Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Galenskaparna After Shave firar 40 år och det skildras i en dokumentärfilm

by

Den 9 september går dokumentärfilmen Det ska va gôtt å leva – en film om Galenskaparna After Shave upp på biodukar runt om i hela landet. Filmen handlar om den göteborgska humorgruppen Galenskaparna After Shaves födelse, mot- och framgångar – från folkparksturnéer till slutsålda föreställningar och kultstatus. Genom intervjuer och tillbakablickar tas publiken genom fyra decennier av blod, svett, tårar och galenskap. Premiären sammanfaller med Galenskaparna After Shaves 40-årsjubileum, berättar ett pressmeddelande:

– Jag kan bara säga att jag är djupt smickrad och hedrad över att Håkan och Anna Hammarén funnit det intressant och viktigt att lägga ner så mycken tid och möda på att dokumentera vår gärning. Naturligtvis tycker jag att filmen är jättebra, men allt annat vore väl konstigt då jag så att säga är ”part i målet.” Att den nu finns och ska visas för en större allmänhet känns spännande och har dessutom gjort mig lite mallig, säger Claes Eriksson.

– Det är ett av de roligaste projekten vi jobbat med men även det svåraste, för att sammanfatta Galenskaparna After Shaves 40 år långa karriär till 100 minuter har varit en underhållande utmaning. Varje gång vi lyckats ta bort och korta något har vi lagt till något annat i stället, men nu är filmen klar och det är oerhört hedrande att filmen nu skall ut och få möta publiken runt omkring i landet, säger Anna och Håkan Hammarén.

Under premiärhelgen, 9-11 september, håller Lorensbergsteatern i Göteborg jubileumsfirande med galapremiär av dokumentärfilmen, öppet hus och samtal med Galenskaparna After Shave.

Filmrecension: Nope – Jordan Peeles uppföljare till Get Out och Us vill för mycket för sitt eget bästa

by

Nope
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2022
Regi Jordan Peele
I rollerna Steven Yeun, Keke Palmer, Daniel Kaluuya, Michael Wincott, Terry Notary m fl.

Jordan Peele är tillbaka med sin tredje film efter kritikersuccéerna Get Out (2017) och Us (2019). Nope är en kreativ film, för att inte säga bitvis banbrytande, men jag lämnar ändå biosalongen med en blandad upplevelse. Första timmen känns det som att filmen inte riktigt kan bestämma sig för vad den vill vara för film, som att den fastnar i att vilja säga för mycket på en och samma gång, för att sedan mynna ut i en spektakulär andra hälft. Jag frågar mig själv om den långdragna inledningen var nödvändig för att bygga upp karaktärerna och handlingen, men jag är osäker.
Det rör sig någonstans mitt emellan sci-fi och skräck. Filmen handlar om en svart familj som tränat upp hästar för Hollywood i flera generationer. Familjens patriark dör redan i öppningsscenen efter att ett föremål som troligtvis fallit från ett flygplan träffar honom. Vi får istället lära känna hans två barn, OJ (spelad av Jordan Peele-favoriten Daniel Kaluuya) och hans mer karismatiska syster Emerald (Keke Palmer imponerar i denna roll). De börjar snart misstänka att något övernaturligt är i görningen och bestämmer sig för att försöka filma detta övernaturliga fenomen.
I ett av filmens sidospår ser vi Oscars-nominerade Steven Yeun som en före detta barnstjärna från 90-talet som fortfarande är traumatiserad efter att de andra skådespelarna i hans tv-program blev brutalt mördade av en schimpans. Sidospåret har kanske en symbolisk betydelse för filmens budskap om att tämja det otämjbara, men känns även symptomatisk för den röriga inledningen. Men när filmens pusselbitar väl fallit på plats blir det en riktig nagelbitare. Problemet är bara att startsträckan är så lång. Möjligtvis är filmen för kreativ för sitt eget bästa, den hade i min mening vunnit på att vara lite mer rakt på sak, gärna med en annorlunda klippning.

Filmrecension: De förbannade åren 2 – berättelsen känns närmare än någonsin

by

De förbannade åren 2
Betyg 3
Släpps för digitalt köp 15 augusti och för digitalhyra 29 augusti 2022
Regi Anders Refn
I rollerna Jesper Christensen, Bodil Jørgensen, Mads Reuther, Gustav Dyekjær Giese, Sara Viktoria Bjerregaard, Lue Dittmann Støvelbæk, Sylvester Byder, Pernille Højmark, Claes Malmberg, Jesper Zuschlag m fl

Anders Refns krigstidsdrama De förbannade åren om tiden då Danmark ockuperades av Nazi-Tyskland under andra världskriget blev en stor succé på danska biografer med över en miljon besökare. Filmen hade premiär i Danmark 2020 och kom samma år även till svenska biodukar. Nu kommer uppföljaren till svenska tittare digitalt.

Uppföljaren är liksom den första filmen en realistisk skildring av hur människor kan agera under en ockupation. Precis som med den första filmen känner jag att uppföljaren gärna kunde ha släppts som en tv-serie i stället. Uppföljaren är två och en halv timme men eftersom det är flera olika människoöden och relationer som utvecklas skulle det fungera alldeles utmärkt att fördjupa i en serie av åtta eller tio avsnitt.

De förbannade åren inleddes när nazisterna ockuperade Danmark i april 1940. Handlingen kretsar kring den välbärgade elektronikfabrikören Karl Skov och hustrun Eva som vid ockupation levde de ett behagligt överklassliv i Köpenhamn med de fem barnen Michael, Aksel, Knud, Valdemar och Helene. Fabrikören Karl tvingades motvilligt att producera för den tyska marknaden, vilket skapade motstridigheter i familjen. En av sönerna, Michael anslöt sig till tyskvänliga Frikorps Danmark medan en annan son, Aksel gick med i den danska motståndsrörelsen.

I uppföljaren, De förbannade åren 2, startar berättelsen 1943, två år före krigsslutet. Vi får följa familjens öden från 1943 fram till sommaren 1945 då Danmark åter blir fritt. Skildringen av de olika karaktärerna fördjupas och konflikterna både mellan familjens medlemmar och i samhället ökar. Karl uppmanades i början av ockupationen av danska makthavare att samarbeta med tyskarna i fabriken. Men då krigslyckan för Nazi-Tyskland vänder och det blir allt tydligare att tyskarna kommer att förlora kriget då vänder de danska makthavarna kappan efter vinden. En ironisk men samtidigt träffande skildring är av de svenska kapitalisterna som samarbetar med den danska fabrikören. Svenskarna är ännu skickligare på att känna av vart vindarna vänder riktning åt. När tyskarna är på väg mot förlust satsar de svenska kapitalisterna på de nya förväntade vinnarna.

Det är så skrämmande att se hur tyska myndigheter under ockupationen förföljer sitt lands frihetskämpar och hur dansk polis griper danska motståndsmän och låter tyska Gestapo både tortera och döda dem. Sverige har skonats från att vara inblandat i krig under hela 1900-talet. Jag hoppas att många svenska tittare väljer att se denna skildring av Danmark under ockupationen. Jag tror vi har mycket att lära oss av att se hur människor agerar. Det är krig i Europa nu och berättelsen känns närmare än någonsin.

Familjen Skov splittrades redan i början av ockupationen. Aksel måste har gå under jorden för att inte gripas och dödas av nazisterna och han utvecklas gradvis till en målmedveten motståndsman. Pappa Karl kämpar för sitt livsverk, sin fabrik, under allt svårare förhållanden ochnär den danska koalitionsregeringen kollapsar står han plötsligt utan politiskt stöd, Han måste vidta säkerhetsåtgärden för att han inte ska gripas som tyskvän efter kriget. Det kan vara dödsstraff på att ha hjälpt ockupationsmakten, trots att regeringsmedlemmar hade uppmanat honom till dt. Vi får verkligen se politikers fulspel skildrat. Det gör mig rädd med tanke på att varken världen i stort eller ens Europa är bevarat från krig idag.

Uppföljaren är engagerande och ger mycket att tänka på. Jag hoppas många ser den. Den visar både makthavares fulspel och också hur olika möjligheterna är att klara sig för olika samhällsklasser. Överklass som samarbetat med ockupationsmakten har mycket större chans att överleva när allt faller ihop än de fattigare och arbetarklassen. Vi borde prata mycket mer om vad krig och våld gör med människor.

Filmrecension: Var är Anne Frank – tyvärr alltför förutsägbar

by

Var är Anne Frank
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Ari Folman
Svenska röster Filippa Steen, Ester Sjögren, Joakim Jennefors, Charlotte Ardai, m.fl.

En animerad film som drar paralleller mellan den judiska flickan Anne Frank som dödades av nazisterna och flyktingbarn runt om i världen idag. Delvis fungerar filmen men samtidigt är den väldigt förutsägbar och tillrättalagd. Eftersom filmen lanseras i Sverige med svenskt tal tänker jag att den främsta målgruppen är skolbarn.

Kitty var namnet på den påhittade vän som Anne Frank talade till i sin dagbok. Kitty kommer till liv på det museum som öppnats i de lokaler där familjen Frank gömde sig för nazisterna. Där finns också Anne Franks originaldagbok. Kitty som vaknat till liv vet inte att tiden gått och att Anne är död. Kitty börjar leta efter Anne Frank och möter under sitt letande den unge ficktjuven Peter som blir hennes vän och kumpan.

Till sin förskräckelse upptäcker Kitty att Amsterdam, där museet ligger, gjort Anne Frank till en hyllad hjälte eller gud genom att döpa såväl en skola som en bro och en teater efter Anne Frank.

Den är vackert animerad och de svenska rösterna är jättebra. Att berättelsen till stor del är förutsägbar är inte så mycket att göra åt. Vad som hände med Anne Frank är välkänt. Filmskaparen drar likhetstecken mellan den förföljelse och utrotning som nazister gjorde på judar och människor som flyr till Europa idag.

Minst en och en halv miljon judiska barn dödades av nazisterna under förintelsen. Det går knappt att ta in och förstå. Barn utsätts också idag av krig, våld och förföljelse. På många håll i världen är det krig och människor förföljs. Ryssland försöker ta över Ukraina, i Jemen utsätts befolkningen av liknande attacker från Saudiarabien. I Burma liksom i Kina förföljs muslimska grupper. Med dessa krig och förföljelser är likheten med vad judarna utsattes för tydliga. Däremot tycker jag att filmskaparen förenklar frågor som är mer komplicerade när de sätter likhetstecken mellan alla som söker uppehållstillstånd i Nederländerna och judarnas situation i Tyskland under andra världskriget.

Kitty tar med sig original-dagboken från museet då hon ger sig ut på sitt sökande. Dagboken som är en historisk klenod har stort värde för landets makthavare. Med den kan Kitty tvinga fram ett beslut att ett start antal flyktingfamiljer får uppehållstillstånd. Det är både ironiskt och en tydligt skrämmande bild och av vad de som styr världen värderar mest.

Varför jag inte ger filmen högre betyg beror på att den är förutsägbar på många plan. Jag upplever att filmen förenklar vissa frågor och är propagandistisk mer än ett drama. Det är viktigt att prata om att människor förföljs och förtrycks och det är viktigt att försöka förändra världen och kämpa för allas lika värde. Humanitet och att respektera människors värde är under attack i världen idag där högerextrema krafter går framåt. Men jag har ändå svårt för när filmer eller teaterföreställningar blir mer propaganda och plakat än dramatik.

Filmrecension: The Princess – omskakande, griper tag i mig

by

Filmrecension:The Princess
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 augusti 2022
Regi Ed Perkins
Medverkande Prinsessan Diana (arkiv), prins Charles (arkiv), drottning Elizabeth II (arkiv) m fl.

En drabbande dokumentär om prinsessan Diana, ihop-klippt med arkivmaterial. Filmen visar inte bara hur den brittiska monarkin lät henne må dåligt utan att få hjälp, det är också en film som skildrar det brittiska folkets relation till monarkin, på gott och ont.

Hur illa behandlad prinsessan Diana var av prins Charles och det brittiska hovet, det har berättats tidigare, bland annat mycket träffande i tv-serien The Crown. Men nu griper det tag i mig som tittare ännu mer då hela filmen är uppbyggd på verkligt material. Ibland är det väldigt små rörelser med prins Charles ögon eller mungipa som avslöjar att han ljuger. Närbilder på prinsessan Dianas ansikte är ofta oerhört talande. Allt blir så mycket starkare och rakt på när det är dokumentärt. Ändå låter regissören olika röster komma till tals, både de är för monarkin och de som är emot. Också röster som är kritiska till prinsessan Diana hörs i filmen liksom många av de som älskade henne.

Diana gifte sig med prins Charles när hon var 19 år och han var då tolv år äldre. Skillnaden i ålder kan ha varit ett problem i äktenskapet, men det stora problemet måste ha varit att prins Charles redan hade mött sitt livs kärlek, Camilla Parker-Bowles, som hovet förbjöd honom att gifta sig med. Camilla Parker-Bowles var redan gift och en brittisk tronföljare eller kung fick inte gifta sig med någon som var frånskild. Men prins Charles höll en nära kontakt med denna kvinna också då han var gift med prinsessan Diana och det mesta pekar på att de hade en kärleksrelation hela tiden. 2005 fick prins Charles till slut ändå gifta sig med Camilla Parker-Bowles, åtta år efter att prinsessan Diana dött.

En stor del av filmklippen har aldrig tidigare visats. Klipp som visar en närhet mellan publiken och Diana och kameran vänds också tillbaka på folket. Hon var populär och filmklipp visar henne som engagerad och intresserad av människor och deras öden. Hon blev kanske för populär för att passa prins Charles och det brittiska hovet. På USA-besök blev hon hyllad av presidenter och Hollywood-skådespelare och hon blev uppbjuden att dansa med John Travolta. Förmodligen var den brittiska monarkin inte mogen för en så populär prinsessa. Att prins Charles var avundsjuk syns tydligt på en del filmklipp. Fast det största problemet för deras äktenskap var nog inte att prinsessan Diana var så populär och så ungdomligt impulsiv. Det största problemet var säkert prinsens fortsatta kärlekshistoria med Camilla Parker-Bowles.

För varenda en som är intresserad av kungahus och det brittiska i synnerhet måste absolut se denna dokument. Den är omskakande även om det mesta är känt sedan tidigare blir det så mycket tydligare med dessa filmklipp från verkligheten utan skådespelare.