Film

Grace Jones: Bloodlight and Bami
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 mars 2018
Regissör: Sophie Fiennes

Hon är stilikonen, funk-drottningen och auteuren. Hon är Grace Jones. Artisten som tar noll skit från andra. “Grace Jones: Bloodlight and Bami” ger en fascinerande inblick i artistens leverne, både på privat och yrkesmässig basis. Vi lär känna divan, systern och modern. Av en hård uppväxt med en pappa som slog henne har Grace format sin identitet. Hennes sylvassa naglar och långa stilettklackar skapar skräck i publiken. Hon är en best vars temperament är svårtyglat. På scenen har Grace kontroll. Hennes
känslor gentemot fadern fungerar som bränsle. Musiken ger henne kraft att konfrontera sina plågoandar. Minutiöst orkestrerar hon maskineriet från musik till rök- och ljusshow. Blod, svett och tårar är Grace melodi. Minsta fel och tonläget går upp. En orädd Grace tar sig an alla konfrontationer. Under en inspelningsdag dyker inte en av skivbolagssnubbarna upp. En rosenrasande Grace skäller ut honom över telefon.

Berättelsen om den hårda uppväxten och livet som egotrippad diva känns igen från fler musikdokumentärer. Men regissören Sophie Fiennes undviker effektivt de värsta fallgroparna. På avstånd observerar hon Grace. Vi kommer nära, näst inpå huden av personan. Varje sekvens har sin funktion. Tillsammans bygger de vidare på pusslet som är Amazing Grace. “Grace Jones: Bloodlight and Bami” nyanserar perspektivet och klär artisten i en mänskligare skrud. Inför kameran visar Grace sig både argsint och sårbar. Känslofylld och komplex är “Grace Jones: Bloodlight and Bami”, filmen om en av musikhistoriens verkligt stora.

Leva. Älska
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2018
Regissör: Mette Aakerholm Gardell

Som världens första äldrehem för lesbiska, bögar och trans öppnar 2013 Regnbågen i Stockholm sina dörrar. Hit flyttar Agneta, 55 plussare, som på grund av en traditionsstyrd familj aldrig vågat leva ut sin sexualitet. Inga Britt har merparten av sitt liv ingått i en heterosexuell relation, men på äldre dar vågar hon ta steget ut ur garderoben. Thomas är en homosexuell man vars pappa öppet uttryckt sin homofobi gentemot sonen. För att motbevisa pappan har aktivisten Thomas propagerat för mänskliga rättigheter och engagerat sig i hbtq- frågor. De tre individerna möts på hemmet och inleder en vänskapsrelation.

Regissören Mette Aakerholm Gardell följer trion i dryga två års tid. Resultatet är en human berättelse om tre personer som marginaliseras av samhället. ”Leva. Älska” är både en smärtsam och hoppfull film.  Stundtals känns motivet grumligt, som att regissören inte vet vilken fot hon ska stå på – Vems berättelse är central och varför och på vilket sätt är specifika sekvenser relevant för den större berättelsen?

Men mestadels är det fokuserat och engagerande. På ett poetiskt vis levandegör Mette huvudpersonernas minnen. I ett nedsläckt studiorum sneglar Thomas mot väggen där arkivfilmer från hans tidigare år projiceras. Vi får en inblick i i Thomas tankevärld och kommer närmare personen. På textremsor kan läsas om homosexualitetens historia, om hur bögar och lesbiska innan 70-talet sågs som sjuka.  En liten utveckling har skett. Idag uttrycker sig osynliggörandet på annat vis. Det är svensk sexualpolitik 1A. Men fokus ligger på de individuella historierna. Känslorna är starka när vi får ser huvudgestalterna slita sig loss från sina bojor och väljer glädjen före sorgen . ”Leva. Älska” hyllar livet – det komplexa, simpla, oförståeliga och oförutsägbara livet. Den skildrar vanliga människor men med ett komplicerat förflutet. Som fortsättning på filmen planeras en Sverigeturne samt en utställning med insamlade berättelser från äldre hbtq-personer från hela Sverige.