Faces Places
Betyg: 4
År: 2017
Land: Frankrike
Speltid: 90 min
Festival: Tempo, Stefan Jarl International Documentary Award
Svensk premiär: 23 mars 2018
Dokumentärfilmaren Agnes Varda och gatukonstnären JR är filmhistoriens mest udda par. En kort fashionabel 88-årig dam och en världsvan 30-plussare vars solglasögon aldrig åker av. Tillsammans besöker de platser och träffar människor som delar med sig av sina livsöden. Via Vardas kameralins får postbärare, bönder och fabriksarbetare berätta sin historia. Och som tack klistras ett jättefotografi över deras ansikte upp på stenmuren eller fasadväggen.
Varda är auteuren, viktig för den världsomfattande och historiska filmkanon. Hon var verksam för tiden för Truffaut och Godard och anses ha grundat den franska nya vågen med filmen La Point Courte från 1954. Sedan start har hon aldrig- inte en endaste gång- samregisserat. Tills nu. Det slår gnistor om radarparet Varda och JR. De är två diametralt olika personligheter men med samma mål – att levandegöra berättelser från vanliga människor. Face Places är en visionär film som hyllar konsten och den lilla människan. Vi får viss tyngd i narrativet när Varda berättar om sin ögonsjukdom eller när hon tillkännager den komplicerade relationen till vännen Jean Luc Godard. Jag saknar mera grottande i smärtsamheter och personliga tillkortakommanden, men det är i sammanhanget enbart en smaksak. Faces Places är strålande filmkonst – ett litet mästerverk som tangerar fullpottaren.
Petter Stjernstedt