Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: The Lighthouse

by

The Lighthouse
Betyg 2
Svensk biopremiär 22 november 2019
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Robert Eggers
I rollerna: Willem Dafoe, Robert Pattinson, Valeriia Karaman

Fotomässigt är filmen fantastisk. Den är filmad helt i svartvitt och har inträngande bilder och enastående duktiga skådespelare i de två huvudrollerna: Willem Dafoe och Robert Pattinson. För mig räcker det inte att något rent konstnärligt är fascinerande, en film måste ha en handling som på något tilltalar mig, engagerar mig.

Filmen utspelar sig på en vindpinad ö i New England under 1890-talet. Willem Dafoe och Robert Pattinson spelar två fyrvaktare på en isolerad ö. Willem Dafoe spelar den äldre fyrvaktaren som anser sig vara chef och ger order åt den yngre, Robert Pattinson. Det finns intressanta delar i deras relation och i dialoger, både vad som sägs och inte sägs. Obönhörligt byggs en skräckstämning upp. Jag inser att förr eller senare kommer det att explodera. Frågan är: vem kommer att bli döda vem?

Men dramat är för långsamt av och till och jag har svårt att engagera mig för spelet mellan två isolerade män där allt blir värre och värre, mer och mer katastrofalt. Stormen blir till orkan, maten räcker inte till och alkoholen tar slut så de börjar dricka olja för att få berusning nog för att stå ut.

Regissören Robert Eggers har tidigare skapat skräckfilmen The Witch. Om du gillar den kommer du förmodligen att gilla The Lighthouse också. Men för mig som vill att en film ska säga mig något om
livet känns filmen ganska intetsägande. Det finns vissa delar i filmen som jag kan se som intressanta, som spelet mellan den som är chef och den som måste lyda order. Men det räcker inte för att hålla upp mitt intresse filmen igenom.

Filmrecension: Jag kommer hem igen till jul – nja vi har sett det förut

by

Jag kommer hem igen till jul
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Ella Lemhagen
I rollerna Peter Jöback, Suzanne Reuter, Johannes Bah Kuhnke, Jennie Silfverhjelm och Loa Falkman

En lång rad av de stora svenska skådespelarnamnen och en del bra musik om du gillar Peter Jöback – men det räcker inte. Det är en berättelse vi hört i många varianter tidigare. En världsstjärna, Simon (spelas av Peter Jöback) kommer till snöigt svenskt landskap för att fira jul. I det lilla samhället finns, förstås, en mängd mörka hemligheter och i familjen i synnerhet.

Simons storebror Anders (spelas av duktiga Johannes Bah Kuhnke, som väl haft bättre filmer att agera i) arrangerar en årlig julkonsert och Simon har övertalats att vara med. Inte till storebrors glädje. Storebror har alltid levt i skuggan av sin bror.

Familjehemligheter, som de inblandade trodde var begravda, väcks till liv. Konflikter på alla håll. Visst, sådant kan vara intressant och engagerande. Men det kan också vara förutsägbart och ett upprepande av saker som redan berättats i bättre förpackningar.

Mycket fin sång är det, nubbvisor, julvisor och klassisk julmusik. Julmat, julpynt och mycket snö är det och bilder från lantlig kyrkomiljö, scener som väl är tänkta ge gemytlig julkänsla.

Berättelsen spretar också åt för många håll. Det är mörkt och hopplöst på alla håll och kanter.

Filmrecension: De ovanliga – en varm film, en ärlig film, en berörande film, en vacker film

by

The Specials
Betyg 5
Svensk biopremiär i början av 2020
Visas på Stockholm International Film Festival 2019
Regi och manus Olivier Nakache och Éric Toledano
I rollerna Vincent Cassel, Reda Kateb, Hélène Vincent, alban Ivanon, Fredrik Pierrot, Suliane Brahim

Det går inte att värja sig. Den här filmen drar in mig i handlingen, det känns som att jag är med där och det känns som att jag möter människorna i filmen på riktigt. Och jag tänker på filmen länge efteråt. Jag liksom studsar hem, både fylld av hopp om mänskligheten och, som den legendariske dramatikern Brecht ville, fylld av energi och lust att påverka och förändra världen och samhället.

Filmen har allt: bra skådespelare, ett starkt drama, trovärdiga karaktärer, samhällskritik men också hopp och mycket kärlek. En varm film, en ärlig film, en berörande film, en vacker film och dessutom med något viktigt att berätta, med människor som inte visas i film så ofta, människor som inte så många bryr sig om.

Filmen bygger på verkliga händelser och personer, Bruno och Malik. Bruno tar hand om unga människor med autism och Malik stöder ungdomar från trasslig bakgrund, hjälper dem att komma in i samhället. Båda dessa grupper är människor som samhället helst skuffar undan, i synnerhet de unga med svåra autism och andra funktionshinder. Det är människor som oftast blir inlåsta på anstalter och pumpas till zombier av lugnande medicin. Bruno och Malik samarbetar. Maliks ungdomar får hjälpa till att ta hand om de svårt autistiska unga.

Myndigheterna är kritiska till deras modell eftersom de unga som jobbar med de autistiska unga inte har certifierad utbildning inom vård. Men å andra sidan vill den vanliga vården inte ta hand om dessa gravt funktionshindrade unga.

Berättelsen känns äkta och vi får se både svårigheter och glädjeämnen. Det är svårt att göra film om människor som sticker ut från normen, det kan bli lyteskomik. Men regissören hanterar detta perfekt. Det blir tvärtom så att jag känner med dessa unga och jag blir glad över att se med vilken naturlighet Malik och Bruno möter de unga. Flera av de unga i filmen har diagnoser i verkliga livet och kämpar mot svårigheter som att åka kommunalt.

De två regissörerna och manusskribenterna Olivier Nakache och Éric Toledano slog igenom med filmen En oväntad vänskap, som blev en stor internationell framgång. I Sverige sågs den av en halv miljon biobesökare. Med The Specials vann Olivier Nakache och Éric Toledano publikens pris vid filmfestivalen i San Sebastián.

Danska filmen Hjärter Dam vinn Nordiska rådets filmpris 2019

by

Nordiska rådets filmpris 2019 tilldelas regissören May el-Toukhy, manusförfattaren Maren Louise Käehne och producenterna Caroline Blanco och René Ezra för den danska filmen HJÄRTER DAM (Dronningen). Priset, som är ett av norra Europas mest prestigefyllda filmpris, delades ut under Nordiska rådets prisgala på Konserthuset i Stockholm den 29 oktober.

Ett pressmeddelande:
Prissumman på 350 000 danska kronor delas mellan regissör, manusförfattare och producenter och priset uppmärksammar filmen som kollektiv konstform, en summa av mångas insatser. Nordiska rådets filmpris har gått till Danmark fem gånger, senast till Jakten (2013) och tidigare till Submarino (2010), Antichrist (2009), Konsten att gråta i kör (2007 och Dråpet (2005).

Filmen HJÄRTER DAM handlar om Anne, en briljant och hängiven jurist specialiserad på barn och unga vuxna, som lever ett tillsynes perfekt liv med sin läkare till man och deras tvillingdöttrar. När hennes fjärmade tonåriga styvson Gustav flyttar in hos dem leder Annes allt intensivare åtrå henne ned i ett farligt gungfly och utlöser ett händelseförlopp som hotar att tillintetgöra hela hennes värld.

Juryns motivering:
Handlar den om en mitt i livet-kris? Om klass? Eller om lust och passion? Är hon sexmissbrukare? Eller psykopat? Vi är vana vid att film serverar en tydlig poäng, vi vet nästan alltid om en filmfigur är god eller ond, men med Hjärter dam (Dronningen) överlåter regissören May el-Toukhy och medförfattaren Maren Louise Käehne det till oss, publiken, att finna fokus och moral och döma huvudpersonen Anne, som gör precis det, hon INTE borde göra – inleder en affär med sin styvson. Det förunderliga är att det känns helt rätt att få detta ansvar. Det är inte ett nöje att lära känna Anne – men det är ett berusande nöje att uppleva en finmaskad film som ger oss de rätta redskapen för att vi själva ska kunna finna vårt förhållande till en komplex människa. Och som tror på att vi själva förmår göra det. Det är omöjligt att inte lyfta fram Trine Dyrholm för sitt formidabelt nyanserade skådespel som ’drottning’ Anne, men på alla nivåer – fotografi, musik, produktion, manuskript, m.m. – är Hjärter dam en imponerande bedrift. Den får ett nästan omöjligt uppdrag att förefalla lätt och obesvärat.

May el-Toukhy (född 1977) är verksam som författare och regissör. Hennes långfilmsdebut och nationella genombrott kom 2015 med Long Story Short. El-Toukhys andra långfilm, HJÄRTER DAM, hade världspremiär på Sundance Film Festival 2019 där den vann publikpriset i sektionen World Cinema Dramatic Competition följt av The Dragon Award på Göteborg International Film Festival. Filmen har sedan varit framgångsrik både i hemlandet och internationellt och hade svensk biopremiär i april i år genom Nordiska Film.

HJÄRTER DAM är den 16:e vinnaren av Nordiska rådets filmpris, Nordens mest prestigefyllda filmpris. Nordiska rådets priser i kategorierna film, litteratur, barn- och ungdomslitteratur, musik och miljö delas ut under en prisceremoni i samband med Nordiska rådets 71:e session, i Stockholm.

Filmrecension: Drottningens Corgi – rolig, varm och gullig familjefilm, lagom spännande

by

Drottningens Corgi
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Ben Kassen, Vincent Kesteloot
Svenska röster: Anton Körberg, Wiktoria Johansson, Ola Forssmed, Cecilia Forss, Claes Ljungmark, Rickard Söderberg m fl.
Censur 7 år

Vad skulle hända om den amerikanske presidenten har en odräglig corgi-tik som prompt vill bli parad med den brittiska drottningens favorit-corgi, som inte alls är intresserad av den amerikanska framfusiga tiken? Det får vi reda på i denna rätt roliga, varma och smågulliga animerade familjefilm.

Filmen är både rolig och lagom spännande och till skillnad från Disneys många filmer är actionsscenerna på en lagom, rimlig nivå. Bland de familjefilmer som går upp på biograferna nu när höstlov och så småningom jullov ger familjer tid att gå på bio tillsammans borde den här vara ett bra alternativ, speciellt om familjen tycker om djur och hundar i synnerhet.

Huvudpersonen Rex är en nöjd corgi, han lever ett liv i lyx i sitt hem i London i den brittiska kungafamiljens palats
Buckingham Palace. Rex är drottningens favorit-corgi. Hon har fyra corgi-hundar. Corgi är hundar med korta ben, något kraftigare hundar är taxar.

Rex är bortskämd, rejält bortskämd och både drottningens make, prins Philip och de andra tre hundarna är rätt trötta på honom. En dag har drottningen statsbesök från USA. Den amerikanske presidenten Donald Trump med fru och hund kommer på besök. Trump söker en bra corgi att para sin tik med. Rex blir utvald, vilket han verkligen inte vill. Då Rex försöka undgå tiken ställer han till det rejält och bitar Trump i skrevet. Som bestraffning stängs Rex in i hundrummet.

Rex skäms djupt och en av de andra hundarna lurar iväg honom från palatset. Livet utanför palatset är tuff, mycket svårare än Rex kunnat föreställa sig. Han hamnar snabbt på ett hem för övergivna hundar. Alla hundar är inte snälla och han blir snart varse att ingen tror på att han är drottningens favorit.

Det är rar berättelse och som de bra animerade historierna finns det saker som de vuxna kan skratta åt och saker som barnen engagerar sig i. Om jag ska gå på bio under höstlovet med mindre barn är detta ett bra alternativ.