Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Vinn biobiljetter till Manchester By The Sea

by

Manchester By The Sea är en av de starkaste filmerna som skapat för biografer under många år. Räkna med att filmen får flera filmpriser, både för filmen i sin helhet, för Kenneth Lonergans manus och regi och för skådespelarnas insatser och alldeles speciellt Casey AFfleck, Michelle Williams, Lucas Hedges och Kyle Chanlder. Filmen har svensk biopremiär 23 december 2016.

Handlingen kretsar kring fastighetsskötaren Lee Chandler som bär på en stor sorg som vi sakta får veta mer om. Filmen är så välgjord och så stark, den kryper verkligen under huden på mig som publik. Den bryter på den illusion som många Hollywoodfilmer ofta sprider, den illusionen som får oss att tro att vi kan drabbas av en stor tragedi och ändå kan livet bli som vanligt. Det är förfärligt egentligen att den falska må-bra-i-alla-lägen-filosofin fått så starkt grepp om västvärldens människor i dagens värld. Det blir en extra börda att bära för den som drabbats av något att dessutom ha kravet på sig att vara som vanligt ett tag efter tragedin.

Om du vill se ett mästerverk till film om några människor som tvingas överleva en tragedi – då är Manchester By The Sea en film för dig. Kulturbloggen har fått tag på tio fribiljetter. Fem av våra besökare kan vinna två biljetter var.

Kulturbloggens recension ger filmen betyg 5 av 5.

Tävlingen är avgjord och vinnarna har meddelats via epost och fått biljetterna med posten.

Så här gör du om du vill vara med och tävla om biobiljetter:
Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas måndag den 19 december kl 15.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag. Vi vill hinna posta biljetterna till vinnarna så de kommer fram före julafton.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta boken och/eller biljetterna till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.
Det lönar sig att vara snabb med ditt tävlingsbidrag. Två av de som skickar in sin tävlingsmotivering snabbast vinner biljetter.

Filmrecension: Päron och Lavendel – ett franskt romantiskt drama

by

Päron och Lavendel
Betyg 3
Premiär den 16 december 2016

Ett franskt romantiskt drama i vacker lantlig miljö.

När Louise kommer körande på väg hem till sin gård råkar hon köra på en man, Pierre. Han springer i väg och hon söker efter honom. Hon hittar honom med ett sår i huvudet och tar med honom hem. Där blir han kvar på soffan. Det är en stilig man men det är något speciellt med honom. Han städar hennes saker snabbt och effektivt och han gör många saker perfekt. Men han vill inte bli berörd och han är annorlunda. Han har Aspergers. Louise som är änka med två barn driver sin gård med päronodling och har stora ekonomiska problem. Hon får hjälp av Pierre på många sätt. Han har goda egenskaper men saknar den sociala förmågan. Hon känner dragning till honom men han lever som i en bubbla.

Med vyer över planteringar med päronträd , ljuslila blommande lavendelfält och åkrar med vajande havre är Philippe Guilberts foto bedövande vackert. Fantastisk är scenen då träden skall skyddas mot frosten och eldtunnor tänds mellan träden.
Filmen är vacker som en saga och man önskar att den kan vara sann. Pierre är en genomgod person men mycket sårbar. Man tänker på filmen om Forrest Gump som också var en annorlunda och god person. Men där slutar likheten mellan filmerna. Filmen om Forrest Gump var hjärtknipande och roande. Den här filmen är romantisk och allvarlig.

Benjamin Lavernhe som den autistiske Pierre och Virginie Efira som den vackra änkan Louise är ett vackert par. Bland många bra birollsinnehavare kan nämnas Lucie Fagedet är den trotsiga tonårsdottern och Hiam Abbass som psykolog.

Tyvärr är nog filmen mer en saga än en sanning.

Filmrecension: Rogue One – A Star Wars Story – en besvikelse

by

Rogue One – A Star Wars Story
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 december

”Rogue One – A Star Wars Story” är säkert en av årets mest efterlängtade filmer. Star Wars-serien har många hängivna fans. Jag tillhör utan tvekan den gruppen också, kanske inte de allra mest hängivna men vid valet mellan Star Trek och Star Wars väljer jag Star Wars. Tyvärr blev jag rätt så besviken när jag såg denna nya film.

Jag såg den på Imax 3D och det finns inget att klaga på när det gäller 3D-effekterna. Där jag satt, så mycket i mitten som det gick att sitta i salongen (vilket teknikexperter säger är bästa platsen för filmer i Imax 3D) fungerade 3D-effekterna perfekt. Också människorna såg naturliga och vettiga ut. Människor har en tendens att de lätt genomskinliga ut 3D annars. Så filmen får ett plus för dess effekter och hur genomarbetat allt det tekniska är. Om det blir någon nominering för tekniken i Oscarsnomineringarna skulle jag inte bli överraskad.

Nu räcker det inte med bra teknik och fina foton över rymden och rymdskepp och alla slag och krig och allt pangande och skjutande för att en film ska vara bra. Inte för mig i alla fall. Grundberättelsen får stå tillbaka alldeles för mycket för alla actionscener som sällan är spännande utan bara en stor skjutfest, ett enda nedmejande av soldater av olika slag. Är lösningen på framtidens världs problem alltid densamma som människans historia hittills, är krig och död och skjutanda av massorna enda lösningen och är det den enda underhållningen på en film?

Filmen är som många filmer idag väldigt politiskt korrekt. Där finns en grupp hjältar där också någon kvinna är med, där finns hjältar av olika utseenden, både någon som ser ut att ha asiatiskt ursprung och någon som skulle kunna vara sydamerikan och någon som kan vara arab – och så en robot som passar in i hjältegruppen. Det är självklart bra att medvetande om feminism och mångfald nått ända in till den stora mångmiljonindustrin i Hollywoods filmindustri. Detta ger filmen dess andra plus.

Därmed har vi hamnat på betyg 2, med två plus i kanten. Visst skulle jag kunna ge skådespelarna ett plus också, men jag räknar in det pluset till det förra där jag redogjorde för mångfalden.

Filmens berättelse utgår från det eviga kriget mellan de onda med kejsaren och Darth Vader som vill lägga sig under hela rymden – och så finns rebellerna som kämpar för att rädda världen från diktaturen. I denna tid fylld av konflikter slår sig en grupp osannolika hjältar samman för att genomföra ett livsfarligt uppdrag: att stjäla ritningarna till Dödsstjärnan, Imperiets ultimata förstörelsevapen. Det här är en av de viktigaste händelserna i Star Wars historia. Tyvärr blir det aldrig riktigt spännande, det är av och till rätt segt och jag längtar mer efter att få kolla på Facebook än filmduken. Inget överraskar mig i filmen direkt heller. Filmen är två timmar och 13 minuter – och det är långt. För långt.

Det är mycket mycket skjutande, det är tydligt att filmen också ska lanseras som ett tv-spel. Det skulle förvåna mig oerhört annars. Den är mer som ett tv-spel med det okänsliga ihjälskjutandet av en lång rad fiendesoldater.

Rogue One – A Star Wars Story har världspremiär på svenska biografer den 14 december och visas i både 2D och 3D samt i IMAX 3D. Filmen hat till och med världspremiär i Sverige, två dagar före till exempel USA.

Jag är besviken men inser att Star Wars är Star Wars – så filmen kommer ändå att dra en storpublik till biograferna, vilket väl får ses som en välgärning, trots allt. Men jag hade önskat mer av dramaturgi, mer djup i karaktärerna och mer fördjupning i grundhistorien som fängslat så många av oss – och inte denna ganska stora sidohistoria. För mig är det i alla fall en sidohistoria från det som Star Wars handlar om för mig.

Filmrecension: Why him? – en komedi att rekommendera

by

Why him?
Premiär 25 december
Betyg 4

”Why Him?” är en romantisk komedi med det klassiska temat en överbeskyddande far och en dotter som väljer fel pojkvän.

När Ned (Bryan Cranston) och Barb (Megan Mullully) vid jultid besöker sin dotter Stephanie (Zoey Deutch) på college ska de träffa hennes pojkvän Laird (James Franco) för första gången. En pojkvän de knappast visste om förrän de såg hans nakna rumpa på dotterns gratulationsvideo. Besöket blir omtumlande för alla. Stephanie har verkligen valt en fars värsta mardröm till pojkvän. Inte bara att han är totalt gränslös när det gäller sex, språk och social samvaro. Han är ofantlig välbeställd också. En internetmiljonär att jämföra med faderns mediokra företag. Han bor i det flottaste huset med alla futuristiska uppfinningar. Det blir familjen varse när grinden öppnas genom personscanning och sekreteraren i taket ser och hör allt. I pojkvännens papperslösa hushåll är det mesta skilt från familjens välartade medelklassliv. Det uppskattas av den 15-åriga sonen( Griffin Gluck) medan fadern är helt avvisande. Att Stephanie intygar att hon älskar sin Laird och att han är bra övertygar inte Ned. Och Neds välsignelse vill båda ha.

Regissören John Hamburg har gjort en rolig film. Han har tagit ut svängarna och inte varit rädd för att ta i för mycket. Trots att temat är gammalt så är filmen förvånande fräsch. Även skämten om generationsklyftan är roliga. Kanske det inte skiljer så mycket mellan olika åldrar. Men vem under trettio känner till Pink Pantern eller gamla ordspråk? James Franco i rollen som Laird är gränslös och det bidrar till att filmen blir gränslös. Han är bara för mycket i allt och man förstår Bryan Cranston
som orolig pappa. En roll som han spelar med små medel och mycket trovärdigt.

Om man vill bli road en kväll så är det en komedi att rekommendera.

Titta: Trailer för spåkhistorien Rum 123

by

Den 24 februari 2017 har Rum 213 biopremiär i hela landet. Filmen som är en riktig läskig spökhistoria är baserad på Ingelin Angerborns bästsäljande och prisbelönade barnbok med samma namn.

Ett pressmeddelande berättar om filmen och boken:
Det är sommar och vi får följa tolvåriga Elvira som åker på kollo där konstiga saker börjar hända, saker som inte riktigt kan förklaras – såvida man inte tror på spöken … Tillsammans med kompisarna Bea och Meja försöker hon lösa det kusliga mysteriet i rum 213

Filmen är något så ovanligt som en svensk skräckis för barn (runt 8-12år). Den är regisserad av Emelie Lindblom, född 1981 i Halmstad och bosatt sedan flera år i Malmö. Hon är utbildad vid Filmhögskolan i Göteborg, och har bland annat gjort novellfilmen 2 för SVT. Rum 213 är hennes långfilmsdebut.
Huvudrollerna spelas av Wilma Lundgren, Elena Hovsepyan och Ella Fogelström.

Författaren Ingelin Angerborn har publicerat ett tjugotal populära böcker för barn och unga. Rum 213 vann Bokjuryn 2011 (som röstades fram av 31.000 barn) och har sålts i över 35.000 exemplar.

Rum 213 – trailer from Folkets Bio on Vimeo.