Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: 100 steg från Bombay till Paris

by

100_stegfranbombaytillparis

100 steg från Bombay till Paris
Betyg 4

En indisk familj tvingas från Indien under tragiska omständigheter. Familjen är duktig på att driva restaurang och den nästa äldste sonen, Hassan, är en duktig kock. Familjen söker ett bättre liv i Europa och hamnar i en liten fransk stad i södra Frankrike. Där startar de en indisk restaurang, en stor utmaning just i Frankrike eftersom fransmännen har ett eget kök som de är stolta över. Dessutom finns det en prisbelönad fransk restaurang precis mitt emot, på samma gata. Den restaurangen har dessutom fått den fina utmärkelsen en Michelinstjärna och besöks med jämna mellanrum av högt uppsatta ministrar.

Det blir en kraftig konflikt mellan den förnäma restaurangens ägare, suveränt spelad av Helen Mirren.

Helen Mirren är en skicklig brittisk skådespelerska, kanske allra mest känd för sin roll i Stephen Frears film The Queen (2006) där Mirren spelar huvudrollen som drottning Elizabeth II. Denna rollprestation gav Mirren priset för Bästa kvinnliga skådespelare vid Filmfestivalen i Venedig, en amerikansk Golden Globe för Bästa skådespelerska i en dramaproduktion samt sist men inte minst en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll vid Oscarsgalan 2007.

Skådespelarna är ett skäl till filmens höga betyg av mig. Helen Mirren imponerar liksom Om Puri i rollen som familjefadern, Amit Shah som Hassans äldre bror Mansur och sist men inte minst Manish Dayal som Hassen. Manish Dayal måste fått sitt definitiva genombrott internationellt nu och vi kommer att få se hans uttrycksfulla ansikte i många filmer framöver, det är jag säker på. Manish Dayal är född i USA 1983 och har tidigare varit med i bland annat Trollkarlens lärling (2010) and Walkaway (2010).

”100 steg från Bombay till Paris” bygger på Richard C. Morais roman E”n fransk curry – 100 steg från Bombay till Paris” som nu förstås finns tillgänglig i bokhandeln.

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris3Bilderna och miljöerna är ytterligare två skäl till mitt höga betyg för filmen. Matbilderna får de att vattnas i munnen men ändå håller regissören Lasse Hallström det på rätt sida av gränsen så det inte blir rena rama matporren.

Det är en varm sympatisk film, en typisk feel-good-film och det är skönt med en film utan våld som den dominerande faktorn. Även om det är en vacker berättelse väjer den inte för samhällsproblem: så klart möter den indiske familjen fransk rasism. Visst är det en hel del i filmen som är förutsägbart och jag blir inte överraskad särskilt mycket av handlingen, däremot sitter jag och småskrattar av och till för dialogerna och karaktärernas roliga kommentarer. Filmens värde och styrka ligger inte i det dramatiska och oväntade utan i att det är en fin skildring av människor som vågar gå nya vägar och vågar gå in i konflikter och våga lösa konflikter. En film om det fina i människor och om vad som kan förena oss.

Det är inte en film som kommer att få en lång rad Oscarsnomineringar – men det är en varm och stark film om solidaritet mellan människor. Och en reklamfilm med bra indisk mat, det är det. Jag bara måste äta indiskt på en bra indisk restaurang i helgen.

100 steg från Bombay till Paris
Regi: Lasse Hallström
Medv: Helen Mirren, Om Puri, Manish Daya

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris2

The Salvation – Det är lätt att känna igen sig i Mikkelsens och Persbrandts och Greens öden

by

the-salvation-poster

The Salvation
Betyg: 3

The Salvation är en dansk westernfilm från 2014, regisserad av Kristian Levring och samskriven med Anders Thomas Jensen. Filmstjärnorna är Eva Green, Mads Mikkelsen, Jeffrey Dean Morgan, Michael Raymond-James och Jonathan Pryce.
I 1870-talets USA får en fridsam dansk nybyggare sin familj mördad och dödar mördarna som släpper lös vreden hos en notorisk gängledare. Hans medstadsbor blir ynkryggar och förråder honom och tvingar honom att jaga ihjäl de laglösa ensam.
I dansktyska kriget 1864 kämpade bröderna Peter och Jon som soldater och Danmark förlorade mot Tyskland. De begav sig till USA för att skapa sig en framtid. 1871 – 7 år senare – väntar Jon på få återförenas med sin fru Marie och sin 10-årige son Kresten. De stiger på en diligens riktning Texas. Peter ska övernatta i staden. Ett spansktalande par blir tillsagda av två laglösa att lämna diligensen vilket de gör.

De två laglösa är Paul Delarue och en hantlangare. De dricker alkohol, blir frispråkiga, börjar tafsa på frun Marie. Den hotfulla situationen slutar i tragedi: sonen och frun tas som gisslan och Jon blir utslängd. Han når slutligen fram, bara för att hitta sin son och kusken död. De laglösa skjuter han och hittar sin våldtagna, döda fru.

Brodern Peter hittar honom och svägerskan och brorsonen i bostaden. De bestämmer sig för att bryta upp och bege sig västerut. Peter ska sälja skinn och Jon lagfarten till marken och huset. Han säljer till Keane för 150 dollars – halva summan mot betalningen sex år tidigare. Spansktalande kvinnan går till sheriffen och anger Jon. Han blir nerskjuten av sheriffen och tagen till Delarue.
Peter blir kvar i fängelsecellen med en hetlevrad fängelsevakt utanför som han övermannar och rymmer ifrån. Jon blir upphängd i en påle, liknande Auschwitz. Efter tortyren, utsatt för heta solen och ihållande regnet, blir han nerplockad av Peter. De flyr upp i bergen och delar på sig. Delarue fångar Peter och låter honom släpas på marken. Jon själv undgår upptäckt.

Änkan Madeleine Delarue, Delarues svägerska, fick sin tunga utskuren av indianer. Delarue har låtit utrota indianerna i området.

Delarue börjar våldföra sig på sin svägerska. Tillsammans med ett företag och borgmästaren Keane köper Delarue upp mark och sparar pengar för att slå sig ner i Louisiana. Madeleine tar pengarna och ger sig i väg med tåget men tillfångatas. Delarues män ska förlusta sig med henne och sen skära av henne halsen. Innan dess kommer Jon och dödar samtliga män och änkan skjuter Delarue och Jon utdelar ett nackskott. Stadens män är nu befriade från Delarue och anhang. Jon och änkan Madeleine ger sig i väg tillsammans. I slutscenen ser du oljepyramiderna torna upp sig.
Denna hemska, och välgjorda, action-thriller är klart sevärd och jag ger betyget 3 av 5. Det beror på det ständiga temat gott mot ont, gastkramande spänning, inlevelse i människoödena och den era som kommer till uttryck i 1870-talets USA. Amerikanska inbördeskriget 1860-65 ligger nära tidsmässigt. Revolutioner och kommuner och krig är återkommande i gamla Europa. Stålmannen Mikkelsen tar sig mestadels ensam an de laglösa. Beskrivningen är mycket realistisk och det rimmar bra med den litteraturepok som är under 1870-talet – realismen. Hopplöshet, laglöshet, kampen för överlevnad, brutalt agerande ingår i paketet. Det är lätt att känna igen sig i Mikkelsens och Persbrandts och Greens öden och du väntar på att det lyckliga slutet ska infinna sig, även om mycket blodspillan sker innan dess.
Text: Katarina Bredberg

Hurra Roy Andersson fick guldlejonet i Venedig

by

guldlejonet

Roy Andersson har precis fått ta emot Guldlejonet för sin film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Det är första gången en svensk film belönas med Guldlejonet.

Det är bara att ropa hurra. Det är fantastiskt att det är en filmregissör med sådan känsla för viktiga samhällsfrågor som får detta fina pris.

Ett pressmeddelande berättar.

Venedig filmfestival är världens äldsta filmfestival. Den första festivalen ägde rum redan 1932 under namnet ”Esposizione Internazionale d’Arte Cinematografica”. Guldlejonet har tidigare delats ut till bland andra Ang Lee, Krzysztof Kieślowski, Darren Aronofsky, Akira Kurosawa och Sofia Coppola.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron är den avslutande delen i Roy Anderssons trilogi om att vara människa, som inleddes med Sånger från andra våningen (2000) och följdes upp med Du levande (2007).

– Just nu är vi enormt glada och stolta. Ett Guldlejon är ett av de absolut finaste priser en film kan få och att det är just Roy som går hem med priset i handen känns fantastiskt. Han är en av vår tids stora auteurer och nu ser vi fram emot att låta hans duva flyga vidare mot de svenska biograferna. kommenterar Eva Esseen, vd på TriArt Film.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron har svensk biopremiär den 14 november.

Filmrecension: If I Stay

by

ifistay

If I Stay
Betyg: 3
Biopremiär: 5 september 2014

If I Stay är ännu en film om det alltid populära ämnet ”tonårskärlek”. Där de flesta filmer ofta känns väldigt ytliga och fyllda av klichéer lyckas dock If I Stay skapa något av ett mer djup än vad som hör till vanligheten i denna genre. Det är inte en film som bara är fylld med två hormonstinna tonåringar utan det finns hela tiden en mycket sorglig och dyster verklighet utanför romansen.

Filmen börjar en snöig dag i Portland där vi får lära känna huvudkaraktären Mia (Chloë Grace Moretz) och hennes helylle familj fylld av rockare. Hennes pappa och mamma kan ibland uppfattas som äckligt förstående och filmen har en tendens att skapa en orealistisk bild av hennes föräldrar som människor utan några som helst fel eller brister. Även hennes yngre bror beter sig som något av ett litet helgon, intrycket från detta hindrar känslan av en genuin syskonrelation. Relativt snabbt in i filmen så bryts dock det klassiska mönstret om en tyst, missförstådd tjej som sitter i ett hörn och väntar på att bli sedd av skolans hunk. Mia och hennes familj är med om en allvarlig bilolycka och hela familjen skickas till sjukhus med akuta skador. Det är vid detta ögonblick som Mia vaknar upp utanför sin kropp och börjar vandra omkring i världen som fortsätter medan hon ligger i koma. Hon får se vad som händer med sina föräldrar, sin bror och hennes egen kamp för att fortsätta leva.

Dramatiska sjukhusscener varvas med tillbakablickar om det liv som Mia levt. Vi får lära oss mer om hennes föräldrar som gav upp sina drömmar för att ta hand om sin familj. Hennes otroliga begåvning för musik, allt från att komponera egen till att spela cello men framförallt så får vi se hur hennes kärlek med Adam (Jamie Blackley) utvecklades och hur mycket de älskar varandra.

Det finns en relativt bra balansgång i filmen mellan tillbakablickarna och de dramatiska sjukhusscenerna där Mia måste välja ifall hon vill fortsätta att leva trots de dystra omständigheterna som omger henne. Det är sällan som man finner ett sådant djup i filmer riktade mot en så pass ung publik som i If I Stay. Temat kring döden, kärleken och att våga vara sig själv utförs på ett ypperligt sätt och alla inblandade gör en bra skådespelarinsats. Mias farfar spelas av legenden Stacy Keach och han lyckas exceptionellt bra med att förmedla rörande känslor när han pratar om hur det är okej att sluta kämpa och bara släppa taget.

Filmen har emellanåt lite för mycket gullande och idyllisk harmoni men jag ska erkänna att även fast jag inte var målgruppen så var jag nära att fälla en tår vid flera tillfällen.

Text: Oskar Kjaergaard

Medicinen – ganska mittemellan

by

medicinen

Medicinen
Betyg 3

Johanna, är en ensamstående tvåbarnsmamma med dåligt självförtroende. Har svårt att säga ifrån, är hunsad både på arbetet och privat. Hon är inte nöjd med bilden hon möter i spegeln av sig själv, och hon har dessutom munsår. I ett svagt ögonblick lovar hon sina barn en utlandssemester, en resa som hon absolut inte har råd med. För att få lite extra-pengar anmäler hon sig till en test av ett läkemedel mot herpes.

Colin Nutley har denna gång filmatiserat romanen medicinen av Hans Koppel. En feelgood roman som blir en helt OK feelgoodfilm. Vem som spelar huvudrollen, är ingen fråga längre när Colin Nutley har regisserat en film. Helena Bergström är bra som Johanna, ibland skorrar det lite falskt men överlag klarar sig Helena Bergström att bära huvudrollen. Medicinen är ännu en film i den långa serien av filmer som Nutley. Den hamnar i mittfåran, och är en medicin som smakar lite sött, och är lätt att svälja ner. Du kommer att känna igen många skådespelare, och det är kvinnorna som utmärker sig. Cecilia Forss, Maria Lundqvist och Ewa Fröling får ett OK för sina skådespelarinsatser och medicinen är överlag en trevlig bagatell på bio.

Svenska Dagbladet var mer kritisk och gav betyg 2 av 6:
Men det stora problemet med ”Medicinen” är inte käck budskapsbuskis utan hur underskrivna roller urvattnas ytterligare av en regi som ibland är svår att alls urskilja. Detta är filmen som inte kan avsluta sina sladdriga scener, fylld av personer som inte kan avsluta sina meningar. Det är, kort sagt, väldigt mycket luft i systemet.