• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Tänk om Tunisien går mot demokrati, hoppas, hoppas, hoppas …

15 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Efter 24 år hände det som brukar hända i en diktatur. Folket reste sig och kastade ut förtryckaren.
Det ovanliga i fallet Tunisien är att tyrannen fattade galoppen och la benen på ryggen.
Skriver Wolfgang Hansson i Aftonbladet och det vore så underbart om det kunde tändas ett ljus av hopp för Tunisiens folk. Det skulle behövas för oss alla, när det är rätt mycket annat som ser mörkt ut.

Jag funderar dock lite på vad som sägs mellan raderna i den här ingressen i DN:

Sveriges utrikesminister Carl Bildt kallar utvecklingen i Tunisien för ”de stigande förväntningarnas revolution”. Sverige och EU måste nu hjälpa till med den demokratiska och ekonomiska utvecklingen, säger han.

Betyder de att Bildt menar att bara västvärlden vet hur en demokrati ser ut? Att demokrati bara kan införas under överinseende av västvärlden? Finns det inte rester av ett kolonialistiskt synsätt gentemot länder som Tunisien i det uttalandet?

Jag tänker också på det där med ekonomiska utvecklingen. Jag tänker på hur till exempel USA har så högt stöd till sina egna bomullsodlare att fattigare länder som skulle kunna få bättre ekonomi genom bomullsexport tvingas dumpa priserna.

Jag menar inte att Tunisien är något bomullsodlar-land, men principen går igenom i de flesta handelsrelationer, att västvärlden hindrar utvecklingsländerna från att bli självförsörjande på olika sätt.

Tunisien har ju inte haft en dålig ekonomi. Ur DN:

– Tunisien har ju haft en inte dålig ekonomisk utveckling, vilket har fött förväntningar som inte har infriats. Detta i förening med en regim som har varit alltför auktoritär och alltför repressiv har skapat denna situation, säger Carl Bildt till TT.

Att totalitära regimer, diktatur och brist på demokratiska rättigheter, alltid för med sig dålig ekonomi och sämre välfärd bevisas om och om igen i historien, ändå försöker olika maktgrupper om och om igen att strypa de mänskliga rättigheterna världen över på olika sätt.

Men hur det blir i Tunisien är mycket osäkert. 98 procent av tunisierna är muslimer. Det finns islamska stater som Iran som kanske vill få länder som går i deras fotspår. När shahen flydde från Iran var det konservativa muslimska krafter som tog över.

Relaterat: Svensson har bloggat om det och mer i redaktioner med mer resurser än vi bloggare har: Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens Nyheter 1

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Tunisien

Kulturbloggen från presslunch med Sarah Moon inför utställningen på Fotografiska

13 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Går det att fånga ögonblicket?
Sarah Moon är en fotograf vars bilder genom att leta efter ögonblick fångar de existentiella frågorna. Hon är fotograf som fotograferat mycket mode, men hennes bilder är mycket mycket mer än modefoton.
För första gången ställs bilder från henne ut i Sverige, i en utställning som öppnar 14 januari på Fotografiska.
Dagen före var pressfolk och Kulturbloggen inbjuden till en lunchvisning med Sarah Moon. Fisksoppa av yppersta kvalitet serverades och Sarah Moon berättade om sina tankar kring sina bilder.
Hon berättade att hon såg svartvit fotografering som ett helt annat sätt att berätta med bild än med färgfoton.

– Färger är ett annat sätt att kommunicera, sade hon.

Många av Sarah Moons bilder kan tyckas vara suddiga, eller oskarpa, ett sätt att förstärka intrycket av ögonblicket som kom och är förbi. Men hon sade att hon inte medvetet gör bilderna oskarpa.
– Eftersom många bilder tas i skuggan blir det så. Det är tekniken som gör att det inte blir stark skärpa, påpekade hon.

Ibland var det lite svårt att förstå vad hon sade. Hon är en smal kvinna med kortklippt mörklockigt hår i pagefrisyr och det var svårt att tro att hon snart fyller 70, hon utstrålar ungdomlighet. Hon talade med tillbakadragen, eftertänksam kanske rentav lite blyg röst.

Sarah Moon är en levande legend, skriver Fotografiska i pressmaterialet. Och det är sant. Hon är en av vår tids mest renommerade samtidsfotografer, filmskapare och konstnärinnor. Hon har under se senaste 35 åren gestaltat kvinnor, djur, byggnader och natur i sitt originella, magiska universum.
Som det står i pressmaterialet:
Hennes modebilder med sin avsaknad av klichéer gjorde henne känd med det är bara en liten del av hennes fotografiska arkiv. Hennes bilder lever på en mystisk plats mellan vakenhet och dröm, konst och mode.

Fotografiska visar nu de mest publika och personliga bilderna ur Sarah Moons rika konstnärskap. Utställningen ”Sarah Moon 12345” är Fotografiskas huvudutställning under vintern/våren 2011 och innehåller över 200 bilder och två filmer och visar mellan den 14 januari och 17 april.

Hon berättade också att varje gång bilderna visas blir det som att bilderna säger något nytt, eftersom de sätts upp på nytt sätt med andra bilder omkring sig.
– När du sätter samman två bilder skapar de tillsammans en tredje bild, sade Sarah Moon.

Bilderna Sarah Moon skapat för de franska modehusen Chanel och Cacharel brukar sägas tala ett egensinnigt poetiskt språk, både vad gäller plats och person. Ofta tar hon bara bilder på kroppen och huvudet kommer inte med alls. Hon berättade att det var för att ansikten kan berätta en egen historia och ibland är det inte det hon vill fånga. När hon fotograferar är det personerna hon vill fånga på bilden, inte kläderna. Hon lägger ned mycket tid på att hitta personligheten, karaktären. Eller som det står i pressmaterialet:

Allt som oftast representerar Moons bilder ett sökande efter det svårfångade, oväntade ögonblicket, ibland både melankoliskt och makabert men alltid i rörelse. Hon planerar och iscensätter sina bilder minutiöst för att sedan vänta in det oväntade, ofta oskarpa ögonblicket i en förtrollande ljussättning.
– För en tiondels sekund ser jag en gnista av skönhet passera. Den lilla händelse som jag nästan missade och aldrig kommer att få uppleva igen, berättar Sarah Moon.

Bilden ovan är ett självporträtt taget av Sarah Moon.
Här är fler bilder från utställningen:





Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Fotografiska, Sarah Moon, presslunch, fisksoppa, foto, bilder, modefoto

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: bilder, fisksoppa, Foto, Fotografiska, Modefoto, presslunch, Sarah Moon

Religionen verkar vara en förklädnad för män som har problem

31 december, 2010 by Rosemari Södergren


På löpsedeln påpekar Expressen idag att de män som gripits misstänkta för att ha planerat terrordåd har en ganska brokig kriminellt förflutet. De är tidigare dömda för narkotikamissbruk, krogbråk och sexbrott, enligt Expressen.
En sak är säker: det är inte några hyggliga medborgare som gripits:
I deras bil fanns ett automatvapen och två magasin med sammanlagt 72 skarpa 9 mm patroner. I lägenheten där de greps fanns dessutom en 9 mm pistol med 36 patroner.

Det här bekräftar något jag misstänkt rätt länge: de personer, oftast unga män, som blir fundamentalistiska terrorister och alltså är beredda att använda våld mot andra människor, det är män med problem i sina skallar sedan tidigare. Det är inte någon religion som gjort dem sådana. De har våldstendenser redan innan de engagerat sig i någon religion.

Sedan ligger det självklart på de religiösa ledarnas ansvar att vara tydliga med att våld aldrig kan vara befogat i religionens namn. Expressen påpekar att flera imamer varit tydliga:

Imam Abd al Haqq Kielan, exempelvis, har länge sett sanningen i vitögat. När Säpo nyligen rapporterade att det finns runt 200 våldsbejakande islamister i Sverige sade han att ”det är ingen hemlighet och vi har försökt uppmärksamma det här länge, men ingen har lyssnat.”
Imamen Awad Olwan har talat öppenhjärtigt om sina problem med ”unga och enkelspåriga” män som ”kommer till moskén med ett knippe idéer och får motstånd och då slutar de att komma.”

Däremot finns tyvärr företrädare för muslimer som inte varit lika tydliga, som Expressen också tar upp:

… ordföranden för Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda. Efter självmordsbombdådet – som hon förvisso fördömde – satt hon i SVT Debatt och förnekade, i princip, att hon hade märkt av någon extremism i Sverige. Hon ville hellre tala om attacker mot moskéer. Nu har Benaoudas dotters fästman häktats för terrorplanerna mot Jyllands-Posten. Det är tredje gången Munir Awad har gripits, misstänkt för terroraktivitet.

Givetvis är Munir Awad inte dömd än, så det finns en möjlighet att han än en gång gripits och varit oskyldig. Det får framtiden utvisa.

Det är en knivig situation. Helt klart finns det personer som är redo att döda oskyldiga och skylla på religioner, fast det är de själva som har problem med att respektera medmänniskor och problem med att se vad som är rätt och fel. Det är oerhört viktigt att samhället kan gripa dessa människor innan de gör skada. Samtidigt är det viktigt att jakten på dessa idiotiska terrorister sker utan övergrepp på vår personliga integritet och att vi offrar vårt öppna samhälle för ett övervakningssamhälle. Jyllandspostens personal måste jobba med förhöjd säkerhet nu, till exempel. Hur många fler ska behöva leva och arbeta under sådana förutsättningar?
Det är också viktigt att inte främlingsfientligheten får mer jordmån och gro. De religiösa ledarna har ett stort ansvar att vara tydliga med att våld aldrig kan utföras i religionens namn.

Stationsvakt berättar om en av de terrormisstänkta, att han ofredade småflickor och började läsa Koranen som medicin mot sitt sexmissbruk.

Dagens Nyheter har liksom de flesta svenska medier idag publicerat namnen på de gripna terrormisstänkta:
Sahbi Zalouti, 37 år
Mounir Dhari, 44 år
Omar Abdalla Aboelazm, 30 år
Munir Awad, 29 år

Svenska Dagbladets redaktionschef förklarar här varför de valt att publicera namnen:

I dag ger vi en utförlig bakgrund av de fyra häktade : Munir Awad, Sahbi Zalouti, Mounir Dhari och Omar Abdalla Aboelazm( läs här och här). De är häktade på sannolika skäl misstänkta för ett oerhört allvarligt brott. Eftersom allt kring häktningen var sekretessbelagt vet vi inte exakt vad de hade planerat, vilka roller de olika personerna haft eller vilka resurser de hade för att genomföra det – och ibland har terrormisstankar en tendens att blåsas upp för mycket initialt, av både polis och medier. Men det som framkommit är tillräckligt allvarligt för att allmänintresset för deras identiteter ska väga starkare än evcentuella risker för publicitetsskada.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Expressen 1, Expressen 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Verdens Gang och Berlinske.

Läs även andra bloggares åsikter om terrorister, Danmark, namnpublicering, religion, islam, muslimer

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Recension Taggad som: Danmark, Islam, muslimer, namnpublicering, Religion, terrorister

Lars Vilks har gjort nya Muhammedteckningar, men nu är hans blogg kraschad

30 december, 2010 by Rosemari Södergren


Error establishing a database connection.

Så står det med stora svarta bokstäver mot en vit bakgrund när jag försökte ta mig till Lars Vilks blogg.
Jag läste nämligen Dagens Nyheter att Lars Vilks gjort nya teckningar på Muhammed och publicerat dem i sin blogg:

– Jag har fått många klagomål på att mina gamla teckningar varit taskigt ritade, att de lika gärna skulle ha kunnat göras av en nioåring. Så därför har jag tecknat nya och ansträngt mig lite mer den här gången. Det är fler linjer nu.

Verken återfinns på Lars Vilks blogg.

Lars Vilks har ju sedan han gjorde teckningar på Muhammed fått en mängd hot och också vid flera tillfällen attackerats. Redan när han gjorde de första har han fått en del kritik för att han överhuvudtaget gjorde dem, eftersom han borde förstå att en del muslimer skulle ta illa vid sig.
Det är en knepig situation. Om jag vet att mina grannar skulle bli ledsna om jag gjorde en bild på något som de högaktar och satte upp i vår trappuppgång, då skulle jag säkert låta bli.
Fast om vi får mer och mer frivillig censur då är frågan vart vi hamnar med yttrandefriheten.
Många kristna har blivit ledsna i samband med olika konstnärers gestaltning av Jesus-gestalten.
Buddister har blivit ledsna över karikatyrer på Buddha-bilder. Är det bara när de som blir ledsna hotar med våld som vi ska bry oss?

De fem personer som gripits nu senast för att ska ha planerat att ta sig in på Jyllandsposten och döda så många som möjligt är ännu en grupp människor som är ett hot mot vårt öppna samhälle. Borde Jyllandsposten aldrig ha publicerat karikatyrer på Muhammed?
Är det inte just mediers uppgift att provocera och driva saker till sin spets, att våga lite mer, liksom det är konsten och kulturens uppgift att utmana? Vad blir det av kulturen om den bara ska stryka medhårs?

Karin Olsson tar i Expressen upp vad som händer när vi börjat lägga på oss självcensur:

Terroristernas planer på att attackera Jyllands-Posten gick i stöpet. Taimour Abdulwahab misslyckades också med att i vrede över Lars Vilks rondellhund massmörda stockholmare.
Ändå kan de islamistiska extremisterna glädjas åt något: självcensuren. Det dyker ständigt upp nya exempel.
GT:s kulturredaktör Ingrid Norrman avslöjade häromveckan hur Världskulturmuseets chef försökte pressa fotografen Elisabeth Ohlson Wallin att ställa in sin utställning om bland annat islams syn på homosexualitet.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Jyllandsposten, Berlinske, Verdens Gang, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Vilks, demokrati, självcensur, samhälle, islam, yttrandefrihet

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: demokrati, Islam, Lars Vilks, samhälle, självcensur

Jag skäms över Broderskap och jag skäms över Lars von Trier

29 december, 2010 by Rosemari Södergren

Kristna som är med i den Socialdemokratiska föreningen Broderskap har ett manifest där det står:
Vi strävar efter en värld […] utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning” …

Men för muslimer som är medlemmar i Broderskap finns ett annat manifest. SVD berättar:
När Broderskaps styrelse den 28 maj i år antog sitt ”Manifest för muslimska socialdemokrater”, så strök man kampen för HBT-rättigheterna.

Jag begriper inte hur en Socialdemokratisk organisation kan ha två olika manifest. Som om vissa medlemmar är A-medlemmar som kan ha ett fullständigt manifest, medan någon grupp inte anses lika civiliserad utan inte ska klara av att ha samma krav. Eller?

På bloggen Kristen Vänster finns ett slags försök till förklaring som bland annat säger:

Det svåra, och på samma gång fantastiska, med att leva i ett mångkulturellt samhälle är att vi behöver lära oss att leva med mer än ett värdesystem samtidigt.
Det kan störa den politiskt ängslige, men det gör vårt samhälle så oerhört mycket rikare. När olika tankar och idéer bryts mot varandra, blir syntesen större.
Muslimerna har något att lära oss. Och den svenska kristna radikaliteten står sig väl i många frågor, t ex HBT-rättigheter. Därför räknar jag kallt med att ganska snart få läsa också detta i ett manifest för muslimsk vänster. Det gäller bara att ha lite tålamod.

Jag vet inte. Det känns ändå som en slags konstig bortförklaring. Inlägget i Kristen Vänster börjar med en lång rad förklaringar av hur bra Broderskap är och att de länge stått upp för HBT-frågor. Men jag tycker ändå det känns som att de homosexuellas rättigheter skruvats ned alltför mycket i det muslimska manifestet. Jag förstår inte ens varför det ska finnas ett särskilt muslimskt manifest. Det luktar åtskillnad och segregations-politik kring det. Är vi inte alla människor med samma värde och lika rättigheter? Hur kan då ett samhälle byggas genom att vissa grupper inte förväntas klara av att ha respekt för människor oavsett deras sexuella läggning?

Jan Rejdnell har också bloggat om detta:
Hur skall man växa in med mänskliga rättigheter? Antingen accepterar man mänskilga rättigheter och folks lika värde eller så gör man inte det.

Nej, jag skäms över Broderskap. Jag har av och till funderat på att aktivera mig där, men sådant här gör att det inte känns rätt.

Likaså skäms jag över den danske filmaren och författaren Lars von Trier, eller rättare sagt hans filmbolags agerande. De skrämmer fildelare till att betala höga ersättningar så till den grad att filmen fått in mer intäkter genom hot än genom att folk har sett filmen. Aftonbladet berättar:

Fildelare i Tyskland sätts åt genom hot från filmbolag.
Lars von Triers film ”Antichrist” har kammat in mer pengar på detta sätt än genom dvd- och biointäkter.

Jag tycker att filmmakare, liksom andra kulturskapare, ska kunna få intäkter. Jag skulle inte själv se en film genom att ladda ned den olagligt. Fast det beror också på att jag inte känner mig trygg med det, hur vet jag att det inte finns virus och annat i filmen då? Det finns många sätt att se film på idag som inte är särskilt dyrt. Att se filmer via Voddler och Headweb är inte särskilt dyrt. Att hyra film är inte heller så dyrt.
Det är fortfarande dåligt att nya filmer tar tid innan de går att se digitalt lagligt, men jag går å andra sidan gärna på bio också.

Men jag tycker definitivt inte om att filmbolag tar till hot. Jag skäms över Lars von Trier och hans filmbolag.
Är det en värld av hot de vill uppnå?

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, Broderskap, muslimer, islam, mänskliga rättigheterm hbt-frågor

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Broderskap, fildelning, Islam, mänskliga rättigheterm hbt-frågor, muslimer

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Tomas Janzon Jazz … Läs mer om Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Odysséen Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Vaiana: Live Action Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Marilyn Crispell/ Anders … Läs mer om Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

På lördag den 18 juli 2026 under … Läs mer om Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Donnez från Perstorp har utsetts till … Läs mer om Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Datingappar får underkänt

Enligt Internetstiftelsens senaste … Läs mer om Datingappar får underkänt

Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Den 23 september 2026 presenteras Prayer … Läs mer om Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

Föreställningen ME - Marilyn & Edit har … Läs mer om Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

Filmen skriver också historia som den … Läs mer om Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London

kväll två av tre som MCR har sålt ut … Läs mer om Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London

Varför strömningstjänsternas algoritmer gör oss till sämre filmtittare

Rekommendationsmotorer på Netflix, … Läs mer om Varför strömningstjänsternas algoritmer gör oss till sämre filmtittare

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in