• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Det är klart jägarna jagar varg av fel anledning

15 januari, 2011 by Rosemari Södergren

”Jägarna dödar av fel anledning”, skriver Aftonbladets Lena Mellin och påpekar att förra året sköts ingen genetiskt defekt varg. Inte en enda.

Det hör i allra högsta grad till ämnet eftersom den officiella motiveringen till jakten är, hur konstigt det än kan låta, att vargarna ska bli friskare – och fler.

Röda Berget är också upprörd och skriver:

Idag är det skammens dag för svensk ekologi och skammens fäder är Carlgren & Eskilsson. Den svenska jakten på varg har ingen med naturvård eller ekologi att göra, det är enbart fråga om att uppfylla krav från särintressen.

Vem som helst förstår väl att argumentet om att vårda vargstammen bara är påklistrad garnityr. Den som gillar att jaga är antingen en naturmänniska av gammal stam som gillar att traska runt med gummistövlar, gröna kläder och ett gevär över axeln i urskogarna och fantisera att han/hon lever för tvåhundra år sedan, eller så är det personer som får en kick av att döda.

De flesta människor får inte ut något av att döda andra varelser. Om jägarna åtminstone kunde vara ärliga och säga att de gillar att skjuta och döda, att de ser det som en slags sport.

Martin Moberg är inne på samma argument som Röda Berget:

Det är precis så som jag både tycker och ser på denna s k jakt för det är ingen jakt som det handlar om eller att hålla vargstammen fri från genetiska defekter. Det är bara svepskäl för att hålla vargjakts entusiasterna på riktigt gott humör och sedan har vi risken med att tjuvjakten på varg ökar i kölvattnet på den legala jakten. Men hur står det egentligen till med antalet jakthundar som dödas och som vargen är ”skyldig” till? Peter Johansson benar ut det på ett superbt sätt:
Det absurda i sammanhanget är att under 2010 dödades 11 hundar av varg, medan 93 hundar dödades eller skadades av vildsvin. Rent logiskt borde jägarna jaga vildsvinen till utrotning för att rädda sina hundar.

Jinge har också bloggat om vargjakten liksom Alliansfritt.

Relaterat:
Aftonbladet, Expressen 1, Expressen 2. SVT nyheter 1, SVT nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om varg, vargjakt

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: varg, vargjakt

Tänk om Tunisien går mot demokrati, hoppas, hoppas, hoppas …

15 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Efter 24 år hände det som brukar hända i en diktatur. Folket reste sig och kastade ut förtryckaren.
Det ovanliga i fallet Tunisien är att tyrannen fattade galoppen och la benen på ryggen.
Skriver Wolfgang Hansson i Aftonbladet och det vore så underbart om det kunde tändas ett ljus av hopp för Tunisiens folk. Det skulle behövas för oss alla, när det är rätt mycket annat som ser mörkt ut.

Jag funderar dock lite på vad som sägs mellan raderna i den här ingressen i DN:

Sveriges utrikesminister Carl Bildt kallar utvecklingen i Tunisien för ”de stigande förväntningarnas revolution”. Sverige och EU måste nu hjälpa till med den demokratiska och ekonomiska utvecklingen, säger han.

Betyder de att Bildt menar att bara västvärlden vet hur en demokrati ser ut? Att demokrati bara kan införas under överinseende av västvärlden? Finns det inte rester av ett kolonialistiskt synsätt gentemot länder som Tunisien i det uttalandet?

Jag tänker också på det där med ekonomiska utvecklingen. Jag tänker på hur till exempel USA har så högt stöd till sina egna bomullsodlare att fattigare länder som skulle kunna få bättre ekonomi genom bomullsexport tvingas dumpa priserna.

Jag menar inte att Tunisien är något bomullsodlar-land, men principen går igenom i de flesta handelsrelationer, att västvärlden hindrar utvecklingsländerna från att bli självförsörjande på olika sätt.

Tunisien har ju inte haft en dålig ekonomi. Ur DN:

– Tunisien har ju haft en inte dålig ekonomisk utveckling, vilket har fött förväntningar som inte har infriats. Detta i förening med en regim som har varit alltför auktoritär och alltför repressiv har skapat denna situation, säger Carl Bildt till TT.

Att totalitära regimer, diktatur och brist på demokratiska rättigheter, alltid för med sig dålig ekonomi och sämre välfärd bevisas om och om igen i historien, ändå försöker olika maktgrupper om och om igen att strypa de mänskliga rättigheterna världen över på olika sätt.

Men hur det blir i Tunisien är mycket osäkert. 98 procent av tunisierna är muslimer. Det finns islamska stater som Iran som kanske vill få länder som går i deras fotspår. När shahen flydde från Iran var det konservativa muslimska krafter som tog över.

Relaterat: Svensson har bloggat om det och mer i redaktioner med mer resurser än vi bloggare har: Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens Nyheter 1

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Tunisien

Kulturbloggen från presslunch med Sarah Moon inför utställningen på Fotografiska

13 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Går det att fånga ögonblicket?
Sarah Moon är en fotograf vars bilder genom att leta efter ögonblick fångar de existentiella frågorna. Hon är fotograf som fotograferat mycket mode, men hennes bilder är mycket mycket mer än modefoton.
För första gången ställs bilder från henne ut i Sverige, i en utställning som öppnar 14 januari på Fotografiska.
Dagen före var pressfolk och Kulturbloggen inbjuden till en lunchvisning med Sarah Moon. Fisksoppa av yppersta kvalitet serverades och Sarah Moon berättade om sina tankar kring sina bilder.
Hon berättade att hon såg svartvit fotografering som ett helt annat sätt att berätta med bild än med färgfoton.

– Färger är ett annat sätt att kommunicera, sade hon.

Många av Sarah Moons bilder kan tyckas vara suddiga, eller oskarpa, ett sätt att förstärka intrycket av ögonblicket som kom och är förbi. Men hon sade att hon inte medvetet gör bilderna oskarpa.
– Eftersom många bilder tas i skuggan blir det så. Det är tekniken som gör att det inte blir stark skärpa, påpekade hon.

Ibland var det lite svårt att förstå vad hon sade. Hon är en smal kvinna med kortklippt mörklockigt hår i pagefrisyr och det var svårt att tro att hon snart fyller 70, hon utstrålar ungdomlighet. Hon talade med tillbakadragen, eftertänksam kanske rentav lite blyg röst.

Sarah Moon är en levande legend, skriver Fotografiska i pressmaterialet. Och det är sant. Hon är en av vår tids mest renommerade samtidsfotografer, filmskapare och konstnärinnor. Hon har under se senaste 35 åren gestaltat kvinnor, djur, byggnader och natur i sitt originella, magiska universum.
Som det står i pressmaterialet:
Hennes modebilder med sin avsaknad av klichéer gjorde henne känd med det är bara en liten del av hennes fotografiska arkiv. Hennes bilder lever på en mystisk plats mellan vakenhet och dröm, konst och mode.

Fotografiska visar nu de mest publika och personliga bilderna ur Sarah Moons rika konstnärskap. Utställningen ”Sarah Moon 12345” är Fotografiskas huvudutställning under vintern/våren 2011 och innehåller över 200 bilder och två filmer och visar mellan den 14 januari och 17 april.

Hon berättade också att varje gång bilderna visas blir det som att bilderna säger något nytt, eftersom de sätts upp på nytt sätt med andra bilder omkring sig.
– När du sätter samman två bilder skapar de tillsammans en tredje bild, sade Sarah Moon.

Bilderna Sarah Moon skapat för de franska modehusen Chanel och Cacharel brukar sägas tala ett egensinnigt poetiskt språk, både vad gäller plats och person. Ofta tar hon bara bilder på kroppen och huvudet kommer inte med alls. Hon berättade att det var för att ansikten kan berätta en egen historia och ibland är det inte det hon vill fånga. När hon fotograferar är det personerna hon vill fånga på bilden, inte kläderna. Hon lägger ned mycket tid på att hitta personligheten, karaktären. Eller som det står i pressmaterialet:

Allt som oftast representerar Moons bilder ett sökande efter det svårfångade, oväntade ögonblicket, ibland både melankoliskt och makabert men alltid i rörelse. Hon planerar och iscensätter sina bilder minutiöst för att sedan vänta in det oväntade, ofta oskarpa ögonblicket i en förtrollande ljussättning.
– För en tiondels sekund ser jag en gnista av skönhet passera. Den lilla händelse som jag nästan missade och aldrig kommer att få uppleva igen, berättar Sarah Moon.

Bilden ovan är ett självporträtt taget av Sarah Moon.
Här är fler bilder från utställningen:





Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Fotografiska, Sarah Moon, presslunch, fisksoppa, foto, bilder, modefoto

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: bilder, fisksoppa, Foto, Fotografiska, Modefoto, presslunch, Sarah Moon

Religionen verkar vara en förklädnad för män som har problem

31 december, 2010 by Rosemari Södergren


På löpsedeln påpekar Expressen idag att de män som gripits misstänkta för att ha planerat terrordåd har en ganska brokig kriminellt förflutet. De är tidigare dömda för narkotikamissbruk, krogbråk och sexbrott, enligt Expressen.
En sak är säker: det är inte några hyggliga medborgare som gripits:
I deras bil fanns ett automatvapen och två magasin med sammanlagt 72 skarpa 9 mm patroner. I lägenheten där de greps fanns dessutom en 9 mm pistol med 36 patroner.

Det här bekräftar något jag misstänkt rätt länge: de personer, oftast unga män, som blir fundamentalistiska terrorister och alltså är beredda att använda våld mot andra människor, det är män med problem i sina skallar sedan tidigare. Det är inte någon religion som gjort dem sådana. De har våldstendenser redan innan de engagerat sig i någon religion.

Sedan ligger det självklart på de religiösa ledarnas ansvar att vara tydliga med att våld aldrig kan vara befogat i religionens namn. Expressen påpekar att flera imamer varit tydliga:

Imam Abd al Haqq Kielan, exempelvis, har länge sett sanningen i vitögat. När Säpo nyligen rapporterade att det finns runt 200 våldsbejakande islamister i Sverige sade han att ”det är ingen hemlighet och vi har försökt uppmärksamma det här länge, men ingen har lyssnat.”
Imamen Awad Olwan har talat öppenhjärtigt om sina problem med ”unga och enkelspåriga” män som ”kommer till moskén med ett knippe idéer och får motstånd och då slutar de att komma.”

Däremot finns tyvärr företrädare för muslimer som inte varit lika tydliga, som Expressen också tar upp:

… ordföranden för Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda. Efter självmordsbombdådet – som hon förvisso fördömde – satt hon i SVT Debatt och förnekade, i princip, att hon hade märkt av någon extremism i Sverige. Hon ville hellre tala om attacker mot moskéer. Nu har Benaoudas dotters fästman häktats för terrorplanerna mot Jyllands-Posten. Det är tredje gången Munir Awad har gripits, misstänkt för terroraktivitet.

Givetvis är Munir Awad inte dömd än, så det finns en möjlighet att han än en gång gripits och varit oskyldig. Det får framtiden utvisa.

Det är en knivig situation. Helt klart finns det personer som är redo att döda oskyldiga och skylla på religioner, fast det är de själva som har problem med att respektera medmänniskor och problem med att se vad som är rätt och fel. Det är oerhört viktigt att samhället kan gripa dessa människor innan de gör skada. Samtidigt är det viktigt att jakten på dessa idiotiska terrorister sker utan övergrepp på vår personliga integritet och att vi offrar vårt öppna samhälle för ett övervakningssamhälle. Jyllandspostens personal måste jobba med förhöjd säkerhet nu, till exempel. Hur många fler ska behöva leva och arbeta under sådana förutsättningar?
Det är också viktigt att inte främlingsfientligheten får mer jordmån och gro. De religiösa ledarna har ett stort ansvar att vara tydliga med att våld aldrig kan utföras i religionens namn.

Stationsvakt berättar om en av de terrormisstänkta, att han ofredade småflickor och började läsa Koranen som medicin mot sitt sexmissbruk.

Dagens Nyheter har liksom de flesta svenska medier idag publicerat namnen på de gripna terrormisstänkta:
Sahbi Zalouti, 37 år
Mounir Dhari, 44 år
Omar Abdalla Aboelazm, 30 år
Munir Awad, 29 år

Svenska Dagbladets redaktionschef förklarar här varför de valt att publicera namnen:

I dag ger vi en utförlig bakgrund av de fyra häktade : Munir Awad, Sahbi Zalouti, Mounir Dhari och Omar Abdalla Aboelazm( läs här och här). De är häktade på sannolika skäl misstänkta för ett oerhört allvarligt brott. Eftersom allt kring häktningen var sekretessbelagt vet vi inte exakt vad de hade planerat, vilka roller de olika personerna haft eller vilka resurser de hade för att genomföra det – och ibland har terrormisstankar en tendens att blåsas upp för mycket initialt, av både polis och medier. Men det som framkommit är tillräckligt allvarligt för att allmänintresset för deras identiteter ska väga starkare än evcentuella risker för publicitetsskada.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Expressen 1, Expressen 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Verdens Gang och Berlinske.

Läs även andra bloggares åsikter om terrorister, Danmark, namnpublicering, religion, islam, muslimer

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Recension Taggad som: Danmark, Islam, muslimer, namnpublicering, Religion, terrorister

Lars Vilks har gjort nya Muhammedteckningar, men nu är hans blogg kraschad

30 december, 2010 by Rosemari Södergren


Error establishing a database connection.

Så står det med stora svarta bokstäver mot en vit bakgrund när jag försökte ta mig till Lars Vilks blogg.
Jag läste nämligen Dagens Nyheter att Lars Vilks gjort nya teckningar på Muhammed och publicerat dem i sin blogg:

– Jag har fått många klagomål på att mina gamla teckningar varit taskigt ritade, att de lika gärna skulle ha kunnat göras av en nioåring. Så därför har jag tecknat nya och ansträngt mig lite mer den här gången. Det är fler linjer nu.

Verken återfinns på Lars Vilks blogg.

Lars Vilks har ju sedan han gjorde teckningar på Muhammed fått en mängd hot och också vid flera tillfällen attackerats. Redan när han gjorde de första har han fått en del kritik för att han överhuvudtaget gjorde dem, eftersom han borde förstå att en del muslimer skulle ta illa vid sig.
Det är en knepig situation. Om jag vet att mina grannar skulle bli ledsna om jag gjorde en bild på något som de högaktar och satte upp i vår trappuppgång, då skulle jag säkert låta bli.
Fast om vi får mer och mer frivillig censur då är frågan vart vi hamnar med yttrandefriheten.
Många kristna har blivit ledsna i samband med olika konstnärers gestaltning av Jesus-gestalten.
Buddister har blivit ledsna över karikatyrer på Buddha-bilder. Är det bara när de som blir ledsna hotar med våld som vi ska bry oss?

De fem personer som gripits nu senast för att ska ha planerat att ta sig in på Jyllandsposten och döda så många som möjligt är ännu en grupp människor som är ett hot mot vårt öppna samhälle. Borde Jyllandsposten aldrig ha publicerat karikatyrer på Muhammed?
Är det inte just mediers uppgift att provocera och driva saker till sin spets, att våga lite mer, liksom det är konsten och kulturens uppgift att utmana? Vad blir det av kulturen om den bara ska stryka medhårs?

Karin Olsson tar i Expressen upp vad som händer när vi börjat lägga på oss självcensur:

Terroristernas planer på att attackera Jyllands-Posten gick i stöpet. Taimour Abdulwahab misslyckades också med att i vrede över Lars Vilks rondellhund massmörda stockholmare.
Ändå kan de islamistiska extremisterna glädjas åt något: självcensuren. Det dyker ständigt upp nya exempel.
GT:s kulturredaktör Ingrid Norrman avslöjade häromveckan hur Världskulturmuseets chef försökte pressa fotografen Elisabeth Ohlson Wallin att ställa in sin utställning om bland annat islams syn på homosexualitet.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Jyllandsposten, Berlinske, Verdens Gang, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Vilks, demokrati, självcensur, samhälle, islam, yttrandefrihet

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: demokrati, Islam, Lars Vilks, samhälle, självcensur

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in