kategorierna Bästa film, Bästa dokumentär, Bästa musik, Bästa manus, Bästa ljudeffekter och Bästa klipp. Searching for Sugar Man är därmed den första film att nomineras i kategorin Bästa film sedan dokumentärerna fick en egen kategori år 2000, berättar ett pressmeddelande. Vid SFIs presskonferens meddelades även att Malik Bendjelloul troligen är den person som nominerats i till flest Guldbaggar på ett och samma år hittills.

Mer ur pressmeddelandet:

Searching for Sugar Man är redan en av de mest framgångsrika svenska dokumentärerna utomlands någonsin. Det är den första svenska dokumentär någonsin som har kvalat in på kortlistan för Oscarsgalan, över 430-000 biobesökare har hittills sett den världen över och den har belönats med priser på några av de högst ansedda filmfestivalerna som finns, däribland Publikpriset på Los Angeles filmfestival, pris för Bästa dokumentär och Publikpriset i Sundance och Publikpriset och pris för Bästa musikdokumentär på IDFA.

När filmen hade svensk biopremiär fick den högst snittbetyg (4,2) av alla svenska filmer i år, och näst högst av alla svenska filmer någonsin, enligt SFIs statistik.

Nu har Searching for Sugar Man chans att vinna hela sex Guldbaggar på galan den 21 januari:
Bästa film (Malik Bendjelloul och Simon Chinn)
Bästa dokumentär (Malik Bendjelloul)
Bästa ljudeffekter (Malik Bendjelloul och Per Nyström)
Bästa manus (Malik Bendjelloul)
Bästa musik (Malik Bendjelloul och Sixto Rodriguez)
Bästa klipp (Malik Bendjelloul)

Du har väl inte missat att det går att vinna filmen Searching för Sugar Man? 6 januari är sista dagar att tävla. Läs om tävlingen här.

Arkiverad under: Film, Scen

Lykke Li uppges spela mot Ola Rapace i ny film

31 december, 2012 by Jonatan Södergren

lykke

Enligt uppgifter från Aftonbladet medverkar Lykke Li, som ifjol hyllades för sitt album Wounded Rhymes, i Tarik Salehs kommande thriller Tommy. Det blir den 26-åriga sångerskans långfilmsdebut. Ett av namnen hon kommer få spela mot uppges vara Ola Rapace.

Tarik Salehs senaste film var den animerade science fiction-rullen Metropia från 2009 där bland annat Vincent Gallo, Juliette Lewis och Alexander Skarsgård återfanns i rollistan.

Tommy är en så kallad heist-film som kretsar kring en grupp människor som planerar en kupp. Filmen utspelar sig i Stockholm och bygger delvis på verkliga händelser. Bakom manus står journalisten och författaren Anton Hagwall.

Tarik Saleh har tidigare regisserat Lykke Lis musikvideo till I Follow Rivers som du kan se här:

Arkiverad under: Film, Musik Taggad som: Lykke Li, Ola Rapace, Tarik Saleh, Tommy

Foo Fighters Dave Grohl gör debut som filmregissör med dokumentären ”Sound City”

27 december, 2012 by Redaktionen

soundcity

Dave Grohl (Foo Fighters) gör debut som filmregissör med dokumentären ”Sound City” som har premiär på Sundance Filmfestival i januari, berättar ett pressmeddelande:

Filmidén uppkom efter att Grohl köpt det legendariska mixerbordet NEVE 8028 från Sound City Studios förra året. Några av de mest banbrytande och odödliga album har spelats in Sound City Studios, från artister som Neil Young, Tom Petty, Guns and Roses, Nirvana, Rage Against the Machine och Metallica. Dave Grohls personliga relation till Sound City började när 1991 då Nirvana spelade in spelade in albumet ”Nevermind”, ett album som förändrade det musikaliska landskapet. Nu kommer äntligen filmen som berättar historien om Sound City Studios.

Tillsammans med dokumentären ”Sound City” så släpps även ett soundtrack med samma namn. Albumet har release den 13 mars och innehåller nyinspelade låtar som Dave Grohl spelat in tillsammans med Paul McCartney, Josh Homme, Trent Reznor, Brad Wilk och Tim Commerford med flera.

Även ett radioprogram har gjorts om Sound City Studios. I nio episoder tar Dave med oss på en musikalisk resa genom årtiondena fram till 2011 då Sound City tvingades läggas ner på grund av att den inte hängde med i konkurrensen med alla digitala studios. Radioprogrammet började att sändas här i Sverige på Bandit i december och håller på fram varje söndag fram tills den 9 februari.

Tracklist:

1. Heaven And All (Robert Levon Been, Dave Grohl, Peter Hayes)

2. Time Slowing Down (Chris Goss, Tim Commerford, Dave Grohl, Brad Wilk)

3. You Can¹t Fix This (Stevie Nicks, Dave Grohl, Taylor Hawkins, Rami Jaffee)

4. The Man That Never Was (Rick Springfield, Dave Grohl, Taylor Hawkins, Nate Mendel, Pat Smear)

5. Your Wife Is Calling (Lee Ving, Dave Grohl, Taylor Hawkins, Alain Johannes, Pat Smear)

6. From Can To Can’t (Corey Taylor, Dave Grohl, Rick Nielsen, Scott Reeder)

7. Centipede (Joshua Homme, Chris Goss, Dave Grohl, Alain Johannes)

8. A Trick With No Sleeve (Alain Johannes, Dave Grohl, Joshua Homme)

9. Cut Me Some Slack (Paul McCartney, Dave Grohl, Krist Novoselic, Pat Smear)

10. Once Upon A Times The End (Dave Grohl, Jessy Greene, Rami Jaffee, Jim Keltner)
11. Mantra (Dave Grohl, Joshua Homme, Trent Reznor)

Arkiverad under: Film

Missa inte: Dokumentär om Olof Palme sänds i tre delar i SVT

26 december, 2012 by Rosemari Södergren

palme_dokumentar

När detta skrevs är det annandag jul 2012. Igår kväll, juldagens kväll, sändes första avsnittet av tre i dokumentären om Olof Palme. Dokumentären är en längre version av filmen som gått på svenska biografer under hösten. Filmen är en stark upplevelse och handlar om mycket mer än om Olof Palme. Jag gav filmen betyg 5 och jag var långt ifrån den ende filmkritikern som gav filmen högt betyg. (Här är min recension av filmen.)

Kristina Lindström och Maud Nycander, filmskaparna bakom dokumentären har fått alla det tre sönerna till Olof Palme och hans fru Lisbet att delta och berätta om livet med honom. Men filmens behållning är inte bara att komma närmare Olof Palme som person utan också att vi får en bild av Sverige under 1900-talet. Varenda en som är intresserad av samhällsfrågor och vill förstå det svenska samhället bör se dokumentären.

När jag såg första avsnittet är det så tydligt hur språkbegåvad Olof Palme var. Han talade engelska utan svensk brytning, vilket inte många av dagens politiker gör. Han talade dessutom både franska och tyska. Frågan är om Sverige har några politiker idag på riksnivå som har sådan bildning.

Det viktigaste med Olof Palme var förstås inte hur utbildad han var utan att han på ett så tydligt sätt kunde formulera sin politiska vision. Det känns som att dagens socialdemokrater ibland går vilse och inte alls är lika tydliga med varför de är socialdemokrater.

Det finns mycket att fundera kring och diskutera kring efter att ha sett filmen. TV-dokumentären har med mer, eftersom den är längre – och jag hoppas människor bänkar sig framför tv:n eller ser avsnitten efteråt i SVT Play. Här kan du se första avsnittet i SVT Play. Avsnitt 1 sänds i repris den 27 december klockan 01.55 och 2 jan 2013 10.00.

Avsnitt 2 visas den 27 december klockan 21.00 i SVT1. Avsnitt 3 visas 1 jan 2013 21.00.
Här kan du läsa mer om visningarna och hitta tider för repriser och länkar till visningar i SVT Play.

Dokumentär om Olof Palme
Svensk dokumentär från 2012. Del 1 av 3.

Den uppmärksammade dokumentärfilmen, här i en längre serieversion. Inledningen skildrar Olof Palmes uppväxt på ett högborgerligt Östermalm, hans ungdomsår, studierna i USA, hans politiska uppvaknande och mötet med Lisbet. Olof Palme framstår som de ungas röst, en svensk Kennedy som gör kometkarriär efter att ha blivit upptäckt av Tage Erlander. Under ett händelserikt 60-tal blir Palme bl.a. högertrafikgeneral och möter militanta kårhusockupanter i Stockholm. 1969 väljs Olof Palme till Socialdemokraternas partiordförande och blir landets nye statsminister.

SVT1 tisdag 25 december kl 21.00: Palme

Läs även andra bloggares åsikter om Palme, dokumentär, SVD, politik, samhälle

Arkiverad under: Film Taggad som: Dokumentär, Palme, Politik, samhälle, SvD

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 521
  • Sida 522
  • Sida 523
  • Sida 524
  • Sida 525
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in