Grace Jones: Bloodlight and Bami
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 mars 2018
Regissör: Sophie Fiennes
Hon är stilikonen, funk-drottningen och auteuren. Hon är Grace Jones. Artisten som tar noll skit från andra. “Grace Jones: Bloodlight and Bami” ger en fascinerande inblick i artistens leverne, både på privat och yrkesmässig basis. Vi lär känna divan, systern och modern. Av en hård uppväxt med en pappa som slog henne har Grace format sin identitet. Hennes sylvassa naglar och långa stilettklackar skapar skräck i publiken. Hon är en best vars temperament är svårtyglat. På scenen har Grace kontroll. Hennes
känslor gentemot fadern fungerar som bränsle. Musiken ger henne kraft att konfrontera sina plågoandar. Minutiöst orkestrerar hon maskineriet från musik till rök- och ljusshow. Blod, svett och tårar är Grace melodi. Minsta fel och tonläget går upp. En orädd Grace tar sig an alla konfrontationer. Under en inspelningsdag dyker inte en av skivbolagssnubbarna upp. En rosenrasande Grace skäller ut honom över telefon.
Berättelsen om den hårda uppväxten och livet som egotrippad diva känns igen från fler musikdokumentärer. Men regissören Sophie Fiennes undviker effektivt de värsta fallgroparna. På avstånd observerar hon Grace. Vi kommer nära, näst inpå huden av personan. Varje sekvens har sin funktion. Tillsammans bygger de vidare på pusslet som är Amazing Grace. “Grace Jones: Bloodlight and Bami” nyanserar perspektivet och klär artisten i en mänskligare skrud. Inför kameran visar Grace sig både argsint och sårbar. Känslofylld och komplex är “Grace Jones: Bloodlight and Bami”, filmen om en av musikhistoriens verkligt stora.