Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Intervju med Boris & The Jeltsins

by

boris_451
Boris & The Jeltsins släppte sitt debutalbum ”Låt det blöda” i början av september och fick bra kritik för sitt punkiga album med massor av ungdomlig glöd. Kulturbloggen blev nyfiken på bandet och gjorde en intervju via mail.

1. Kallar ni er ett politiskt band?
Nej vi är inget politiskt band, för oss är musiken viktigast. vi blir såklart påverkade av det som händer runt omkring oss och alla låtar har ett budskap. men vi kan väl komma överens om att politik är tråkigt och vår musik är kul?

2. Ni bildades 2007 om jag förstått det rätt. Det har gått snabbt att komma fram för er.Håller ni heltid med musiken?
Nej vi har andra jobb också, men självklart lägger vi ner mycket tid på bandet.

3. Vad har ni på gång nu?
Nu ska vi ut och spela som fan. vårt mål är att verenda jävel i hela landet har varit på en boris och the jeltsins konsert innan året är slut…. Och börja jobba på nästa skiva såklart.

4. Hur vill ni definiera er som band?
Varför skulle vi vilja definiera oss som band? Det är ju alla journalister så ivriga att göra ändå. Känns som att man riskerar att måla in sig i ett hörn om man börjar snacka om sånt.

5. Vad blir ni inspirerade av?
Av allt skit som händer runt omkring oss och av bra musik. kärlek, hopp och revolution.

6. Hur eller vem skriver era låtar? Hur går den processen till?
Elias skriver alla texter. Musiken gör vi tillsammans. Börjar oftast med en idé till en melodislinga, refräng eller liknande och så bygger man utifrån det. Känns som att man konstant går och funderar och lyssnar efter låtidéer. Hittar något coolt i någon låt man hör, tar ut det, modifierar och bygger in det i en låt man håller på med.

7. Har ni några band eller artister ni lyssnar på?
Vi har både band och artister vi lyssnar på. För att nämna några: The Jam, Strindbergs, Talking Heads, Matti Alkberg bd, Doktor Kosmos, Pascal.

8. Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
Knegar. En i mataffär, en som kock, en på ett korttidsboende, en i datorbutik och en arbetslös.

9. Berätta lite om er själva som personer, hurdana är ni?
Som ett pojkband.
Johan är den självupptagna snygga
Elias är den aktiva, sportiga
Olle är den crazy roliga
Max är en bad boy
Jens är den blyga romantikern
snart kommer vi som samlardockor!!!

10. Berätta något som ingen visste om er.
En av låtar på skivan har ett hemligt budskap om man spelar den baklänges

Boris & The Jeltzins är:
OLLE ANDERSSON, trummor
ELIAS ERIKSSON, Sång, Gitarr
JENS KARNSTEDT, Gitarr, Sång
JOHAN STRIDH, Piano, Orgel
MAX LINDÉN, Basgitarr, Sång

Lyssna på Boris & The Jeltsins på Myspace.

Foto: Per Kristiansen

Relaterat:
Recension av albumet ”Låt det blöda” i UNT.
Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intervju med Bye Bye Bicycle

by

byebyebicyle
En stark debut som låter välproducerat. Det låter inte typiskt svenskt och det går inte att placera in i någon självklar nisch. Det är popmusik som är skrivet av nyfikna ungar.
Så skulle André Vikingsson, sångare i Bye Bye Bicycle, recensera bandets debutalbum, om han var recensent.

Kulturbloggen som lyssnat igenom albumet ett par gånger vill lägga till att det är mycket välproducerat för att vara ett debutalbum och även om André och de övriga i Bye Bye Bicycle inte vill jämföras med andra har deras filmiskt inspirerade jazziga pop vissa likheter med The Smiths.

Bye Bye Bicycle kommer från Bovallstrand, en liten ort en och en halv timme från Göteborg. Debutalbumet ”Compass” har släppts nyligen, men de fem bandmedlemmarna har spelat ihop i många år. Även om de är unga har deras musik och samspel fått tid på sig att mogna.
Kulturbloggen träffade bandet för tre år sedan då de spelade på frukostpopen på Emmabodafestivalen.
Redan då var det många som tyckte att Bye Bye Bicycle var ett bra popband. Sedan dess har de jobbat hårt, det har repeterat mycket, gett många konserter och låtit albumet ta tid på sig.
– Att jag jobbar på skivbolaget gör att vi kunnat ägna mycket tid åt vårt album, berättar André som också är direktör för skivbolaget Bonjour Recordings som ger ut skivan.

I Bonjour Recordings (som sorterar under Bonnier Amigo) har André hand om ytterligare sju band. På ”Compass” använder bandet sig av många gästmusiker och en kör med sex personer till några sånger också.

– Vi har fyra på stråkar och en saxofonist bland annat, berättar André.

Ibland har musikkritiker konstiga associationer, tycker han.
– Någon skrev att vi lät som Duran Duran. När vi gjorde albumet hade jag aldrig hört mer än en låt från Duran Duran.
Fast sådana där liknelser kan ju verka åt två håll. Den som känner till Duran, Duran kan bli nyfiken på Bye Bye Bicycle och den som inte känner till det brittiska syndpopbandet Duran, Duran kan ju bli nyfikna på dem, efter att de jämförts med Bye Bye Bicycle.

Spelade på Popaganda
Bye Bye Bicycle spelade på Popaganda. Bandet hade en inomhusspelning på hotell Clarion på lördagskvällen då Eriksdalsbadet stängde efter Markus Krunegårds spelning. Kulturbloggen träffade bandets sångare, André, för en intervju på lördagseftermiddagen.

André skriver texterna och alla i bandet turas om med att göra musiken.
– Vad låtarna handlar om? Känslor och platser kanske. Det är inte alltid mitt liv jag utgår från. Ibland tycker jag att livet i ett lugnt medelklass-samhälle inte är så intressant. Jag kan inspireras av Harry Potter eller någon känsla eller en titel, några ord som jag bygger vidare på.

Inre resan gav yttre resor
Att göra skivan var som en inre resa.
– Många av våra jämnåriga kompisar reste världen runt medan vi stängde in oss i en studio i ett industriområde i Göteborg och gjorde vår musik. Det blev som en inre resa istället, säger André.
Flera av titlarna på Compass visar att de var inspirerade av sina resande vänner som Kairo, Haby Bay och Northpole.

Den inre resan blev en bas för många yttre resor. I somras spelade de för en stor publik på Trädgårn. De har haft flera stora spelningar i samband med skivsläppet, spelade på Nöjesguiden i Göteborg bland annat och bandet har många spelningar inbokade framöver och de vill spela mycket.Flera spelningar är inbokade i Skandinavien framöver och förmodligen blir det spelningar i England också.
På vissa spelningar kommer en del av gästmusikerna att vara med och på andra spelningar är det enbart de fem i bandet.
– Vi har tränat på att bli ett bra liveband och spelat mycket,

Namnet
Namnet på bandet, Bye Bye Bicycle. Var kommer det ifrån?
André ler:
– Vi ville helt enkelt inte ha något namn med ”The”.

Bye Bye Bicycle består av:
Samuel Petersson gitarr
Jakob Schroeder, gitarr
Nils Bengtsson Blomstrand, bas
Viktor Engström, trummor
André Vikingsson, sång

Och nu bor alla i bandet i Göteborg. Det sista flyttlasset från Bovallstrand gick tidigare i år.

Bye Bye Bicycles hemsida.
Lyssna på Bye Bye Bicycle på Myspace.

Foto: Anders Löwdin.

andre_byebyebicycle

Relaterat:
Recension av Compass i Nöjesguiden.
Recension i Gefle Dagblad.
Recension i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tip the Velvet i Göteborg: Höstpremiär och ny burlesktrupp

by

Velvet Vixens

I lördags hade Göteborgs glamourösa burleskklubb Tip the Velvet höstpremiär. Efter att under våren ha gjort en sväng på Storan, var man återigen tillbaka i ursprungslokalen på Bellmansgatan.

Som vanligt var det fullt av dekadent uppklädda människor som minglade, dansade och trivdes. På scenen huserade bland annat Crimson Skye från England, Swedish Siren & Thistel och Boy Toy Baby. Dessutom var det första gången på scen för klubbens nyinrättade burlesktrupp – Velvet Vixens. Nedan följer en kort intervju med två av truppens medlemmar, Styx och Zombie Rose:

Hur kommer det sig att ni har valt att gå med i Velvet Vixens?

Styx (S): Jag hade planer på att göra burlesk-/magdans-koreografier och var sugen på att träffa fler dansare och artister att få hjälp och inspiration av. Sen tycker jag att Tip the Velvet är den bästa klubben i Göteborg också. Underbart att vara en del av deras hustrupp.

Zombie Rose (ZR): Egokicken? Haha, jag tyckte det var på tiden att Göteborg fick sin egen burlesktrupp. Efter att ha gått på fest i Stockholm och sett deras trupp, blev jag jätteglad när jag hörde att Tip skulle dra igång en egen. Chansen att göra grupp- och solonummer lockar mig, och dessutom är det en fördel för Tip att ha sin egen lite större artistbas. För mig personligen är det en chans att göra ngt roligt, att dansa, uppträda och utmana mig själv. Och jag ska inte sticka under stol med att den är en fantastisk egokick att stå på en scen i vackra kläder.

Vad lockar med burlesk?

S: Att det är en stil som är utmanade men inte vulgär, sexig men inte porrig. Att man har stor frihet när man skapar egna nummer. Burlesk är en skön blandning av uppklätt, avklätt, humor och brytande av normer, nutid och dåtid, alltid med glimten i ögat och ett långfinger åt det ”normala och perfekta”.

ZR: Främst är det glimten i ögat, humorn blandat med glamouren, som lockar mig. Jag gillar att dansa, stå på scen och uppträda i olika former och är dessutom är otroligt svag för gammalt hollywoodmode á la 40- och 50-tal. Burlesk är en skön kombo av skönhet, satir, sex och glamour.

Vad har ni för alias? Kan ni beskriva karaktärerna kortfattat?

S: Jag ville ha något kort och rappt utan lull-lull som funkar på svenska och engelska. I min dans har jag smidiga slingriga starka armar som påminner om floden Styx som smeker fram. Det är så Styx är: stark och smidig, vilsam för ögat att se på.

ZR: Mitt alias är Zombie Rose, en dödlig mix av cheesecake pinup och Hollywood golden age femme fatale. Zombie Rose älskar dyr champagne, höga klackar, att återuppväcka och kontrollera odöda, rosor, chokladpraliner, vassa knivar och tatuerade gossar. Hon har alltid funnits där, så när det var dags för burlesk tog Zombie Rose över och klev fram i rampljuset helt på egen hand. Hon är inte en dam man stoppar särskilt enkelt.

Hur upplevde ni lördagens premiär?

S: Otroligt kul! Toppenarrangemang från klubbens sida, Vixens var välrepade och mitt solo satt som en smäck. Publiken var den bästa jag haft, helt fantastiskt på! Gav en rejäl kick och mersmak!

ZR: Den var fantastiskt rolig. Att först vara konferencier och sen stå på scenen tillsammans med de andra i Vixens var oslagbart. Gruppen klickade och vi gjorde vårt jobb på scen. Jag tror det här kommer blir stort, och gå fantastiskt bra. Jag upplevde publiken som hemskt trevlig och tacksam att uppträda inför, och jag ser fram emot fler Tip-kvällar.

Vad har ni för planer framöver?

S: Jag har uppträdanden solo som Styx på bröllop och privata fester, med min grupp Serpentine Tribal på andra ställen och så planerar jag för en punkig burlesk till nästa Tip, med någon ur Vixens eller solo. Så det händer mycket!

ZR: Zombie Rose har inte bestämt sig för vad hon vill göra härnäst. Just nu äter hon praliner på en sammetsdivan och kontemplerar livet.  Jag vågar mig inte på att gissa på hennes framtidsplaner, för med Zombie Rose kan man aldrig riktigt veta.

Nästa Tip äger rum fredagen den 23 oktober. Gå in på http://tipthevelvet.se för att få veta mer.

Jenny Fornell
Fotograf: Andreas Dagnell aka Globaltrash

Swedish Siren

Intervju med bröderna Stenberg i Deportees: om politik och musik och att spela i skymningen

by

090828_Deportees_Popaganda_1
090829_Deportees_DSC0002
Deportees spelade på Popaganda, sista helgen i augusti. Kulturbloggen tog vara på tillfället att få en intervju med ett av de mest lovande nya svenska indiepopbanden.
Vi träffade de två bröderna Anders och Peder Stenberg, som bildade bandet Deportees tillsammans med övriga i bandet sommaren 2003.

– Fast samma folk hade spelat tillsammans i olika band sedan 1995, berättar Anders, bandets gitarrist.
Före 2003 hade de dock spelat mer soulinriktat. I och med nybildningen och starten av Deportees blev det mer popmusik.

Varför ändrade bandet inriktning?
– Svårt att säga. Några av oss började lyssna mer på country. Men hur uppstår musik? Ibland är det svårt att veta vad som är hönan eller ägget.

Bandet började med att göra en demo.
– Vi ville göra en skiva som stack ut, både från från tidigare backgrund och andra band. Och vi ville göra något välproducerat, berättar Anders.

Deportees kommer från Umeå och det verkar inte som de har planer på att flytta till Stockholm.
– Umeå är nog en bra stad att ha ett band i. Det är en del praktiska fördelar med att vara i en mindre stad och det är lätt att fixa saker själv, menar Anders.
Umeå har en historia med många punk- och hardcoreband som lagt grunden, menar han.
– Banden har lärt sig att fixa saker själv.

Spelningen på Popaganda
Kulturbloggen träffade Anders och Peder dagen efter bandets spelning på Popaganda. De var rätt nöjda med sin spelning – som började 19.15.

– Det hade varit ännu bättre att spela en timme senare förstås, när det var mörkt. Men å andra sidan blir det lite dramatiskt och viss stämning när det går från dagsljus till skymning och mörkt under en spelning, säger Anders.

Anders spelade dessutom ett pass till. Han är gitarrist till Lykke Li. Det har varit ett intensivt år för honom och övriga i bandet. Thomas spelar med det franska Phoenix och har inte haft många lediga stunder heller. Dessutom har Deportees turnerat runt i Sverige.

– Lite dumt nog låg en stor del av turnén före vårt skivsläpp, menar Anders och Peder.

Under the Pavement
I våras släppes tredje albumet ”Under the pavement – the beach” som fick bra kritik. Titeln på albumet visar på ett politiskt intresse.
– Det kommer från ett klotter under studentrevoltens Paris 1968 där en situationist skrev ”Sous le pavés, la plage!” (Under gatstenen, stranden!), berättar Peder som menar att Deportees absolut är politiska.
– Vi står på en politiskt medveten värdegrund som färgar oss, även om våra texter inte är plakat- eller realpolitiska, säger Peder.

Det är Peder som skriver texterna till bandets låtar. Han är noga att han vill lämna utrymmet fritt för lyssnaren att tolka själv.

– Jag vill inte vara alltför realpolitisk, känner att jag har lämnat punkperiodens politiska texter, men vi är definitivt politiska. Jag tycker det är beklagligt att så stor del av den svenska musiksfären är så opolitisk, säger Peder.

Konsensus
och tillsammans med Anders tar han fram början på musiken.
– Vi gör skelettet, men sedan jobbar vi tillsammans alla i bandet i replokalen. Vi kommer inte med färdiga arrangemang utan vi jobbar fram det tillsammans i en väldigt kollektiv process. Vi är hyggligt konsensus-inriktade, berättar Peder.

Anders och Peder, två popbröder från Umeå som hängt tillsammans sedan de var små. Peder är fem år äldre.
– Jag har alltid fått hänga med Peder och hans kompisar och gjort samma saker som de. Det kanske inte alltid varit så lämpligt, men det har varit kul, säger Anders.

PS.
Peder är bandets sångare och Anders gitarrist.
När de skriver musik inspireras de inte bara av musik och samhälle utan också av konst.

Här är Deportees hemsida.
Lyssna på Deportees på Myspace.

Foto: Anders Löwdin
090829_Deportees_DSC0006

090829_Deportees_DSC0022

090828_Deportees_Popaganda_2

Relaterat:
Intervju med Deportees i DN.

Fakta om Deportees i Wikipedia.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Deportees
Recensioner av ”Under the pavement – the beach”:
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Expressen
Göteborgsposten
Dagens skiva

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intervju med Joakim Åhlund från Teddybears inför gratisspelningen på Berns

by

teddybears_for_free
3 september gör Teddybears en gratisspelning på Berns. Vi bloggade om det här.

Med anledning av den spelningen fick Kulturbloggen göra en intervju via email med Joakim Åhlund från Teddybears.

1. Varför ger ni en gratiskonsert?
Varför inte? Om du känner att du vill betala ändå kan du alltid sätta in 500 spänn till greenpeace. Vi tyckte att vår publik var förtjänta av en present. Det här är vår gåva till stockholm.

2. I Göteborg gav ni ju en konsert på en Paddanbåt. Hur var det? Var det krångligt att hålla i instrumenten på båten och att få ljudet bra?
Det var kul. Vi bjöd ombord en massa polare och körde runt i kanalen. Få ljudet bra, skojar du? Du hörde inte hur det lät va? Sämsta ljudet sedan Refused’s dagar ha ha ha. Men det var liksom inte själva ljudkvalitén som var poängen utan mer att det bara var en kul, sjuk grej att göra. Det bästa var när Klas slängde sin gitarr i kanalen och folk dök i och simmade efter den.

3. Förmodligen kommer det många fler än vad som får plats på er gratiskonsert. Vad gör ni då? En konsert till?
Det kommer att sitta storbilds-skärmar ute i Berzelii Park så att de som inte får plats kan följa konserten utifrån parken. Men det blir bara en konsert den här gången.

4. Vad är era planer framöver? Blir det fler spelningar i höst och i vinter, eller ska ni skriva nytt material?
Vi får se. Vi har spelat in och mixat klart ett nytt album nu under sommaren. Vi kommer förmodligen släppa ut fler låtar från det på något sätt under hösten och vintern.
Vad gäller spelningar finns det inget mer än Bern’s planerat ännu, men man vet aldrig. Det beror på vad vi får för oss.
Man får hålla ögon och öron öppna helt enkelt, kolla vår hemsida www.teddybearsrock.com.

5. Eftersom vi som intervjuar är en blogg vill vi gärna veta: följer ni några bloggar?
Nä.

6. Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
Plockar svamp i skogen. Åker rullbräda. Tittar på Mad Men, läser böcker.

7. Vad inspirerar er när ni skapar musik? Och vilken musik lyssnar ni själva på?
Jag blir inspirerad av nakna kvinnokroppar. Musik jag lyssnar på är The Emperor Machine, Higamos Hogamos, Kraftwerk, Neu, The Kinks, Television Personalities, Spacemen 3, Beyond the Wizard’s Sleeve.

8. Berätta någon hemlighet eller något ni tror att publiken inte vet om er?
Jag är klassiskt skolad pianist och gjorde två konserter i Japan när jag bara var tolv år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,