Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Düsseldorf, Skåne – motsvarade inte mina förväntningar

by

Düsseldorf, Skåne
Betyg 3
Visas på Göteborg Filmfestival
Svensk biopremiär 9 februari 2024
Manus, regi och originalmusik Patrik Blomberg Book
I rollerna Erik Svedberg-Zelman, Rebecca Plymholt, Anna Blomberg, Magnus Schmitz, Karin Lithman, Daniel Gustavsson med flera

En Coming to age-film som utspelas i synthmiljö på skånska landsbygden under 1980-talet. Jag hade höga förväntningar på den här filmen. Jag minns så väl den tiden. Det var viktigt att ta ställning: synth eller hårdrock. Mina förväntningar blev inte infriade. Det är dumt att ha förväntningar, egentligen. I förhandssnacket har det sagts flera gånger att det här ska vara världens, eller åtminstone Sveriges, första synthfilm. Om det är den Fförsta kan jag inte avgöra men jag är tveksam till att definiera den som en synthfilm. Det är synthmusik med i filmen och huvudpersonerna gillar den musiken och klär sig som synthare och har dessa friserna, men jag saknar musik. Jag hade hoppats på en kavalkad av synthfavoriter. Jag tänker att det förmodligen hade kostat för mycket att betala för rätten att använda musiken i filmen.

Filmen handlar om kraften i kreativitet för att ta sig igenom svåra utmaningar i livet. Nu råkarhuvudpersonen Fredrik (spelas av Erik Svedberg-Zelman) syssla med synthmusik men berättelsen skulle kunna handla om hårdrockare eller dansbandsmusiker eller om någon som drömmer om att skriva. Det är en skildring av en ung, fattig tonåringskille som har stora drömmar och riktigt usla hemförhållanden. Han bor med sin ensamstående mamma i ett ruckel till hus och mamman tillbringar dagarna med att dricka vin eller annat ännu starkare, sova och läsa veckotidningar och Fredrik är också arbetslös. Hans pappa bor inte så långt därifrån och det enda pappan äter är korv.

Då blir Fredriks situation ännu värre. Hans flickvän Nina är duktig på att fotografera och har sökt till en fotohögskola i Stockholm. Fredrik upplever det som en katastrof om hon skulle flytta.

Fredriks sysselsättning är musiken och nu närmar sig dagen då han och hans två kompisar i ortens lokala synthband ska ge sin första konsert i ortens medborgarhus.

Jag är rätt kluven till denna film. Kläder, hårstil med mera är konsekvent genomfört liksom interiör från tåget. Minnen från 1980-talet sätter fart inom mig. Erik Svedberg-Zelman som är 28 år är dock för gammal för att vara trovärdig som en tonårskille. Obs det sägs aldrig i filmen vilken ålder som Fredrik eller Nina ska ha, vi får bara reda på att de gått i skolan samtidigt när hon flyttade dit från Stockholm. Det är min tolkning att de är i övre tonåren. Men då Nina sökt till högskolan är det rätt naturligt att se dem som tonåringar eller närmare tjugo år. Det blir så konstigt om en man på nästan trettio år lever som Fredrik gör. Det blir en olika berättelser om det är en kille i övre tonåren eller om det är en man som snart är trettio. Jag tror att om filmen haft en skådespelare som var yngre i den rollen hade jag mer fastnat för filmen. Erik Svedberg-Zelman är absolut inte dålig, det skriver jag inte. Han är duktig skådespelare men som för mig är lite för gammal för den rollen.

Det är väldigt sorgligt att se vilket liv Fredrik har. Klasskillnaderna mellan hans liv och flickvännens Nina är gigantiska. Nina bor med sin mamma, pappa och syster i ett fint hus, föräldrarna jobbar inom kultur eller media och har intressanta samtal kring middagsbordet. Föräldrarna är kloka och förstående och Nina och hennes syster kan prata med dem om det mesta. Den delen av filmen är mycket välgjord och säger mycket om olika förutsättningar i livet.

Filmen är absolut sevärd även om den inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Själva grundhistorien om fattigdomen och hur Fredriks föräldrar ljuger för sig själva har skildrats många gånger tidigare och ger inga nya insikter. Det är bara sorgligt att livet kunde vara så då på 1980-talet och fortfarande kan vara så, fast i andra miljöer. Idag finns väl inte samma slags synthare.

Filmrecension: Carnifex – den vackraste skräckfilm jag sett

by

Carnifex
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 januari 2024
Filmens regissör Sean Lahiff

En slags skräckfilm skapad med tanke bakom. Carnifex lyfter fram ett varningens skräckscenario om vad klimatförändringarna kan sätta igång. Det är en miljö-skräckfilm och en film med fantastiskt foto från urskogar i Australien med underbara bilder på kängurur och många olika pungdjur och arter.

Skräckfilmer handlar ofta om något monster som bara finns utan någon orsak och ofta står monstret på lur i en källare och ett gäng ungdomar går mot bättre vetande rakt ner mot monstret och sedan är det jakt i full fart i drygt en och en halv timme. Carnifex är något helt annat. Den börjar smygande och sakta, långsamt byggs stämningen upp tills den exploderar och då är det ett monster som är högst realistiskt.

Handlingen utspelar sig i den australiensiska vildmarken. Bailey har en dröm om att bli dokumentärfilmare. Hon vill filma och berätta om natur- och djurlivet efter de katastrofala skogsbränderna i Australien. Hon får chansen att följa med Grace och Ben som är två erfarna naturvårdare. De tre ger sig ut på en expedition till den australiensiska vildmarken. Fotot denna första halvtimme är helt underbar. Vi får följa med ut i en miljö i vildmarken med knotiga urgamla träd, med växter och ovanliga djur. Grace och Ben är kunniga och att lyssna på dem är som att följa med på en guidetur i denna vildmark.

Grace och Ben jobbar med att kontrollera vilka djur som finns kvar efter de fruktansvärda skogsbränderna. I varje träd lever en mängd olika varelser från små insekter till stora djur. För varje träd som försvinner blir en mängd djur hemlösa och måste ge sig ut i vildmarken och hitta nya revir och då förstörs en ömtålig balans. Många arter är utrotningshotade efter bränderna.

Filmens första timme är ett spännande äventyr där vi får uppleva djur och växter och får en inblick i en australiska vildmarken. Men under den andra natten hör det ovanliga ljud och de hittar stora rivmärken på ett träd. Det som skrämmer dem är att dessa rivmärken kan de två duktiga naturvårdarna inte säkert identifiera. De vet bara att det är något som är stort.

Skogsbränderna skövlar träd och annan växtlighet och tvingar många djur att vandra till nya områden och skapa ny revir. Dessutom kan det finns också arter som har levat i årtusenden långt in i vildmarken utan att bli störda. När elden skövlat skogen tvingas dessa arter att ta sig till nya revir. Då, denna andra natt vågar Bailey, Grace och Ben inte ens lägga sig för att sova. Något kommer, något farligt dyker upp och paniken bryter ut.

Det är den vackraste skräckfilm jag sett. Den är skickligt filmad och när allt brakar loss är den spännande. Den har dessutom något viktigt att förmedla.

Oppenheimer fick flest nomineringar till Oscarsgalan – här är listan på de nominerade

by

10 mars är det dags för den stora filmfesten, Oscarsgalan. I år, 2024, hålls den för 96:e gången. Den 23 januari tillkännagavs årets nomineringar. Oppenheimer tog storslam när det gäller nomineringar, med 13 nomineringar.

Oppenheimer är nominerad i de tunga kategorierna Bästa film och Bästa regi. Sedan några år tillbaka är det tio filmer som nomineras till det mest prestigefyllda priset, bästa regi. Övriga filmer som nominerats till bästa film är ”Barbie”, ”Poor things, ”American fiction”, ”Maestro”, ”Past lives”, ”The holdovers”, ”Killers of the flower moon”, ”The zone of interest” och ”Fritt fall” nominerades i kategorin.

Scorsese blev historisk i och med nomineringarna. Han är nominerad för Bästa regi med filmen ”Killers of the flower moon”. Därmed har han blivit nominerad tio gånger för Bästa regi. Han har däremot bara vunnit Bästa regi en gång, för The Departed 2007.

Ur svensk synvinkel har vi några nomineringar att följa under galan. Ludwig Göransson fick en en Oscarsnominering för bästa originalmusik till ”Oppenheimer”. Filmens fotograf, svensk-nederländska Hoyte van Hoytema, har chans att vinna för fotot i ”Oppenheimer”. Svensken Gustaf Skarsgård är inte nominerad för någon roll men han är med i ”Oppenheimer”. Svenska skådespelarna Leif Andrée har chans att vinna med den Danska ”Knight of fortune” i kategorin Bästa kortfilm.

Bästa film
”American fiction”
”Anatomy of a fall”
”Barbie”
”The holdovers”
”Killers of the flower moon”
”Maestro”
”Oppenheimer”
”Past lives”
”Poor things”
”The zone of interest”

Bästa manliga huvudroll
Bradley Cooper i ”Maestro”
Colman Domingo i ”Rustin”
Paul Giamatti i ”The holdovers”
Cillian Murphy i ”Oppenheimer”
Jeffrey Wright i ”American fiction”

Bästa kvinnliga huvudroll
Anette Bening i ”Nyad”
Lily Gladstone i ”Killers of the flower moon”
Sandra Hüller i ”Anatomy of a fall”
Carey Mulligan i ”Maestro”
Emma Stone i ”Poor things”

Bästa manliga biroll
Sterling K. Brown i ”American fiction”
Robert De Niro i ”Killers of the flower moon”
Robert Downey Jr. i ”Oppenheimer”
Ryan Gosling i ”Barbie”
Mark Ruffalo i ”Poor things”

Bästa kvinnliga biroll
Emily Blunt i “Oppenheimer”
Danielle Brooks i “The color purple”
America Ferrera i “Barbie”
Jodie Foster i “Nyad”
Da’Vine Joy Randolph i “The holdovers”

Bästa regi
Justine Triet för ”Anatomy of a fall”
Martin Scorese för ”Killers of the flower moon”
Christopher Nolan för ”Oppenheimer”
Yorgos Lanthimos för ”Poor things”
Jonathan Glazer för”The zone of interest”

Bästa långa dokumentär
“Bobi Wine: The people’s president”
“The eternal memory”
“Four daughters”
“To kill a tiger”
“20 days in mariupol”

Bästa korta dokumentär
“The abc:s of book banning”
“The barber of little Rock”
“Island in between”
“The last repair shop”
“Nai Nai & Wai Po”

Bästa kortfilm
“The after”
“Invincible”
“Knight of fortune”
“Red, white and blue”
“The wonderful story of Henry Sugar”

Bästa ljud
“The creator”
“Maestro”
“Mission: impossible – dead reckoning part one”
“Oppenheimer”
“The zone of interest”

Bästa specialeffekter
“The creator”
“Godzilla minus one”
“Guardians of the galaxy vol. 3”
“Mission: impossible – dead reckoning part one”
“Napoleon”

Bästa originalsång
“The fire Inside” från “flamin’ Hot”
“I’m just Ken” från “Barbie”
“It never went away” från “American Symphony”
“Wahzhazhe (a song for my people)” från “Killers of the flower moon”
“What was I made for?” från “Barbie”

Bästa klippning
“Anatomy of a fall”
“The holdovers”
“Killers of the flower moon”
“Oppenheimer”
“Poor things”

Bästa kostym
Jacqueline Durran för ”Barbie”
Jacqueline West för ”Killers of the flower moon”
Janty Yates och Dave Crossman för ”Napoleon”
Ellen Mirojnick för ”Oppenheimer”
Holly Waddington för ”Poor things”

Bästa animerade film
“The Boy and the Heron”
“Elemental”
“Nimona”
“Spider-Man: across the spider-verse”
“Robot dreams”

Bästa scenografi
“Barbie”
“Killers of the flower moon”
“Napoleon”
“Oppenheimer”
“Poor things”

Bästa foto
“El conde”
”Killers of the flower moon”
“Maestro”
“Oppenheimer”
“Poor things”

Bästa makeup och hårstyling
”Golda”
”Maestro”
”Oppenheimer”
”Poor things”
”Society of the snow”

Bästa animerade kortfilm
”Letter to a pig”
”Ninety-five senses”
”Our uniform”
”Pachyderme”
”War is over! Inspired by the music of John & Yoko”

Bästa manus efter förlaga
”American fiction”
”Barbie”
”Oppenheimer”
”Poor things”
”The zone of interest”

Bästa originalmanus
”Anatomy of a fall”
”The holdovers”
”Maestro”
”May december”
”Past lives”

Bästa originalmusik
”American fiction” med musik komponerad avLaura Karpman
”Indiana Jones and the dial of destiny” med musik komponerad av John Williams
”Killers of the flower moon” med musik komponerad av Robbie Robertson
”Oppenheimer” med musik komponerad av Ludwig Göransson
”Poor things” med musik komponerad av Jerskin Fendix

Bästa internationella långfilm
”Io capitano”, Italien
”Perfect days”, Japan
”Snöns brödraskap”, Spanien
”The teachers’s lounge”, Tyskland
”The zone of interest”, Storbritannien

Hela listan, med alla kategorier och nominerade finns på The Guardians hemsida.

En lovande svensk filmvår

by

Svensk film under våren 2024 visar på en stor bredd och ser mycket spännande ut. Många filmer som jag ser fram emot. Svenska filminstitutet presenterade 27 svenska filmer som kommer under våren 2024. Två av filmerna hade redan haft biopremiär: Stockholm Bloodbath och Ett hjärta är alltid rött – en film om Imperiet, både filmerna fick för övrigt betyg 4 av Kulturbloggen.

Filmerna presenterades på en live-föreställning på biograf Rigoletto. Det var en drygt tre timmar lång presentation och det är klart att det tar tid att något så när seriöst presentera 27 filmer. Men första halvtimmen gick till att Filminstitutets tf vd Åsa Sjöberg finns på plats och likaså Film & TV-Producenternas ordförande Eva Hamilton skulle tala om filmens situation och kulturpolitik. Jag tror att de flesta av oss som såg presentationen på plats eller online hellre hade sett den tiden ägnas åt filmerna, för kultur- och filmpolitiken kan förmedlas på många andra sätt. Filminstitutets presschef Jan Göransson var konferencier och han får väl godkänt av mig för sin insats, det märktes att han sett många av filmerna och hade relevanta frågor. Det har inte alltid fallit att den som varit konferencier låtit regissörer och skådespelare svara på vettiga frågor.

En skådespelare som lär sitt stora genombrott i vår är Asta Kamma August. Hon har stora roller i två av vårens filmer: Hypnosen och Kalak. Kalak är en samproduktion med Danmark och utspelas på Grönland, i regi av Isabella Eklöf. Filmen bygger på en bok av Kim Leine och är berättelsen om Jan, som bor med sin familj i grönländska Nuuk och arbetar som sjuksköterska. Kalak baseras på verkliga händelser.

Det är flera av filmerna jag ser mycket fram emot att se, till exempel A Tiger in Paradise med José González. Den tar upp existentiella frågor och om hur vi kan veta vad vi egentligen vill med våra liv. Den beror också frågor kring psykisk ohälsa.

Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton är en film som jag måste se, men som jag lär bli mycket berörd av. Den skildrar en mamma som förlorade en tonårsson. Att förlora ett barn är den största tragedin en förälder kan uppleva. Det skildras inte alltid trovärdigt. Men jag hoppas det är en film som kan förmedla hur det är att kunna fortsätta leva efter att drabbas av detta.

Det är flera dokumentärer eller spelfilmer som ligger nära det dokumentära som verkar intressanta som Den sista resan i regi av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson som handlar om en resa till Frankrike med Filips pappa som börjar komma upp till åren och drabbas av olika krämpor. En film som verkar handla inte bara om att åldras utan också om vuxna barn som måste acceptera att föräldrar åldras och förändras, att livet aldrig står stilla.

Düsseldorf, Skåne är en dramafilm som delvis bygger på verklighet om en synthband. Filmen om Kal P Dal handlar om rockmusikern, sångaren och gitarristen Kal P Dal. I sommar eller senvår kommer filmen Sommartider – filmen om Gyllene Tider, som är en dramafilm om Gyllene Tider.

Blix Not Bombs är en film om den svenske diplomaten Hans Blix, som kanske är den sista representanten för en generation som hoppades att det skulle gå att lösa konflikter med diplomati.

Levan Akin, regissören bakom flertaligt guldbaggebelönade ”And Then We Danced”, får äran att inviga en av sektionerna under Berlins filmfestival med sin nya film Passage. Den nya filmen tar också upp livet för transpersoner, en grupp som möts av omgivningens misstänksamhet och fördomar. I berättelsen får vi följa en pensionerad lärare, Lia från Georgien, som har bestämt sig för att ta reda på vad och leta reda på sin sedan länge försvunna systerdotter Tekla. Hon får tips att Tekla kan finnas i Turkiet och vi får följa hennes resa och letande i Istanbul.

Det här är bara några av de filmer som ser fram emot, men det är många fler jag inte tänker missa.

Här är en lista över de filmer som presenterades:
A Tiger in Paradise* regi Mikel Cee Karlsson
Arne Alligator och djungelkompisarna regi Jenny Jokela, röstregi Tomas Tivemark & Daniel Sjöberg
Beck – Dödläge regi Niklas Ohlson
Blix Not Bombs* (samproduktion), regi Greta Stocklassová
Den sista resan* regi Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
Det kunde varit vi* regi Björn Tjärnberg & Rebecca Brander
Düsseldorf, Skåne regi Patrik Blomberg Book
En del av dig regi Sigge Eklund
Ett hjärta är alltid rött – en film om Imperiet* regi Anders ”Balsam” Hellström
Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton* regi Petra Bauer & Marius Dybwad Brandrud
Filmen om Kal P Dal* regi Stefan Källstigen & Dag Ösgård
Hypnosen regi Ernst De Geer
Håkan Bråkan 2 regi Ted Kjellson
Jakt regi Sarah Gyllenstierna
Kalak (samproduktion), regi Isabella Eklöf
Leaving Jesus* regi Ellen Fiske
Längtan till Áhkká* regi Gustav Cavallin & Jens Nilsson
Megaheartz* regi Emily Norling
Motherland* regi Hanna Badziaka & Alexander Mihalkovich
Om alla bara drar* regi Karin Wegsjö & Nazira Abzalova
Passage regi Levan Akin
Scapegoat regi Marcus Ovnell
Skärvor* regi Sara Broos
Som vi har älskat* regi Gustav Ågerstrand
Sommartider – filmen om Gyllene Tider regi Per Simonsson
Stockholm Bloodbath regi Mikael Håfström
Stöld regi Elle Márjá Eira

* = dokumentär

Filmrecension: 24 timmar i New York

by

24 timmar i New York
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 januari 2024
Regi Vuk Lungulov-Klotz

Feña är en ung transperson. Han föddes som kvinna och genomgår könskorrigering, får testosteron och har opererat bort brösten. Han bor i New York och ska hämta sin pappa på flygplatsen om en dygn och dessa 24 timmar blir extremt hektiska och pressade. Han möter flera relationer från tiden innan har påbörjade sin transition. Det är uppenbart att detta påverkar honom och han misstolkar och tror att allt beror på deras fördomar fast det egentligen inte alls är så.

Det börjar med att Feña är ute på nattklubb med några vänner och där upptäcker sin ex-pojkvän John. John håller distans först och berättar att enda skälet till att han är i New York beror på att hans mamma blivit svårt sjuk och han är där för att hjälpa henne. Att han är på nattklubben beror på att Johns kusin är på besök och hon fyller år och vill ha lite kul. Kusinen tycker det är kul att träff Feña som hon hört talas om. Kusinen skaffar kokain som de tre tar tillsammans. Det är alltid obehagligt med dessa reklamsnuttar för tunga droger som kokain som presenteras som något helt naturligt att inta. Hur som helst, plötsligt är kusinen helt borta från filmen och John och Feña hamnar i sängen tillsammans och har sex. Därmed måste Feña börja nästa dag med att få tag på ett dagen-efter-abort-piller.

Det är ett konstig klipp i handlingen som inte stämmer att Johns kusin bara huxflux försvinner ur handlingen, utan någon förklaring.

När Feña kommer till sin bostad står hans syster där, som han inte sett på flera år. Feña förutsätter att systern har fördomar om hans trans-utveckling. Men hon tar det hur naturligt som helst. Filmen beskrivs som att Feña möter fördomar. Men inte från ex-poskvännen eller systern i alla fall.

En situation som skulle kunna bero på fördomar är när han hämtat en lönecheck på jobbet och kvinnan i kassan på banken vägrar betala ut summan eftersom namnet på hans id-kort inte stämmer med namnet på checken. Men att banker är noga är en trygghet och en säkerhet för alla kunder. Om banker började betala ut pengar till personer som inte har id som styrker vem de är skulle ännu flera kunna utföra bedrägerier än vad som redan görs. Så det är liksom att förutsäga att bankernas kontroll har med fördomar gentemot transpersoner att göra.

I distributörens beskrivning av filmen står att Feña möter ett fördomsfullt samhälle. Njae. Mycket som händer beror ju på hans själviskhet och oförmåga att bry sig om andras känslor. Han lyssnar inte på hur John känner. Han bryr sig inte om att systern blir misshandlad av deras mamma utan han kör hem systern till mamman efter några timmar. Han lånar nyckel till en kompis lägenhet där en ensam hund finns och han bryr sig inte om att ta ut hunden på en promenad för att bli rastad. När han hämtat sin pappa på flygplatsen lämnar han honom i sin lägenhet och kör till John, ex-pojkvännen, och försöker få John i säng igen. Att hans pappa rest lång väg för att träffa honom tycks Feña inte ha förmåga att ta hänsyn till. Allt ska gå Feñas väg.

Filmen bygger på något sätt att jag som tittare ska sympatisera med Feña och tycka synd om hur han drabbas. Men det är svårt att tycka om Feña. Det är svårt att sympatisera med någon som faktiskt är så egoistisk som Feña faktiskt är. John säger att Feña är egoistisk och bara tänker på sig själv och hur synd det är om Feña. Och det är ju precis som Feña är. Jag vill kunna tycka om en films huvudkaraktär, i alla fall i en film som bygger på att man ska det.